De fikar och äter bullar, sen åker de ut för att jaga och misshandla bruna människor, hemlösa, papperslösa, eller de som mår psykiskt dåligt. Där de drar fram, minskar friheten och livet skrumpnar som vissna löv på marken en senhöstdag. De är asfalt och betong, vi andra sand och gräs i sprickorna. För varje minut de ”jobbar” blir världen lite sämre, för varenda en av dem som finns ser världen lite gråare ut och snaran kring våra liv och vår frihet dras åt. De är rasister, sexister, homofober och transfober. De är arroganta, inkompetenta, självgoda, korrupta och beroende av de kickar de får när de går till angrepp. De kommer undan med nästan vadsomhelst, eftersom staten inte kan klara sig utan dem, och deras uppblåsta ego matas av mediernas inställsamma budbärarjournalistik. De får alltid komma till tals, de ljuger sig blå, och vi andra får bara på käften. De står i svarta rader som en imperiets rörliga gräns när vi demonstrerar, de står på landets gränser och avhyser behövande med våld, de begränsar vad vi kan göra och säga, och påverkar hur vi tänker. Även för vår inre syn blir det svårt att se bortom de gränser de med våld upprättar – vad döljer sig därbakom, vad skulle vi kunna göra och vara?

Men på varje plats de lämnar eller där de inte är kan vi ta tillbaka livet och färga världen med alla våra uttryck. Vi kan bryta upp asfalt och betong, slå sönder vapen, verktyg och platser för förtryck, och låta världen blomstra igen. För varje av dem som försvinner eller inte orkar gå upp och gå till jobbet på morgonen så föds en värld på nytt. För de är en Sisyphus i stormtruppmundering, som gång på gång rullar upp en sten för ett berg, bara för att se den rulla ner. Deras våld, deras närvaro, deras blotta existens står i motsats till liv, frihet, rörelse och värdighet. Frihet är en grundläggande idé som uppstår spontant och utan yttre instruktion, vilket imaginära revolutionärer skrivna av riktiga människor påminner oss om. De försöker täppa till hål på en oändlig sil. De kan bara stoppa oss tillfälligt, vi rinner som vatten vidare någon annanstans. Stenen rullar alltid ner igen. Så länge vi finns, finns motståndet. Så länge vi lever kommer vi att fortsätta håna, hata, förolämpa och motarbeta dem, och mot deras vilja bygga en bättre värld.

Därför, fortsätt kämpa, fortsätt att på kreativa sätt förolämpa, förnedra, förhindra, fördröja och förfära dessa maktens vidriga agenter. Ta upp deras tid, hjälp dem aldrig, prata aldrig med dem. Skriv ord som blir till vassa projektiler mot dem, och kasta fakta om deras vidriga framfart tillbaka i ansiktet på dem så att de ryggar tillbaka, likt de gör när svärmar av gatsten flyger mot dem och deras fordon när de angriper oss och våra demonstrationer. Sprid samma fakta till allmänheten, och odla snuthat bland familj och vänner. Vilseled dem, frita folk de tar fast, slå sönder deras utrustning när de är borta, blockera dem, visa att de aldrig är välkomna, att de är hatade, avskydda och patetiska, och framförallt fortsätt riva fängelset vi befinner oss i så fort de är någon annanstans.

För då kommer det komma en dag när de är ett minne blott, som likt en mardröm bleknar, blir till tunn och oformligt stigande rök, tills även den suddas ut i etern och inte längre finns. Vi hatar polisen idag, för att de inte ska finnas imorgon. Låt inga stater, lagar eller förmaningar förändra det.

Inlägget Minnet av förtryck dök först upp på anarkism.info.

Syndikalismen har växt fram ur klasskampen. Det är en internationell fackföreningsrörelse som först uppstod på 1870-talet i Spanien, USA och Mexiko och tids nog bröt fram på alla kontinenter. SAC – Sveriges arbetares centralorganisation – grundades 1910. SAC bygger på Lokala samorganisationer (LS).

Syndikalister har dragit vissa slutsatser från klasskampen om hur denna kamp bäst kan bedrivas. Det har blivit ledande idéer för det fackliga arbetet. Jag tänker belysa sex idéer och ge exempel på deras praktiska nytta.

Facklig demokrati
Den första ledande idén är facklig demokrati. För syndikalister är den demokratiska ledstjärnan att alla som berörs av beslut ska ha rätt att påverka besluten. Vi praktiserar det vi kallar basdemokrati. Det är en kombination av direkt demokrati och representativ demokrati.

För att greppa hur det här funkar i det fackliga arbetet, kan vi utgå från syndikalistiska fackklubbar, våra driftsektioner. De kallas driftsektioner då den långsiktiga visionen är att personalen ska överta driften av arbetsplatsen. Syndikalister använder ofta det kortare ordet sektion.

I sektionen är det så att medlemsbasen tar beslut medan förtroendevalda genomför besluten – eller de ser åtminstone till att besluten blir genomförda. Förtroendevalda har också till uppgift att samordna den fackliga verksamheten och ta beslut i frågor som är brådskande eller av mindre vikt.

Sektionens medlemsmöten utser förtroendevalda och ger riktlinjer till dem. Det här innebär att beslut om fackliga krav, beslut om metoder för påverkan och beslut om att träffa uppgörelser med arbetsköpare tas av medlemsbasen – om inte medlemsbasen har delegerat en viss beslutsrätt till de förtroendevalda.

Sektionens medlemsmöten och förtroendevalda tar majoritetsbeslut som är bindande för alla medlemmar. De förtroendevalda är ansvariga inför medlemsmötena och kan närsomhelst avsättas av mötena. Medlemsmötena kan även riva upp beslut som har tagits av förtroendevalda.

Aktuella strejker
För att se värdet av demokratin i sektioner kan vi relatera demokratin till strejker och andra stridsåtgärder. Tack vare medlemskapet i en syndikalistisk sektion kan arbetare ta beslut om och genomföra lovliga stridsåtgärder. I de flesta andra svenska fackföreningar är stadgarna skrivna så att medlemsbasen inte har någon rätt att delta i beslut om stridsåtgärder.

Förra året strejkade en sektion två gånger för krav på ett eget kollektivavtal. Det var sektionen vid vårdlagret MediCarrier inom Region Stockholm. Syftet var bland annat att angripa den orättvisa lönesättningen och få rätt att utse skyddsombud.

I den första strejken tog företaget in strejkbrytare från bemanningsföretag. I den andra strejken accepterade företaget och sektionen en kompromiss. Kompromissen blev att alla arbetare får dubbelt betalt på röda dagar. Det var en liten men viktig delseger och en utgångspunkt för att streta vidare.

Om arbetarna vore medlemmar i ett LO-förbund och önskade strejka lovligt, skulle de vara tvungna att vänta på den nationella förbundsstyrelsens eventuella beslut om att ta ut arbetarna i strejk. Det blir ofta att vänta förgäves.

Demokrati i förhandlingar
Medlemsdemokratin har också ett stort värde i samband med förhandlingar. Hösten 2021 strejkade polska städerskor i Göteborg vid ett företag som då hette Perfect Maid. I förhandlingar fick städerskorna igenom högre löner åt alla, betalt även för tiden att köra tjänstebilarna mellan olika kundföretag och rätt att använda bilarna till och från jobbet.

Jag och lokala förhandlare från Göteborgs LS satt med som rådgivare, men det var inte vi som bestämde. Det var kollektivet av städerskor som beslutade att strejka och sedan skriva på en uppgörelse med arbetsköparen.

Solidaritet
Nästa ledande idé är solidaritet. Solidaritet kan beskrivas som arbetares gemensamma kamp för gemensamma intressen. Det är ömsesidig hjälp till ömsesidig nytta. Arbetskamrater tjänar helt enkelt på att stötta varandra mot cheferna.

Just för att solidaritet är grundläggande, så är våra sektioner öppna för alla anställda utom cheferna. Våra syndikat välkomnar alla inom en viss bransch som medlemmar. Syndikat motsvarar regionala branschavdelningar inom LO-förbunden. Våra LS välkomnar arbetare i alla branscher på en viss ort.

En fortsättning på solidariteten är att syndikalister som är drivande i en sektion arbetar på två spår samtidigt. Det innebär att syndikalister verkar för sammanhållning både inom sektionen och i personalkollektivet som helhet. Det ena är sammanhållning inom gruppen syndikalister, medan det andra kan beskrivas som en tvärfacklig gemenskap.

Ett exempel på en sektion som har lyckats jobba på två spår är ovan nämnda sektion vid MediCarrier. Sektionen har inte värvat en majoritet av personalen, men den åtnjuter brett förtroende på golvet och striden förra året gav som sagt alla arbetare bättre betalt (inte bara syndikalisterna).

Indrivningsblockader
Genom att bygga ett syndikat kan solidariteten omfatta arbetare på flera arbetsplatser. Ett exempel är Byggsyndikatet inom Stockholms LS (kallat Solidariska Byggare). Ett sätt att bedriva solidarisk kamp är genom så kallade indrivningsblockader. Det är en typ av stridsåtgärd.

När arbetsköpare betalar ut för lite lön eller ingen lön alls, har fackföreningar rätt att använda indrivningsblockader. Rent praktiskt kan det vara nästan vilka påtryckningar och aktion­er som helst. Det är själva syftet att driva in löneskulder som gör det till en indrivningsblockad. Stockholms Byggsyndikat har använt indrivningsblockader mot många olika arbetsköpare, med bra resultat.

Oberoende
Den tredje ledande idén är oberoende, att vara en självständig fackförening. Våra sektioner, syndikat och LS har inga lojalitetsband till politiska partier, till staten eller näringslivet. Vi värnar vår självständighet eftersom det ger oss ett stort utrymme att bedriva facklig kamp.

Det spelar ingen roll om du som medlem röstar vänster eller höger eller inte röstar alls. Huvudsaken är att du inte för in partipolitik i fackföreningen. Partipolitik hålls utanför fackföreningen.

Syndikalister bygger inte bara sektioner på jobbet utan också tvärfackliga grupper. Det är grupper av arbetskamrater som träffas, oavsett facklig tillhörighet, för att diskutera och driva gemensamma intressen. Både i sektioner och sådana grupper är det viktigt att inte haka upp sig på partier.

Arbetare drev ut förmannen
Jag ska ge ett exempel på hur en tvärfacklig grupp vann en strid utan stöd från etablerade fackförbund.

Det skedde på en läkemedelsindustri i Västerbotten som jag jobbade på för många år sedan.

Fabrikens platschef belönade en av sina kompisar genom att göra personen till förman på en avdelning. Problemet var att förmannen inte kunde någonting om arbetet och arbetarna på avdelningen hade länge jobbat utan förman. Så, när förmannen gick omkring och bossade med överlägsen attityd, blev det en krock.

Arbetarna talade om för både förmannen och platschefen att förmannen skulle ut från avdelningen. Platschefen svarade med att kalla in arbetarna en och en på förhör och utskällningar. Men de stod på sig och förmannen försvann till slut. I denna strid var det givetvis irrelevant vilka partier arbetarna röstade på. De hade ett gemensamt intresse av att bli av med förmannen och få mer inflytande över sitt arbete.

I arbetslivet kan det mycket väl vara så att de arbetskamrater du gillar mest, röstar på partier som du tycker är knäppa, medan dina värsta chefer röstar på ditt favoritparti.

Dubbla funktionen
Den fjärde syndikalistiska idén är att fackföreningar ska fylla en dubbel funktion. Det beskrivs så här i SAC:s principförklaring som klubbades år 2022:

”På kort sikt går den fackliga kampen ut på att genomdriva omedelbara förbättringar av livsvillkoren: högre löner, minskad stress, kortare arbetstid, stopp för sexuella trakasserier, bättre balans mellan jobb och fritid/familj etc. På lång sikt är de fackliga organisationerna redskap för att demokratisera arbetsplatserna och därigenom bygga jämlika samhällen. Produktionen av varor och tjänster ska förvaltas av oss som gör jobbet.”

Demokrati på jobbet är alltså en förutsättning för jämlika samhällen, det vi kallar frihetlig socialism. Men räcker det med personalstyrda arbetsplatser för att skapa ett jämlikt samhälle? Nej, det kommenteras så här i SAC:s principförklaring:

”Demokrati på arbetsplatserna är en nödvändig förutsättning för ett klasslöst samhälle, men inte en tillräcklig förutsättning för ett jämlikt samhälle. Ett jämlikt samhälle förutsätter att även de sociala hierarkier som baseras på kön, etnicitet, religion, sexualitet och funktionsvariation avskaffas.”

Och vidare:

”Demokrati på arbetsplatserna innebär en upplösning av ekonomisk maktkoncentration. SAC:s långsiktiga vision är att även den politiska maktkoncentrationen i statliga och överstatliga organ ska upplösas. Makten ska föras ned till folket. Precis som att varje arbetsplats bör styras av personalen, bör också varje samhälle styras av befolkningen.”

Du kan läsa hela principförklaringen på SAC:s hemsida. I den nuvarande principförklaringen nämns inte diskriminering av personer med könsöverskridande identitet och uttryck. Men det är (eller borde vara) självklart att SAC står i opposition mot diskriminering av transpersoner, intersexpersoner och personer med icke-binär identitet. Varför skulle vi acceptera att människor inte behandlas som människor? Varför skulle vi acceptera att vissa av våra arbetskamrater blir nedtryckta?

Den dubbla funktionen kan sammanfattas med en liknelse: Fackföreningen är inte bara ett redskap för att erövra en större del av kakan som vi producerar. Det är ett redskap för att ta över hela bageriet.

Syndikalister vill se hela samhällsekonomin under arbetarförvaltning.

Feminism
Den femte idén är feminism. SAC var den första fackföreningen i Sverige att kalla sig feministisk. Det skedde på SAC:s kongress 1994 genom ett tillägg i principförklaringen. Där formulerades feminismen som en insikt och en målsättning.

Insikten rör det faktum att kvinnor som grupp är underordnade och diskriminerade i samhället. Det gäller både cis-kvinnor och transkvinnor. Icke-binära personer straffas likaså för avvikelser från rådande könsnormer.

SAC:s målsättning är helt enkelt att verka för jämlikhet med fokus på arbetsmarknaden och vår egen fackförening. Det är alltså två parallella projekt. Vi måste bryta mansdominansen inom fackföreningen för att lyckas förändra livet ute på arbetsplatserna.

Vid det här laget finns det en enorm samling fakta om diskriminering, till exempel hos Jämställdhetsmyndigheten, SCB och Diskrimineringsombudsmannen. Det är inte bara så att kvinnor som grupp har sämre löner och anställningsvillkor än män. Kvinnor tilldelas sämre arbetsuppgifter, sämre i den bemärkelsen att arbetsuppgifterna är mer monotona, mindre fria, har lägre status, och ger mindre tillfredsställelse och utveckling.

Mönstret är också att arbetsredskap, lokaler och arbetskläder är anpassade efter manliga kroppar, inte kvinnors kroppar. Dessutom är kvinnor måltavlor för sexuella trakasserier och sexuellt våld i mycket större utsträckning än män.

Vad finns då att säga om SAC:s feministiska arbete? Jag ska vara ärlig och berätta att vi inte har kommit så långt än. Men det finns vissa satsningar inom fackföreningen som har visat sig fungera.

Könsmaktutredning
SAC släppte en Könsmaktutredning år 2010. Utredningen belyste i vilken utsträckning kvinnliga medlemmar deltar i det fackliga arbetet. Kvinnor deltar i hyfsat stor utsträckning på arbetsplatserna (i sektioner) men desto mindre på syndikat- och LS-nivå och ännu mindre på central nivå.

Utredningen ringade in orsaker till det här. En orsak är att kvinnor utför merparten av det obetalda hemarbetet, vilket gör det svårt att engagera sig fackligt på fritiden. En annan orsak är att det finns en så kallad homosocialitet inom SAC. Med homosocialitet menas att män umgås med och lyfter fram varandra men ignorerar kvinnor (medvetet eller omedvetet).

Bryta mönstren
Ett sätt att bryta mönstret är att satsa mer på arbetsplatsorganisering och starta sektioner. Där kan många kvinnor engagera sig på jobbet under arbetstid. Ett sätt att bryta homosocialiteten är att ha tydliga formella strukturer i fackföreningen. Det handlar om att vara noga med stadgar, protokollförda beslut och aktuell information till alla medlemmar. En brist på formella strukturer gör att informella strukturer tar över och homosocialitet är ett exempel på en informell struktur.

En annan satsning är att utse valberedningar som ringer runt till medlemskåren och tipsar om förtroendeuppdrag, kurser och konferenser. Valberedningarna är då aktiva året runt och prioriterar kvinnor. Det här har visat sig öka antalet förtroendevalda kvinnor och antalet kvinnliga deltagare på kurser och konferenser. När kvinnliga ledare blir synliga, ger de facket ett ansikte. Det inspirerar i sin tur fler kvinnor att engagera sig.

Samma satsning kan och bör såklart göras när det gäller icke-binära kamrater. Om fackföreningen får fler kvinnliga och icke-binära ledare, så inspirerar de fler medlemmar att engagera sig.

Organisering
Jag har berört idéer som är ledande för syndikalismen: facklig demokrati, solidaritet, oberoende, den dubbla funktionen och feminism. Det bästa sättet att omsätta idéerna i praktik är att organisera på arbetsplatserna. Organisering är inte samma sak som medlemsvärvning. Organisering handlar om att arbetare utvecklar och använder sin kollektiva styrka på ett systematiskt sätt. Då kan vi tala om en fullfjädrad syndikalistisk fackförening.

Facklig demokrati och solidaritet är något vi gör, inte något vi har. Medlemmar behöver träffas och diskutera gemensamma behov i arbetslivet, delta i beslut och genomföra besluten. Arbetskamrater behöver hålla ihop och agera tillsammans. Den fackliga demokratin och solidariteten är en levande praktik eller så finns den inte.

Vårt oberoende som fackförening ger oss ett stort handlingsutrymme, men för att utnyttja möjligheterna måste vi organisera. För att erövra makten på arbetsplatserna måste vi återigen organisera. Det är genom att bygga medlemsstyrda driftsektioner som arbetare i förlängningen kan införa personalstyrda arbetsplatser i alla branscher.

Feminismen är givetvis också beroende av organisering. Det feministiska perspektivet behöver föras in i sektioner och tvärfackliga grupper, för att feminismen ska producera resultat på arbetsplatserna. När perspektivet är närvarande på jobbet, och alla känner sig välkomna i den fackliga gemenskapen, blir fackföreningen starkare och bättre på att flytta fram positionerna för alla anställda.

För att sammanfatta syndikalismens ledande idéer i en mening kan vi säga så här: En fackförening måste drivas av arbetarna för att drivas för arbetarna.

Om arbetarklassen inte har makten över sina egna fackföreningar, så är det helt omöjligt att använda facken för att ta makten över samhällsekonomin. Då kommer facken snarare stå i vägen som en bromskloss.

Rasmus Hästbacka

Videoföredraget är tillgängligt här från och med 1 maj 2025. Klicka på länken och scrolla ned.

Inlägget Vad är syndikalismen och vad är den bra till? dök först upp på anarkism.info.

Anarkismen har som politisk tradition under sitt knappt 200-åriga liv lidit av vissa sjukdomar som kan framstå som kroniska. Möjligen kan de alla kopplas till det som av feminister i rörelsen kallats manarkism, en anarkism färgad av traditionella maskulina och patriarkala värderingar. Den sporadiska glorifieringen av våldsamma aktioner, fokuset på manliga arbetare och den industriella sfären, ett hyllande av individen, med mera, har i och för sig levt sida vid sida med feminism och med mjukare och mer ekologiska och gemenskapsinriktade motiv. Men som helhet har det anarkistiska skeppet lidit av en grabbig slagsida. I så hög utsträckning att det fått människor att hoppa av i oron att fartyget ska kapsejsa.

Den italienska historiefilosofen Chiara Botticis (född 1975) bok Anarchafeminism (2022) skulle kunna fungera som både medicin och vaccin mot den manarkistiska sjukligheten. Jag råkade springa på den här boken på Stockholms anarkistiska bokmässa i somras, och Örebro stadsbibliotek värmde mitt hjärta genom att acceptera mitt inköpsförslag. Det här är nämligen en anarkistisk teori för 2020-talet som innehåller i stort sett allt man [sic]vill ha, och som man gärna vill se på bibliotekens hyllor. Här befinner sig ett intersektionellt fokus på sambandet mellan olika förtryck och kamper i teorins hjärta, snarare än som ett pliktskyldigt påstruket utanpåverk. Feminismen är här inte bara skarp och djupgående, utan också queer och transpositiv. Antirasismen och solidariteten med urfolk är också viktig, och avkolonisering och ekologi central. Anarkafeminism är per definition ekofeminism, apropå det sistnämnda, menar Bottici. ”The globe first” heter därmed bokens tredje och avslutande del. Samtidigt står Bottici rotad i traditionen; hon använder många av de namnkunniga anarkistiska tänkarna, såväl kvinnor som andra kön, och tvekar inte i sitt motstånd mot både kapitalet och staten. Och genomgående är detta dessutom en klipsk, välskriven, underbyggd och tydligt strukturerad historia. ”This book does an excellent job in communicating the value of the anarchic”, som Judith Butler skriver i en blurb på bokens baksida.

I relation till annan anarkistisk teori är det några saker jag tycker sticker ut, inte minst betoningen på det Bottici kallar transindividualism. Vi har aldrig varit individer menar hon, i betydelsen tydligt avgränsade och självständiga enheter. Det finns krafter över, inom och mellan ”individer” som väver oss samman med omgivningen och varandra. Hela vår värld är i praktiken ett ”kroppskommunistiskt” samskapande. Vi är mångfald, till och med vår egen kropp är ett myller av interagerande liv. Ser vi detta utmanas såväl alla idéer om en isolerad, rationell individ höjd över miljön, som dogmerna om privat ägande och gränser. I västerländsk filosofi har (den maskulina) betoningen på allas vår framtida död och dödlighet främjat individualism, menar Bottici. Om vi istället låter födseln vara central i människoblivandet blir det tydligare hur beroende vi är av varandra i grunden. Den här betoningen rimmar förstås också bättre med ett mer ekologiskt tänkande och ett värnande av våra gemensamma livsmiljöer, och av andra varelsers ve och väl.

Sticker ut gör också hennes beskrivning av hur den västerländska mannen i slutet av 1700-talet vände ryggen åt det ljusa, färgstarka, yviga och flärdfulla sättet att klä och smycka sig för en enkel, funktionell och enhetlig klädstil som för tankarna till det militaristiska. Bottici beskriver slagkraftigt hur detta har påverkat och fortfarande påverkar de moderna dualistiska könsrollerna. Tittar vi kritiskt på normer kring hårlängder och klädstil får vi snabbt syn på hur djupt präglade vi är av föreställningar kring kön, och vilka funktioner vi förväntas fylla.

På minussidan hittar vi möjligen det faktum att boken är skriven på ganska avancerad akademiska, och därmed tyvärr inte kan rekommenderas för de flesta läsare. En lindring för detta utgör dock det nio sidor långa och betydligt mer tillgängliga avslutande anarkafeministiska manifestet. Här uppmanas vi bland annat att börja vår anarkafeministiska revolution nu, för ”medlen är målen”. Det är bara att hoppas Botticis revolutionära frön landar i bördig mylla.

No rebellion is ever too small or too big, and most importantly, rebellions are not mutually exclusive: Resist gender norms, play with them, refuse to comply, disobey, boycott, fight capitalism, practice radical democracy … If you cannot build an anarchafeminist society in your country, build it in your neighbourhood. If you cannot build it in your neighbourhood, build it in your household. If you cannot build it in your household, build it within yourself. These actions are not simply ”individualist strategies”, as some have labeled them. The are prefigurations of another world. They are political acts per se, which are the other side of collective projects, such as the increasing examples of mass mobilization, grassroots organizations, general strikes, occupations, communal and queer living that are proliferating around the globe and aiming at abolishing capitalism and the authoritarian state.

Inlägget Anarkafeminism för 2020-talet! dök först upp på anarkism.info.

Artikeln publicerades ursprungligen på tidningen Arbetarens hemsida valåret 2018 och finns nu också på engleska på Libcom samt på znetwork.

Det är valår. Valfriheten regerar! Vart fjärde år får vi välja vilka politiker som ska bestämma över oss. Året runt får vi underkasta oss arbetsköpare. Vårt arbete berikar direktörer och företagsägare, offentliga byråkrater och politiker. Ibland kan vi välja en ny arbetsköpare att lyda och berika.

Det fanns en gång en rörelse som sa att det inte behöver vara så här, utan att vanliga människor kan ta makten över sina liv och erövra frukterna av sitt arbete. Den rörelsen hette arbetarrörelsen och dess flaggskepp var fackföreningarna.

Olle Sahlström, tidigare ledare för LO Idédebatt, utbrister i en krönika från år 2008: ”Arbetarrörelsen är död” (se tidskriften Tvärdrag, augusti 2008). Är gubben galen? Vi har ju bjässarna LO, TCO Saco! Nåja. Vi syndikalister framhåller att arbetsmarknaden domineras av fackliga byråkratier, inte en facklig rörelse. Om det fanns en stark rörelse skulle inte fackbyråkrater sälja ut strejkrätten till Svenskt Näringsliv, vilket de gjorde genom 2019 års antistrejklag. Åtminstone skulle sådana lagförslag snabbt mötas av storstrejk underifrån.

Redan år 2006 borde en strejk ha stoppat den borgerliga regeringens angrepp på A-kassan. Den gången manade SAC till strejk medan flera LO-förbundstoppar förkastade strejk som ”odemokratiskt”.

”Arbetarrörelsen är död”, skriver Sahlström och fortsätter: ”för mig är det en insikt fylld av hopp och framtidsmöjligheter”. Javisst! Rörelsen kan återuppbyggas om dess grundläggande insikter sprids på nytt. Vår kollektiva minnesförlust behöver botas.

Som tonåring på 1990-talet hade jag en nära-facket-upplevelse på en konferens i Norrbotten. En åldrad arbetare från Älvsbyn sa: ”Oavsett vilka som vinner riksdagsvalet så är det kapitalet som styr – om inte vi organiserar en direkt konfrontation med kapitalet där det bildas, det vill säga på arbetsplatserna.”

Åldringen kallade sig anarkist men orden kunde lika gärna ha kommit från Karl Marx’ 1800-talsskrifter. Marx populariserade en så kallad ”materialistisk historiesyn”. Det innebär att samhällets struktur betraktas på så vis att ”den materiella basen bestämmer överbyggnaden”. I termer av aktörer så är den klass som kontrollerar produktionsmedlen också samhällets härskande klass. Den ekonomiska utvecklingen sätter ramarna för den politiska utvecklingen.

Den materialistiska historiesynen förekommer i olika varianter. En variant betonar strukturernas och ekonomins tvingande verkan. En annan variant betonar aktörernas handlande och statens relativa självständighet. Syndikalister brukar inta det senare perspektivet. Styrkeförhållandet mellan arbete och kapital sätter ramarna för politiken.

En materialistisk historiesyn blev tidigt allmängods i arbetarrörelsen. Därav kunde man kanske tro att alla instämde i syndikalismens fokus: låt oss organisera på arbetsplatserna, i basen, ekonomin! Där kan vi förbättra livsvillkoren och ytterst erövra produktionsmedlen! Nja. Olika varianter av ”statssocialism” blev i stället dominerande.

Under hela 1900-talet citerade socialdemokratiska och kommunistiska partier Marx’ ord om samhällets bas, men de var märkvärdigt fixerade vid överbyggnaden. Både reformister och revolutionärer presenterade tidigt en två-stegs-strategi: först ta den politiska makten, sedan omstöpa det ekonomiska livet varvid arbetarna skulle bli herrar i eget hus. Steg två uteblev.

Socialdemokratin fastnade i ett samförstånd med kapitalet som numera är uppsagt. I Aftonbladet den 4 september 2018 skriver Olle Svenning: ”Den stora övergripande socialdemokratiska formeln om kompromiss med näringslivet, är numera passerad. Det privata kapitalet behöver inte förhandla eller ingå sociala kontrakt; det härskar över Marknaden, vår tids religion: primitiv, antiintellektuell, endimensionell men disciplinerande och mäktig.”

Medan statssocialismen gick i graven med 1900-talet, uppvisar fackföreningsrörelsen ett trevande liv efter döden. Sverige är dock, än så länge, ett u-land i facklig kamp. Oavsett vilken fackförening vi tillhör behöver vi alla lära oss bygga levande fackklubbar och arbetsplatssektioner på nytt. Facket måste vila på direkt demokrati, solidaritet över yrkesgränserna och direkt aktion. Facket ska välkomna alla löntagare men exkludera alla partier. Det är syndikalismens recept.

På hela den europeiska kontinenten har den fackliga byråkratin, ”Servicefacket”, råkat i kris. I en intervjubok från 2008 belyser Olle Sahlström hur gräsrötterna uppfinner självorganiseringen igen. Samma tendens finns i Nordamerika. Jänkarna framstår som ledande. Du kan googla på det tvärfackliga nätverket Labor Notes och läsa boken A Troublemakers’ Handbook. Jänkarna gör detta att organisera till stor konst och vetenskap.

Alla som idag organiserar på arbetsplatserna återuppbygger ryggraden i det som statsvetaren Mats Dahlkvist kallar rörelsesocialism. Se hans bidrag i den offentliga utredningen Civilsamhället som demokratins arena (SOU 1999:112). Dahlkvist har gjort en tillbakablick på 1900-talets första hälft, men jag tror att rörelsesocialismen har framtiden för sig. Det är alternativet till både parlamentariska eftergifter och politisk sekterism utanför parlamenten. Det är arbetarklassens solidaritet i praktiken.

Härnäst tänker jag blicka bakåt för att hitta vägar framåt. Jag belyser de bärande elementen i den gamla rörelsesocialismen och skissar på en ny upplaga för 2000-talet i syndikalistisk tappning.

Arbetarrörelsen föddes ur arbetarnas gemensamma intressen mot kapitalägarna och deras statsmakt. Den kapitalägande klassen spelar många roller: den är arbetsköpare, varuförsäljare, hyresvärd, bankir och politisk makthavare. Kapitalet är också medieägare och kulturproducent. I Sverige brukar man tala om arbetarrörelsens ”två grenar”: Partiet i staten och Facket i produktionen. Det är ett snävt synfält.

Arbetarrörelsen byggdes utifrån främst tre sociala roller: arbetarens roll som producent, konsument och ”medborgare” eller samhällsmedlem. På arbetsmarknaden bildades fackföreningar. På varumarknaderna inrättades konsumentföreningar. På bostadsmarknaden bildades hyresgäst- och bostadsrättsföreningar. Facken inrättade också arbetsförmedlingar och kamporgan för arbetslösa. Därutöver skapades studieförbund, Folkets hus, Folkets park, rörelsestyrda tidningar, förlag, teatrar, bibliotek och andra forum.

En fjärde social roll var nedtonad men den ignorerades inte: rollen som privatperson med familje- och släktskapsband. Denna privata sfär lyftes upp som samhällsfråga av arbetarrörelsen och ännu mer av kvinnorörelsen. Hit hör kampen för sexualupplysning, preventivmedel, barnomsorg, skydd mot mäns våld i hemmet med mera.

I grannskapen, på arbetsplatserna och i urbana centra sammanstrålade floran av föreningar. Detta civilsamhälle utgjorde en proletär offentlighet, en arena av mötesplatser och oberoende medier. Det var en motvikt till överhetens röst. Överheten ägde statsapparaten och företagen. Men i det civila samhället pulserade en motkultur som ägdes av folket. Det var en reell motmakt. Den kapitalägande klassen konfronterades i alla sina roller. Så förändrade människor sina liv.

I fackföreningarna och det civila samhället såg syndikalisterna fröna till ett nytt samhälle. I SAC:s principförklaring från år 1922 avtecknas en framtida brytpunkt då arbetarnas organ ska ”undantränga, övervinna och ersätta kapitalismens organ” och ”de statliga maktorganen”.

De nya organen skulle bestå av lokala stormöten som utsåg någon form av arbetarråd, konsumentråd och medborgarråd. Råden skulle förenas i allt större branschvisa och geografiska federationer. Så avsåg man att erövra arbetsplatser, bostadsområden och hela städer. Realismen i detta projekt bevisades i den storslagna spanska revolutionen 1936–39. Arbetarnas självförvaltning stupade förvisso mot yttre angrepp, men den föll inte på någon inre orimlighet. Revolutionen krossades av världens alla totalitära och liberala regeringar som hade möjlighet att påverka utgången.

I Sverige har arbetarrörelsens föreningar förlorat förmågan att mobilisera. De har marginaliserats och försvunnit eller integrerats med kapitalägarna och staten. Det en gång progressiva civilsamhället är borta. Det offentliga rummet domineras av maktens lögner och kommersens brus. Vad händer i frånvaron av levande folkrörelser? Jag vill beskriva det så att vi alla reduceras från samhällsvarelser till privatmänniskor. Vi blir isolerade atomer: i hemmet, på varumarknaderna, i karriären eller kneget. Vi blir maktlösa entiteter av köpkraft och arbetskraft.

Såvitt jag kan se är idéerna i 1922 års principförklaring fortfarande giltiga. De fackliga organisationernas fokus bör ligga på arbetsplatserna, men de behöver också sträcka ut sina tentakler i det civila samhället. Vi borde bygga en ny offentlighet, en motoffentlighet. På en sådan arena kan dagens spridda öar av arbetarkamp förenas i bred klassolidaritet. Där kan en ny motkultur stärka vår känsla av värdighet och kapaciteten för kollektiv handling. Med utgångspunkt i produktionen kan vår fackliga kamp gå i bräschen för samhällsförändringar.

Personligen är jag hoppfull. Vi lever inte under våldet, svälten eller de långa arbetsdagar som tyngde fackföreningsrörelsens pionjärer. Vi lever på deras landvinningar. Vi utgår från ett samhälle på en högre utvecklingsnivå. Å andra sidan har våra rörelser halkat tillbaka till ett primitivt stadium. Första steget är att erövra själva begreppen.

I Sverige har vi knappt några begrepp för att tala om fackets roll i det civila samhället. I exempelvis USA talar de fackliga organisatörerna om ”community unionism” eller ”social movement unionism”. De organiserar civilsamhället på ett medvetet sätt.

Det svenska språket har inga motsvarande termer. Om vi översätter ”community” landar vi i ”samhället”, men i Sverige associeras samhället med staten. Socialdemokratin har förstatligat begreppet. Ett progressivt civilsamhälle är en motvikt till både staten och kapitalet. Men om vi talar om ”civilsamhället” landar tanken i kapitalets skugga. I Sverige har konservatismen och sedermera nyliberalismen lagt beslag på idén om vad det civila samhället är och kan vara. Nyliberalismen har privatiserat begreppet.

Låt oss vara klara över vad nyliberalismen går ut på. Politiken stadfäster kapitalägarnas ställning som samhällsklass. På det retoriska planet ställer nyliberalismen ”individens frihet” och ”civilsamhällets omsorg” mot ”statens tvång”. I praktiken eftersträvas ett civilsamhälle för patriarker som leder företag och familjer. Den hyllade individen är en privilegierad man som lever på arbetares underbetalda arbete och på kvinnors obetalda arbete. Undersåtarna ska hänvisas till den rikes välgörenhet och marknadens disciplin. Det är ett reaktionärt civilsamhälle som eftersträvas.

Nyliberalismen bygger dessutom en stark välfärdsstat för rika män. Politiken är inte marknadsliberal. Den innehåller alltid statlig subventionering av stora företag och rika hushåll. Under Ronald Reagans presidenttid (1981–89) blev den amerikanska staten allt större, mer protektionistisk och militariserad. Den enda marknad som ligger nära den liberala retoriken är den globala finansmarknaden, men även där gör staten massiva räddningsaktioner. Sammanfattningsvis kan sägas att nyliberalismen flätar samman ett auktoritärt civilsamhälle med en auktoritär stat.

Hur kan vi fackliga organisatörer bygga en ny offentlighet? Vilka föreningar i civilsamhället kan facket samarbeta med? Hur bygger vi nya nätverk för självorganisering? Nu är goda (arbetar)råd dyra.

Jag har inga säkra svar men fyra saker står klara. För det första behöver gräsrötterna i olika fackföreningar liera sig med varandra. Det måste ske direkt och horisontellt, alltså utan att vi går via förbundstopparna. Vi behöver lokala tvärfackliga forum.

För det andra borde fackföreningarna söka samarbete med andra typer av klass- och intresseorganisationer, t.ex. hyresgästföreningar, brukar- och konsumentföreningar. Det är irrelevant att göra som den politiska vänstern stundom försöker: ena alla organisationer som har en vänsteridentitet. Politiska etiketter säger inget om vad folk står för, vad de vill eller hur de agerar. En ”bred vänster” är väldigt snäv när den exkluderar arbetare som inte har en vänsteridentitet.

För det tredje måste vi undvika den globaliseringskritiska rörelsens slagsida mot gatuprotester, mediala utspel och lobbyverksamhet. Sådan verksamhet är ett viktigt komplement till kampen på arbetsplatserna, men aldrig ett substitut.

Den fjärde saken är att en ny offentlig arena bara kan byggas genom kampen för breda klassintressen. Nu menar jag inte att den enskilda fackföreningen ska klubba ett allomfattande politiskt program. Då skulle facket förmodligen bli en uppblåst liten sekt. Ett fåtal viktiga fronter måste väljas med omsorg.

Jag ser följande fronter för fackliga organisatörer. Den första fronten går ut på att förbättra välfärdsstaten i fackligt avseende. Det handlar om att anställda i den skattefinansierade sektorn tillvaratar sina intressen i samarbete med brukarsidan (patienter, åldringar, föräldrar till skolbarn etc.). Det viktiga är att vi förbättrar arbetsvillkoren, inflytandet och kvalitén på servicen. Vi bör undvika principkrig om drifts- och ägandeformer.

Den andra fronten gäller det som brukar sammanfattas under ”social lön”: högre A-kassa, sjukpenning, studiebidrag, pension, bostadsbidrag, barnbidrag etc.

Båda dessa fronter är beroende av en tredje front, en offensiv lönekamp i den privata sektorn. Högre löner ger mer skatteintäkter till den offentliga välfärden. Högre löner gör också att arbetare kan konsumera mer, att företag kan producera mer och anställa fler.

De tre föreslagna fronterna kan samla arbetarklassen och en stor del av mellanskiktet. Då blir ytterligare två mål realistiska: full sysselsättning och 6-timmars arbetsdag. Fler kan få jobb när anställda kräver lägre arbetstempo, kortare arbetsdag och nyanställningar. Så byggs en folklig motmakt, tänker jag, som kan gå ännu längre.

Jag är tveksam till idén att facket skulle kräva en allmän medborgarlön. En sådan linje utestänger alla som vill slåss för högre ersättningsnivåer men är skeptiska till medborgarlön (eller inte har tagit ställning till idén). Det viktiga är att vi driver upp alla ersättningar. Inte heller ivrar jag för lagstiftning om 6-timmars arbetsdag. Vi ska genomdriva kravet direkt på arbetsplatserna. I förlängningen kan det medföra att staten bekräftar segern i en ny lag. Så vanns 8-timmarsdagen.

De tre fronterna har en feministisk dimension i det att förbättrad offentlig välfärd gynnar många kvinnodominerade yrken. Det mildrar också kvinnors obetalda reproduktiva arbete i hushållen. Dimensionen förstärks om vi värvar fler kvinnor i privat handel och service som driver upp sina löner och förkortar arbetstiden, till en början på enskilda arbetsplatser.

På de föreslagna fronterna ser jag en stor potential för allianser. Här kan arbetarklassen agera inte bara i egenskap av lönearbetare. Jag har redan nämnt brukarsidan och det obetalda hemarbetet. Även studenter, personer i arbetsmarknadsåtgärder och egenföretagare utan anställda bör ingå. Kampen för ”social lön” skulle också gynna arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer.

Helt avgörande för våra segrar är att fackföreningarna utvecklar styrkan i produktionen av varor och tjänster. Såvitt jag kan se är fackliga stridsåtgärder trumfkortet i både snävt fackliga frågor och övriga samhällsfrågor.

På de tre fronterna kan vi tränga tillbaka SD och andra fascistiska tendenser. Det behövs ett klassperspektiv för att förklara fascismens framfart, det krävs särskilt kamp på arbetsplatserna för att tränga tillbaka fascismen. Det är ju arbetsköparnas trettioåriga offensiv och en krisande kapitalism som försämrar arbetsvillkoren, driver upp arbetslösheten, ställer billig ”utländsk” arbetskraft mot dyr ”svensk” arbetskraft och samma offensiv som via nyliberal politik raserar välfärden.

Företagens vinster har i ca 30 år ökat på löneandelens bekostnad. Det drabbar skatteintäkterna eftersom vinster beskattas mycket mildare än löner. Sackande löner medför också överproduktionskriser (företagens alla produkter kan inte köpas av arbetarna) och arbetslöshet. Det medför övervinster som inte kan plöjas ned i produktiva investeringar. I stället används pengarna till finansiell spekulation, bubblor och krascher. De sackande lönerna har tillfälligt kompenserats av att bankerna sprutar ut lån, men det riskerar utmynna i samma ekonomiska kollaps.

Allt fler arbetare letar fiender inom den egna klassen, ”vi svenskar” ställs mot ”de främmande arbetarna”. Fackliga organisatörers uppgift är att vända frustrationen mot arbetsköparna och den krisande kapitalismen. Vi ska visa att arbetare har samma klassintressen och vinner på att hålla ihop.

Det handlar inte bara om att bedriva upplysningsarbete utan kanske främst om att bygga en facklig gemenskap som konkurrerar ut de nationella gemenskaper som bruna krafter lockar med.

På 1930-talet understödde arbetsköparna fascismen för att krossa arbetarrörelsen och kvinnorörelsen. I vår tid tjänar arbetsköparna på fascismens splittring av arbetare. SD och deras gelikar i övriga Europa stödjer också den nyliberala politiken. SD knyts allt närmare Svenskt Näringsliv.

För att summera mitt förslag: i det civila samhället kan facket gå i bräschen för bättre välfärd, offensiv lönekamp, full sysselsättning och 6-timmars arbetsdag.

Det civila samhället är fullt av möjligheter men också fällor. En uppenbar fälla är när välfärdstjänster överlåts på ideella krafter. Hit hör inte bara den rikes välgörenhet. Hit hör också situationer då vanliga människor tvingas jobba gratis, exempelvis för att barnens dagis ska fungera eller för att äldreomsorgen inte ska kollapsa. En annan fälla är att försöka förverkliga utopier inom kapitalismen. Jag tänker på kooperativa företag och föreningar som isolerar sig i subkulturer eller börjar fungera som vilka profitdrivna marknadsaktörer som helst.

Hur undviker vi civilsamhällets fällor? Jag tror nyckeln är att inte betrakta det civila samhället som en förvaltningsapparat inom kapitalismen, utan att organisera civilsamhället till en rörelse som kan överskrida systemet. Då formar vi det civila samhället till en gigantisk förhandlingskommitté, snarare än ett utopiskt kooperativ.

Om vi bygger ett starkt civilsamhälle så blir dess omedelbara uppgift att tvinga staten att vara en välfärdsstat. Kanske måste folket även tvinga staten att vara en liberal rättsstat och parlamentarisk demokrati. Inget kan tas för givet i bruna tider.

Under de närmsta åren måste fackliga organisatörer förmodligen prioritera det mest basala: starta nya klubbar och sektioner, väcka liv i gamla, värva och skola in fler medlemmar etc. Det lägger grunden för större ambitioner.

Något vi dock inte behöver vänta med är tvärfackliga forum. I protesterna mot 2019 års antistrejklag uppstod nätverk till försvar av strejkrätten på sju orter i landet. Därefter har liknande initiativ tagits till försvar av LAS. Dessa nätverk och initiativ kan omvandlas från enfrågekampanjer till permanenta forum för erfarenhetsutbyte. Genom sådana forum kan löntagare hjälpa varandra att bygga bättre fackföreningar överallt.

Inom kort är årets valcirkus över. Om fackföreningsrörelsen utvecklar en ny slagkraft så kanske löntagarna inte måste bli valets förlorare igen, helt enkelt därför att vi börjar vinna på arbetsplatserna året runt.

Edvin Dahlgren, medlem i Umeå LS av SAC

Inlägget Att rösta eller inte rösta? <br><span style='color:#000000;font-size:16px'>Det är <i>inte</i> frågan</span> dök först upp på anarkism.info.

Om Miljön
På Gotland finns det höga naturvärden vilka hotas utav framförallt att vattnet förorenas utav kalkbrytningen. Det underlag som Cementa har presenterat angående riskerna för dricksvattnet på Gotland har varit bristfälliga vilket troligtvis beror på att en för stor utredning skulle visa på hur katastrofal deras verkasmhet är för färskvattnet på Gotland. Den kalkbrytning som sker på Gotland driver in saltvatten i grundvattnet förstör den redan dåliga tillgången på grundvatten på Gotland och är påväg att göra det omöjligt att bo på Gotland, samt att bedriva jordbruk där.

Om Klimatet
Cementa är det företag som släppte ut näst mest koldioxid per år i Sverige, med drygt 1,9 ton 2020. Det motsvarar cirka 3-4% av ALLA utsläpp av växthusgaser som sker inom sveriges gränser. Mycket av Cementas utsläpp kommer ifrån förbränning av kol – som tills nyligen till stor del importerades från Ryssland.
Globalt har cementproduktionen ett gigantiskt koldioxid-avtryck – minst 8% av de globala utsläppen kommer ifrån Cementindustrin, vilket är mer än den globala flygindustrins utsläpp! Dessutom ökar produktionen av cement för var år som går. Om Cementproduktionen var ett land, skulle det vara den tredje största utsläpparen, efter endast Kina och USA.

Om Oss
Vi är klimataktivister från olika delar av Sverige som har tröttnat på politikers oförmåga att ta klimatkrisen på allvar. Vi tänker inte förbli passiva, och DU kan vara en del av det. Följ med till Gotland och STÄNG NER Cementa – för en värld värd att leva i!

Take Concrete Action ( länk till hemsidan )

Inlägget Take Concrete Action! Massaktion 25-28 augusti på Gotland dök först upp på anarkism.info.

Kring millennieskiftet klev min generation ut på arbetsmarknaden. Vi kunde förvänta oss sämre arbetsvillkor och sämre offentlig välfärd än våra föräldrar, samtidigt som Sverige var (och är) rikare än någonsin tidigare. Gustav Fridolin skrev en bok om att vi blivit just Blåsta.

Dagens unga kanske får uthärda ännu sämre villkor, men det är ingen naturlag. Det var facklig kamp som en gång drev Sverige från ett brutalt klassamhälle till ett någorlunda civiliserat land. Det är klasskamp uppifrån, från arbetsgivarna och deras vapenbröder i politiken, som återigen brutaliserar samhället.

Så, lösningen är alltså att alla unga löntagare går med i facket? Nja, det räcker inte särskilt långt.

Jag gick med i en fackförening år 1997 och räknas väl som fackgubbe numera. Jag har mött många färskingar i den fackliga världen som blivit chockade över hur dåligt de svenska facken fungerar, hur flata de är mot både arbetsgivare och politiker. Listan över bakslag är lång: 2019 års antistrejklag, så kallad hyvling av heltidstjänster till deltid, de pågående angreppen på LAS vilka föregicks av urholkade kollektivavtal etc. Den kanske mest alarmerande statistiken är att drygt 770 svenskar dör av arbetsrelaterad stress varje år.

När missnöjda medlemmar försöker göra facken mer demokratiska och stridbara kommer nästa chock: de blir ofta motarbetade av ombudsmän och andra fackliga representanter.

Om du är migrant är risken stor att du hamnar i klorna på en kriminell arbetsgivare. Det kan rentav vara så att något fackförbund håller skurken om ryggen. Överdriver jag? Nej, läs förslagsvis en artikel av den fackliga organisatören Daria Bogdanska eller av det regionala skyddsombudet Emil Boss.

Det är begripligt att ge upp hoppet om de svenska facken men jag vill upprepa: kamrat färsking, fortsätt kämpa! Klämkäcka rop är dock till föga hjälp. För att förstå de svenska fackens risiga tillstånd, behövs ett kritiskt perspektiv på den svenska modellen för arbetsmarknadens reglering. På följande rader anlägger jag ett sådant perspektiv. Jag tänker också ge några råd till löntagare som vill bygga starka fackföreningar.

Jag skrev ursprungligen en lång artikel om den svenska modellen för en amerikansk publik. Nedan anläggs alltså samma perspektiv men i förkortad form.

En majoritet av löntagarna i Sverige är fackligt anslutna och arbetar under kollektivavtal. Men de flesta fackföreningar lever på gamla meriter och upprätthåller imponerande fasader.

Sverige är känt för det som kallas ”samförstånd”, alltså en stark anda av samarbete mellan tre styrande skikt: facktoppar, företagsledare och politiker. Statsvetaren Peter A. Swenson har belyst arbetsgivarnas förhållningssätt till fackföreningar, vilket formades i början av 1900-talet:

”Det organiserade kapitalet i Sverige ville ha starka fackföreningar, och när kapitalet fick dem ångrade man inte konsekvenserna (…) Genom att göra dygd av det oundvikliga, såg arbetsgivarna de nationella fackföreningarna som en potentiell allierad i säkrandet av arbetsgivarnas makt över löntagarna. (…) Med tiden fattade kapitalet tycke för den socialdemokratiska arbetarrörelsen, åtminstone i jämförelse med alternativet, inklusive en situation utan fackföreningar. Centraliserade förhandlingar, med fackföreningar som hade övergett alla ambitioner att erövra makten på arbetsplatserna, visade sig vara mycket bekvämt.”

Se Swensons bok Capitalists against markets, sida 76 (min översättning av citatet ovan). Ganska träffande har ledarna för det Socialdemokratiska partiet och dess fackliga stödorgan (LO) beskrivits som ”röda patriarker”. Detta uttryck är myntat av Olle Sahlström, tidigare chef vid tankesmedjan LO idédebatt.

Det svenska samförståndet sägs ofta vara den magiska formeln bakom en hög levnadsstandard och generell välfärd. Denna bild är i bästa fall en halvsanning. Bilden döljer det faktum att det var en upprorisk arbetarklass som skrämde fram ett samförstånd i toppen, ett samförstånd som medgav förbättringar för arbetare på botten (under en begränsad tidsperiod).

En våg av arbetsmarknadskonflikter präglade 1920-talet i Sverige. Nya vågor av stridbarhet präglade 1970- och 1980-talen. Utan återkommande hot från arbetsgolven skulle fackliga representanter inte ha uppnått mycket vid förhandlingsbordet. En grundläggande logik i klasskampen är att arbetsgivare kan ge upp en liten del av sin rikedom och makt, för att undvika att stridbara arbetare orsakar ännu större skada. I detta avseende skiljer sig Sverige knappast från andra länder.

Stridbarhet handlar inte bara om att iscensätta strejker (och det börjar sällan med strejk). Stridbarhet omfattar en mångfald olika sätt att pressa köparna av arbetskraft.

Ett problem med de flesta svenska fackföreningar är att de inte främjar löntagarnas stridbarhet utan tvärtom kväver stridbarheten och förstör den. Det är ingen olyckshändelse utan ett systemfel. Defekten är inbyggd i de tre fackliga centralorganisationer som dominerar arbetsmarknaden: LO, TCO och Saco. Defekten kan sammanfattas på följande sätt.

Merparten av de svenska fackförbunden kännetecknas av toppstyre, centralism och lojalitet med arbetsgivarsidan. Fackens medlemmar har ingen rätt att delta i beslut om strejk eller andra stridsåtgärder. Beslut tas av de nationella förbundsstyrelserna och i vissa fall måste stridsåtgärder dessutom godkännas av den högre LO-styrelsen.

Medlemmarna har ingen rätt att avvisa eller godta förslag till kollektivavtal på nationell branschnivå. Beslutande medlemsomröstningar är också väldigt sällsynta när det gäller kollektivavtal på lokal arbetsplats- och företagsnivå. Det är vidare så att LO och till viss del även TCO hämmas av lojalitet med Socialdemokratiska partiet. TCO och ännu mer Saco präglas av yrkesegoism.

Sammantaget är detta bra recept för att kväva löntagarnas stridbarhet. Således förstör fackliga företrädare den främsta hävstången mot näringslivet och statsapparaten. Följaktligen blir facken allt sämre på att försvara löntagarna och ännu sämre på att flytta fram positionerna.

The Swedish (Top) Model är på dekis, inte på topp. Fackligt arbete idag handlar faktiskt om att rädda den svenska arbetarrörelsen.

I Sverige finns det två fackföreningar som sticker ut med sina principer: Hamnarbetarförbundet och syndikalistiska SAC. Principerna kan sammanfattas på följande sätt: medlemsdemokrati, solidaritet mellan arbetskamrater och oberoende från alla intressen utanför kollektivet av arbetare. Detta är kärnan i syndikalismen. Samma principer förespråkas av många gräsrötter inom LO i opposition mot de fackliga byråkratierna. En sådan gräsrot är gruvarbetaren Jari Söyrinki. I nättidningen Kontextpress skriver han:

”Jag säger inte att vi ska ’avskaffa’ facket, gå ur eller starta nya fack; jag säger att vi ska bedriva det fackliga arbetet på egna premisser. Oberoende fackgrupper direkt på arbetsplatserna producerar helt andra värden. De är rörliga, livliga och nyskapande. De är riktig arbetarrörelse.”

Medan löntagare i LO har den fackliga byråkratin emot sig, likt en bromskloss, har löntagare i SAC och Hamnarbetarförbundet facket bakom sig. SAC bygger på lokala samorganisationer (LS). På enskilda arbetsplatser bildar medlemmarna sektioner. Det är fackklubbar för alla yrken utom cheferna. Flera sektioner i samma bransch bildar tillsammans ett syndikat, alltså en fackavdelning. Syndikalistiska sektioner tillämpar direkt demokrati och är självbestämmande i lokala angelägenheter.

Jag ser Hamnarbetarförbundet som den svenska fackföreningsrörelsens flaggskepp i nuläget. Medan detta förbund fokuserar på en bransch, välkomnar SAC anställda i alla branscher.

Problemet för SAC är att vi i flera decennier haft svårt att omsätta våra principer i stridbar praktik. Varför? Det hänger ihop med att vi har låtit facklig klientverksamhet bli dominerande, alltså facklig service i individuella ärenden. Denna typ av verksamhet är förvisso viktig men får inte sluka alla resurser som behöver gå till organisering på arbetsplatserna. Organisering innebär att arbetskamrater utvecklar och använder sin kollektiva styrka på ett systematiskt sätt.

Vad händer när klientverksamhet tar över i facket? Det innebär att våra LS, syndikat och även sektioner främst sysslar med förhandlingar. Kruxet är att framgångsrika förhandlingar är finalen på en lyckad organiseringsprocess. Att däremot rusa direkt till förhandling och konflikt ger sämre resultat (eller inga resultat).

Trots slagsidan mot klientverksamhet har vi i ett antal fall lyckats spela korten rätt. Då har olika arbetargrupper först byggt upp en viss kollektiv styrka för att sedan utöva styrkan och flytta fram positionerna. Ett aktuellt exempel är arbetarna på städföretaget Perfect Maid i Göteborg. Genom punktstrejker har personalen bland annat lyckats höja lönerna, som låg under golvet i Kommunals kollektivavtal, en bit över golvet.

Ett annat exempel är arbetarna på Zalandos lager norr om Stockholm. De har nyligen tilltvingat sig fler pauser och stolar att sitta på; ja, så omänskligt är arbetslivet att rätten att vila fem minuter på en stol får ses som en viktig seger.

Att fackligt arbete i syndikalistisk tappning är slagkraftigt visar sig i återkommande nytändningar bland SAC:s gräsrötter. Men dessa nytändningar brukar tyvärr klinga av och vårt medlemsantal växer inte. Så, vad bör göras?

I tidningen Arbetaren har jag föreslagit tio satsningar som kan göras på LS-nivå. Dessa förslag bygger på boken Vad vill syndikalismen? Den är skriven av mig och ges ut av Federativs förlag i samarbete med Umeå LS av SAC. Texten kan laddas ned som gratis PDF-dokument.

På följande rader tänker jag inte copy-pejsta alla tio förslag från Arbetaren. Jag ska bara sammanfatta tre av förslagen: att prioritera arbetsplatsorganisering, formalisera det fackliga engagemanget och främja könsbalans i facket.

Vi behöver alltså prioritera organisering framför klientverksamhet. Så är det för alla seriösa fackföreningar. Inom SAC är våra LS-möten forum för deltagarnas arbetsplatser (dessa möten bör i alla fall vara det). Mellan mötena kan medlemmar som har tagit på sig rollen som organisatörer ha tätare träffar med stöd från LS-styrelsen eller en särskild kommitté.

Så, över till frågan om att formalisera det fackliga engagemanget. Informell organisering på arbetsplatsen är ofta en bra början men det brukar bli kortlivat. Det är viktigt att bygga både sektioner (eller fackklubbar) och tvärfackliga grupper. Det handlar om att arbeta på två spår samtidigt. En tvärfacklig grupp är helt enkelt en grupp arbetskamrater som möts regelbundet, oavsett facklig tillhörighet, i syfte att diskutera och driva gemensamma intressen.

Vidare, till frågan om könsbalans. År 2010 presenterades en könsmaktsutredning i SAC. Utredningen visade att andelen aktiva kvinnor är hyfsat hög på arbetsplatserna. Andelen är lägre på LS-nivå och ännu lägre på central SAC-nivå. Utredningen belyser tre orsaker till mansdominans: kvinnors dubbelarbete, en homosocialitet och machokultur. Homosocialitet innebär att män primärt umgås med och framhåller varandra och osynliggör kvinnor (medvetet eller omedvetet).

Det finns två enkla satsningar som har testats i några LS av SAC och gett en bättre könsbalans. Den ena satsningen är att en valberedning jobbar året runt med att ringa och tipsa kvinnor och icke-binära medlemmar om kurser och förtroendeuppdrag. Valberedningen kan gärna arvoderas på deltid. Den andra lösningen är att kvinnliga ledare och icke-binära ledare tar ton på offentliga arrangemang, interna möten och i medlemsblad. Dessa ledare och förebilder inspirerar fler kvinnor och icke-binära att delta i det fackliga arbetet.

Alla som har lyckats bygga kollektiv styrka på jobbet håller sannolikt med om att det kräver tålamod. Jag avslutar den här artikeln med två tips till dig som tar de första stegen som organisatör.

För det första: hitta en lämplig sakfråga att samla arbetskamraterna kring! Kanske är det stressnivån, schemaläggningen, lönesättningen eller något annat? Du hittar en lämplig sakfråga genom att vara en god lyssnare. Frågan bör engagera många arbetskamrater och engagerar dem starkt. Frågan ska också vara möjlig att vinna genom personalens kollektiva påtryckningar. Dessutom bör den strid ni tar svetsa samman personalen ännu mer inför nästa sakfråga ni lyfter.

För det andra: överlåt inte sakfrågan till fackliga representanter! Om ni på arbetsgolvet förlorar initiativet och kontrollen riskerar ni att förlora kampen. Ni kan givetvis utse förhandlare och andra förtroendevalda kollegor. Men se till att ni på golvet bestämmer vilka fackliga krav som ska drivas och vilka metoder som ska används. Ni bör bestämma vilka uppgörelser som ingås med arbetsgivaren. Lycka till!

Rasmus Hästbacka

Hästbacka är jurist och medlem i Umeå LS av SAC sedan 1997. Sommaren 2021 tillträdde han som SAC-funktionär på heltid. Artikeln bygger på en ny bok om syndikalism.
(Foto i sidhuvudet: Solveig Betnér)

Inlägget <strong>Ung på arbetsmarknaden? </strong><strong>Kämpa genom facket!</strong> dök först upp på anarkism.info.

Tidiga anarkistiska idéer av bland annat Jean Grave och Lev (Leo) Tolstoj formade den tidiga Armand och ledde fram till hans första propagandistiska tidning L’Ère Nouvelle[ii] (1901–1911). Den publicerades första gången 1901 och under en tid så var Tolstoj en kumpan, och hade stort inflytande på Émilie och tidningens innehåll. Émile fortsatte dock längs de trotsigas stig och fann sig efter en tid med Der Einzige und sein Eigentum i sina händer. Med sin rebelliska trotsighet och kunskapen som han fann i den boken så omfamnande nu E. Armand den individualistiska strömningen av dåtidens anarkism.

I korrespondens och konversationer med andra förespråkare av denna individualistiska strömning, som Josiah Warren, Lysander Spooner, Benjamin Tucker, var han med och utforskade denna rebelliska tendens. Något som verkar legat Émile nära hjärtat var frågor om fri sexualitet och polyamori på ett sådant sätt som stack i ögonen på dåtidens sexuella normer och prydhet. Att frigöra sig sexuellt låg i linje med vad han såg som startpunkten för anarkistiskt motstånd, nämligen en personlig frigörelse.

I Armands individualistiska anarkism var den anarkistiska “rörelsen” inte friheten själv utan bara ett sätt att ta sig fram till ens egen frihet. Han fastslår också att en sund och frisk anarkistisk rörelse är en rörelse som ständigt är öppen och experimentell; en plats där anarkismens gamla normer och grundläggande filosofi alltid får ifrågasättas.

Anarkistisk kritik var frihetlig, inte befallande, och anarkistisk praktik var inte bara ett koncept, utan en livsstil: en dionysisk kraft, en anda av glädje, frihet, vigör, omåttlighet, och välbehag med avsikt att förnya livet självt.[iii]

Émilie Armands propaganda fortsatte att flöda under det tidiga 1900-talet och 1905 så gav han och Albert Libertad och första numret av L’Anarchie (1905–1914). Senare skulle han också hjälpa till med utgivandet av Zo d’Axas, den i statens ögon, farliga tidningen L’En-Dehors[iv] (1891–1939) från 1922. L’En-Dehors attackerades av den franska staten 1894 i vad som senare skulle bli känt som The Trial of the Thirty (Procès des trente), i ett försök att inskränka deras yttrandefrihet. Slutligen så gav han också ut den anarkistiska tidningen L’Unique vid 73 års ålder, en tidning inspirerad av Stirners kända bok(1945–1956).

Utöver all propaganda som E. Armand hjälpte till att publicera eller skriva så blev han satt bakom lås och bom 1918 efter anklagelser om att ha hjälpt de som deserterat från kriget, och där satt han i fem år. Detta blev dock inte sista gången som han kom till att bli inlåst. Mellan 1940 och 1942 låstes han in i tre månader efter han blivit påkommen med anti-krigspropaganda, den andra gången så placerades han i olika interneringsläger under två års tid eftersom han var en ”icke önskvärd person”[v].

Émile Armand blev 90 år gammal och dog den 19 februari 1962, och fortsatte enligt Sidney Parker att utbyta och utforska anarkistiska idéer hela livet ut.

Text av frihetsklubben och Curry.

[i] Se biografin om E. Armand i bok Disruptive Elemenets: The Extremes of French Anarchism.

[ii] Översatt betyder L’Ère Nouvelle ungefär Den nya eran.

[iii] Disruptive Elemenets: The Extremes of French Anarchism, 2014, s. 136.

[iv] Översatt betyder L’En-Dehors ungefär Utsidan.

[v]  Se An Introduction To E. Armand: What He Was For, What He Was Against av Sidney Parker i Enemies of Society: An Anthology of Individualist & Egoist Thought.

Inlägget E. Armand dök först upp på anarkism.info.

Vid krig kommer den liberaldemokratiska vurmen för individens frihet omedelbart att kastas överbord. Inte längre kommer det handla om att samtala och respektera varandras åsikter, om att staten inte får inskränka individens friheter eller dess rättigheter. Vid händelse av krig ömsar staten ögonblickligen skinn och kommer förutsättningslöst kräva skyldigheter av dig. Även om staten snabbt går från demokrati till diktatur är förändringen som sker egentligen inte alltför stor. Repressionen finns alltid i statens DNA.

Förespråkare för nationalstaten påpekar gärna högljutt hur viktigt det är för medborgare att göra allt som krävs för att skydda landet i händelse av krig. Man menar att så kallade svenskar har behov och ansvar att försvara landet och vår inbillade gemensamma livsstil. Grundpremissen i statskramarnas argumentation är att fördelarna vi tydligen åtnjuter till vardags, inbegriper tvånget att beskydda dessa när det behövs. Vad statsvurmarna verkar bry sig mindre om är att inte alla medborgare gillar, sympatiserar eller accepterar nationalstaten och dess påstådda fördelar. Ogillande tvingas sådana människor leva sina liv under statsmaktens kontroll. Det är såklart otroligt svårt, om inte omöjligt, att leva utanför, oberoende, av en nationalstat. Du kan liksom inte säga upp medlemskapet i en stat. Den som hävdar att alla är fria att välja hur man vill leva, kanske ändrar uppfattning när den försöker att leva sitt liv utan att tvinga sina barn till skolan, utan att ha ett bankkonto, utan att lönearbeta, inte leva enligt med de mest grundläggande sociala normerna och identiteter. Eller försöka avstå från att försvara landet i krig. Snabbt skulle ens handlingar få kännbara negativa konsekvenser. Som bestraffning, repression, utfrysning och demonisering. Det blir otroligt svårt att leva livet ostört om man vägrar anpassa sig efter statens intressen. Till syvende och sist accepterar inte staten oliktänkande medborgare som agerar mot statens intressen. För eller senare stämplas sådana personer som extremister, konstiga, besvärliga, psykiskt sjuka eller terrorister. Om du avviker från normen kommer staten på olika sätt tvinga dig tillbaka in i ledet. Om du inte anpassar dig kommer staten bestraffa dig. Avvikelse ska göra ont, och potentiella upprorsmakare ska skrämmas till lydnad.

Vilka lagar är det som gäller för svenskar i händelse av krig? I Sverige kan alla vuxna medborgare tvingas försvara landet. Detta kallas för ”totalförsvarsplikt”. Tanken är att alla ska bidra med något för fosterlandet. Det kan handla om sjukvårdspersonal, forskare, ingenjörer, eller krigsdugliga personer. De flesta av oss tycker nog generellt det finns något bra med att hjälpa varandra om det behövs. Tanken med totalförsvaret är dock inte altruistisk, utan handlar om att alla medborgare måste försvara och slåss för nationalstaten. Det är inte i första hand din vän som du kämpar för, det är för staten. Om du inte lyder hotar staten med hårda straff, 1-4 år i fängelse, enligt totalförsvarsplikten.

På många sätt är att leva i en nationalstat som att leva i ett dysfunktionellt förhållande. Den relativt svagare parten tvingas leva på den starkes villkor och kuvas troligtvis över tid. Om den svage gör motstånd, vägrar lyda, slår den starke tillbaka. Med full kraft om det behövs. I värsta fall omintetgörs den svage. I perspektivet av nationalstaten innebär det att du till sist riskerar att upphöra vara en fullvärdig samhällsmedlem. Du förpassas istället till ett undantagsliv, i fängelse. Eventuellt kan du på nåder rehabiliteras och återanpassas in i samhället. Om du lyder, det vill säga. Om du tar upp vapen för fosterlandet, ifall det behövs. Denna typ av osunda relation är ingen särskilt bra grund för en hållbar samvaro.

I sammanhanget är det bra att komma ihåg att militära konflikter mellan statsmakter till stor del beror på problem som skapats av staterna själva. Exempelvis konflikter om naturresurser. Staten har förgiftat klimatet i årtionden och exploaterar naturen till vardags. Därutöver prioriterar stater gärna egna intressen, ofta på bekostnad av minoritetsgrupper i egna landet, och människor i andra länder. Den enes bröd beror på den andres nöd, om så krävs med våld. Likväl förväntas alla medborgare ta till vapen för landet när staten kallar. Just nu kan vi i realtid bevittna hur lättvindigt den svenska regeringen tillför stora mängder pengar till militären. Den allmänt accepterade förkärleken för krig ska jämföras med hur svårt det annars är för staten att ”ställa om” till ett så kallat ”grönt samhälle”. Som vanligt går vapenmakt före blomsterprakt.

Svenska staten kommer inte bara straffa dig om du inte kämpar för landet. Om staten anser att du aktivt motarbetar Moder Svea, i händelse av krig, kommer du utsättas för repression. Om du exempelvis baktalar regeringen offentligt, eller om du försvårar statens verksamhet i samband med krig, riskerar du livstidsfängelse. Om du är anarkist, med grundinställningen att du motsätter dig alla auktoriteter, och att du därför varken vill försvara eller samarbeta med auktoriteter, kommer staten i händelse av krig troligtvis inte längre att tolerera dig. Du kommer istället betraktas och bestraffas som en landsförrädare. Du är antingen med eller emot staten. Däremot utan någonstans att ta vägen.

Även om det kan tyckas vara en mörk och hopplös situation finns ljus vid horisonten. Med kunskap om statens repressiva natur kan vi som anarkister göra substantiellt motstånd. Istället för att befatta oss med totalförsvar kan vi göra totalt motstånd mot staten. Idag och imorgon. Vi kan vägra värnplikt, och inte anpassa oss till plikterna som krävs av staten. Vi kan bygga strukturer för nya sätt att leva, i syfte att bli mindre avhängiga staten. Vi kan undvika att göra oss beroende av lönearbete. I händelse av krig har vi förberett oss väl hur vi lever i solidaritet med andra människor. Vi vet hur man praktiserar ömsesidig hjälp, för vår egen skull och inte för statsmaktens överlevnad. Genom vårt motstånd visar vi att det finns andra sätt att leva och lösa konflikter. Idag är anarkism ett motstånd mot staten. Imorgon är anarkism ett försvar mot alla som vill försöka tvinga oss att leva i en nationalstat.

(Detta är inte en pacifistisk text. Det finns tillfällen när väpnad kamp kan vara nödvändigt. Exempelvis i självförsvar, eller som del i befrielsekamp.)

Front Frisedel

LÄNKAR:
– Brottsbalken kap.21 (”Om brott av krigsmän”), och kap.22 (”Om landsförräderi”): https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700

– Lagen om totalförsvarsplikt: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19941809-om-totalforsvarsplikt_sfs-1994-1809

Inlägget DET TOTALA MOTSTÅNDET dök först upp på anarkism.info.

Var är det meningen att en ska börja när det finns så mycket att säga? I ett rungande kamrater? Ja där vill jag börja.
Kamrater!
För jag tror på kamrater. Tycker om ordet kamrater. Som jag tycker om ord som: solidaritet, internationalism, jämlikhet, frihet, anarki, systrar, kärlek, sommaräng, skog och revolution. Allt det som vill växa vilt och fritt.

Den 1 maj 2021, som förra 1 maj, i en pandemi. Magnolia och körsbärsträd slår ut här i Gävle. Det är den vackraste av månader. På Joe Hillgården brukar 1 maj vara årets vackraste dag. För flera år sedan fick vi till ett fint litet tåg genom staden, förbi sossarnas och Vänsterpartisternas torgmöten, och fram till Joe Hillgården, med samling, tal, musik, den där underbara känslan av gemenskap och därmed hopp. Alltid det där hoppet 1 maj: nu ska vi förändra, nu ska vi börja bygga den nya världen. I mig har 1 maj alltid känts så och jag tänker fortsätta känna det.

1 maj 2021. För exakt 150 år sedan håller kommunarderna fortfarande ställning i Pariskommunen. I en varmare vår än denna. De har rivit ner kolonner påminnande om härskare, kolonialister: den gamla världen, den som – just då – hade sprängts inifrån. Den nya världen fanns där, en stund på jorden. Som den också funnits i Katalonien och Aragonien 1936. Och i Rojava. Och flera andra platser, många som vi inte vet något om för historieskrivare och media tenderar att inte vilja lyfta de revolutionära handlingar och det civilkurage som alltid existerat.

Jag skrev en skiss för det här talet, sånt som jag vill säga något om.
Våldet mot transpersoner och HBTQ-fria zoner
Privatiseringar och marknadshyror
Rasismen, och hur det inte kan ses som rättvisa när nyligen den första polisen någonsin i USA fälldes för mord på en svart medborgare – medan skjutningar av mödrar, fäder, döttrar, söner, kamrater fotsätter. Ville säga något om teveserien Small Axe, som tydligt illustrerar klassklyftorna som ett underlag för white supremacy, brandbomben in i fönstret på en födelsedagsfest i New Cross, London, kastad av nazister 1981, där fjorton svarta ungdomar miste livet. Polisen som understödjer högernationalismen och kapitalismen som understödjer polisen.

Författaren Alex Wheatleys starka dikt om New Cross som jag försökt hitta, men de röster vi behöver lyssna till har inget understöd – det är vi medmänniskor som måste vara underifrånstöd, men vi som är vita, privilegierade, försvagas, förfegas, av sorlet från dominant borgerlighet, högerorienterad media, söndervinklingen av mänskors liv. Vi läser: Gängkriminalitet och hårdare tag. Medan de sanna kriminella: snutarna, nassarna, högern, kommer undan, fast alla feta rubriker – i en rättvis värld – skulle handla om deras övergrepp. De som är farliga och de vi ska vara rädda för är alla de som vill behålla sina privilegier och som gynnas av klasskillnader.

På min skiss skrev jag vidare:
Den fascistiska asylpolitiken som sänder vänner och familjemedlemmar till krig, våld, död
Människor uppslitna ur trygghet, tillfälliga uppehållstillstånd som inte tillåter människor att förankras. Förvaren som frihetsberövar de, oss, som inget annat gjort än att hoppas på något som så många ser som självklart: säkerhet, hem, utbildning, utveckling, framtid.
Erdogans femicide: kvinnor som dagligen dödas i Turkiet för deras kamp för rättigheter.
Mäns våld mot kvinnor, utsattheten som kommer att förstärkas om marknadshyror blir verklighet: Var ska våldsutsatta kvinnor och barn ta vägen? Hur ska vi undvika att utmattas, brännas ut?
Papperslösa kvinnor, och män, som inte har någon möjlighet att protestera, mot svartarbeten och utnyttjanden. Hur vi som kan måste vara röster för andra, när samhället inte skyddar oss och låter allas berättelser höras och tas på allvar.
Hur vi kvinnor fortfarande idag, 2021, måste tänka på att skydda oss själva samtidigt som männen går fria och kan fortsätta vara svin och förövare. Alla kvinnor vars liv förstörs av män som inte tar ansvar för sina handlingar, och jag är en av de kvinnorna.

Och allt detta hör ihop.
Och allt detta hör ihop med Pariskommunen, Barcelona, Rojava.

Och allt detta hör ihop med världens farligaste, mest våldsamma och förtryckande treenighet: kapitalismen, fascismen, patriarkatet.

Vi är i ett akut skede nu, vi har varit det länge nog, där vi inte kan nöja oss med att vara moralister eller anarkister i slutna enklaver. Det var ju också vad maktmännen ville sent 1800-tal: ge anarkisterna en ö, där de kunde bygga ny värld bäst de ville, och många anarkister var med på de idén. Men en ny värld är just en ny värld, inte en ö. Pariskommunen hade inte för avsikt att stanna vid stadsportarna, de tryckte upp hundratusentals pamfletter som skulle spridas ut i Frankrike, och sedan vidare. De hade kontakt med allierade utifrån, inspirerade av deras arbete och kamp.

Jag tänker: 150 år sedan. Det fanns de alla de här revolutionärerna. Som stred för att nedmontera staten, och som fortsatte skriva, kämpa – de som överlevde den blodiga veckan, massakern, när borgerlighetens och kapitalets militär tog sig bakom barrikaderna, för att förinta den ohyggliga tanken om allas lika värde: människans likväl som naturens. Anarkisten Louise Michel var en av många modiga i Pariskommunen, och under rättegången mot henne ifrågasatte hon det faktum att hjärtan som slår för frihet får bly. Och här på Joe Hillgården ekar hennes fråga bekant och in i vår tid. Hjärtan som slår hårt för frihet är hjärtan som det fascistiska samhället försöker krossa.

Forskaren och författaren Wendy Brown skriver om hur den kapitalistiska ordningen påverkar vår begärstruktur. Frihet framstår som något som kan förvärvas genom konsumtion, och konkurrenskraften både på marknaden och socialt ses som en plikt. Hon menar att det viktigaste i vänsterrörelsen är att visa upp en alternativ vision om det goda samhället, en vision som måste bygga på en annan rationalitet än lönsamhetens och individualismens och som tar till vara de begär som inte tillgodoses under kapitalismen, som rättvisa, jämlikhet, kärlek, psykiskt och fysiskt välbefinnande. Det räcker inte att vara anti. Vi behöver vara för.

Den här visionen praktiserades under Pariskommunen. Den första maj återstod tjugo dagar av det som författaren Kristin Ross kallar communal luxury: att ha det en behöver, inte mer och inte mindre, att gemensamt skapa ett samhälle, att låta natur och växtlighet frodas. Alla handlingar ämnade att hindra människor och jord från att utnyttjas och skadas. Pariskommunens grund var att varje mänska ska ha det bra. Ordet ”commune” refererar till en ny mänsklighet, jämlik, som vill utvidgas till en värld utan nationer, marknader, stater – och där, därför, förtryck och patriarkala strukturer inte kan existera. Kommunen, skriver Ross, var primärt en uppsättning demonteringshandlingar. Att få vara med i det dagliga livets alla detaljer, att skifta arbetsuppdrag, att få tid för skapande, kultur, njutning. Detta bara möjligt om allt som produceras delas lika.

Det som skiljer idag från 1871 är förstås mycket, men behovsmässigt, medmänskligt inte. Idag pratas det om jämställdhet, demokrati, och ibland solidaritet som om de hade ett innehåll och en handlingskraft som bara existerar på papper, som tjusiga, tomma ord. Vi pratar inte klasskamp, vi säger knappt arbetare, eller att några äger och flertalet är slavar.

Det finns historia att ta spjärn ifrån och inspireras av. Att fortsätta sträva mot att vara en ny mänska, i en ny värld, där berättelsen kan förändras: vi faller ur våra invanda positioner, ser var vi är, var vi på riktigt behöver vara. Systemet är beroende av vår anpassning och medverkan men vi är inte beroende av systemet.

Annie Hellquist skriver i Arbetaren: ”Sverige under pandemin har i mångt mycket sett ut som modellen för det kapitalistiska samhället… Platser för konsumtion och arbete har hållits öppna… medan kulturlivet och socialistiska kvarlevor har stängt”. Hon kommer in på längtan efter samling, demonstrationer, manifestationer, möjligheter att höja rösten, göra motstånd, men så länge Coronan fortsätter hålla sitt grepp så finns i varje fall möjligheten att reflektera, fantisera, göra upp planer för de steg som måste tas när gatorna blir öppna för stridsrop och kamp. Vi kan formulera frågeställningar om vilka vi vill vara och vilket samhälle vi kräver om våra kroppar ska kunna röra sig fritt.

Att gå till de tidigare revolutionärerna för vägledning är ett sätt att ta sig vidare. Att känna till vår historia stärker vår ryggrad. Att prata om våra erfarenheter i den här tiden är ett annat sätt. Lyfta de röster som sällan blir hörda, och säga ifrån till de som tar plats och energi via fördomar, sexism och egocentrism. Vi har lyssnat alldeles för länge på vita privilegierade snubbar. Vi har skadats för ofta.

I San Cristobal de las casas, Chiapas, Mexiko, organiserade kvinnor ett nytt slags samhälle, inte olikt Pariskommunen, Barcelona 1936, Rojava. Det enda som återstår nu, kamrater, är att på allvar organisera oss, fantisera om och planera för en annan värld, vara aktivister, visa civilkurage, göra vårt bästa utifrån våra olika förutsättningar, att vara människor med och inte mot varandra:

Jag ville säga något om den fattigdom som kommer av kapitalismen och den rikedom som inte räknas.
Utveckling mäts i termer av avstånd mellan människa och natur.
Jag såg kvinnor från Nepal gå längre och längre sträckor för att hitta ved och foder.
Mänskor utan pengar ses som värdelösa.
Jag såg kvinnorna i San Cristobal de las Casas organisera sig i El Cambalache
Ett ekonomiskt område utan pengar där ekonomiskt-fattiga kvinnor kom för att berätta om sina resurser. Nej, de kom och de sa: vi har inget att erbjuda. De kom och blev ombedda att stanna och fundera: Vilka förmågor, kunskaper, har ni? vad vill ni dela, vad kan ni ge?
Jag såg kvinnorna i San Cristobal de las Casas jonglera, spela dockteater, massera, bygga, klippa hår, ge lektioner i franska, matlagning, installera elektronik, odla, föreläsa om astronomi, medicin, kvinnohistoria. Jag hörde dem säga: Vi behöver en ändring inifrån. Frihetsskapande handling istället för väntan på den stora revolutionen.
Jag hörde dem viska: För vi kan inte vänta.
Särskilt vi kvinnor kan inte vänta.

Som individer har vi inte tillräckligt, men förenade har vi så det räcker.
Vi är generösa mot varandra, ser våra olika erfarenheter, växer intill varandra.
Våra samtal och känslor är delar av ett ekonomiskt motstånd.
Omhändertagande förändrar. När allt har samma värde.
Jag såg kvinnorna i San Cristobal de las Casas öppna sin butik för vem som helst att komma och byta:
Bok mot salva
Smärta mot sång

Global kapitalism kan bara existera där det finns lagar som tvingar in våra liv i privat ägande, exploaterat arbete.
Tron på att utvecklade länder är rika är en lögn.
Jag ser kvinnorna i Chiapas resa sig varje dag.

Inlägget 1 maj-tal från Joe Hillgården dök först upp på anarkism.info.

Som aktivist har jag formats djupt av civil olydnads-traditionen. Under ett drygt decennium har jag deltagit i en stor mängd civil olydnads-aktioner, bland annat mot deportationer, vapenfabriker, djurindustrin och klimatförändringarna, och åtalats vid en rad tillfällen. Den senaste gången jag kallades till rättegång var den 13/1, då åtalad tillsammans med åtta andra kamrater ur Slakteriinspektionen. Jag är glad och stolt över de flesta av dessa aktioner och tänker med värme på alla fina medaktivister och de mentorer som gett så viktigt inspiration och vägledning. Dock. Att jag genom åren propagerat för och försökt locka in människor i civil olydnads-aktioner är något jag idag har blandade känslor inför. Allt oftare och alltmer har jag känt mig obekväm med den praxis och teoribildning som är huvudfåran i dessa kretsar.

”Civil olydnad” definieras, som alla begrepp, i praktiken med en hel del variation. Jag tänker på politiskt motiverade brott mot lagar eller regler som sker icke-våldsligt och öppet – det vill säga offentligt, utan att ljuga eller dölja sin identitet. Att bryta mot lagen har jag inga principiella problem med. (Det har faktiskt ingen annan heller vid närmare granskning, det är bara retorik från legalisternas sida.) Däremot öppenheten och ickevåldet.

Civil olydnad förstås nämligen ofta som en villighet att ”ta ansvar”. De bestraffningar och det våld vi utsätts för på grund av vår aktivism ses som ett nödvändigt ont, ett hedervärt offer, ibland även som ett eftersträvansvärt martyrskap. Det ska inte undvikas utan accepteras och användas. Ett aktivt eller principiellt motstånd mot repression och straff betraktas som någonstans mellan problematiskt och förkastligt. Att staten och lagen bygger på en massiv våldsapparat som är sexistisk, rasistisk och klassbevarande tonas ned eller osynliggörs. Istället ligger fokus på att aktivister ska vara föredömliga och att inta ett upphöjt lugn när de möter våldet i form av hot och misshandel, polisangrepp, eller rättsliga hot och straff. Konfrontation, eskalering av konflikter, polarisering och fientlighet framställs ofta som principiellt dåligt, snäll ska en vara. Det förutsätts inte sällan att en aktivt ska samarbeta med angripare genom att babbla med polisen och meningsmotståndare, bjuda på kakor, alltid vara glad och trevlig, och göra bestraffningsproceduren så smidig som möjlig. Ett återkommande fenomen är aktivister som vill gå ut offentligt och ta avstånd i pressen från kamrater som anses ha brutit mot ickevåldsprinciper, för att värna sin egen plattform.

Det här gör också att definitionen av våld blir tudelad. Att beväpnade och våldsamma människor (oftast män) kräver underdånighet, hotar med straff, släpar bort någon eller låser in någon i en kal cell (eller värre) uppfattas sällan som våld – om de bär uniform och gör det i statens tjänst. En aktivist, däremot, som maskerar sig för att skydda sig själv och kamrater, eller som ibland höjer rösten, är ovänlig eller påstridig, ses inte som fredlig. Så även om ingen hotas med våld eller kommer till fysisk skada. Inte sällan framställs det som våld att förstöra något som enligt lagen är någon annans egendom, t.ex. att krossa en ruta eller bryta upp ett lås eller avrusta dödsredskap. Men det är inte våld att tvingas betala tiotusentals kronor i böter för att ha agerat i solidaritet med utsatta medvarelser. Synen på våld blir helt enkelt väldigt lik den förljugna, självförhärligande ideologi som staten använder för att dölja det förtryck och våld som samhället generar.

Utöver det här finns inom civil olydnad en stark tilltro till att förändring ska ske genom att idéer förs fram, och tas emot av individer som sen ska bättra sig och förändra samhället. Civil olydnad tenderar därmed att reduceras till en förstärkt form av lobbying med en liberal syn på samhällsförändring, och/eller ett moralistiskt predikande som påminner väldigt mycket om religiösa väckelserörelser.

Sammantaget främjar det här en aktivistkultur som blir naiv inför såväl partipolitiken, det ekonomiska systemet och ordningsmakten, och som får en svag intern solidaritet och en idealistisk och moralistisk förståelse av samhällsförändring. Detta förvärrar risker och skapar onödigt lidande för aktivister och underminerar en välbehövlig mångfald av taktiker, så väl som en långsiktigt hållbar aktivism, menar jag.

Nu är det här inget argument för att civil olydnads-förespråkare borde ta upp vapen och starta underjordiska stadsgerillor, eller för någon grabbig slagordsmilitans, och ännu mindre är det ett slag för att ”ge upp aktivismen” och falla in i ledet. Jag tror även framöver att mycket av det organiserade motståndet kommer ske öppet och ickevåldsligt, och har alls inget att invända mot det. Men det är skillnad på att använda civil olydnad som en taktik i en viss situation eller som ideologi. Som ideologi passar civil olydnad bäst för de grupper och aktivister som inte vill ha någon speciellt radikal samhällsförändring. Civil olydnad kan användas för att radikalisera och trappa upp kamp, men kraven på att allt samhällsförändrande arbete ska ske öppet och fredligt fungerar också som ett bekvämt sätt för makten att kontrollera, tämja och lagföra oss.

Motstånd tar många former, och alla former har sina problem och möjligheter i de sammanhang de används. Och även den mest konstruktiva direkta aktionen har problematiska aspekter. Det finns tyvärr ingen fläckfri aktivism under ett förtryckande system. Ändå måste vi agera, om vi vill vara något annat än lydiga medlöpare i dödsmaskineriets tjänst. För om det är något som främjar våld är det att fortsätta som nu tills allt liv är utplånat.

Jonas Lundström, Örebro, aktivist och författare till bl.a. ”Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning”

Inlägget När civil olydnads-ideologi hämmar motståndet dök först upp på anarkism.info.

Nuförtiden är jag djupt försjunken i akademiska studier där filosofi är en central del. Till exempel så tror jag att anarkister kan lära sig mycket av att studera vad Descartes mekanistiska syn på världen egentligen innebär. Är världen inte mer än stor maskin fylld av automatons [1] som följer sina förprogrammerade uppdrag? En värld utan någon mening, eller någon antydan till något som liknar en själ? Descartes tankar om naturen banade väg för upplysningen, något som varit en kärna för många tidiga anarkistiska tänkare. Att en del tidiga anarkistiska tänkare fann ett intresse hos filosofer från upplysningstiden är för att de stod i stark kontrast till den stora makten som den totalitära kyrkan hade då.

Vad som är intressant är att det fanns samtida filosofer med Descartes som föreslog en annan världssyn, syn på världen som full av liv istället för en värld på en total avsaknad av det. Filosofer såsom till exempel Spinoza föreslog att allt i världen var uppbyggt av samma ”single substance”, en tanke som leder till att allt har liv. En kan tänka sig att en världssyn där liv genomsyrar allt leder till ett mer hälsosamt förhållande till ens egen omgivning, till människor och icke-människor.

Varför är detta intressant för anarkister då? Jag ser anarkister som rebeller som gör revolt mot det existerande, att bryta sig loss. Att försöka bryta sig loss utan att ens ifrågasätta det grundläggande, det radikala, kan lätt leda till att en omedvetet reproducerar upplysningstidens normer. Genom att gå till roten av ”den inbillade västvärlden” [2] så kan man lära sig att det som genomsyrar vårt sätt att förstå världen idag enbart var en av flera teorier. Genom att placera teorierna bredvid varandra och klä av dem alla deras tillskrivna värden, så får du som unik individ, chans att tillskriva dem värden utifrån dina egna erfarenheter och värderingar. En nihilistisk utgångspunkt där du har återtagit makten av att ge omgivningen värden baserad på den unika individen.

Jag påstår inte att det är fel att reproducera de normerna, men jag tycker att anarkister gör sig en stor tjänst om de ifrågasätter och kritiserar mer än den stora massan. Den stora massan nöjer sig med att inte ifrågasätta skeenden på djupet, men anarkisten nöjer sig inte med det, hen ifrågasätter allt och det är vad som gör den radikal. Hen går till roten på problemen den möter i livet.

Filosofin är inte något som är exklusivt för dem som rör sig inom akademin, de bör frigöra och dela med sig av sina erfarenheter. En slags filosofisk ”skill-share”.

Vill du vara med i filsofiska ”skill-shares” så anordnar anarkism.info studiecirklar sporadiskt, vanligtvis ”when the stars align”.

 / Frihetsklubben

[1] Jag finner ingen bra översättning till automatons. Enligt vanliga ordböcker så översätts det till automat, men ordet automat får mina tankar att vandra till bankomater och inte självgående robotar. Robotar hade kunnat funka men syftar till en mer modern uppfinning än en automaton.

[2] Min översättning av Anna Lowenhaupt Tsing’s sätt att beskriva västvärlden. (The Mushroom at the End of the World: On the Possibility of Life in Capitalist Ruins, 2015).

Inlägget Varför filosofi är viktigt för anarkister dök först upp på anarkism.info.

Följande artikel har tidigare publicerats i SACs medlemstidning, Syndikalisten, och publiceras här i något reviderad form.

Det sägs ofta att arbetsrättslig lagstiftning garanterar ”rättigheter som tidigare generationer fått kämpa sig till”. Lagen ses som ett grundläggande skydd för arbetare. Av detta följer resonemanget att om vi idag stillatigande åser försämringar av dessa skyddande lagar, så innebär det ett svek mot dessa forna kamrater. Detta är ett missförstånd, enligt Jesper Johansson, medlem i syndikalistiska SAC.

I dagens offentliga samtal om arbetsmarknad och arbetares rättigheter står de politiska höger- och vänsterhalvorna i riksdagen synbarligen på motsatta sidor om varandra. De förra vill i princip göra arbetare rättslösa, medan de senare vill säkra ett lagom grundläggande skydd för den arbetande befolkningen. Men, båda sidor har sina positioner inom ramen för samma system, de är rörande överens om de grundläggande förutsättningarna, att ”Lag är rätt”.

När så regering och reformistfack ännu en gång säger att de ska revidera innehåll eller tolkning av gällande arbetsrättslig lagstiftning – naturligtvis blir resultatet alltid till arbetsköparnas fördel – protesterar många reflexmässigt. Lagstiftningen behandlas då som en neutral och allmän överenskommelse som befäster vad som är ”rätt” och ”fel” gällande arbetslivets villkor. Idag väljer även många engagerade i den syndikalistiska rörelsen att med självklarhet ställa sig sida vid sida med den politiska vänstern, i kraftig opposition mot kommande försämringar av Lagen om anställningsskydd (LAS). Detta trots purfärska erfarenheter av liknande ställningstaganden mot förra årets inskränkningar i lagskyddet för fackliga stridsåtgärder.

Arbetare har i alla tider kämpat, inte för lagar, men för att förändra det allmänna rättsmedvetandet till sin egen fördel. Det en stor majoritet av befolkningen ser som rätt, blir också rätt, oavsett lagstiftning. Som rättssociologen Håkan Hydén uttryckte det, ”en rättighet i lag är aldrig starkare än den underliggande sociala normen” (”Arbetslivets reglering”, Liber förlag 1985). Lagstiftning på detta område bör därmed i stället för ett skydd ses som en begränsning av arbetares rättigheter. Politikers reglering av arbetsrätt i lag görs helt i deras egna syften. Inte för att kunna garantera att denna rättsuppfattning består för all framtid, utan för att kunna ta över tolkningsföreträdet i frågan. Om sedan politikerna själva är medvetna om att syftet är egennytta eller om de stiftar lagarna i god tro är i praktiken irrelevant. Det tolkningsföreträde lagstiftningen ger politiker innebär en gräns dragen i sanden, ”hit men inte längre”, eller ”här slutar allmän rätt”.

Tolkningsföreträdet kan sedan användas försiktigt, på tvärs med en opinion för ett starkt arbetarskydd, genom att endast detaljförhållanden manipuleras. Eller så kan det användas ohämmat med en arbetarfientlig opinion i ryggen, för att avskaffa de föreskrivna rättigheterna helt och hållet. Lagstiftningen är alltså inte ett skydd för uppnådda segrar och arbetares rättigheter, utan en möjlighet och ett verktyg för de politiker som vill begränsa eller helt rulla tillbaka dessa. Den fackliga grenen av arbetarrörelsen kan därmed bara försvagas av att på så vis ge upp tolkningsföreträdet av sina rättigheter. När detta flyttas över till den politiska sfären innebär det att den fackliga rörelsen underordnar sig den politiska. Det innebär att man från fackligt håll avsäger sig initiativet till att flytta gränsen för var våra rättigheter börjar och slutar.

Det diskuteras nu om LS¹ eller SAC, som är en basfacklig och rörelsesocialistisk potentiellt revolutionär organisation, bör höja sina röster i kampen för bevarandet av LAS. Det korta svaret är nej. Politikers möjligheter att inskränka de fackliga rättigheterna tar sin början vid fackföreningarnas krav – eller rättare sagt vädjan – om att den för tillfället gällande lagstiftningen måste bevaras. I stället för en egen facklig agenda, innebär alltså en sådan slags påverkanspolitik ett erkännande av politikers tolkningsföreträde. Eller i bästa fall av det tolkningsföreträde som av politiken överlåts till de ”fristående” representanterna för de reformistiska och inte så lite statsbundna fackhierarkierna. Det innebär inte mindre än att den fria fackföreningen avskaffar sitt existensberättigande.

Som syndikalister bör vi ha en pragmatisk inställning till gällande arbetsrättslagstiftning. Det innebär att vi kan använda den till vår fördel då det passar våra syften. Men då utan att ta den i försvar eller erkänna den som en legitim begränsning av arbetares rättigheter i samhället. I den mån arbetsrätten är formulerad så att den gynnar oss i ett eller annat läge, så använder vi oss av den för att få igenom vad vi anser är rätt och riktigt. Pragmatiskt kan vi hänvisa till den som något arbetsköparparten har att rätta sig efter. Men endast då den begränsar dennes rättigheter, inte arbetares eller fackföreningars. Som fackförening bör vi i stället verka praktiskt för att utöka och utveckla en allmänt erkänd rätt, förankrad i sunt förnuft snarare än i lag/avtal.

Som facklig kampmetod är protesten i alla utom de sällsyntaste fall helt verkningslös. Det är inte protester som påverkar politikernas beslut, lika lite som de stärker fackföreningars eller arbetares självförtroende. Misslyckandet 2019 med det verkningslösa motståndet mot de juridiska inskränkningarna i fackliga organisationers stridsrätt borde ha lärt oss samma läxa som tidigare erfarenheter av samma situation. Som erfarenheten av proteststrejken 2006 mot A-kasseförsämringarna, eller av 1928 års demonstrationer mot klasslagarna om kollektivavtal och arbetsdomstol. Vi borde ha lärt oss att protester mot lagar och att vädja till överheten inte blir mer än en ritualiserad maktlöshet.

Lagstiftning kring arbetsrätt och inskränkningar av densamma är därmed inte stort mer än snömos, en annan taktik behövs. Lagen binder oss hårdare när vi stödjer oss på den för att bedriva vår verksamhet, men i mindre utsträckning när vi prioriterar fristående självverksamhet på golvet. Sveket mot tidigare generationers kamp består alltså inte i att låta sossar, borgare och reformister riva upp eller slå sönder sina egna lagar, utan sveket består i stället i att alls låta lagen definiera vad som är rätt och vad som är fel för vår verksamhet.

En fri fackförening gynnas i stället bättre av en hållning som låter oss behålla makten att successivt utöka den styrka och de rättigheter vi har som arbetare. Genom att bygga kollektiv basfacklig styrka påverkar vi det allmänna rättsmedvetandet och därmed uppnå bättre villkor än lagstiftare nånsin kan ge oss.

Jesper Johansson

1. LS står för Lokal Samorganisation, och är en geografiskt knuten självständig fackförening. I relation till detta är SAC en fackföreningsfederation som bland annat består av ett antal sådana LS.

Inlägget Varför vädja till överheten? <br><span style='color:#000000;font-size:16px'>Syndikalistisk syn på arbetsrättslagstiftning</span> dök först upp på anarkism.info.

Vad är den sanna kostnaden av en hamburgare? För konsumenten är det alltifrån 100 kronor på ett pretentiöst hipsterhak till en tia på donken. Men för slakteriarbetaren gäller andra bud. För en slakteriarbetare gäller svåra finansiella och fysiska förhållanden. Men än mindre uppmärksammat är det psykologiska trauma slakteriarbetare lever under. Storskaligt och systematiskt våld med lidande och död som följd är en verklighet de flesta sällan ens behöver tänka på. Men slakteriarbetare möter, och tvingas ta del av, den verkligheten var dag. En situation mogen för psykologiska problem. Denna artikel baseras till stor del på forskning från USA, men samma mönster gäller för yrkesgruppen även i andra länder som Sverige där skillnaden (om någon) är gradvis, snarare än kategorisk.

“Kort sagt så är anställningsproceduren så här enkel: ansökande visas en video av slaktprocessen. De som inte spyr får jobbet.“
— Kristina Mering

Ingen vill bli slakteriarbetare. Som Kristina Mering, med sin Masters i Sociologi på Tallinn Universitet, berättar efter hennes intervjuer med slakteriarbetare i Estland, “De jobbar helt enkelt där därför att det är deras enda alternativ.” Det är ett smutsigt, lågbetalt, farligt och blodigt jobb. “Tempot gör dig snurrig. […] En del styckare är tvungna att göra fem hugg var femtonde sekund.” tillägger forskningsrapporten A Slaughterhouse Nightmare från USA. “Du måste kunna hänga upp sådär 35 fåglar per minut,” menar en annan arbetare “även när musklerna i dina händer och lederna i dina fingrar blir så ömma att du varken kan öppna eller stänga dem” Arbetarna utsätts för snabba repetitiva rörelser vilket orsakar blåsor, stelhet, karpaltunnelsyndrom och tendinit. Snabbare takt och färre anställda innebär högre vinster för den handfull av företag som dominerar industrin. Inget får stå i vägen för att hålla maximal produktionstakt. Trots mekaniska fel, olyckor, krascher med gaffeltruckar, överhettning av sågar, att arbetare tappar knivar, att arbetare skär sig eller att arbetare kollapsar och ligger medvetslösa på golvet så fortsätter drypande kroppar svänga förbi, kedjan fortsätter rulla.

“De kommande två årtionden led han från skador i arbetet för Monfort som kunde krossat andra män. Han slogs av en fallande låda på 90 kilo av kött och klämdes fast av stålläppen av ett rullande band. Han skadade ryggraden och fick göra en ryggoperation. Han andades in för mycket klorin medan han tvättade några blodtankar och spenderade en månad på sjukhus, hans lungor brände, hans kropp täckt av blåsor. Han skadade sin vänstra axel när ett 5 000 kilo tungt hölje till en hammarkvarn tappades för snabbt och drog hans arm rakt bakåt. Han bröt ett ben efter att ha stegat in i ett hål i slakteriets cementgolv. […] Han krossade en vrist […] Han fick fler sår, jack, muskeldragningar och sträckningar än vad han kan minnas.”
— Mother Jones (tidskrift)

“De skriker på dig en massa [om du inte håller tempot],” säger en arbetare från Nebraska Appleseeds undersökning från 2009. “De skriker på dig, förolämpar dig med vidrigheter,” säger en annan “Det finns ingen respekt för arbetare.” I många fall har de knappt tid att vässa knivarna, än mindre gå på toa. “Vid Tyson fabriken jag jobbade på,” berättar Bennett för VegNews “så urinerade faktiskt arbetarna på verktygen, på pelarna och under det löpande bandet av levande höns, hängande på krokar.” De panikslagna hönsen återgäldar tjänsten, “Det kommer in i dina ögon, din näsa, din mun och dina öron. Det finns ingen tillräcklig beskrivning för hur det är att stå på en linje i timmar medan hönsen skiter ned dig. Avföringen kommer under kläderna, och du kan känna hur det långsamt rinner ner för din kropp. Det spelar ingen roll hur mycket kläder du har eller hur mycket tejp du använder, det kommer fortfarande hända. Det är fullständigt ofrånkomligt.” Och när väl skador rapporteras tas de som regel inte på allvar.

“Jag bara kunde inte hantera smärtan längre. Tre gånger halkade jag och föll på det flottiga golvet. Den första gången gick jag till företagets klinik och där sa de att jag bara hade skadat min stolthet och borde gå tillbaka till jobbet. Den sista gången jag föll blev jag skickad direkt till jobbet igen.” [Några dagar senare diagnostiserades denna arbetare med långtgående diskbråck.]
— arbetare vid grisslakt, North Carolina

Men hur kan detta fortsätta? Vilka är slakteriarbetare, och varför har vi inte sett större motstånd från deras sida? Svaret stavas migrantarbetare, helst papperslösa. Som journalisten Eric Schlosser skriver i Fast Food Nation: The Dark Side of the All-American Meal så är det vanligt i USA att företag aktivt rekryterar fattig arbetskraft från Mexiko och Centralamerika. De lockar med fejkad dokumentation, och uppmanar anställda att rekrytera även deras familj och vänner. Omsättningen av anställda överskrider ofta 100% årligen så papperslösa är ett billigt alternativ för att fylla arbetslinjen. Arbetsköpare ljuger och manipulerar anställda som ofta inte är medvetna om sina rättigheter och i en del fall varken förstår språket eller kan läsa och skriva ordentligt. Försöker du hävda dig kan de alltid hota med deportation.

 “Jag vill inte göra någonting som kan få mig framför juridiska myndigheter. Jag vill inte rapportera skador, jag vill inte lämna in ett lönekrav eller timmars fordran, jag vill inte organisera ett fackförbund – Jag vill inte göra någonting som kan få någon att vilja utreda min migrationsstatus.”
— anonym slakteriarbetare, intervjuad i Human Rights Watch undersökning från 2005

Human Rights Watch har specifikt uttalat sig emot köttindustrin, främst med fokus på USA, de menar på att arbetssituationen är så brutal att den bryter mot flertal internationella mänskliga rättigheter. Även fast slakthus inte officiellt anställer barn så har flertal räder av statliga myndigheter avslöjat att barn så unga som femton utför jobb bredvid vuxna, exponeras för hälsofarliga kemikalier, köttkvarnar och cirkelsågar.

Slakteriarbetares ekonomiska och fysiska svårigheter är inget annat än ett brott mot dem, deras familjer och samhället i stort. Liknande mönster av exploatering kan finnas även i andra industrier. Men vad som ofta inte lyfts, i bästa fall tonas ned, är den psykiska påfrestningen som är specifik för just slakteriarbetare.

“Grisar nere på dödsvåningen har kommit fram till mig, tryckt sig intill och kelat som en valp. Två minuter senare måste jag döda dem – slå dem till döds med ett järnrör. Jag kan inte bry mig.” (undertecknads understrykning)
— anonym arbetare

Till skillnad från allmänheten så är eländet för de slaktade djuren en konstant och ofrånkomlig verklighet för slakteriarbetare. De vet, till exempel, att hönor är vid medvetande när deras halsar tappas på blod, skållade i varmt vatten och får huvudet avrivet av de som beordras göra så. Onormala nivåer av grymhet i vår vardag är inte bara norm i slakthusen, utan förväntad och krävd av verksamhetens natur. Resultatet är att våra naturliga instinkter att känna empati måste tryckas undan.

“För att de ska kunna klara att göra sitt jobb så måste de blockera alla känslor. Eftersom att de förstår att de tar livet från flera varje dag så behöver de starka psykologiska mekanismer för att hålla dessa tankar ifrån dem. De bygger en rutin som bedövar känslorna […] De bär hörlurar och lyssnar på musik eller radio.”
— Kristina Mering

Dessa psykologiska påfrestningar tar dock ofta värre uttryck än Ed Sheeran och P3 Historia. Flera slakteriarbetare, särskilt de som jobbat i flera år har rapporterat symptom av en form av PTSD. PTSD associeras ofta med människor som utsätts för särskilda händelser som orsakar trauma, medan slakteriarbetare skiljer sig där då de utsätts för repetitivt trauma, samt att de själva tvingas orsaka traumat. De mördar hundratals, ibland upp till tusentals djur varje dag. En mer specifik beskrivning är PITS (Perpetrator Induced Traumatic Stress) där utövaren av våldet drabbas av traumatisk stress. Rachel M. Macnair, en socionom och psykolog, berättar att symptom på PITS är någon kombination av ångeststörningar, depression, drog och alkoholmissbruk, paranoia, disintegrering, dissociation och amnesia. Detta, skriver hon, är de psykologiska konsekvenserna för dödande. Med andra ord så lider slakteriarbetarna av trauma därför att djuren de slaktar lider av trauma. De lider som direkt konsekvens av att djuren de tvingas slakta lider.

“Många av de jag intervjuade beskrev problem med alkoholism, medan andra förklarade att de hade tagit ut sina frustrationer genom fysiskt våld mot deras fruar och barn.”
— Gail Eisnitz från Slaughterhouse: The Shocking Story of Greed, Neglect and Inhumane Treatment Inside the US Meat Industry (1997)

Ingen vill bo nära ett slakteri. Forskning i USA pekar mot att städer med slakterier har högre nivåer av våld i nära relationer och våldsamma brott såsom mord och våldtäkt. Slakteriarbetares aggressionsnivåer var “så höga att det liknade folk bakom galler.” En liknande studie som anmärkte att “i termer av somatisering, ångest, fientlighet, fobisk ångest och psykoticism så var slakteriarbetare värre än köttförpackningsarbetare”. Socionomen Dr. Nik Taylor från Flinders University bygger vidare på detta och menar att det är etablerat att ju mer positiv en persons attityd är mot andra djur, ju lägre är deras aggressionsnivåer, och vice versa: om du utövar våld mot andra djur, så är du mer benägen att utöva våld mot människor. Slakteriarbetare, för att leva med sitt jobb, måste normaliseras inför våldet de utför, de måste låta sig avtrubbas emotionellt och detta kan påverka vardagen utanför. Men det finns undantag då det spricker…

“[…] ingen av arbetarna kunde döda nyfödda kalvar. Ibland så kunde lador brinna upp och för att bli av med kalvarna så skickar ägarna dem till slakt. De vanliga blockeringsmekanismerna verkade inte fungera på så unga djur. “Kalvar är annorlunda” sa en arbetare, “Jag kan inte vara kallhjärtad mot dem.” Kalvarnas tårar har en större effekt på dem än vuxna kors eftersom de ser de vuxna varje dag. Så det förvånande var att […] arbetarna inte kunde döda dem så de skickades faktiskt tillbaka.”
— Kristina Mering

Slakthuset, och industriell djurhållning i stort, är en institution byggd på våld. Våldet innefattar allt ifrån exploateringen av de slaktade djuren, till arbetarna, till ekosystemen som degraderas omkring och samhället, städerna, hushållen runt om. The Food Empowerment Project illustrerar hur slakthus och djurfabriker mer än ofta befinner sig i områden där majoriteten tillhör den rasifierade arbetarklassen. Även fast vi alla drabbas i någon mån av alla utsläpp så är det ofta den rasifierade arbetarklassen som får ta de största smällarna. Invånare i närheten av grisfabriker klagar på “irritation i ögonen, näsan och halsen, tillsammans med en minskad livskvalitet och ökade nivåer av depression, spänning, ilska, förvirring och utmattning […].” Resultatet av enkäter i landsbygden i North Carolina visade hur ju närmare du bor en djurfabrik desto större risk att du utvecklar astma. Inte konstigt: du andas bokstavligen skit. Luften förorenas med djurens avföring, som manifesteras i en (ofta konstant) dimma nära stora djurfabriker. (Mejeriindustrin inkluderad.)

“[S]lakterihus luktar som varmt blod. Det är järn i luften hela tiden – även genom blekmedlet så luktar det fortfarande.”
— Brad, slakteriarbetare i VICE

Avrinning från djurfabriker innehåller inte bara nitrater utan en bred räckvidd av patogener, antibiotika och giftiga kemikalier som kan genomtränga akviferer och kontaminera omkringliggande grundvattenkällor. Virus kan överföras från arbetarna till deras familjer och hela det omkringliggande samhället. Få arbetare är villiga att delta i hälsoundersökningar och program då de är rädda att deras migrationsstatus ska komma på fråga. Du dricker skit också: skiten letar sig ned i marken som bidrar till höga koncentrationer av nitrater i grundvattnet som i många fall leder till baby blue syndrome. Baby blue syndromet är när blodet inte klarar att transportera syre ordentligt vilket leder till att många unga barn utvecklar en blå hudfärg.

Det är bara de med kapital nog (och därmed i stor utsträckning vita) som kan flytta innan slakthuset installeras. När det väl har byggts så faller priset i värde, ingen vill ju bo där, vilket gör invånarna fångar i sina egna hus. Detta är bara ett av många exempel på miljörasism. Sociologerna Bob Bolin, Sara Grineski och Timothy Collins från Arizona State University menar att “landanvändning, bostadssegregation, rasifierade anställningsmönster, finansvärldens praktiker och sättet som rasifiering influerar zoning, utveckling och banklånsprocesser” också är drivande faktorer av miljörasism.

“Tron att det måste finnas slakthus, att någon måste utföra dödandet hjälper dem också klara av det. Det verkade finnas en iver att rättfärdiga slakthuset som institution och deras roll i det.”
— Kristina Mering

Hur kan människor fortsätta slaktandet? Hur klarar de av det trots att deras lemmar bryts ned, trots att deras luft och vatten fylls med avföring, trots att de utvecklar traumatisk stress? Vad är det för emotionell blockeringsmekanism som gör att de inte bryter ihop? Svaret stavas alienation. Att arbetare känner sig främmande inför sin omgivning. Arbetet du utför har du ingen kontroll över och därför har du heller ingen kontroll över vad du producerar. Du äger inte din kropp när du arbetar, den äger företaget du jobbar för. Du blir därmed även främmande inför dig själv som individ, samt dina medarbetare. Du saknar sammanhang.

“Anställda är inte människor i köttindustrin, vi är varor precis som djuren.”
— Anonym slakteriarbetare

Så länge som motsättningen mellan arbetare och kapital fortsätter så kommer även arbetares alienation fortsätta. I djurindustrin så måste den alienationen sträcka sig så långt att vi är benägna att med våra egna händer döda, på löpande band, dag ut och dag in. Vi tappar förståelsen för vår gemenskap med djur: att att vara en människa också betyder att vara ett djur. Undertryckandet av människans naturliga instinkter till empati är både ett villkor och en konsekvens av ett kapitalistiskt produktionssätt på en och samma gång.

“Vi exploaterar inte andra djur därför att vi ser dem som underordnade, snarare så ser vi andra djur som underordnade därför att vi exploaterar dem.”
— Marco Maurizi

Så det verkar som att få folk att döda flera djur dagligen är en ganska omänsklig sak att fråga om. Å andra sidan så kan det ju vara problematiskt ifall inga människor var involverade och allt gjordes av maskiner… Det “skulle det inte heller vara enkelt att automatisera hela processen i sig, till exempel, så krävs det tio pers bara för att flå en ko,” svarar Mering. Dessutom, sålänge som företagen har billig, desperat arbetskraft att utnyttja så är automatisering inte särskilt troligt. Industriell djurproduktion är en av de största drivande industrierna för klimatförändringar, som i sig orsakar stora flyktingströmmar. Desperata, fattiga, traumatiserade människor som kommer göra allt för att överleva, med andra ord billig arbetskraft att tvinga in i slakthusets arbetslinje. Det är en ond cirkel som letar sig längre och längre ned mot botten.

“Faktumet att det som djuren går igenom är värre, betyder inte att vi inte borde ha medlidande för arbetarna själva. Detta handlar inte om någon tävling i lidande, utan att se problemen av systemet i stort. Jag tror de avskyvärda arbetsförhållandena i slakthus kan i en del fall vara ett hjälpsamt argument för folk som inte klickar med ‘djurens budskap’.”
— Kristina Mering

Slakteriarbetarnas situation, och deras psykologiska konsekvenser därifrån, är inte bara en varningsklocka för vilka sorts relationer vårt samhälle har sinsemellan medmänniskor, men även relationerna människor har till andra djur. När vi ser dem som objekt, som varor vi kan köpa och sälja, och när den världsbilden sträcker sig till oss själva, till hela vår omvärld är det bara en tävlan mot botten som gäller. Att varufiera andra djur är inte ett långt steg från att varufiera oss själva. Människor är också djur, trots allt. Hela denna process av varufiering härstammar från ett kapitalistiskt ramverk. När vi som antikapitalister kan erkänna det, hur kommer vi reagera? Hur borde vi?

“Vi tror att köttindustrin kan vara ett fokus för en bredare antikapitalistisk vänster, då det är där kapitalets exploatering av arbetare är som mest extrem, de socio-ekologiska problemen orsakade av köttindustrin samt industrins del i spridningen av växthusgaser slår hårt.”
— Daniel Werding, Christin Bernhold och David Müller från Allians för Marxism och Djurbefrielse

Bör vi som antikapitalister inte ställa oss emot alla former av varufiering? Skadar det inte vår kamp mer än hjälper den ifall vi inte är konsekventa i vår antikapitalistiska kritik? Dessa frågor, bland andra, drev Allianz fur Marxism und Tierbefreiung i Tyskland och Schweiz att startas. De såg ett behov av (1) ett nätverk av marxister och veganer, (2) en kollektiv politisk och teoretisk diskussion om kopplingarna mellan marxism och djurbefrielse samt (3) en strategisk debatt om hur vi borde röra oss framåt. “Vi finner det avgörande för dessa två rörelser att slå sig samman, om inte bara för den enkla anledningen att borgerligheten och deras anordningar är rätt välorganiserade och vi, som deras fiender, måste göra samma sak för att kunna vara kraftfulla.” menar de. Med det sagt så är veganrörelsen inte de enda med ett brådskande hett behov av allierade.

“Vår uppgift är att organisera och utbilda oss själva så bra som möjligt samt formulera ett strategiskt projekt mot djurkapital som attraherar djuraktivister och antikapitalister å ena sidan och den bredare allmänna arbetarklassen å andra sidan. Om vi får det gjort så är vi redan ett stort steg påväg.”
— Daniel Werding, Christin Bernhold och David Müller från Allians för Marxism och Djurbefrielse

Men, kan vi backa en sekund? Vilka är dessa kopplingar mer exakt? Vad, om något, är det vi kan lära oss av varann? “Å ena sida så är krav på djurens befrielse faktiskt moralistiskt om de inte analyserar de historiskt specifika förhållanden där djurs exploatering pågår och vilka sociala förändringar som behövs för att avsluta det. Å andra sidan så är varje marxistisk kritik av samhället inkomplett om det inte överväger det faktum att, för att kunna dra vinst, så måste den härskande klassen inte bara exploatera arbetarklassen men också alltid djur […]” I annan mun så är djurrättsaktivism menlös utan en bredare antikapitalistisk analys som grund och en marxistisk analys av exploatering är inkomplett utan de övriga djurens perspektiv.

“[Djurens lidande] är inget idealistiskt, utan ett historiematerialistiskt sådant. Det är inte lidande du kan likna hemlängtan eller tandvärk, utan ett lidande som grundar sig i samhällets organisering […] och måste därför […] avskaffas. Viljan att göra precis detta är en essentiell framdrivning av klasskamp och solidaritet […]. Att förneka [detta] i marxistisk teori betyder att förneka en viktig del av dess grund.”
— Daniel Werding, Christin Bernhold och David Müller från Allians för Marxism och Djurbefrielse

Givet att det finns förtryckare och förtryckta så är det inte hela mänskligheten som, i alla fall i första hand, förtrycker djur. Istället så vilar djurs och arbetares exploatering på kapitalistiska intressen. Naturligtvis så skiljer sig exploateringen av arbetare och djur kvalitativt (den ena har fortfarande någon nivå av agens medan den andre degraderas till ett objekt, till egendom) och den tidigare agerar inte nödvändigtvis i solidaritet med den senare bara därför att de också är förtryckta. Men orsaken till förtrycket är densamma och borde då inte även kampen vara densamma?

“[…] alla som aspirerar att skapa en värld där socialt producerade och objektivt onödig exploatering, dominering och lidande är också skyldig att erkänna djurens situation och sträva mot dess avskaffande.”
— Daniel Werding, Christin Bernhold och David Müller från Allians för Marxism och Djurbefrielse

Sen är det mycket sant att exploatering, användning och konsumtion av djur har varit en drivande faktor i historien av mänsklig civilisation. Detta rättfärdigar dock inte att det ska fortsätta idag. Dagens materiella förhållanden gör det inte bara möjligt utan nödvändigt att omstrukturera relationerna i produktionskedjan till vår, människor och övriga djurs, fördel. Antikapitalisterna i rummet måste på allvar inse att exploatering av djur inte bara är objektivt onödigt utan irrationellt och kontra-progressivt. Det orsakar omåttlig och konstant växande konsumtion av resurser såsom vatten. “Runt en tredjedel av världens vattenkonsumtion går till produktion av djurprodukter. Deras ekologiska avtryck är större än växter med lika höga näringsämnen,” säger Hoekstra, professor i vatten management på University of Twente. De är en av de drivande faktorerna till land- och vattenföroreningar och skövling av regnskogen. Med eskalerande klimatförändringar ikapp så är de som tror de kan ignorera köttproduktionen eller t.o.m. flytta in det i en socialistisk operation i bästa fall naiva. De har tagits in av den falska glorifierade bilden av industriell matproduktion som kapitalistiska lobbygrupper propagerar.

“Uppfattningen av naturen under kontroll av privat egendom och pengar är ett riktigt förakt för och praktiskt förnedring och förfalskning av, naturen [och därmed även djuren].”
— Karl Marx

Det finns ingen etisk konsumtion under kapitalism men djurindustrin är oetisk oavsett om vi finner den i ett kapitalistiskt eller kommunistiskt samhälle. Ett kommunistiskt samhälle behöver inte nödvändigtvis innebära djurens befrielse men det är först i ett sådant samhälle som den befrielsen skulle kunna va möjlig till att börja med. Det är först i kamp mot kapitalet som gör det möjligt för människor att kollektivt besluta: Vi kommer befria djuren!

“Detta kräver omsorgsfullt och noggrant solidaritets-byggande arbete. Till exempel, på olika platser i den tyska köttindustrin så kan lokala grupper – för det mesta fackanslutna och invånare – börja diskutera vad man kan göra mot den förkrossande arbetssituationen. Missnöjet bland arbetare i köttindustrin har alltid varit hög och alla vet det. Detsamma är sant för folk som bor nära slakterier. Lokala kampanjer och initiativ måste satsa på att bygga band mellan dessa människor. En kan bygga från det.”

Veganrörelsen och arbetarrörelsen kan gynnas av att lyssna och lära inte bara från varann, också slakteriarbetare. Framförallt slakteriarbetare. Mer än lyssna så måste vi solidarisera oss. Och om vi då på allvar ska solidarisera oss med kampen för djurens befrielse måste vi därmed solidarisera oss med andra djur. Ett första steg i den riktningen är att inte äta dem du försöker solidarisera dig med. Sånt är ju ganska grundläggande. Lite svårt annars, dålig stämning liksom.

Sista ordet av en f.d. slakteriarbetares facebookinlägg:

Alfons

Inlägget Slakteriarbetare: en knutpunkt för veganism och marxism? dök först upp på anarkism.info.

Året är 2019. I Dalarna bestämmer sig några djurrättsaktivister för att demonstrera. En av aktivisterna jobbar som lärare på en av arbetarrörelsens mest prestigefyllda folkhögskolor. Demonstrationen går som planerat, sakligt uttrycker aktivisterna sina åsikter, flera åhörare stannar till och diskuterar. Vissa gillar och andra håller inte med. Som sig bör. 

Några dagar efter demonstrationen kontaktar en lokal lantbrukare folkhögskolan, hen hotar samt anklagar läraren för brottsliga handlingar. Läraren hävdar sin oskuld. Lantbrukaren hänger likafullt ut läraren, både i media och till polis, som en ”extremist”. Utifrån lantbrukarens anklagelser startas polisutredningar, en utredning som senare läggs ned och en annan som inte innefattar läraren. Ledningen på folkhögskolan avvaktar inte resultaten av utredningarna utan handlar omedelbart i rädsla för att skolan ska förknippas med ”militant djurrättsaktivism”. Denna ledning består av en styrelse med uppsatta personer inom arbetarrörelsen, ombudsmän/kvinnor på LO och ABF samt en socialdemokratisk riksdagsledamot. Ledningen uttrycker oro för att jordbrukarens anklagelser ska fläcka skolans rykte. Kanske blir ledningen också rädda för att anklagelserna i förlängningen skulle skada socialdemokratin?

Styrelsen och rektorn på socialdemokraternas folkhögskola agerar i detta läge i strid med grundläggande arbetsrätt. I konflikt med arbetsrätten stänger ledningen av läraren ifrån hens tjänst. Samtidigt får läraren och hens familj ta emot hat och mordhot, från jägare, jordbrukare och högertroll. I bakgrunden passar diverse högerpolitiker på att vinna politiska poänger, t ex i kommunfullmäktige samt i parlamentarismens högborg där ärketrollet Bali ser sin chans i riksdagen. Högerpolitiker anklagar folkhögskolan för att fostra ”terrorister”, en anklagelse som i förlängning slår hårt mot läraren som alltmer knuffas ut i kylan av skolledningen. Bakom stängda dörrar verkar ledningen alltmer paranoida, man diskuterar sinsemellan om läraren är en ”vänsterextremist” som har ”infiltrerat” skolan. Ledningen uttalar sig i media, alltjämt med hjälp av negativa associationer om läraren, såsom ”vi på skolan tar såklart avstånd ifrån allt våld”. Ledningen medverkar i socialdemokratisk dagspress och styrelsens ordförande låter sig t.o.m. intervjuas av Jaktjournalen. När SVT hör av sig för intervjuer, av läraren och deltagare på skolan, låser ledningen dörrarna till skolan för utomstående. På folkhögskolans Facebooksida trollar högerdrev mot läraren, skolan låter hat och hot-kommentarer ligga kvar för allmän beskådan ett bra tag innan kräkningarna modereras bort.

När en av deltagarna på skolan slår larm och ifrågasätter om avstängningen av läraren gått rätt till ingriper skolans arbetsgivarorganisation. Det visar sig att ledningen felaktigt stängt av medarbetaren och därför återinsätts hen i tjänst omgående. Dock dröjer det ett bra tag innan läraren är tillbaka på skolan. Förhandlingar inleds mellan skolan och lärarens fackförbund gällande en offentlig upprättelse av lärarens förtroende ifrån skolledningen. Under förhandlingen granskas och ifrågasätts läraren av rektor och styrelseledamöter. T ex undrar ledningen för arbetarrörelsens folkhögskola vad läraren tycker om ”direkt aktion” och om ”våld”. Det tar tre månader innan läraren är tillbaka i tjänst, men med hjälp av sitt fackförbund får läraren igenom alla sina krav. I samband med återgången redogör ledningen offentligt på skolan att man nu har förtroende för sin anställde. Samtidigt hävdar ledningen bakom stängda dörrar att läraren agerat opassande när hen engagerat sig offentligt i en sådan olämplig fråga som djurrätt. T ex kommenterar riksdagsledamoten att ”många bönder är med rätta rädda, vad ska jag säga till bönderna?”.

Under avstängningen, samt när läraren är i aktiv tjänst igen, fortsätter läraren sitt engagemang i djurrättsfrågor. Det dröjer endast några dagar efter återgången innan en jägare mejlar ledningen och ifrågasätter varför skolan har en djurrättsaktivist som anställd. Ledningen konfronterar då återigen läraren, denna gång mer aggressivt än tidigare. Skolans styrelse ställer nu läraren inför ett ultimatum, antingen upphör hen med sitt politiska engagemang annars kommer skolan att avpollettera läraren, trots att det saknas grund för uppsägning. Styrelsen är väl införstådd med att läraren inte gjort något fel, såsom juridiskt (paradoxalt nog sitter styrelsens ordförande till vardags i riksdagens justitieutskott, bl.a är hon delaktig i utredningen om ifall staten ska förbjuda rasistiska organisationer). Att läraren är omtyckt på skolan, både av deltagare och kollegor, verkar oväsentligt för styrelsen. Ledningen menar att det väsentliga är att lärarens agerande riskerar att skada den socialdemokratiska skolans rykte. Läraren argumenterar gentemot styrelsen att det inte är hens agerande som eventuellt skadar skolans rykte utan det är agerandet av en tredje part som utifrån sina politiska motiv använder läraren som ett redskap för att skada skolan. Läraren understryker att en anställd på arbetarrörelsens skola borde ha en ledning som visar klassolidaritet och skyddar personal från yttre hot, framförallt ideologiskt motiverande angrepp från höger. Läraren poängterar självklarheter som att anställda har rätt att utnyttja sin frihet att utrycka sina åsikter. Därefter pressar ledningen läraren med hot om uppsägning. Ledningen börjar samtidigt strategiskt erbjuda läraren möjligheten till en ”fördelaktig överenskommelse” om läraren säger upp sig själv (det är fascinerande hur enkelt chefer kan få till komplexa förändringar på jobbet om det gynnar arbetsköparen!).

På samma gång blir arbetsmiljön på folkhögskolan alltmer ansträngd. Några i personalen slutar och andra som mår dåligt. Läraren får ta emot negativa kommentarer ifrån vissa kollegor om att det är jobbigt att läraren arbetar på skolan, att läraren är ett ”hot” mot deras status. Läraren, som vägrar acceptera styrelsens krav om att hen ska begränsa sitt politiska engagemang och sluta med djurrättsaktivism, vill inte längre jobba kvar på skolan och väljer att ingå en överenskommelse med ledningen. En överenskommelse som innebär att läraren avslutar sin tjänst med en längre uppsägningstid. Ledningen kräver dock att läraren lämnar skolan omgående, endast en dryg vecka efter att läraren återgått i tjänst, med skolans förtroende, och bara några veckor innan slutet på läsåret. Läraren tillåts inte ta avsked av sina kollegor och deltagare. Lärarens tidigare mentorsgrupp kräver dock av ledningen att läraren ska närvara på skolavslutningen. Studierektorn på socialdemokraternas folkhögskola vägrade tillmötesgå deltagarnas önskemål.

En ny värld i våra hjärtan…

År 2019 är djurrätt fortsatt en av de mer politiskt laddade frågorna i Sverige. Det är svårt att sansat diskutera djurrätt utan att behöva försvara varför man inte är en galen terrorist. Via parlamentarismens bakgårdar utövar LRF och jägarlobbyister starka påtryckningar och mobiliserar gentemot privatpersoner såväl som mot organisationer. T ex har Djurfront, Djurens Rätt och läraren på arbetarrörelsens folkhögskola behandlats utifrån lobbyverksamheter som härstammar ifrån dessa intressegrupper. Samarbetet mellan Djurens Rätt och Max avslutades. Vegomässan stängdes ned. Påtryckningarna kan få omfattande konsekvenser för människor som har mindre möjligheter att försvara sig rättvist i media eller mot arbetsköpare. Läraren på socialdemokraternas folkhögskola utmanövrerades av en skolledning helt okunnig om grundläggande djurrättsfrågor. Ledningen var aldrig intresserad att på allvar diskutera djurrätt. Däremot var ledningen väl insatt i den arbetsrätt man gick emot. Detta är en ledning som förväntas kämpa och tillvarata arbetarklassens intressen och uppmana till kritiskt tänkande hos deltagarna samt personalen på skolan. Ledningen gjorde tvärtom. Styrelsen lät en utomstående part, lantbrukaren, sätta agendan i interna angelägenheter gällande personalen. Ledningen föreföll mest vilja göra sig av med den anställde. Därutöver undanhöll ledningen detaljer, såväl för personal, deltagare, som för media, hur skolan resonerat och hanterat avstängningen samt uppsägningen av läraren. Finns det någon annan fråga än djurrätt som hade hanteras lika ängsligt idag?

Vid vissa tillfällen blir det extra tydligt hur viktigt det är med status i den parlamentariska demokratin. När prestige och makt för enskilda riksdagsledamöter hotas säljer det politiska etablissemanget i samma ögonblick ut det opassande. Ibland blir det också påtagligt hur godtyckligt demokratins och rättssystemets spelregler används av politiker och andra makthavare. I fallet med folkhögskolan i Dalarna verkade skolledningen strunta i fackliga rättigheter när bilden av socialdemokraternas statusbygge krackelerade. Det är tyvärr vanligt förekommande att sossarna ”glömmer” sitt radikala förflutna, T ex att vilda strejker en gång i tiden var en vanlig kampmetod, även för sossar. Idag betraktas vilda strejker som extremism. Skolledningens extrema ängslighet gällande ”våld” blottar deras auktoritära inställning i frågan. Ledningen verkade endast intresserad av att demonisera det ”våld” som ”andra” gör. Mönstret känns igen. Alltifrån en begränsad strejkrätt, inskränkt LAS, till enskilda arbetares arbetsmiljö offras i samma ögonblick när sossar med makt ska skydda sig själva och sina luftslott. Maktfullkomliga ”statsbärande” politiska partier tappar till sist perspektiven och gör vad som helst för att behålla makten. Å ena sidan är det är inte konstigt att politiker försöker påverka genom lobbyism. Likväl är det motbjudande när politiker använder sin makt för att trycka ned ”underlägsna”. Kvar blir en glåmig bild av verklighetens socialdemokrati, maktlös, utan ideologiskt innehåll eller moraliskt hjärta och i avsaknad av klassmässig förankring. Det är en socialdemokrati som inte bara i regering eller via riksdagen säljer ut sina värderingar för att klamra sig fast vid makten, utan också kastar sina gräsrötter, partimedlemmar, väljare och anställda till vargarna om det krävs för att ingen ska se att kejsaren är naken.

När sossarna agerar riskerar människor att lämnas i spillror på arbetsplatser. Det kan handla om medarbetare som utmanövreras av chefer, anställda som hängs ut offentligt av ledningen eller personal som allierar sig med makten mot sina kollegor. Splittringar bland medarbetare används gärna strategiskt av arbetsköpare för att kontrollera sina anställda. En underordnad arbetarklass som strider sinsemellan har mindre ork till fackligt engagemang i syfte att försvara sina rättigheter och märker inte när strategiska försämringar implementeras på jobbet av ledningen.

Till slut orkade delar av personalen på folkhögskolan i Dalarna inte bry sig längre, ”det spelar ingen roll vad en säger för det förändrar ingenting ändå”. I samma stund köpte ledningen ut läraren vars politiska engagemang blivit ett problem för kompisgänget i styrelsen. Sossarna på folkhögskolan hade valmöjligheter. De kunde ställt sig bakom lärarens politiska engagemang, tagit det som ett exempel på att någon ”Gör sin röst hörd” (skolans slogan). Grundbulten i skolans agerande är troligen styrelsens rädsla att förlora status. Sossarna verkade ängsliga att inte uppfattas som respektabla av allmänheten. Ängsligheten underbyggde troligen ledningens agerande gentemot läraren. Det är emellertid samma ängslan som i slutändan riskerar att leda till det som sossarna är mest rädd för, att allmänheten ser det Socialdemokratiska Arbetarpartiet som hycklare och partiet hamnar i politisk karantän. Rädslan är befogad, vem vill ha samröre med hycklare?

Folkhögskolan som skolform har historiskt erbjudit människor på samhällets skuggsida möjligheter att utveckla egenmakt. På arbetarrörelsens folkhögskola i Dalarna råder idag helt andra förutsättningar och normer. Istället för att uppmana till kritiskt tänkande och politiskt engagemang, hos deltagare och personal, verkar skolan motarbeta allt och alla som utmanar status quo. I samband med konflikten kring läraren upplevde deltagare att de lämnades vind för våg av skolledningen. Inställda lektioner och brist på lärarvägledning gjorde att deltagare kom med klagomål på skolan och ställde krav till ledningen. De deltagare som var mest kritiska mot ledningen riskerade i slutändan sin gymnasiebehörighet. En av deltagarna fick en varning för att hen opponerade sig alltför mycket. Deltagarna upplevde i slutändan att deras ansträngningar inte gav något resultat. Ledningen verkade mer intresserade av att skydda sin status än att tillmötesgå deltagarnas behov. Hur ska den största deltagargruppen på folkhögskolan idag, ”nyanlända”, förväntas ta sin rättmätiga plats i samhället utifrån detta studieklimat? Vilket ansvar har skolor och politiker för den strukturella rasism som idag begränsar livet för deltagare som vill bygga nya liv i Sverige? Precis som att läraren motarbetades av ledningen kan deltagarnas framsteg hindras när potentater och personal på skolan känner sin makt eller status hotad.

Är det en mörk framtid som väntar med förtyck på arbetsplatser och med begränsad social frihet? Inte nödvändigtvis! Utmaningarna är stora men vi kan agera, ta initiativ, bygga motstånd och vinna mark. Dock kräver kampen att vi mobiliserar och håller ihop. Att vi jobbar strategiskt och kompromisslöst på olika sätt. Såväl via fristående fackförbund, som med organisering och med aktioner på gatan. Solidaritet är grundläggande om vi ska bjuda motstånd gentemot överhögheten i dess olika former, må vara chefer, styrelseledamöter, politiker, journalister, företagare eller lantbrukare. Fallet med folkhögskolan i Dalarna är ett lärorikt exempel hur det kan gå när makthavare inom företag, media och politiken mobiliserar kring ”känsliga frågor”, som djurrätt. Friheten för ”arbetare”, ”aktivister”, ”icke-mänskliga djur”, begränsas till fördel för makthavarnas inflytande. Ängsligheten kring djurrättsfrågor kan vara till vår fördel om vi använder situationen rätt. Det kräver dock att vi sluter upp och kämpar mot makten, mot lagen och mot normer.

Vi som tar striden, ifrågasätter staten och överhöghetens normer, riskerar att hängas ut i media, vår ”status” sätts på spel, vårt arbetsliv kan offras när politiker och chefer manipulerar rättssystemet. Därav är det desto viktigare att vi tar hand om varandra. Vi kan använda deras falskspel till vår fördel, genom deras agerande blir det tydligt vilket samhälle vi inte vill ha. Utifrån deras dystopi bygger vi vår utopi, Vi upprättar samarbeten och strukturer som gynnar solidaritet och omsorg, varigenom vi blir starka och tar kontroll över våra egna liv. Radikal organisering borde vara en av de viktigaste frågorna framöver. Istället för att förlita oss på etablissemanget, politiker eller arbetsköpare, skapar vi obevekligt våra egna frihetliga förutsättningar. På så sätt kan vi börja bo, äta och umgås utifrån andra villkor än idag. Kampen är antikapitalistisk. Om makten, låt vara sossar på folkhögskolan, jägare eller lantbrukare i Dalarna, tror att de kan vinna över oss kommer de att bli besvikna! Berättelsen om folkhögskolan i Dalarna slutar här. Framtidens historia skriver vi tillsammans, idag!

(Idag är läraren med förnyad glöd engagerad i djurrättsfrågor. Hen kan mycket väl tänka sig att återigen jobba med folkbildning. Däremot kommer läraren aldrig mer att jobba för en så kallad socialdemokratisk arbetarrörelse.)

Aktionsgrupp Informationsbyrån

Inlägget Socialdemokrati till varje pris? dök först upp på anarkism.info.

På lördag-em samlades vi tillsammans med antifascistiska kamrater för att genom en demonstration hedra Björn på vårt eget vis. Demonstrationen var avslutningen på ett flera månader långt samarbete mellan flera autonoma grupper som på olika sätt jobbat med att mobilisera inför 12:e oktober. Vi möttes i Sthlm City och gick sedan tillsammans genom centrala delar av huvudstaden. Med banderoller, flaggor, slagord och bengaler tog vi plats på gator och torg och visade tydligt att vi som vanligt är beredda att försvara oss och andra från nazister. Vi gick via Drottninggatan, förbi riksdagshuset, till Gamla stan där vi stannade till för att hålla ett tal till minne av Björn. Därefter gick vi som avslutning till Slussen. Vid det laget hade snuten sedan länge gett upp sina tafatta försök att begränsa vår demonstration.

Den antifascistiska demonstrationen igår var vårt sätt att visa solidaritet med Björn och alla som på olika sätt kämpar dagligen mot fascister. Demonstrationen var också en kraftmätning för den antifascistiska rörelsen idag. Att vi på eget initiativ gick genom gatorna i Stockholm, att vi fick mycket positiv feedback från människor på vägen, att vi inte lät snuten eller nassar stoppa oss, visar på engagemanget och styrkan i den antifascistiska rörelsen i Sverige idag.

Senare på kvällen samlades vi igen tillsammans med hundratals andra på SAC:s minnesmanifestation för att hedra Björn med tal och kransnedläggning vid La Mano, följt av ett fackeltåget till Medborgarplatsen. Därpå avslutades manifestationen med utdelandet av civilkuragepriset, tal och musik. Därefter fortsatte samtalen och planerandet kamrater emellan långt in på natten.

Gårdagens manifestationer i Sthlm var inte de enda den dagen som syftade till att hedra Björn. På flera andra orter genomfördes olika aktioner. Sammantaget visade vi styrkan i den autonoma vänstern och den radikala fackföreningsrörelsen i Sverige. Såsom Björn gjorde för 20-år sedan förvägrar vi idag nazister att ta plats på våra gator och arbetsplatser.

För oss som deltog igår och är anarkister är det grundläggande att kämpa mot hierarkier, oavsett om det är mot snuten, staten, arbetsköpare eller fascister! Vi säger därför aldrig igen och kämpar kompromisslöst för en annan värld!

Inlägget God avslut på #12OKT kampanjen! dök först upp på anarkism.info.

Artikeln entusiasmerade mig. Främst för att jag alltför sällan läser om föräldraskap och radikal kamp i anarkistisk media (jag är själv förälder till fyra barn). Jag blev inspirerad av artikelförfattarens kompromisslöshet, texten osar av radikal kamp och engagemang, varvid seger är det enda alternativet. Personligen har jag en positiv inställning till att använda en mångfald av taktiker i kampen för ett frihetligt samhälle. Samtidigt lämnade artikeln mig en aning otillfredsställd. Det känns som att det finns mer att säga i frågan. Min text bör därmed ses som kommentarer till artikeln i Orkanen, inte som en diss.

En slutsats i artikeln från Orkanen är att föräldraskap riskerar försvaga den radikala kampen. Artikelförfattaren menar att det är alltför vanligt att anarkister som blir föräldrar också blir mindre aktiva i kampen. Premissen till detta är att föräldrar har mer att förlora, t ex att förlora kontakten med sitt barn om en hamnar i fängelse. Artikelförfattaren ser en koppling mellan att föräldrar blir mindre aktiva i kampen och att pacifister samt pragmatiker passar på att förespråka att alla anarkister borde besinna sig. Artikelförfattaren ser det som negativt att föräldrar av-radikaliseras och hen argumenterar att det bästa för barnen är att föräldrarna istället fortsätter kampen, om möjligt ännu mer militant. En mer militant kamp ökar möjligheten för seger, något som i förlängningen gynnar barnen. Som förälder är det alltså bättre om du inte kompromissar med dina åsikter och blir försiktigare i kampen. Du kan då med gott samvete se dina barn i ögonen. Om du ändå hamnar i fängelse är det inte hela världen, det finns alltid någon annan som kan ta hand om ditt barn.

Fördelar med förhållningssättet i artikeln är tydligheten i argumentationen och rimligheten i antagandet att den som har något att förlora troligtvis kalkylerar riskerna innan en agerar. En svårighet med argumentationen är att långt ifrån alla anarkister har möjligheten att leva upp till detta kompromisslösa ideal. Många som skulle försöka riskerar nog att bli ångestfyllda utifrån den potentiellt ansträngda relationen till barnet det kan genera. Risken är inte enbart att en förlorar kontakten med sitt barn den stund en sitter i fängelse. En riskerar också att relationen till barnet försämras. En rörelse där flera av oss mår dåligt är väl inget bra utgångsläge? Det är varken attraktivt eller hållbart. Är det ens önskvärt med en rörelse där föräldrarna är hårdföra och biter ihop? Riskerar vi inte som rörelse att tappa lekfullheten om vi börjar fjärma oss från barnen på olika sätt?

Finns det kanske andra förhållningssätt för föräldrar? En hållning som är mer inkluderande, samtidigt som det ger möjlighet för föräldrar att vara radikala? Målet är kanske inte att överbrygga gapet mellan pacifister och radikaler? Utan istället att göra det möjligt för fler att vara radikala på olika sätt. Istället för att stå på barrikaderna och enbart uppmana föräldrar att köra in i kaklet kanske en också kan fokusera på säkerhet, solidaritet och bygga alternativa strukturer? Vi som är föräldrar kanske kan bli bättre på att dela med oss av våra tankar till varandra, om våra rädslor och behov? Om en som förälder blir mer medveten om sina gränser, sina mål, vilka metoder en vill använda, vad en är villig att riskera, kanske ens eventuella oro blir mindre och en blir mer kraftfull i kampen? I detta sammanhang är det viktigt med solidaritet. Att vi hjälper varandra praktiskt. Att vi vågar vara sårbara och ärliga mot varandra. Att inte hårdheten du eventuellt anammat i kampen mot staten motverkar att du öppnar upp inför dina kamrater, samtidigt som du är radikal. Varför skulle inte föräldrar känna att också de har en plats i den radikala kampen?

Det är på flera sätt en utmaning att vara förälder och anarkist. Det samhällssystem en motsätter sig blir tydligt och utmanande på ett helt annat vis efter att en blivit förälder. Det är en sak att vilja krossa systemet, det är en annan femma att mer eller mindre tvingas utsätta sitt barn för det system du själv kämpar att förstöra. Kanske stigmatiseringen som anarkist också blir mer påtaglig om du är förälder, kanske anses du mer avvikande om samhället tycker att du indoktrinerar ditt barn till ”extremist”? Genom att du lever öppet som anarkist riskerar ditt barn att påverkas negativt. Ditt barn kan få höra negativa kommentarer ifrån andra föräldrar och barn. Barnet kan också utsättas för hot ifrån troll, nazister och kapitalister. Den som utmanar status qou anses generellt vara en säkerhetsrisk. T ex föräldrar som idag förespråkar oskolning för sina barn, föräldrar som utmanar den paternalistiska ordningen och inte vill att barnen indoktrineras till liberalkramande kapitalister i det officiella skolsystemet.[2]

I detta samhällsklimat är det troligt att du som förälder tänker dig för flera gånger innan du deltar i alltför radikala aktioner. Vissa metoder kanske blir mindre tänkbara i kampen när du blivit förälder? Kanske priset är högt med civila olydnadsaktioner där en förväntas utmana systemet genom att ta sitt straff? Eventuellt blir det mer intressant med dolda, subversiva, aktioner där den uppenbara risken för repression är mindre? Kanske föräldrar i detta sammanhang har en större benägenhet till att radikaliseras? På samma gång blir det viktigt med säkerhetsfrågor, med tillit och goda kamrater. Idag finns det bra möjligheter att använda existerande (eller bygga upp nya) solidaritetssystem där vi bistår varandra, t ex med ekonomisk hjälp (som Anarchist Defense Fund, ARA SG). Sådan hjälp är betydelsefull för den som döms till böter efter rättegång. Det är viktigt att föräldrar vet att denna hjälpen finns, för hjälpen kanske kan förhindra att en avstår ifrån att delta i radikal kamp. Samt kan det hjälpa en ekonomiskt ansträngd situation och underlätta barnets uppväxtmiljö praktiskt. Det är också viktigt att komma ihåg att inte alla gynnsamma radikala metoder behöver vara turbulenta. Alla medel behövs i kampen och vi kan alla bidra på något sätt!

En tendens idag är att en del anarkister argumenterar för barnlöshet. Några menar att det av olika anledningar inte är önskvärt att sätta barn till världen. Såsom utifrån miljöperspektiv, att barn (dvs fler människor) tär för mycket på jordens ansträngda resurser. Den som tycker att kampen påverkas negativt av att bli förälder kanske inte ska skaffa barn? Precis som det kan vara valbart att föda barn kan det också vara ett val att inte skaffa barn. Eller att du som förälder väljer att vara kompromisslös som revolutionär. Om något borde alla dessa levnadssätt inte vara konstiga för oss anarkister! Men hur önskvärt är det utifrån ett frihetligt perspektiv om en kompromissar bort sitt barn för kampen? Begränsar jag inte friheten för mitt barn om mina val riskerar att påverka barnet negativt, t ex känslomässigt? Finns det inte en risk att den vita medelåldersman som väljer bort sitt barn för kampen reproducerar de patriarkala strukturer och normer en vill förgöra?   

Visst finns det mycket vi som föräldrar kan göra redan idag för att bygga det samhälle vi vill se. En del lever som veganer, några vägrar lönearbeta, medan andra organiserar på jobbet. Vissa tar med barnen på demonstrationer och aktioner, andra väljer den minst dåliga skolformen åt sitt barn. Kanske kunde vi ändå göra mer? Kanske kunde vi vägra foga oss i skolplikten och mobilisera för att istället bygga upp alternativ av frihetlig skolform? Att vi i större utsträckning bistår varandra att bli fristående från staten, mer autonoma, mer självförsörjande och mer radikala. Om en som förälder inte behöver förlita sig på statens falska trygghetssystem kommer en nog ha mindre dåligt samvete för sina barn? Detta kan i förlängningen göra att en har mer ork till kampen, samtidigt som barnen upplever ett annat sätt att leva.

Avslutningsvis. I grund och botten delar jag oron med artikelförfattaren från Orkanen. Jag vill inte att anarkistiska kamper ska försvagas, tvärtom. Frågan om föräldraskapets eventuellt negativa inverkan på den radikala kampen är på inget sätt ny, den har diskuterats tidigare på flera sätt. T ex av Emma Goldman som ifrågasatte att anarkister per automatik skulle vara bättre lämpade att ta hand om barn.[3] Samt häromsistens i Total Liberation. Författaren i denna text har en liknande inställning som jag vill förespråka, dvs alla behövs i kampen:

“These issues (parenthood) need to be addressed if we’re going to extend the possibility of autonomous living beyond the easy grasp of those in their twenties. It’s often forgotten that, besides increasing our capacities as militants, revolutionising the struggle means broadening out meaningful involvement in ways that allow much greater numbers to participate.”.[4]

Om föräldraskap är något som riskerar försvaga anarkistiska kamper tycker jag det borde finnas goda möjligheter att få stöd inom rörelsen, samt hjälp att fortsätta vara radikal samtidigt som en är förälder. Visst ska det gå att vara förälder och revolutionär anarkist samtidigt. Vilket samhälle bygger vi annars? Vi behöver både barn och föräldrar i kampen, annars har vi kanske redan förlorat? Eller som det uttrycktes i en annan grym (och saknad) tidning, Upprorsbladet:

”Revolten behöver allt: tidningar och böcker, vapen och sprängmedel, reflektion och svordomar, gift, dolkar och bränder. Den intressanta frågan är hur vi ska kombinera dem.”.

Seger är det enda alternativet, tillsammans!   

Din mamma     

[1] https://orkanen.noblogs.org/files/2019/05/enedspring2019-print.pdf

[2] https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-avslojar-foraldrar-tipsar-om-hur-man-undviker-skolplikten-i-sluten-facebook-grupp

[3] https://theanarchistlibrary.org/library/emma-goldman-the-child-and-its-enemies

[4] https://theanarchistlibrary.org/library/total-liberation-anonymous-english

Inlägget Children of the Revolution dök först upp på anarkism.info.

Civilisationen är början på den skit vi befinner oss i idag. Det är inte tillräckligt med en kritik av religion och kapitalism. Vi behöver gå till början för att hitta roten till det helvetessamhälle vi dagligen måste överleva i. Civilisationen har förslavat människor och andra djur sedan dess uppkomst. Genom ett ifrågasättande av allt kan vi hitta vägar ut ur vårt egna slaveri.

”Den anarko-nihilistiska inställningen är i huvudsak att det är kört. Den nuvarande manifestationen av det mänskliga samhället (civilisation, leviathan, industrisamhället, global kapitalism eller liknande) är bortom räddning, och därför borde vår respons till det vara renodlad fientlighet.”
Sarafinski, Blessed is the flame

För att främja civilisationskritiska diskussioner och inspirera till handlingar startas nu zinet Svart måne. Inför det första numret eftersöks individer som vill bidra med texter. Zinet innehåller texter om en anarki som vill attackera civilisationen och som förkastar den positiva framtiden. Genom dessa förhållningssätt görs försök att hitta vägar ut ur skitsamhället. Svart måne inkluderar också texter om hur folk kan leva som starka och upproriska individer och hur det går att leva ett liv utan löneslaveri.

Huvudspråket är svenska men om du skriver på engelska, norska eller danska publicerar vi det också. Deadline till att lämna bidrag till första numret är den 1 november 2019. Kontakta oss på ”svartmane at riseup punkt net” om du är intresserad.

Namnet Svart måne har många betydelser
Svart måne som i anarki
Det är den svartaste anarkin som zinet innehåller. Nattsvart med inslag av grönt. Det är en anarki som vill riva allt. Inte för att göra något bättre men för att allt är skit. Det samhälle människan skapat är så jävla vidrigt. Tyvärr tror människor att samhället går att göra bättre.

Svart måne som i ingen framtid
Tron på den positiva framtiden är grunden i civilisationen och det kapitalistiska/socialistiska samhället. Den positiva framtiden får människor att leva en plågsam tillvaro med en förhoppning att framtiden ska bli bättre. Folk löneslavar idag för att bli fria när de får sin pension. Detta slaveri har internaliserats så att arbete ses som en nödvändighet för att överleva.

Den positiva framtiden är också central för tron på utopin. Tron på att det går att skapa ett bättre skitsamhälle – att anarkister behöver bygga upp en massrörelse så att revolutionen äntligen blir av. De försök som gjorts sedan civilisationens början borde lära oss något – att det är kört. Den bättre framtiden existerar inte och kommer aldrig existera.

Arbete är slaveri – oavsett om den är självorganiserad eller styrs av en kapitalist. Civilisationen, som idag har kapitalismen som sin form, är ostoppbar. Anarki levs bäst här och nu. Utan slaveri. Utan framtid.

Svart måne som i ljusets död
Civilisationen är det förslavande och livsutplånande ljuset. Det är ett ljus som är i krig med naturen och med allt som lever vilt. Det är ett gammalt krig som pågått sedan civilisationens början. Kapitalismen/socialismen har utvecklat och förfinat detta krig och gjort det industriellt, vetenskapligt och teknologiskt.

Genom att släcka ljuset kan det vilda åter ta plats. Att attackera civilisationens institutioner och kapitalister är en djupt frigörande handling. Med eld, vatten och verktyg kan egendom saboteras och förstöras. Att slå mot ekonomin är ett utmärkt sätt att skada kapitalisterna. Men detta görs utan förhoppning på att förändra eller förbättra något. Detta görs för att ha kul. För att få frigöra sig från moralens slaveri. För att få släcka ljuset och åter träda in i det vilda mörkret.

En amoralisk väg ut ur skitsamhället är att leva som parasit. Genom ett liv som illegalist kan anarkisten ställa sig utanför och göra sig oberoende av löneslaveriet. Går det inte att dumpstra går det att sno. Går det inte att ockupera går det att leva vilt. Kapitalister har sett till att det finns affärer i överflöd som väntar på att tömmas. Även om teknologerna gör allt för att försvåra appropriering går det fortfarande att leva ett liv som parasit.

Svart måne som mörkermåne – som i spiritualitet
Det kan låta märkligt att skriva om spiritualitet inom anarkistiska tendenser men det är ingen hippifierad spiritualitet som menas. Den har inget gemensamt med religon eller gurus. Spiritualitet är något djupt personligt som bygger på egen erfarenhet. Det är en spiritualitet som är lika varierad och hänsynslös som planeten vi bor på. Den lär oss att respektera den jord vi delar med allt levande. Den visar att djuret människan fortfarande är en del av alla dessa ekosystem. Förgiftar vi biosfären förgiftar vi oss själva. Planeten jorden skiter fullständigt i oss men vi är helt beroende av vår jord.

”Och på den åttonde dagen – brände vi det.”
Bædan 2

För ett förstörande av allt.
”svartmane at riseup punkt net”

Svart måne

Inlägget Svart måne – nytt anarkistiskt zine – skicka in dina texter dök först upp på anarkism.info.

Vi minns Björn ! Vi ses i Sthlm #12okt!

Anarkism.info podcast styr både upp egna samtal och tar in material utifrån, som föreläsningar eller dylikt. Vill du bidra med material eller ge oss respons så maila kontakt@anarkism.info eller skriv till oss på vår fb-sida.
Om du inte kan spela avsnittet ovan, så finns det även tillgängligt på vår youtube-kanal.

Inlägget 10 anarkism.info podcast – Samtal om Björn Söderberg dök först upp på anarkism.info.

***

Det finns en viss typ av socialister som påminner mig om vägplanerare.

I åratal har forskning visat att fler körbanor på motorvägar inte minskar trängseln i trafiken. Det här går på tvärs med vad som intuitivt verkar rimligt: fler körfält betyder ju att det finns mer utrymme att köra på! Men empiriska studier har tydligt visat att resultatet snarare är att trafiken ökar och fyller den utökade kapaciteten, i vad som kallas för inducerad efterfrågan.

Om du pressar en företrädare för DOT [US Department of Transportation – ungefär en motsvarighet till transportstyrelsen] eller en vägplanerare om det här så kommer de att nicka allvarligt och erkänna att det krävs en fundamental omvärdering på detta område. Men det är nästan omöjligt att hitta dessa insikter införlivade i faktiskt planeringsarbete, vilket är en till synes permanent blind fläck som hålls på plats av en kombination av politik och organisatorisk tröghet. Eller som en stadsplanerare säger till Arthur Dent på de inledande sidorna av Liftarens guide till galaxen, ”Det är en förbifartsled. Man måste bygga förbifartsleder”.

På ett liknande sätt har de senaste århundradena försett oss med otaliga praktiska exempel på hur hopplöst det är att försöka uppnå socialism genom parlamentariska val. Men av växlande anledningar så rubbas för det mesta inte den uppfattning som blivit allmängods bland många socialister – den att vi rör oss närmare socialismen genom att hjälpa socialister att ta makten inom den kapitalistiska staten – inte ens när de tvingas erkänna alla de historiska misslyckanden som reser sig likt ett berg bakom oss.

Det senaste lockropet från den parlamentariska vänstern kommer från förväntat håll, Jacobin Magazine, men från en något otippad källa: Nathan J. Robinson, Current Affairs grundare och uttalad frihetlig socialist.

I sin text ”En socialist i varje distrikt” uppmanar Robinson till socialistiska valkampanjer på den parlamentariska politikens alla nivåer, en slags röd version av den förre ordföranden för Demokraternas Nationella Kommitté (DNC), Howard Deans ”de 50 staternas strategi”. Robinson skriver:

En demokratisk socialistisk president behöver en rörelse i ryggen. Den behöver också en kongress som är så långt åt vänster som möjligt. Därför behöver vi staka ut ambitiösa mål för 2020, om vi vill att ett eventuellt presidentskap för Sanders ska vara framgångsrikt: Det får inte finnas något val, på någon nivå, utan en socialistisk kandidat som ställer upp.

Varenda ett av underhusets säten. Varenda en av de 33 öppna platserna i senaten. Så många av de 50 guvernörerna och 7383 lagstiftarna på delstatsnivå som möjligt. […] Vart det än finns politisk makt som kan bestridas demokratiskt, så bör en socialist finnas som ett alternativ.

Ett av den frihetliga socialismens definierande attribut är dess förkastande av både Leninistiska förtruppspartier och socialdemokratins eller den demokratiska socialismens parlamentariska gradualism. Att uppmuntra socialister att på stor skala engagera sig i parlamentariska kampanjer är, för att uttrycka det milt, okaraktäristiskt för den politiska tradition som Robinson sällar sig till.

Robinsons huvudargument är att socialistiska idéer är populärare och mer spridda än någonsin tidigare, att det är omöjligt att på förhand veta vilka politiska positioner som går att vinna, och att även kampanjer som misslyckas är värdefulla verktyg för utbildning. I en eller annan tappning har det argument som Robinson framför sedan länge vederlagts, bland annat nyligen i texten ”The Lure of Elections” skriven av medlemmar i Black Rose/Rosa Negra Anarchist Federation.

Socialister som försöker gripa statsmakten sågar av den gren de sitter på. Socialistiska parlamentariska kampanjer har en parasitär och i slutändan destruktiv relation till de arbetarklassrörelser som de behöver för sitt momentum. Miterrand i Frankrike, Papandreou och Syriza i Grekland, Ortega i Nicaragua, Allende i Chile: socialister som når maktens finrum måste antingen böja sig för kapitalets diktat eller bli bortplockade. Det här händer också ständigt på lokal nivå, inklusive Bernie Sanders tid som borgmästare i Burlington, Vermont, som präglades av en ”pragmatiskt” reträtt från hans uppmärksammade kampanjlöfte om att stoppa privatiseringen av stadens sjönära områden. Samtidigt innebär detta dränerande av sociala rörelsers energi och deltagare, och dess omdirigering till valkampanjer och statsapparaten, att den enda riktiga motvikten till kapitalet – en organiserad arbetarklass – förlorar sitt oberoende och sin förmåga att tydligt se stridslinjerna i försöken att flytta fram sina positioner. (Det har länge varit allmänt känt att det bästa sättet att påföra nyliberalism och åtstramningar med så lite motstånd som möjligt är att låta socialdemokrater och andra vänsterpartier vara de som gör det.) Och som vi ser överallt i Europa och i länder som Brasilien och Venezuela, så leder den parlamentariska vänsterns oundvikliga stagnation till att röda mattan rullas ut för reaktionära krafter.

För att parafrasera Rudolf Rocker; invalda socialister har inte inneburit att den socialistiska rörelsen fått fotfäste i den kapitalistiska staten, utan att den kapitalistiska staten har fått fotfäste i den socialistiska rörelsen.

Mycket avlopp, lite socialism

Något jag framför allt skulle vilja diskutera är Robinsons nostalgiska åkallande av socialistiska politiker från den amerikanska historien. Han skriver:

Socialister har lyckas parlamentariskt förr. Det fanns en gång i tiden ett tusental invalda socialister. Socialister på delstatsnivå lade fram lagförslag som gick igenom. Milwaukees socialistiske borgmästare satt på sin post i tjugofyra år. Wall Street Journal har just publicerat en fascinerande diskussion om socialistiska kongressledamöter i USA, från Vito Marcantonio till Ron Dellums. Det är anmärkningsvärt att se landets främsta affärstidning erkänna att ”socialister inte är några främlingar i Kongressen.”

Parlamentariska kampanjer på lokalnivå kallas ofta för ”avloppssocialism”, ett erkännande av det faktum att lokalpolitikers och borgmästares politiska gärning har mer att göra med infrastruktur än, säg, sätta åt rika och uppmuntra arbetare att ta över fabriker. Faktum är att det fanns så lite subversivt innehåll i de parlamentariska socialisternas agendor att många av deras idéer lånades i sin helhet av deras liberala konkurrenter (det mest kända fallet är Roosevelt’s Nya Giv). De praktiska nödvändigheter som följer av att regera inom ramarna för den kapitalistiska staten betydde att mycket av den radikalitet som burit fram dessa politiker till makten helt enkelt övergavs, och det bästa som invalda socialister och deras väljarbas kunde hoppas på var en vänligare och mer kompetent förvaltning av kapitalismen. Och det är en uppgift som en inte behöver rösta fram socialister för att utföra.

Under den tid i början av nittonhundratalet då amerikanska socialister upplevde höjdpunkten av sina parlamentariska framgångar fanns det, precis som idag, också frihetliga socialister. Men istället för att samla pengar och röster för socialistiska politiker, kritiserade Robinsons politiska föregångare denna praktik som en kontraproduktiv distraktion från den helt oumbärliga uppgiften att organisera arbetarklassen.

En av de första ”avloppssocialisterna” var Emil Seidel, vald till borgmästare för Milwaukee 1910, och vald till Eugene Debs medkandidat inför den sistnämndes presidentvalkampanj 1912. Samtidigt som Socialistiska Partiets Viktor Berger valdes till Kongressen, blev Milwaukee ett sorts Mecka för aspirerande socialistiska politiker över hela landet. Trots Seidels kändisstatus, undkom hans tydligt icke-socialistiska mandatperiod inte uppmärksamhet från den tidens mest framstående frihetligt socialistiska tidskrift, Mother Earth. I sitt majnummer 1910 listar H. Kelly först Milwaukees socialistiska politikers nyckelfrågor – allt från billigare bensin och spårvagnsavgifter till sänkta priser på bränsle för uppvärmning av hus – för att därefter konstatera att ”Ingen av dessa reformer, utlovade av Milwaukees socialdemokratiska administration, är förkastlig för borgarklassen”. Det är värt att citera Kellys analys utförligt, eftersom den är applicerbar långt bortom Milwaukee:

Det kan inte poängteras nog att det inte är anarkisters eller socialisters sak att administrera den borgerliga statsapparaten mer effektivt. Deras uppgift är istället att förstöra kapitalismen, och på detta systems ruiner grunda den fria kommunen eller det socialistiska samväldet. Parlamentarisk politik kommer inte, för att den kan helt enkelt inte, åstadkomma förändring i grundläggande frågor, och om ”Segern i Milwaukee” spred sig till alla amerikanska städer, så skulle frågan om kapitalismen fortfarande vara obesvarad, såvida inte de exploaterade själva reste sig i revolt mot sina förtryckare och tog kontroll över land, järnvägar, fabriker, o.s.v.

[…]

En av de reformer som borgmästare Seidel genomförde omedelbart efter att han tog makten kommer att intressera socialister över hela världen. Han utökade arbetstiden för offentligt anställda från sex till åtta timmar om dagen. Varenda kapitalistisk tidning i landet har applåderat denna ”socialistiska reform”, och det med rätta, då det handlar om ”effektiv förvaltning” med eftertryck, och har utan tvekan fört oss flera steg närmare det kooperativa samväldet. Dessutom är reformen trogen partiets plattform, som kräver åtta timmars arbetsdag, tydligen även när det innebär att timmarna ökar istället för att minska.

Året därpå fällde Emma Goldman, med sin karaktäristiska sarkasm, en snarlik kommentar när hon rapporterade om sina resor i Mellanvästern:

Allvarligt talat, har något alls förändrats med denna socialistiska regims maktövertagande? Ja, borgmästare Seidel har förklarat att det enda sättet att hjälpa de 25 000 arbetslösa i Milwaukee är att sänka stadens offentliganställdas löner. Verkligen? Alla offentliganställda, inklusive borgmästaren Seidel, kongressledamot Berger, och resten av deras stab? Nejdå. Ingen sådan klassmedvetenhet till de egna. Med offentliganställda avses endast tvådollarskräken. Inte förväntas väl våra Seidels och Genossens att dela sina hårt förvärvade tusenlappar med urfattiga arbetare. De senare får svälta tills ekonomisk determinism levererat hela statsmaskineriet i socialistiska politikers händer.

Allt detta förutsätter dessutom att socialister tillåts ställa upp i val och ta makten om de vinner. Nittonhundratalets första hälft visar hur lätt socialister även på lokal nivå kan kastas ut från de ämbeten de spenderat stora resurser på att vinna. Exempelvis:

¤ I januari 1919 stoppades alla fem socialistiska delegater i delstaten New York från att tillträda ämbeten som de hade vunnit. Omröstningen enade både republikaner och demokrater och var i det närmaste enhällig, 140-6. Det är värt att notera att socialisterna inte svarade med att kritisera det genomruttna systemet, utan genom att hävda att de själva skulle vara bättre förvaltare av den kapitalistiska staten, där en av det socialistiska partiets ledare hävdade att ”detta kommer att klargöra skiljelinjen mellan å ena sidan de Republikanska och Demokratiska partierna som representerar godtycklig laglöshet, och det Socialistiska Partiet, som står för demokratiskt och representativt regerande.”

¤ Samma år stoppades det Socialistiska Partiets Viktor Berger från att återta sin plats i kongressen då han med hjälp av den så kallade spionerilagen [Espionage Act] hade dömts för sina offentliga tal mot kriget. Sedan han avstängts hölls nyval för den tomma plats som han lämnade efter sig – ett nyval som Berger vann igen – varefter han återigen förvägrades att ta platsen av kongressen, vilket medförde att hans plats förblev tom fram till 1921. (Inte förrän Högsta Domstolen avslog domen, vilket lämpligt nog skedde efter att Första Världskriget slutat, kunde Berger återta sin plats i kongressen efter att ännu en gång vunnit val 1922.)

¤ 1947 avskaffades proportionell representation i New York City, helt och hållet på grund av en skrämselkampanj – ledd av Demokraterna – kring faktumet att alltfler radikala ledamöter riskerade att väljas.

Den här typen av processuellt fiffel är fortfarande möjligt om individuella politiker eller partier skulle bli ett störningsmoment. På 00-talet, när Demokraterna i Maine fick se en första invald politiker från Gröna Partiet, så valde de att dra om valdistrikten istället för att samarbeta med honom. I Burlington, Vermont, samarbetade Republikaner och Demokrater för att avskaffa systemet med alternativröstning eftersom en kandidat från Progressiva Partiet vann flera borgmästarval.

Vi bör också hysa viss misstänksamhet mot idén att socialistiska valkampanjer skulle vara, som Robinson uttrycker det, ”utbildningsverktyg”, som utvidgar debatten vänsterut. Historien är full av vänsterkandidater och politiker som när det verkligen gällde stramade åt och begränsade spektrumet av godtagbara vänsteråsikter. I maj 1968 var det franska Socialistiska Partiets François Mitterand som fördömde de unga arbetare som revolterade i Paris och på andra håll, och hävdade att de vilseletts av ”en blandning av ytlig Marxism [och] ett hopkok av förvirrade idéer”. Det var Jean Quan som efter en kampanj där hon betonade sitt fackliga arbete och sin bakgrund som vänsteraktivist, när valsegern väl var i hamn skickade hundratals poliser för att med våld kväva Occupy Oakland 2011. I själva verket visar rörelser som just Occupy Wall Street och Black Lives Matter hur kraftigt vi kan förändra opinionen och det politiska medvetandet genom sociala rörelser, samtidigt som vi står emot inbrytningar från institutionaliserad vänster.

H. Kellys artikel från 1910 i Mother Earth avslutas med en jämförelse mellan resultatet av de röster som gjort sig hörda i Milwaukee och Philadelphia. Medan rösterna i Milwuakee tillhörde medborgare som skickade en handfull socialister till stadshuset, så kom rösterna i Philly från arbetare på företaget Philadelphia Rapid Transit Company. Den omröstningen engagerade tusentals arbetare för en strejk som snart förvandlades till en generalstrejk som omfattade hela staden, vilket ledde till avsevärda löneökningar för transportarbetare i regionen och formade områdets arbetarpolitik för det närmaste decenniet. Kelly uttrycker det träffande:

Den socialistiska administrationen i Miluwakee har efter 25 års agitation lyckats höja antalet timmar som arbetarna tvingas arbeta, medan strejken i Philadelphia höjde lönerna.

När de konfronteras med socialistiska politikers ständiga misslyckanden tenderar parlamentarismens förespråkare att antingen karaktärisera dem som beklagliga olyckor eller bittert förräderi. Men precis som vägplaneraren, som känner till bevisen och ändå hoppas att ännu en fil kanske löser det hela, så vägrar de inse att problemet är av en systemisk och strukturell art.

Att förstå frihetlig socialism

Vad betyder detta för Nathan Robinson och hans märkliga pro-parlamentariska variant av frihetlig socialism? Han utvecklar sitt resonemang kring termen i en text om Noam Chomsky:

Frihetlig socialism ter sig för mig som en vacker filosofi. Den förkastar både ’misär grundad i ekonomisk exploatering” och ’misär grundad i stalinistisk totalitarism’, och betonar att problemet är misären i sig, oavsett källa. Det är ett väldigt enkelt koncept, men det är lätt att missa på grund av ett slags binärt tänkande som ställer ’kommunism’ mot ’kapitalism’. På detta sättet utmålas motståndare av kapitalismen som nödvändigtvis försvarare av de mest brutala socialistiska regimer. Men varje gång sådana regimer kommer till makten, brukar frihetliga socialister vara bland de första att påkalla deras hyckleri. (Sådana människor brukar också vara bland de första som likvideras.)

Robinson verkar avsiktligt undvika den frihetliga socialismens motstånd mot socialdemokrati, då han på annat håll skrivit att han ”är en pragmatisk [socialist], som drömmer om ett statslöst samhälle men tror att en förnuftig regering vägledd av socialistiska principer om ekonomisk demokrati duger gott på kort sikt.”

”Pragmatism” är ett uttryck som nästan enbart används för att slå vänsterut och försöka begränsa de tänkbara utsikterna, så låt oss för våra syften frigöra termen från detta bagage och förstå pragmatism som helt enkelt användandet av de bäst fungerande metoderna för att nå delmål på vägen mot ett större mål. Då framstår de frihetligt socialistiska teorierna om hur förändring kan uppnås i dagens samhälle (det Robinson avser med ”på kort sikt”) som betydligt mer pragmatiska än sådana baserade på valkampanjer för socialister. Frihetliga socialister menar generellt sett att det är maktbalansen mellan klasserna, och inte sammansättningen av den politiska klassen, som avgör utfallen för stiftandet av nya lagar och policys under en kapitalistisk stat. Om vi vill vinna gynnsamma reformer, så behöver vi rubba maktbalansen genom bred folklig organisering och mobilisering, oavsett vem som är vid makten. (En ny våg av mer vänsterinriktade politiker är ofta en eftersläpande indikator: ett resultat av förändrad maktbalans, inte dess orsak.)

För att uttrycka det med Errico Malatestas ord, så ”kommer vi att motta eller vinna alla möjliga reformer med samma glöd med vilken en sliter ockuperat territorium från fiendens grepp.” Tanken att vi behöver en plats vid kapitalets bord för att kunna göra detta är ett fundamentalt misstag, och vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt för att hitta bevis för detta.

Senast för en månad sedan avbröts de amerikanska federala myndigheternas nedstängning, och det inte av Demokraterna, kongressens progressiva falang, eller ens Bernie och Oscasio-Cortez: det var rörelsen av vilda strejker som spred sig bland federala arbetare och närliggande industrier – kanske framför allt arbetare vid flygbolag som de i Association of Flight Attendants. På ett liknande sätt stoppades Trumps första reseförbud i stor utsträckning tack vare utbredd direkt aktion som allvarligt störde flygplatser runtom landet. Och för bara några dagar sedan stoppade en lärarstrejk som omfattade hela West Virginia på bara några timmar ett lagförslag som skulle underminera delstatens offentliga utbildningssystem. Denna strejk ägde rum nästan exakt ett år efter att samma lärare och andra arbetare på skolorna organiserat en strejk som gav dem förbättrade villkor och blev gnistan som inspirerade en hel våg av lärarstrejker runtom i landet, både i delstater kontrollerade av Demokrater och Republikaner – en våg som alltjämt fortsätter.

Robinson har helt rätt att hans politiska övertygelse inte medför en skyldighet att på något sätt ursäkta för auktoritära stater under socialismens förtecken. Men om han insisterar på vad som i praktiken utgör socialdemokratiska strategier så behöver han däremot redogöra för dess brott och misslyckanden, inklusive:

¤ De ofantliga mängder av stulna resurser, miljoner av exploaterade människor långt bort, och alla fossilbränslen som bidrog till de vinster vilka utgjorde den skattebas som fick välfärdsstaten att ticka.

¤ Den historiskt villkorade, skakiga och korrupta basen för dess framgångar (världsekonomins specifika sammansättning, storleken och stridbarheten hos arbetar- såväl som andra rörelser, det underliggande hotet från Sovjetunionen, och den kapitalistiska klassens tillfälliga medgörlighet); och

¤ Dess glidning mot nyliberala åtstramningar överallt, inklusive Bernie Sanders älskade Skandinavien, vilket bäddat den politiska terrängen för extremhögern

Vad som är ännu mer besvärligt för folk som Robinson är att de därefter också behöver förklara varför det hela, denna gången, på något sätt skulle vara annorlunda. Det finns ingen anledning att tro att en socialdemokratisk strategi ens ska ge den ”förnuftiga regering” som han hoppas ska kunna ta oss igenom vår nuvarande situation, och all anledning att tro att en sådan strategi kommer att sabotera basen för positiva reformer här och nu och samtidigt ta oss ännu längre ifrån den brytning med kapitalismen som är helt nödvändig för mänskligheten.

På 1930-talet bevittnade Rudolf Rocker med egna ögon de parlamentariska socialisternas fullständiga misslyckande, inklusive sådana jättar som Tysklands SDP: I Tyskland däremot, där den måttliga falangen i form av socialdemokrati kommit till makten, körde socialismen, efter många år av tillvänjning till parlamentarismens vardagslunk, såpass fast att den blev oförmögen att genomföra någon som helst kreativ handling…

I Tyskland däremot, där den måttliga falangen i form av socialdemokrati kommit till makten, körde socialismen, efter många år av tillvänjning till parlamentarismens vardagslunk, såpass fast att den blev oförmögen att genomföra någon som helst kreativ handling…

Men det är inte heller allt: Inte nog med att politisk socialism inte kunde uppbåda någon som helst ansträngning i riktning mot socialism, den hade inte ens den moraliska styrkan att hålla fast vid de framsteg som borgerlig demokrati och liberalism representerade, och överlämnade landet utan något som helst motstånd i händerna på fascismen, som slog hela arbetarrörelsen i bitar i ett enda slag.

Att motstå det falska löfte som ett övertagande av statsapparaten utgör är en livsviktig nödvändighet. Vi har inte råd att upprepa nittonhundratalets misstag, som lämnade en fåra av socialismen grundstött på nyliberalismens stränder och en annan fast besluten att omstöpa staten till att spela rollen som den allomfattande auktoritära kapitalisten.

Istället för ”en socialist på varje ämbete,” så är en mycket mer intressant och brådskande tanke en fackförening på varje arbetsplats (och i varje fängelse!). En hyresgästförening i varje bostadshus. Ett studentfack på varje skola. Ett lokalråd i varje arbetarklasskvarter. Det är det här som är byggstenarna som behövs för att vinna segrar idag, och grunden för ett framtida samhälle bortom kapitalismen och staten.

Det kommer alltid att finnas liberaler som gladeligen ställer upp som politiker och ämbetsmän från vilka vi kan vinna eftergifter. Men medan sådana opportunister är givna, så är en organiserad och stridbar arbetarklass långt ifrån en självklarhet. Det är upp till oss alla att förverkliga detta.

Inlägget Socialistiska politiker kommer inte att rädda oss dök först upp på anarkism.info.

Fight the Power

Underklassens kulturella preferenser har genom historien på olika vis avvikit eller stått i kontrast till överhöghetens estetik. Således har det funnits olika populärkulturer, dvs de kulturer som är populära för underklassen. Populärmusik är en del utav populärkulturen. Under den andra delen av 1900-talet etablerades fenomenet populärmusik i väst (England, USA). Från början handlade det främst om popmusik (t ex inte rock). Med tiden har gränserna till andra musikstilar dock suddats ut och idag ingår de flesta moderna musikgenrer ofta i resonemang om populärmusik. Hur väsensskilt det än kan tyckas verkar diverse brokiga artister med mer eller mindre anarkistiska kännetecken inom popkulturen.

Den som anammar en avvikande kulturell livsstil anses ibland tillhöra en subkultur. Vissa subkulturer har mer än andra dragit till sig anarkister. Punk, hiphop och ravekulturen är exempel som har tydliga anarkistiska kännetecken och som präglats med ett underdog-perspektiv (klass, kön, sexualitet, etnicitet, status). Idag finns dessa kulturer etablerade över hela jorden. Subkulturer har överlag en anarkistisk aura. Per definition är en subkultur mot överhöghet, mot etablerade normer, mot mainstream, mot majoritetssamhället eller mot ”den goda smaken”. Många subkulturer börjar som relativt avgränsade fenomen. Ofta dras ungdomar till friheten inom subkulturen. I och med den ungdomliga prägeln har subkulturer ofta nedvärderats som oseriösa. Pubertal musik behöver såklart inte vara något negativt. Många gånger inser jag att mina barn är bättre anarkistiska förebilder än jag själv. Även om jag med åren blivit lite mer ideologisk anarkist är jag smärtsamt medveten att jag med tiden också blivit färgad av det samhällssystem som jag vill krossa. T ex har jag blivit alltmer pragmatisk och kompromissvillig med åren. Med tiden blir även subkulturer mindre farliga, mindre ett utmanande alternativ till den härskande kulturen. T ex hiphop. Lagliga graffitiväggar, rappare som stående inslag i ”Så mycket bättre” och att Snoop Dogg gör reklam för Klarna känns inte särskilt samhällsomstörtande. Ur askan uppstår gärna nya avarter. Nya subkulturer föds, varvid ny moralpanik sprider sig i majoritetssamhället. Härligt!  

Anarkist javisst

Det finns anarkistiska tendenser i de flesta musikstilar. Vad gäller punk finns en mängd namnkunniga anarkistiska artister. Nordamerikanska Black Flag, The Clash, Crass, Ebba Grön och Cortex för att nämna några. Inom reggaekulturen har anarkistiska tendenser acklimatiserats väl med rastafarianismens postkoloniala kritik, artister som Linton Kwesi Johnson och svenska Regeringen är bra exempel. Vad gäller hårdare musik finns åtskilliga grymma anarkister såsom Refused, His Hero is Gone, SvartEskerm och feministiska Ragana. Bland mer traditionell rock bör nämnas artister som Mc5 och Sonic Youth samt inom krautrocken flera anarkistiska pionjärer, som CAN och Faust. Även Bob Hund förtjänar att uppmärksammas (att de skånska byrackorna gjorde sig av med sina instrument i syfte att försöka skapa musik utifrån nya förutsättningar är om något ett frihetligt projekt att hävda sitt oberoende). Inom vis/folk- och poptraditionen finns många anarkistiska artister, som Mattias Alkberg och Joe Hill. Elektronisk musik är ett brett område som inbegriper en mängd olika musikstilar, exempel på artister med anarkistiska kännetecken är Muslimguaze och Rome (de tidigare skivorna). Inom afrobeat har Fela Kuti om någon befäst ett postkolonialt perspektiv. Jazz har präglats av frihetliga tendenser och artister som Miles Davis är bra exempel på gränsöverskridande musiker. Vad gäller hiphop finns många artister med anarkistiska förtecken, exempelvis kanadensiska Dälek, Lee Reed eller Max Peezay.  

Vissa artister utgår återkommande ifrån specifika frågor i sitt skapande. T ex trans-feministiska punkbandet G.L.O.S.S (Girls Living Outside Society’s Shit), eller femi-punkarna Bikini Kill.  I vegan- och djurrättkretsar är såklart Earth Crisis framstående, också svenske Follow Him to the End of the Desert bör nämnas (”Die Wolfhater Die”). Vad gäller antirasism har artister som Body Count och Maxida Märak utmärkt sig. Inom religionskritik är Bad Religion självklara. Förutom dessa teman förekommer ofta andra frågor inom anarkistisk musik, som miljöaktivism, demokratiperspektiv, facklig kamp, kritik av äganderätten, snuthat, arbets- och kapitalismkritik, antifascism, våld- och förstörelseestetik.

Genreöverskridande är i grunden anarkistiskt. När överhögheten inte kan klassificera, kontrollera, eller genrebestämma blir subjektet subversivt och autonomt. Musiken gör uppror mot strukturen. T ex är brittiska The Fall eller svenska Dag Vag inte helt enkla att kategorisera.

Även om anarkistisk musik ofta intar en avvikande position i musikbranschen finns det etablerade och respekterade artister inom mainstreamkulturen som är övertygade anarkister. Artisters politiska åsikter är i och för sig inte alltid synliga i deras musik. Ibland blir dock en övertygade anarkist slätstruken och tråkig när hen vill anpassa samhällskritiken till en bredare publik. T ex var Hasse Alfredsson mer intressant som Lindeman eller att läsa i Arbetaren än att lyssna till i ”Gula Hund”. Nick Cave och Patti Smith är exempel på artister som har upprätthållit sin integritet och accepterats av allmänheten. Ibland kan det verka som en etablerad artist har ett anarkistiskt uttryck. Skrapar vi på den svarta ytan visar det sig ibland att artisten egentligen har ganska lite att göra med anarkism. Hur anarkistisk var egentligen Johnny Cash (lyssna på ”Man in Black”)?

Ibland hör vi att artister ger avkall från sina tidigare ideal. Framförallt för artister med ideologiskt patos kan sådana påståenden föregå höga fall. Vanligt är att artister kritiseras för att byta skivbolag och sälja sin anarkistiska själ. T ex som punkarna Against Me. Huruvida artister medvetet begår våld på sina egna värderingar eller om de systematiskt och omedvetet anpassar sig till systemet är dock ofta oklart. Ibland är det istället konstigt när kritik inte uppstår inom anarkistkretsar. Som när det åldrade punketablissemanget i Sverige våren 2019 ordnar en stödgala på Södra Teatern för Tompa Eken och inträdet kostar 800-900kr. Hur många av dagens punkkids har råd med den biljetten?

Musik för din Kravall

Att försöka klassificera musikens natur är i grunden ett o-anarkistiskt sätt att tänka. En låt kan såklart ha tusentals innebörder för tusentals personer. Något som dock verkar förena anarkistisk musik är det kritiska perspektivet. T ex samhälls- och normkritik. T ex hos brittiska post-punkarna Sleaford Mods. Utifrån den anarkistiska musikens kritiska anlag är det möjligt att generalisera och kategorisera hur musik kan användas av oss anarkister. Exempelvis, för att drömma, att informera, att skapa identitet/gemenskap eller för att kritisera.

Ibland behöver vi anarkister drömma oss bort. Hur många gånger blir vi inte arga, sorgsna eller frustrerade över något i samhället som vi tvingas vara en del utav? Som anarkister är vår första reaktion på orättvisor såklart att göra uppror eller organisera oss. Ibland finns emellertid varken ork eller möjlighet till aktivism. Vid sådana tillfällen kan musik hjälpa oss att inte förlora hopp eller förstånd. Ett sätt att fly vardagen samtidigt som vi fortsätter att kämpa för en bättre värld utan chefer, rasister eller politiker. Hur många gånger har jag inte med Kartellen i lurarna på väg hem från jobbet drömt hur livet blir efter att vi vunnit klasskriget. Det är sköna och naiva drömmar som hjälpt mig att stå ut och kämpa ännu en dag.    

Trött på okunskap, rasism eller korruption vill jag ibland bara lyssna på något jävligt allmänbildande. Jag vill bli informerad. I dessa lägen är jag oftast arg eller frustrerad. Då är det skönt att lyssna på musik med ideologiska texter. T ex Totalt jävla mörker eller Public Enemy. Det har hänt att jag i affekt spelat upp låtar riktat till vissa personer i min omgivning. Personer som enligt mig behövt en ideologisk uppläxning (tyvärr har dessa personer ofta ingen aning om mina intentioner). T ex att på högsta volym spela ”Hjälp dä brinner” riktat till en S-väljare på jobbet.

Att lyssna på anarkistisk musik kan vara sätt att förstå eller visa vem jag är/vill vara. Att identifiera mig med musiken på olika sätt. T ex som med “N.E.S.T.A” av Antibalas Afrobeat Orchestra (Never Ever Submit to Authority). Om vi är flera som, av samma anledning, lyssnar till musiken blir jag inte ensam i min övertygelse. Musiken kan således vara gemenskapsfrämjande och stärkande för oss anarkister. Hur många gånger har vi inte skrålat tillsammans, ”Fuck you, I won’t do what you tell me…”!

Burning Structures

Frihet brukar såklart vara en viktig aspekt för många anarkister. Individens autonomi är en grundbult i anarkistisk teori och praktik. Genom att maximera självständighet för flera individer blir jag friare. Individens frihet växer genom kollektivets styrka. Är anarkistisk musik för och av individen eller för kollektivet? Eller finns det inget motsattsförhållande? Det finns såklart både artister samt grupper som spelar anarkistisk musik. Ani DiFranco har genom åren gjort jävligt bra normkritisk musik på egen hand och har hon samarbetet med anarkister, som Utah Phillips.

Anthem for No State

I punkmiljön går det att hitta goda exempel på hur anarkistisk estetik och praktik förenas på bra sätt. Åtskilliga har funnit punken för att senare ”radikaliseras” och bli övertygade anarkister. I båda sammanhangen möter vi likasinnade, knyter kontakter och bildar vänskapsband.  Musiken blir ingången till aktivism och organisering. I den kreativa processen kommer många redskap och uttryck till användning. T ex fanzines, skivor, konserter, kläder, film, festivaler (som ”Burning Man”, och ”Black Flags Over Brooklyn”), teatrar, målningar/graffiti och podcast (som musikpodden ”Burning Cop Car”). Genom att först leva som punkare, t ex dumpstra, ockupera och fixa soppkök, är steget inte långt till att leva som anarkist. Genom att nätverka, organisera, samarbeta och leva motståndet blir vi anarkister. Som Pussy Riot. Genom DIY-kulturen praktiserar vi prefiguration långt innan vi kanske startar militant kamp för att frihetligt samhälle. ”Reclaim the Streets” hade aldrig blivit sådana schyssta upplevelser utan liknande erfarenheter. För vissa går aktivismen dock längre än till enstaka demonstrationer eller fester. T ex som Far och Son (som byggde en gaybar på ryskt territorium, stämdes av ryska staten och släppte sedan låten ”Dom tar oss aldrig levande”) eller Symbiotiska befrielsearmén (stadsgerillagrupp, där vissa medlemmar hade teatrala ambitioner, som använde lösensummor från en kidnappning till att köpa mat åt behövande).   

No Gold No Masters

På senare år har anarkistiska kollektiv blivit allt viktigare och intressantare för mig. T ex Godspeed You! Black Emperor, Oiseaux Tempete, Wrekmeister Harmonies, Hifiklub, Einsturzende Neubauten, Fat White Family, Swans och Circle. Något som kännetecknar dessa artister är att de ofta är subtila och samtidigt upplyftande subversiva i sin anarkism. GY!BE och Oiseaux Tempete är mästare på att göra radikal instrumental musik med otroligt snygg anarkistisk estetik. Wrekmeister Harmonies, Hifiklub, Swans och Circle är prestigelösa musikkollektiv, där nya medlemmar, samarbeten och musikstilar kommer och går. Einztursende Neubaten och Fat White Family är på olika sätt avantgarde och vilt kompromisslösa, både i sitt skapande och i sin samhällskritik. Något som tilltalar mig i allt detta är det genomgripande anarkistiska i sättet att skapa. Inte enbart genom musiken utan via hur de skapar/lever/förmedlar sin musik förmedlas också anarkism på befriande vis. Sättet att skapa påminner mycket hur tidigare konstnärskollektiv som surrealister, dadister och situationster bedrivit samhällskritik. Samt Adbuster.

Against the Grain

Att försöka definiera anarkistisk musik är ett dödsdömt uppdrag. Tolkningen bör finnas i betraktarens öra. För mig framstår dock vissa aspekter som kännetecknande för anarkistisk estetik. Musik byggt utifrån teorier och praktiker som är decentraliserade, anti-auktoritära och icke-hierarkiska är kännetecknande för anarkistisk musik och estetik. Gränsen mellan artist och publik är hårfin eller obefintlig i anarkistiska sammanhang. Vi som upplever och kommer på konserter är lika stor del i helheten som artisten. Tillsammans är vi upplevelsen. Detta perspektiv är en livsviktig motpol till idoldyrkan och det kapitalistiska samhällets hierarkier. Således bör anarkistisk musik inte vara beroende av ”musikbranscher”.  

Till syvende och sist är anarkistisk musik det obeständiga, det jobbiga, det underbara, det ohanterliga. Anarkistisk musik är som temporära autonoma zoner där vi antingen kan fly undan eller där vi smider planer att förgöra Babylon! Samt en möjlighet att komma med anarkistiska plattityder. Ya Basta!

Se Crimethinc:s artikel om punk & anarchism (”Music as a Weapon”)
https://crimethinc.com/2018/10/22/music-as-a-weapon-the-contentious-symbiosis-of-punk-rock-and-anarchism

Se TV-serien ”Eran”, om svensk punk
https://www.svtplay.se/eran-punk-i-tre-delar

Se Sub.Media, om radikal hiphop (Trouble: ”And You Don’t Stop”)
https://sub.media/video/trouble-15-and-you-dont-stop/

Se artiklar på lib.com.org om surrealister, situationister & anarkism
https://libcom.org/history/1919-1950-the-politics-of-surrealism

Se recension av festivalen ”Black Flags Over Brooklyn” https://www.rollingstone.com/music/music-live-reviews/black-flags-over-brooklyn-kim-kelly-anti-fascist-metal-fest-785088/

Inlägget Svart i blicken – reflektioner om anarkistisk musik dök först upp på anarkism.info.

Friedrich Adler. Attentatsmannen från fin de siècle Wien

Denna artikel handlar om socialisten, medlemmen i det österrikiska socialdemokratiska partiet, fysikern och attentatsmannen Friedrich Adler. Det finns flera anledningar att komma ihåg honom just nu. Om några dagar blir det hundra år efter förstavärldskrigets slut. Kriget som avslutades med den största revolutionära vågen i mänsklighetens historia. Efter mordet på den österrikiska ministerpresidenten Karl Stürgkh den 21 oktober (den 3 november) blev Friedrich Adler en symbol för den rörelse som förespråkade en omedelbar fred mellan folken. En annan anledning handlar om Adlers engagemang inom socialdemokratin. Idag hör vi ofta om socialdemokratins kris. Det är särskilt intressant att titta närmare på en framstående socialdemokrat som i praktiken ofta tog ställningen för den frihetliga, demokratiska socialismen.

Inledning. Trotskijs flykt från Wien

Trotskij träffade julikrisen 1914 i Wien. Händelserna utvecklades snabbt. Den första augusti förklarade Tyskland kriget mot Ryssland. Då bestämde sig den ryske emigranten att besöka Arbeiter-Zeitungs redaktion. Arbeiter-Zeitung var den österrikiska socialdemokratins huvudtidning och Trotskij hoppades på en givande diskussion om den pågående politiska utvecklingen.

Han blev chockad av den bild som han fick att bevittna. Istället att diskutera arbetarrörelsens eventuella åtgärder för fred hånade de ledande österrikiska socialdemokraterna som satt på redaktionen öppet serber och ryssar. ”Den socialistiska kulturens lack gled ner från dessa nationalister inom några timmar” – ett sådant bildspråk kommer han att använda i sin artikel ”Viktor och Friedrich Adler” som publicerades i den ryska emigranttidningen Den nya världen i början av 1917, två veckor innan februarirevolutionens utbrott. Emigranten insåg: dessa människor är inte hans kamrater längre.

Trotskij fick audiens hos Viktor Adler. Eller ”doktorn”, som det socialdemokratiska partiets ledare kallades av sina kamrater. Första världskrigets början intresserade honom just utifrån psykologins perspektiv. ”Kriget öppnar dörren för alla mörka drifter, alla sinnesförvirringens former” – resonerade han under sitt sista samtal med Trotskij. Viktor Adler planerade inte att strida mot denna sinnesförvirring även inom hans eget parti, sammanfattade den ryske emigranten.

I samma artikel skrev Trotskij om Adlers son, Friedrich. Denne har alltid varit en rak motsats till dessa kompromissvilliga småborgare som ledde den österrikiska socialdemokratin, hävdade artikelförfattaren. Trotskij tillade att de österrikiska socialdemokraterna kommer att kalla Friedrich för ”sinnessjuk” om två år.

Några timmar senare satt Trotskij tillsammans med sin familj på tåget mot Zürich. Med hjälp av Viktor Adler tog han nämligen reda på att polisen planerade att arrestera alla serber och ryssar som var bosatta i Österrike-Ungerns huvudstad.

Fysikern

Viktor Adler, Friedrichs far, var den österrikiska socialdemokratins auktoritäre ledare. ”Ett sekulärt judiskt hem” kallar den amerikanske historikern Douglas D. Alder familjen Adler i sin artikel ”Friedrich Adler: Evolution of a Revolutionäry”. Redan i sina yngsta år bevittnade den unge Friedrich, som föddes 1879, ideologiska diskussioner och lyssnade på berättelser om demonstrationer och strejker. Den kommande attentatsmannen bekände senare att han upplevde en religiös hängivenhet till socialismen redan under sin barndom. Friedrich, eller ”Fritz”, som familjemedlemmar och nära kamrater kallade honom, hade nämligen tron.

Men Fritz engagerade inte sig i den österrikiska arbetarrörelsen trots att han uppenbarligen hade intresse till politiken. Viktor Adler tyckte att Friedrich borde få en bra teknisk utbildning istället. Den kommande revolutionären hade stor beundran för socialdemokratins ledare och vågade inte säga emot. Han åkte till Schweiz för att studera fysik i Zürich.

Vid sidan av sina studier deltog Friedrich i den lokala socialistiska klubbens verksamhet. Den schweiziska radikala miljön levde verkligen på den tiden. Anarkister, socialister, socialdemokrater från hela Europa argumenterade ivrigt för sin sak. Adler försvarade lojalt den andra internationalens ståndpunkter under dessa diskussioner.

Friedrich förde väldigt asketiskt liv under sina studieår i Schweiz. Han undvek alkohol, tobak och de vanliga underhållningar som många andra studenter ägnade sig åt. Men i Zürich blev Adler bekant med två personer som hade avgörande betydelse för hans liv. Den första var hans klasskamrat Albert Einstein. Deras vänskap fortsatts i decennier trots att Adler kritiserade relativitetsteorin. Einstein var en av de få som stannade på Friedrichs sida när hans kamrater, de österrikiska socialdemokraterna, svek honom. Adler träffade också i Schweiz sin blivande fru, Katharina Germanischkaja. Katharina, den ryska judinnan, studerade också fysik i Zürich. De gifte sig i januari 1903.

Som vetenskapsman arbetade Adler inom den teoretiska fysikens område. 1908 började han forska i Ernst Machs positivism. En betydelsefull och delvis kuriös händelse inträffade ungefär samtidigt. Friedrich, Katharina och deras barn levde väldig fattig. Att ta över stolen i fysiken var en möjlighet att förbättra familjens materiella villkor. Kantons regering organiserade ett valutskott som skulle välja den lämpligaste kandidaten. Resultatet var ganska förutsägbart. Adlers vetenskapliga insatser fick mycket beröm. De organiserade socialdemokraterna dominerade dessutom bland väljarna. Men den blivande attentatsmannen fick veta att Einstein också ställde sin kandidatur. Då skrev Friedrich ett brev till valutskottet. ”Min förmåga som forskningsfysiker bär inte ens den minsta jämförelsen med Einsteins” – påstod han själv. Ungefär samtidigt skrev han till fadern i Wien: ”Jag tror att jag måste överge teorin och leta efter en praktisk verksamhet”. Resultatet blev följande: Einstein blev vald till stolen och den unge Adler åkte så småningom tillbaka till Österrike-Ungern.

Socialdemokraten

Under sekelskiftet var den österrikiska socialdemokratin en bred rörelse som inkluderade ”alla från anarkister till monarkister”, skriver filosoferna Allan Janik och Stephen Toulmin i sitt briljanta verk Wittgensteins Wien. Det var Viktor Adlers personliga karisma som höll ihop detta politiska konglomerat. År 1911 fick hans son Friedrich som kommit tillbaka från Schweiz ett heltidsjobb inom det brokiga partiet. Han blev en av partiets fyra sekreterare.

Nu kunde Fritz kasta sig in i det önskade praktiska politiska arbetet. Han redigerade och utgav tidningen Das Volk och föreläste på kvällsskolor för arbetare. Tillsammans med socialdemokraterna Karl Renner och Otto Bauer arbetade han med en teoretisk tidskrift, Der Kampf, under 1913. Partiets vänsterradikaler började grupperas kring den unge Adler. Många av dem ingick i så kallade Karl Marx Verein (Karl Marx Klubben). Arbetet inom kejsardömets gränser kombinerade Friedrich med sin internationella verksamhet i den andra internationalen. Hans lojalitet till internationalen var lika stor som till partiet.

Kriget

Douglas D. Alder sammanfattar kort Friedrich Adlers ideologiska övertygelser innan sommaren 1914. Till skillnad från många andra mer ”pragmatiska” socialdemokrater betonade Adler den socialistiska ideologins betydelse; socialismen var inget begrepp utan innebörd för honom. Han trodde även att den österrikiska socialdemokratin tillsammans med sina systerpartier i den andra internationalen kunde stoppa ett eventuellt alleuropeiskt krig genom att uppmana vanliga arbetare och bönder att inte strida mot varandra.

Friedrich hade fel. Den 21 juli 1914, under julikrisen, stormade polisen Arbeiter-Zeitungs redaktion, samma byggnad som Trotskij besökte tio dagar senare. Syftet med razzian var att förhindra potentiella oppositionella aktiviteter. Men en riktig statlig terror krävdes inte för att uppnå detta ändamål. Arbeiter-Zeitung och de ledande figurerna inom socialdemokratin intog chauvinistiska positioner frivilligt. Viktor Adler förhöll sig passiv. Han hoppades att kriget skulle leda till ett mer demokratiskt, mindre aristokratiskt Europa. Dessutom förespråkade han alltid moderata lösningar. Fritz, som krävde omedelbara radikala aktioner mot kejsardömets militarism, var ensam.

Han försökte etablera kontakter med den berömde tyske socialdemokraten Karl Kautsky. Denne övertalade Friedrich att behålla sin position i partiet. Men det var nästan omöjligt att organisera en fungerande opposition inom den österrikiska socialdemokratin. Der Kampf censurerades hårt. Demonstrationer förbjöds. Partiet, som aldrig har varit ideologiskt enhetligt, och partiets högsta företrädare, Karl Renner, Karl Seitz, Friedrich Austerl, var lojala gentemot kejsardömet. I socialdemokratiska kretsar kallades Friedrich Adler för ”fanatiker”. Hans nära vänner och närmsta kamrater, bland annat Otto Bauer, inkallades till militärtjänsten under mobiliseringen och stred på den ryska fronten. Allt detta ledde till att den unge Adler inte bara upplevde ideologisk men också existentiell kris. Denna kris resulterade i följande beslut: Friedrich deklarerade för sig själv att han bör använda sin egen etiska kompass i politiskt syfte. Han trodde dessutom att den internationalistiska rörelsen behövde ett exempel, en handling som kommer att inspirera andra. Den terroristiska subjektivismen blev Friedrich Adlers svar på den internationella socialdemokratiska rörelsens degenerering. Han började planera ett attentat mot ministerpresidenten Karl Stürgkh.

Vem var Karl Stürgkh då? Denne blev en lysande symbol för Habsburgs brutala och militaristiska politik under kejsardömets sista år. Redan i mars 1914 stängde han ner parlamentet och vägrade att kalla nytt val. Censuren hårdnade och mer restriktiva lagar stiftades. I oktober 1916 förbjöd Stürgkh en offentlig diskussion som skulle hållas på Wiens universitet. Det var ett angrep mot yttrandefriheten men även mot mer demokratiska akademiska traditioner.

Friedrich Adler visste att Stürgkh brukade äta lunch i hotellet Meissel och Schaden. Lördag, den 21 oktober satte han sig på samma restaurang. Två bord separerade honom och Habsburgs ministerpresident. När Stürgkh avslutade sin måltid kom Adler intill honom (han ville nämligen inte skada förbipasserande) och sköt tre eller fyra gånger mot ministerns huvud. Friedrich sade samtidigt högt: ”Ned med absolutismen, vi vill ha freden!” Stürgkh överlevde inte.

Den österrikiska socialdemokratin tog direkt avstånd från attentatet. Viktor Adler deklarerade själv att mordet på Stürgkh inte var en socialistisk handling utan en sinnessjukdoms konsekvens. Friedrich, som befann sig på häktet, försvarade sig från dessa socialdemokratiska diagnoser. Han var ju helt medveten om sina mål. Den psykiatriska undersökningen fann inte honom sjuk. Fritz tyckte att det var hans seger. Även om segerns pris var döden. Men han skulle dö som en socialist och revolutionär.

Häktet blev inte slut på Adlers intellektuella verksamhet, snarare tvärtom. Han studerade fysik fjorton timmar varje dag och förde en produktiv brevväxling med Einstein. Till skillnad från de österrikiska socialdemokraterna var Einstein villig att bekräfta att Adler inte var en galning.

Rättegången började 18 maj 1917. Mycket förändrades under dessa sju månader som gick efter attentatet. Franz Josef dog i november 1916. Den nya kejsaren Karl I sökte försiktigt fredsförhandlingar med Ententen. Situationen var också annorlunda inom den österrikiska socialdemokratin. Revolutionen började i Ryssland; ”vi vill ha freden!” ropade hundratusentals beväpnade bönder och arbetare i uniform som skickades i skyttegravarna av Tsar-regeringen. Österrikiska socialdemokraterna tvingades således att förändra sin attityd gentemot kriget i en mer anti-imperialistisk riktning. Friedrich Adler förvandlade rättegången till en plattform där han kunde uttala sina idéer. Han försvarade följande idé: medborgaren har plikt att ingripa med våld om staten bryter mot rättvisan och individens rättigheter. Fritz blev dömd till dödsstraff. Karl I ändrade domstolsbeslutet till arton år straffarbete. Under förstavärldskrigets och kejsardömets sista dagar, den 1 november 1918, fick attentatsmannen full benådning.

Friedrich Adler hade rätt om attentatets konsekvenser. Attentatet ledde till en ny diskussion om förhållningssätt till det pågående kriget inom den internationella socialistiska rörelsen. Den österrikiska socialdemokratin intog mer radikala positioner. Mordet på Stürgkh ledde till de frihetliga idéernas framgång.

Efter

Vi började med Trotskijs flykt från Wien augusti 1914. Nu vänder vi blicken mot den sovjetiske folkkommissarien igen. Trotskij beundrade Adler efter attentatet. ”Ha tog sin socialistiska plikt på allvar” – skrev han om Friedrich i sin artikel ”Fritz Adler” som publicerades i den mensjevikiska tidskriften Början den 25 oktober 1916, bara några dagar efter attentatet. Redan 1922 rättade han sina gamla artiklar med fotnoter att Friedrich Adler blev ”förrädare” efter att han lämnade fängelset. Anledningen var att Adler, en av de mest populära figurerna på vänsterkanten i Österrike, vägrade att ansluta sig till Komintern och ledde istället den antibolsjevikiska Arbetarnas Socialistiska International. Sin kritik av Trotskij men framför allt av hela Sovjetrysslands antimänskliga system sammanställde Friedrich Adler i sin stridsskrift Häxrättegångarna i Moskva som publicerades 1936. Boken manifesterar även några av de ståndpunkter som ligger i grunden för s.k. Austro-Marxismen.

I skriften anklagas Trotskij och hans anhängare att det inte fanns någon egentlig skillnad mellan dem och Stalin. Olikheterna handlar endast om att Stalin blev vinnaren och Trotskij blev förloraren. Men varken Stalin eller Trotskij hade något att göra med den demokratiska socialismen. Vidare svarar Adler på bolsjevikernas anklagelser att hans international består av en slags gammaldags humanister. Bolsjevikerna har regerat i Ryssland nitton år och de har inte lärt sig att upprätthålla makten utan massmord, skrev han. Adler tillägger: ett land kan inte kalla sig för socialistiskt om människan är rättslös där. Individens rättigheter är lika viktiga som de kollektiva materiella villkoren, hävdade han som sin slutsats.

Friedrich Adler dog i Schweiz 1960. Under andra världskriget bodde han i USA där han hjälpte judiska flyktingar. Med detta avslutar vi mötet med den österrikiske revolutionären. Adler var forskaren, folkets hjälte och humanisten. Och fin de siècle* Wien skulle definitivt tappa lite av sin charm utan hans fyra skott i hotellet Meissel och Schaden.

A.M.

*Fin de siécle betyder ungefär ”slutet på seklet”, det vill säga i detta fallet slutet på 1800-talet

Litteratur:

Adler, Friedrich, Häxrättegångarna i Moskva https://www.marxists.org/archive/adler-friedrich/1936/trials.htm

Alder, Douglas D., “Friedrich Adler: Evolution of a Revolutionary”, German Studies Review, Vol. 1, No. 3 (Oct., 1978) https://www.jstor.org/stable/1429221?seq=1#page_scan_tab_contents

Janik, Allan, Stephen Toulmin, Wittgensteins Wien, Stockholm, Santerus förlag, 2014

Trotskij, Lev, ”Fritz Adler” https://www.marxists.org/russkij/trotsky/1926/historical_boundary/11.htm

Trotskij, Lev, ”Viktor och Friedrich Adler” https://www.marxists.org/russkij/trotsky/1926/historical_boundary/08.htm

Inlägget På tal om jubileum dök först upp på anarkism.info.

För tio år sedan sköts den 15-årige Alexandros Grigoropoulos ihjäl av polisen i centrala Aten. Händelsen ledde till decemberupproret och blev starten på en av de tuffaste perioderna i det moderna Greklands historia.

Det var en tillsynes vanlig lördagskväll i stadsdelen Exarchia i centrala Aten. Klockan närmade sig nio och människor började samlas ute på caféerna och barerna. Normalt sätt brukar polisen inte röra sig i området då de det brukar kunna starta onödig disharmoni. Exarchia är ett politiskt område med många anarkistiska och antiauktoritära föreningar.

Men den här kvällen bestämde sig två poliser för att åka dit. Detta startade irritation bland de boende, och trots att polisstationen ska ha beordrat poliserna att vända om parkerade de sin bil, och promenerade mot en av de centrala gatorna i Exarchia.

Efter en stund stötte poliserna på Alexis kompisgäng och det är här som det otänkbara inträffar. En verbal smutskastning startar och en av poliserna avlossar sin pistol mot ungdomarna. Alexis är den som träffas och även om han snabbt fördes till sjukhus hinner hans han liv aldrig räddas.

Vittnen har berättat efteråt hur poliserna själva provocerade fram situationen genom att inleda den verbala smutskastningen. Ungdomarna ska inte ha varit speciellt aggressiva, inte heller ska situationen ha varit så hotfull att poliserna behövde dra vapen.

Efteråt försökte grekisk media täcka upp händelsen genom att bland annat manipulera en amatörvideo. En av landets största kanaler lade till buller och oväsen när de visade filmen för att inte människor skulle förstå hur omotiverad skottlossningen var.

Den riktiga videon: https://www.youtube.com/watch?v=bDQOn2mLUss

Videon som visades på kanalen MEGA: https://www.youtube.com/watch?v=DDI1W7lq_64

Man rapporterade också obefogat om att det kastats molotov-bomber och andra föremål mot poliserna från anti-auktoritära grupper. Allt för att mörka vad som verkligen hänt.

Men de försöken hjälpte föga. Bara timmar efter skottlossningen var Atens gator fulla av människor som ville visa sin solidaritet för Alexis, och protestera mot staten och polisens brutalitet. Allting skedde spontant och tillsynes oorganiserat, men budskapet var tydligt; grekerna hade fått nog.

Dagarna och veckorna efter mordet på Alexis kom att bli kritiska och kända som decemberupproret 2008.

Strejker, demonstrationer och stor politisk aktivitet följde den fruktansvärda avrättningen av Alexis. Universitetsområden ockuperades av studenter, människor sjukanmälde sig för att delta i protesterna och kulmen av upproret symboliserades av att julgranen utanför riksdagen i Aten brändes ner.

Hundratusentals greker samlades i riksomfattande protester och landet kokade av vrede, men också av hopp. Den fruktansvärda händelsen lyckades ena människor som normalt sett befann sig på motsatta sidor i den politiska kampen. Det spelade ingen roll om du var höger eller vänster, den grekiska befolkningen hade nu en gemensam fiende och det var det politiska styret och dess beskyddare, polisen. Man ville visa att Alexis inte mördats förgäves, man ville ha upprättelse.

Och viss upprättelse fick man. Man lyckades tydligt visa sitt missnöje och för en stund uppleva vilken kraft ett enat folk har. Den grekiska staten och dess legitimitet var utsatt. Människor började se förtrycket som det politiska- och ekonomiska systemet skapar, och man gav sig ut på gatorna för att ta tillbaka det som var deras.

Och är det något auktoriteter och maktinnehavare befarar så är det medveten politisk aktivitet, och ett enat folk. Ett folk som börjar förstå orättvisorna, se strukturerna och som inser hur orättmätig politikernas makt egentligen är. Ett sådant folk är farligt för vilket auktoritärt styrelseskick som helst.

Således intensifierades insatserna från staten och polisen i takt med att protesterna och den civila olydnaden ökade. Och ju längre tiden gick, desto mindre potenta blev demonstrationerna. Människorna hade sina liv att gå tillbaka till och eftersom det inte fanns någon direkt riktning för motståndet, avmattades det.

Det skulle däremot inte dröja länge innan den grekiska befolkningen på nytt gav sig ut på gatorna. Knappt två år efter mordet på Alexis Grigoropoulos utbröt den ekonomiska kris som än idag sliter isär det grekiska samhället. Stora politiska skandaler vecklades ut och den grekiska ekonomin har sedan 2010 befunnit sig i mer eller mindre avbrutet fritt fall.

Detta alltså strax efter decemberupproret och det vore dumt att inte spekulera i vad för sammanhang det kan tänkas finnas. Händelserna 2008 har benämnts som krisen före krisen och vissa menar på att det var en förvarning om vad som skulle komma. Andra menar på att protesterna 2008 snabbade på krisen i den mån att politikerna såg vilken mobiliseringsstyrka som fanns hos det grekiska folket, och att man därför ville underkuva de så snabbt som möjligt i form av omfattande ekonomisk åtstramning.

Svaren lär vi aldrig få, men att den ena händelsen påverkade den andra kan vi nästan ta för givet. Kanske kände den politiska- och ekonomiska eliten till att den ekonomiska krisen väntande, och att man därför ville förbereda sig på kraftiga protester? Många var inte förvånade att Alexis blev skjuten då polisvåldet hade trappats upp avsevärt perioden innan han sköts ihjäl, vilket tyder på att det som hände den 6:e december 2008 kanske inte var en ren slump.

Oavsett vad så är det ett datum som alltid uppmärksammas i Grekland, och i år var det alltså tio år sedan. Tio år som präglats av protester, missnöje och omänskliga ekonomiska åtstramningar som berövat landet på dess autonomi och självständighet. Inga beslut kan längre fattas utan ett godkännande av EU och de europeiska bankerna.

Den 6:e december är därför ett väldigt laddat datum i Grekland. Det är en symbol för det omfattande polisvåldet, men också för det våld staten och det politiska styret utför år efter år. Och protesterna i år blev kraftiga, nästan mer än vanligt. Både i Aten och Thessaloniki hölls stora manifestationer från mitt på dagen till sent på kvällen. Allt för att inte glömma bort lille Alexis som alldeles för tidigt lämnade denna värld.

– Toto

Källor:

BBC 2015 (2015): Greece debt crisis: Bailout deal at a glance [Elektronisk] Tillgänglig:
https://www.bbc.com/news/world-europe-33504487

Giannakidis, Kostas (2017) Τι απέγινε ο Δεκμέβρης του 2008; [Elektronisk] Tillgänglig:
https://www.protagon.gr/apopseis/editorial/44341527726-44341527726

Tran, Mark (2008) Greece riots: timeline [Elektronisk] Tillgänglig:
https://www.theguardian.com/world/2008/dec/08/greece

TVXS, (2018) Στο χαμηλότερο επίπεδο από το 2011 υποχώρησε η ανεργεία στην Ελλάδα [Elektronisk] Tillgänglig:
https://tvxs.gr/news/ellada/sto-xamilotero-epipedo-apo-2011-ypoxorise-i-anergia-stin-ellada

Inlägget Tio år efter mordet på Alexandros Grigoropoulos dök först upp på anarkism.info.

Vad är en bra demonstrationskultur? Vid demonstrationer och politiska aktioner är det viktigt att ta hand om sig själv och andra. Det är många saker att vara uppmärksam på och hålla ögonen på. Både i och utanför samlingen, så att alla som deltar kan känna sig så säkra som möjligt. Här är några av dem.

Ta vara på dig själv

• Ta reda på vart dina gränser går och på vilket sätt du vill delta. Vill du vara med och bära banderoller, vill du ropa slagord, har du planerat en fet aktion eller vill du bara gå med?

• Låt bli att göra något du inte har lust med (särskilt inte för att leva upp till en macho-standard för vad riktig aktivism är. Fuck det! Vi ska inte bevisa något för någon utan kunna ta hand om oss själva och varandra så att vi kan koncentrera oss på politiken.

• Blir dina gränser kränkta av andra deltagare kan du hämta stöd hos dina vänner eller så kan du prata med andra aktivister eller arrangörerna för att fråga om hjälp. Ibland finns det demovakter eller dialogpersoner som kan hjälpa till.

• Du kan till exempel fråga om hjälp om du upplever hotfullt beteende, oönskad beröring eller andra former av trakasserier eller övergrepp – både innanför och utanför demonstrationen.

Ta vara på dina kamrater

• Det är ofta en god idé att stämma av förväntningar med dina vänner, kamrater, systrar eller vem du nu skall iväg med. Vill ni olika saker med demonstrationen? Är demonstrationen rätt tid till att göra de saker ni gärna vill, eller kan ni utsätta kamrater och andra för fara?

• Undersök eventuellt om demonstrationen har ett kodex eller en plan som stämmer överens med eran. Är det till exempel explicit sagt från arrangörerna att det blir en färgrik demonstration, där det också ska finnas plats för barn?

• Kom ihåg att samma regler gäller i en demonstration som i andra rum. Det skall vara inkluderande: Ingen rasism, sexism, transfobi, homofobi, funkofobi eller andra förtryckande beteenden. Låt helt konkret bli att utgå från folks kön, låt bli att röra vid folk om du inte fått lov och var medveten om hur mycket plats du tar på bekostnad av andra.

Var uppmärksam på polisen

• Polisen vill lura dig att de är där för att skapa ordning och trygghet. Det är lögn! Lita inte på dem och svara inte på deras frågor. Det gäller också dem som har dialogväst på sig.

• Om polisen vill ha information om demonstrationen har arrangörerna som regel en poliskontakt – låt den personen vara den som pratar med polisen.

• Om polisen försöker att komma in i demonstrationen eller vill förbi för att få tag i en meddemonstrant, så försök att stå i vägen eller ropa, om du kan. De skall inte in i en demo och de skall inte anhålla våra kamrater om vi kan förhindra det!

• Polisen har inte rätt till någon information!

Inlägget Anarkafeministisk guide till en god demonstrationskultur dök först upp på anarkism.info.

Detta är en översättning av en text först publicerad av CrimethInc. och återpubliceras här i samarbete med nosetfuture.org som översatte den. Bilderna är hämtade från originalartikeln.

De senaste åren har sett en våg av avslöjanden om manligt sexuellt våld. Dessa är inga undantag, utan konsekvensen av en socialordning som kännetecknas av en väldigt ojämn maktfördelning.

Det har blivit mycket diskussion på det senaste om hur människor i höga positioner – nästan alla män – har begått sexuellt våld mot underordnade. #MeToo har skapat en plattform för otaliga modiga överlevande, men även om vissa män har tvingats stå till svars för det de har gjort så är vi långt ifrån att lösa problemet med manligt sexuellt våld. Att fokusera på enskilda mäns förseelse tenderar att göra dem till undantagsfall, som om deras handlingar ägde rum i ett vakuum.

Detta går i linje med ett rättsväsende som lägger fokus på individuell skuld och en reformistisk politik som menar att den nuvarande politiska ordningen och marknadsekonomin skulle tjäna oss utmärkt om bara rätt människor hade makten. Men nu när avslöjanden om mäns förtryck av andra är så vanligt förekommande måste vi överväga möjligheten att dessa exempel inte alls är undantag – att dessa angrepp är det oundvikliga, resultatet av vår sociala ordning. Finns det ett sätt att behandla både orsaken och symptomen?

Hittills har i princip all rapportering behandlat sexuella trakasserier och övergrepp som ett problem åtskilt från kapitalismen och hierarkiska strukturer. När skribenter erkänner att kapitalismen och hierarkin spelar en viss roll, antyder de att det som är skadligt med dessa system kan lagas genom reform. De uppmanar oss att vädja till de med makt i samhället att lösa problemen som de har skapat själva; vi ska sätta press på storföretagen att ge deras VD sparken, att använda media för att skämma ut mediaprofiler, att använda demokratin för att straffa politiker. Kort sagt ska vi vända oss till samma strukturer som har gett maktmissbrukarna sin makt från första början. Dessa typer av s.k. motstånd är inte bara kompatibla med sexismen och andra former av förtryck utan tillåter dem även att reproducera sig. Men vi kan inte vara effektiva i kampen mot sexuella övergrepp utan att konfrontera deras grundorsak.

Sexuellt våld genom historien

Genom kvinnoförtryckets långa och våldsamma historia har kvinnor aldrig varit passiva offer. Kvinnor har kämpat mot deras missbrukare med kraft, kreativitet och en mångfald av taktiker. I mitten av 1800 talet slog den amerikanska slaven Harriet Jacobs våldsamt tillbaka mot sin förtryckare; efter att ha stått emot hans sexuella övergrepp gömde hon sig i ett kryputrymme i sju år för att undvika honom. Slutligen flydde hon till New York där hon erhöll juridisk frihet. Som en tidig föregångare till #MeToo rörelsen skrev hon brev till The New York Tribune som beskrev hennes upplevelser. År 1860 publicerade hon Incidents In The Life Of A Slavegirl, en av de första böckerna att beskriva förslavade kvinnors upplevelser av sexuella övergrepp.

I början av 1900-talet grundade kvinnor fackföreningar som kämpade för kvinnliga arbetares rättigheter, inklusive rätten att inte bli sexuellt trakasserad. Svarta kvinnors kamp mot trakasserier på arbetsplatsen ledde till att de allra första lagarna mot sexuella trakasserier och övergrepp infördes. År 1993 skar Lorena Bobbit av sin mans penis och slängde den i ett fält efter att han hade våldtagit henne. Hon blev därefter benådad av en jury. Alla dessa historier ger oss exempel på legitima former av motstånd.

Storföretag kommer inte att lösa detta

Det har knappast varit en hemlighet att många av de män som pekats ut varit kvinnomisshandlare och våldtäktsmän. Inget är annorlunda idag förutom att storföretagen har börjat uppmärksamma dessa händelser en aning mer. Kommersiella medier har publicerat kvinnors berättelser; vissa företag har sparkat anställda om deras handlingar ansågs vara tillräckligt grova. Borde vi vara tacksamma mot företag som sparkar en serievåldtäktsmän när anklagelserna blir tillräckligt många för att det ska bli ett problem för deras varumärke?

Dessa företag försöker endast att plugga igen den oljeläcka som nått fram till nyhetsrubrikerna. Men vem skapar och upprätthåller denna oljerörledning? Det gör de själva. Vi borde knappast behöva klappa dem på ryggen för att ha löst ett problem som de själva har skapat.

De flesta av dessa företag har vetat om anklagelserna i åratal utan att agera. De har tillåtit dessa män att stiga upp i rangordningen till den punkt att deras sexistiska kränkningar skapar nationell uppmärksamhet. Med andra ord har storföretagen underlättat maktmissbrukarnas beteenden genom att ge de ännu fler möjligheter att trakassera, förgripa sig på och våldta kvinnor. För varje Harvey Weinstein vars handlingar blir allmänt kända finns det en till Harvey Weinstein som gång på gång kommer undan med övergrepp, tack vare det stöd han får från den institution som ger honom makt.

Varför har storföretag ett intresse av att hjälpa våldtäktsmän att bli framgångsrika? Även om kvinnohat kan utgöra en förklaring så borde vi fundera på frågan i ett större sammanhang. Framgång inom företagande avgörs av hur mycket vinst företaget genererar, inte huruvida de skyddar kvinnor. Inom kapitalismen förvandlas frågan om ifall man ska kasta ut en våldtäktsman till en enkel ekonomisk ekvation: hur påverkar han intäkterna?

Vi kan ta fallet med Bill O’Reilly som exempel. Sedan 2002 har Fox News och O’Reilly betalat många miljoner dollar för att tysta ner uttalanden om sexuella trakasserier. Under den tiden har han fortsatt att vara en stigande stjärna hos Fox och förhandlade sig fram till ett kontrakt värt 25 miljoner dollar per år så sent som I januari 2017. När Fox till slut var tvungen att sparka O’Reilly pga medias rapportering om hans trakasserier hade de vetat om hans dåliga beteenden i över ett decennium och betalat miljoner för att sanningen inte skulle komma fram. Foxs beteende är inte så gåtfullt i ljuset av att de under 2015 tjänade 180 miljoner dollar på O’Reillys program.

Detta är ingen avvikelse, utan en rutinmässig beräkning som företag gör hela tiden. Tänk dig att du är O’Reillys rådgivare. Efter att precis ha upptäkt hans långa historik av att trakassera kvinnor, går du till chefen och kräver hans avgång. Även om din chef håller med om dina krav från ett moraliskt perspektiv, så måste chefen kunna förklara förlusten av O’Reillys för Fox delägare. Kapitalismen är konstruerad för att maximera vinst över allt annat, inklusive etik och säkerhet. Detta system gör det även svårare att slå tillbaka mot maktmissbrukare. I en så extremt tävlingsinriktad marknad kan ett enda snedsteg innebära slutet på ens karriär, eller förmågan att betala hyran. Riskerna är ännu större för kvinnor och HBTQ-personer, som löper betydligt större risker än cismän. De som har lyckats få fotfäste i ekonomin vill såklart befästa och bevara sin position, och det är ingen hemlighet att den som sätter sig upp mot eller namnger en maktmissbrukare ofta råkar ut för ogynnsamma konsekvenser.

Offren för sexuella trakasserier står ofta inför ett omöjligt val: ska jag tillåta att dessa trakasseri fortsätter eller ska jag riskera att förlora den inkomst som jag så desperat behöver? Ska jag anmäla detta övergrepp och därmed riskera uppsägning? Ska jag lämna mitt jobb utan att anmäla det jag utsatts för? Om jag gör det, innebär det att andra kommer att bli utsatta efter mig? Kapitalismen, staten och andra former av hierarkier erbjuder sexuella förrövare många sätt att skada den som gör motstånd. O’Reilly, Weinstein med flera har rutinmässigt skadat eller satt punkt för sina anklagares karriärer. Medan vi alla förtjänar att andra visar mod och står upp för oss mot den mäktigaste fiende, vore det orealistiskt att tro att vi kan få ett slut trakasserier och övergrepp i ett system där människor måste bli till martyrer för att skydda varandra.

Att avskaffa kapitalismen och alla andra system som koncentrerar rikedom och makt i några få händer skulle inte sätta stopp för sexuella övergrepp. Men det skulle drastiskt reducera den tvångsmässiga ekonomisk makt som de rika och mäktiga utövar över resten av oss. Utan denna strukturella makt skulle våldtäktsmän sakna medel för att manipulera andra in i medbrottslighet och tystnad. Det må låta utopiskt, men det är den enda realistiska lösningen om vi ska bekämpa sexuella övergrepp på allvar. Inget system som koncentrerar pengar och makt kan förebygga att den makten används för att skada eller betvinga människor.

Rättsväsendet kommer inte att lösa detta

Rättsväsendet är ingen vän till de som utsätts för sexuellt våld. Idén om att lagen någonsin skulle kunna få slut på trakasserier och övergrepp är en patriarkal myt. Män har alltid lovat att skydda kvinnor i utbyte mot makt över dem; detta är en av hörnstenarna i patriarkatet. Faktum är att lagens främsta syfte är upprätthållandet av de förtryckande hierarkier som skapar villkoren för maktobalanser och grava orättvisor, inklusive sexuella övergrepp.

Rättsväsendet förvärrar alla de problem som vi redan har sett inom den privata sektorn. Medans storföretag underförstått håller folk gisslan inom den kapitalistiska ekonomin, håller rättsväsendet uttryckligen folk gisslan via den staten och lagens tvångsmässiga apparat. Det är resultatet av att makt fördelas till de få och förnekas helt till de flesta.

Vi måste utforska rättssystem som håller människor ansvariga gentemot varandra istället för någon högre makt. Där makten koncentreras kommer vi att fortsätta se maktmissbruk.

Att granska sexuellt våld utifrån ett intersektionellt perspektiv

Trots att vi har ramat in den här diskussionen i könade begrepp är identiteterna ’manlig’ och ’kvinnlig’ bara platshållare för att kunna kommentera olika nivåer av makt och privilegier. Vilkas röster vi får höra och hur vi svarar på dessa röster avgörs av en rad olika faktorer, inklusive ras, sexuell läggning, ekonomisk status, och modersmål. I våra försök att befria oss från patriarkatet måste vi internalisera hur våra privilegier skyddar oss från faror som andra utsätts för. Vi måste lyssna på berättelser från de som är mest utsatta av patriarkatet och kapitalismen: svarta kvinnors berättelser, transsexuellas berättelser, papperslösa arbetares berättelser, fattigas berättelser. Vi behöver märka vilka röster makthavarna försöker tysta ner.

Detta handlar om makt, inte sex

Trots att även kvinnor begår sexuella övergrepp så är de statistiskt sett betydligt mindre benägna att göra det än män. Är det för att kvinnor per definition är bättre, mer moraliska eller mindre våldsamma än män? Om dessa egenskaper stämmer, är det delvis så därför att kvinnor inte är uppfostrade till att förkroppsliga den toxiska maskulinitetens normer.

Dessa normer är symptomatiska för patriarkatet och förvandlar kvinnor till objekt, och ger oss en självaktning som baseras på hur många vi har knullat med. Mäns internaliserade, toxiska maskulinitet är intimt kopplat till motiven bakom sexuella övergrepp.

Vissa har föreslagit att lösningen på skenande sexuella trakasserier är att kvinnor borde ersätta män i maktpositioner. Men problemet är inte manlighet som tillstånd; problemet är patriarkatet, en ojämn fördelning av makt. Så länge vissa har makt över andra kommer de mäktiga att tära på de maktlösa, oavsett vilka som har dessa roller.

Det är därför att retoriken och taktiken av reformister som Feministiskt Initiativ faller platt, trots deras ’radikala’ självbild. Genom att uppfatta kvinnor som offer som måste skyddas genom lagstiftning bidrar de till att återskapa de förtryckande förhållanden som de påstår sig bestrida. Genom att vädja till hierarkiska maktsystem (rättsväsendet eller parlamentarismen) väljer de att flytta pjäser istället för att slänga hela schackspelet (patriarkatet). Perspektiv som tillämpar revolutionens vokabulär utan att leverera faktiska sociala förändringar gör mer skada än nytta i den feministiska kampen.

Vad ska man göra?

Att hänga ut våldtäktsmän utan att nedmontera maktsystemet som skapar dem är som att slänga ut vatten ur ett sjunkande fartyg. Det grundläggande problemet är inte bristfällig publicitet, lagstiftning, policy eller utbildning; det är att systemen som påstår sig skydda oss egentligen gör oss sårbara.

Vi måste sammanfläta våra sätt att reagera mot specifika fall av trakasserier och våld, fast beslutna att konfrontera och underminera den sociala ordningen som ger dem upphov. I varje fall av manligt våld borde vi vara på det klara med att det inte handlar om undantagsfall, utan ett problem som är en strukturell egenskap i vårt samhälle. Samtidigt behöver vi skapa modeller för transformativ rättvisa som kan ersätta det rådande rättsväsendet utan att återskapa dess egenskaper. Vi behöver främja nya sätt att relatera till varandra där patriarkatet, vit makt, och andra uttryck av auktoritet inte bestämmer över våra livsvillkor. Alla människor av alla kön kan gynnas av detta.

Let us join hands, teeth bared.

“Livet i det här samhället är–i bästa fall–skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet.

SCUM kommer inte att demonstrera, marschera eller strejka för att uppnå sina mål. Sådana metoder är för trevliga och fina damer som med gott samvete vidtar endast garanterat ineffektiva åtgärder. Dessutom är det bara anständiga, renlevande manskvinnor- vältränade i att dränka sig själva i arten- som agerar på mobb-basis…om SCUM någonsin demonstrerar kommer det att vara över presidentens korkade, vidriga ansiktet; om SCUM någonsin strejkar kommer det ske i mörkret med ett sextums knivblad.”

–Valerie Solanas, SCUM Manifesto

Lästips

The history of sexual assault in the United States:

Slavery and the Roots of Sexual Harassment
by Adrienne D. Davis

Feminism and the Labor Movement: A Century of Collaboration and Conflict
by Eileen Boris and Annelise Orleck writing for CUNY’s New Labor Forum

Sexual Harassment Law Was Shaped by the Battles of Black Women
by Raina Lipsitz writing for The Nation

Alternatives to criminal justice:

Sexual Assault Resources from North East Anarchist Network (particularly the Accountability Processes section)

Revolution and Restorative Justice: An Anarchist Perspective
by Peter Kletsan writing for Abolition Journal

Accounting for Ourselves: Breaking the Impasse Around Assault and Abuse in Anarchist Scenes
from CrimethInc.

Sexual assault and neoliberalism:

Profiting from Rape: Sexual Violence and the Capitalist State
by Kelly Rose Pflug-Back writing for The Feminist Wire

The Consent of the Ungoverned
by Laurie Penny writing for LongReads

Sexual assault on the margins:

Cultivating Fear: The Vulnerability of Immigrant Farmworkers in the US to Sexual Violence and Sexual Harassment
by Grace Meng published in Human Rights Watch

Sexual Assault When You’re on the Margins: Can We All Say #MeToo?
by Collier Meyerson writing for The Nation

Inlägget Fuck Abuse, Kill Power – Att prata om grundorsaken bakom sexuella trakasserier (CrimethInc.) dök först upp på anarkism.info.

***

Årtiondena som följde Berlinmurens fall 1989 har inneburit ett historisk uppsving för direktdemokratisk, federalistisk politik bland globala sociala rörelser på en skala utan motstycke sedan början av nittonhundratalet. Från Zapatistas och Magonistas i södra Mexiko, den globala rörelsen för social rättvisa, till torgrörelserna kring Tahrirtorget, 15M, Occupy, Geziparken, och många andra runtom i världen, till Black Lives Matters, kan vi se den kraftfulla inverkan av stilen med ledarlös (eller ledarfylld), [2] autonom, direktaktionsinriktad organisering som har karaktäriserat motstånd underifrån under denna tid. Några av de grupper och individer som utgör dessa rörelser har direkt, eller indirekt, influerats av den alltjämt bestående antiauktoritära anarkistiska traditionen, vars popularitet har skjutit i höjden under de senaste årtiondena, i samklang med ett förhöjt intresse för federalistisk antikapitalistisk politik. Många andra, däremot, kom att förkasta den auktoritära kommunismens hierarkiska partipolitik inte så mycket på grund av uttrycklig ideologisk påverkan, utan snarare för att ockupationer, folkliga samlingar, och konsensusbeslutsfattande ansågs vara de mest etiskt och strategiskt riktiga formerna av kamp givet befintliga förhållanden. Så var fallet för de flesta av de argentinare som reste sig i uppror och ockuperade sina arbetsplatser samt organiserade kvartersråd i kölvattnet av finanskrisen 2001. Ur detta folkliga uppror mot nyliberalism kom uttrycket ”horisontalism” (horizontalidad). Trots att den här vaga termen har betytt delvis olika saker för olika människor, så har den generellt betecknat en form av ”ledarlöst”, autonomt, direktdemokratiskt rörelsebyggande vars anhängare ser detta som icke-ideologiskt. Sen det argentinska upproret har termen ”horisontalism” etablerat sig som den övergripande benämningen för denna formlösa varianten av direktdemokratisk organisering som tagit världen med storm.

Horisontalism och anarkism överlappar förstås i sitt förespråkande av federerad, direktdemokratisk, direktaktionsbaserad, autonom organisering. Anarkister reagerade redan långt innan östblockets fall mot de inneboende skadliga effekterna av hierarkier och auktoritärt ledarskap, och byggde samtidigt storskaliga federerade modeller av arbetares självorganisering i form av anarkosyndikalistiska fack med medlemsantal som kunde räknas i hundratusentals, eller till och med över en miljon i fallet med spanska CNT på 1930-talet. I vissa fall, som med franska CGT i början av nittonhundratalet, förespråkade fackligt aktiva anarkister även icke-sekteristiska revolutionära syndikalistiska fack som kunde samla arbetarklassen bortom politiska uppdelningar (Maitron, 1992, 326; Maura, 1975, 495). Det är knappast överraskande att många anarkister har gjort gemensam sak med de senaste årtiondenas horisontalistiska massrörelser för att försöka säkra och främja dessa rörelsers anti-auktoritära tendenser. Den tydliga närhet som finns mellan dessa två strömningar väcker vissa viktiga frågor: är horisontalism helt enkelt ett nytt namn för anarkism? Är dessa två i princip samma idé förklädd i olika historik? Givet detta stora överlapp, är det bara semantiskt smågnabb om vi insisterar på en distinktion mellan de två?

För att besvara denna fråga kommer jag att göra en distinktion mellan ”horisontalism”, som jag använder som en historiskt specifik term för att avgränsa vågen av direktdemokratiska folkliga mobiliseringar som har uppkommit de senaste decennierna, och ”horisontell”, som jag använder för en analytisk beskrivning av alla former av icke-hierarkisk aktivitet, oavsett sammanhang. När denna distinktion väl gjorts blir det uppenbart att även om anarkismen är inneboende horisontell, så är de senaste årens historiska horisontalism ett flytande fenomen som ibland främjar värden och idéer som står i strid med anarkismen, till följd av horisontalismens minimalistiska ”anti-ideologiska” ideologi. Trots att vissa anarkister, liksom andra, även har karaktäriserat anarkismen som ”anti-ideologisk”, så visar rörelsens historia att de flesta av dess förespråkare och teoretiker sett den som en fast, om än flexibel, tendens förankrad i en uppsättning anti-auktoritära principer. Detta står i skarp kontrast till den gängse postmoderna tendensen bland horisontalismens förkämpar att se denna som en formbar uppsättning praktiker frånkopplade från något specifikt politiskt centrum. Det här ”anti-ideologiska” fokuset på form över innehåll, eller med andra ord, fokuset på hur beslut tas snarare än på vad som beslutas, har skapat märkbara spänningar i samband med mer eller mindre spontan folklig horisontalism för anarkister som stödjer massorganisering och hyser hopp om de politiska öppningar som sådana rörelser medför. Eftersom horisontalismen försöker frånskilja sig från ideologi, är dess strukturer och praktiker mottagliga för riktningsförändringar åt bestämt icke-horisontella håll, såsom deltagande i parlamentariska institutioner.

Det är viktigt att klargöra att denna kritik av horisontalismens ”anti-ideologi” gäller väsentligen spontana folkrörelser där tusentals människor från alla möjliga miljöer plötsligt och för första gången börjar utöva direktdemokrati tillsammans, inte exempel som Zapatistas i södra Mexiko, vars horisontella praktiker utvecklades sakta över generationer och ofrånkomligen genomsyrades av gemensamma värderingar. När rådsstrukturer uppstår utan möjlighet till sådan stadig tillväxt och utveckling, minskar frånvaron av formell ideologi inträdeströskeln för stora grupper av inbördes isolerade, missnöjda människor, men det gör också rörelsens innehåll och riktning nyckfull. Det underförstådda horisontalistiska antagandet att horisontella beslutsfattarmekanismer i sig själva är tillräckliga för att medföra jämlika utfall står i skarp kontrast till det anarkistiska åtagandet till både horisontella praktiker och utfall fria från en hierarkisk maktdynamik. Detta visar att även om anarkismen är horisontell (i ordets analytiska snarare än historiskt specifika mening), och horisontalismen är anarkistisk (att den alltså kan tillskrivas många anarkistiska karaktärsdrag), så är horisontalism och anarkism inte identiska.

Horisontalism
I slutet av 2001 utbröt ett spontant uppror i Argentina när regeringen beslutade att frysa bankkonton för att förhindra en gryende ekonomisk kris orsakad av 90-talets IMF-drivna privatiseringar och åtstramningar. På mindre än två veckor avsatte folkliga mobiliseringar 4 olika regeringar. Mot den politiska elitens hierarkiska manövrerande organiserade sociala rörelser demokratiska kvartersråd och arbetsplatsockupationer under vägledning av principer som alltmer utkristalliserades till horisontalismen som koncept. Ockuperade arbetsplatser skapade nätverk av ömsesidig hjälp och rådsförsamlingar tog form lokalt innan de etablerade sammanlänkade direktdemokratiska organismer som vägleddes av konsensusbeslutsfattande både som en slags attityd och som fungerande praktik. Detta uppror var i allra högsta grad prefigurativt eftersom det försökte förverkliga det önskade samhället i sina vardagliga praktiker. Som Marina Sitrin (2006, 4) skriver i sin inflytelserika bok Horizontalism: Voices of Power in Argentina, så är horisontalismen ”eftersträvansvärd och ett mål, men också medlet – verktyget – för att nå detta mål.” För många var den ”mer än bara en organisationsform,” den var ”en kultur” som främjade nya känslomässiga relationer och gemenskapsbaserad solidaritet (Sitrin, 2006, 49). Denna kultur av öppenhet och förkastandet av dogmer kan till och med begränsa utkristalliseringen av horisontalism som en fast enhet, eftersom, som argentinska Colectivo Situaciones argumenterade, ”horizontalidad [inte] bör ses som en ny modell, utan innebär snarare att det inte finns några modeller…. Horizontalidad är normaliseringen av mångfald…. Risken är att horizontalidad kan tysta oss, stoppa våra frågor och bli en ideologi” (Sitrin, 2006, 55).

Redogörelserna som Sitrin samlade in från deltagarna i det argentinska upproret visar att för många var horisontalism kanske en anti-ideologisk ideologi bestående av en flytande blandning av flexibla, deltagande, icke-dogmatiska värden och praktiker orienterade kring konsensus, federalism och självförvaltning. Dessa attityder uppstod emellertid i ett antal olika grupper och rörelser långt innan de började associeras med termen ”horisontalism”. I Unruly Equality: U. S. Anarchism in the 20th Century, visar Andrew Cornell (2016) hur de diffusa kvarlevorna av tidig nittonhundratalsanarkism, som alltmer genomsyrades av pacifism och var högsta mode på 40- och 50-talet

tillhandahöll teorier, värden, taktiker och organisationsformer som aktivister i antikrigs-, kontrakultur-, och feministrörelsen plockade upp [under de följande årtiondena]; dessa massrörelser radikaliserade i sin tur hundratusentals människor, varav en del antog anarkismen som sin ideologiska utsiktshorisont.

Omintetgörandet av den amerikanska anarkistiska rörelsen i mitten av århundradet och det kalla krigets polarisering ledde många amerikanska anarkister till att experimentera med nya taktiker och strategier. Detta inkluderade konsensus, som första gången användes av amerikanska anarkister i den radikala antikrigsorganisationen Peacemakers i slutet av 1940-talet (Cornell, 2016, 180-181). Över ett årtionde senare introducerades konsensus i medborgarrättsorganisationen Student Nonviolent Coordinating Committee (SNCC) av Peacemakers-aktivisten James Lawson (Cornell, 2016, 229; Carmichael, 2003, 300). Detta inflytande fördes vidare till Students for a Democratic Society (SDS) och andra grupper på 1970- och 1980-talet där New Hampshire Clamshell Alliance var bland de första att använda spokecouncil-modellen¹ och vängrupper i rörelsen mot kärnkraft, feministiska cirklar för medvetandegörande experimenterade med icke-hierarkisk organisering, och Movement for a New Society (MNS) införlivade kväkarnas konsensusmetoder (Farrell, 1997, 241; Anarcho-Feminism, 1997; Cornell, 2011). Under samma årtionden spelade liknande tendenser en roll i Europa inom delar av den feministiska rörelsen, kärnkraftsmotståndet samt inom den autonoma rörelsen (Katsiaficas, 1997). Den tradition som dessa grupper utformade anammades av efterföljande grupper som den direktaktionsbaserade AIDS-aktivismgruppen ACT UP, den radikala miljögruppen Earth First!, Food Not Bombs, och andra som deltog i rörelsen för global rättvisa vid 2000-talets början (Gould, 2009; Wall, 2002; McHenry, 2012). Torgrörelser som den arabiska våren, 15M, Occupy, Geziparken, Nuit Debout och andra var delvis ett omtag av råd, spokescouncil-modellen, vängrupper och direktaktion från den globala rättviserörelsen, orienterade mot en specifik geografisk plats i form av torget. Andra har influerats av rhizomatisk organisering framlagd av Gilles Deleuze och Felix Guattari (1987; Chalcraft, 2012; Anderson 2013). Medan de specifika praktikerna som dessa grupper och rörelser anammade varierade,

så står deras fokus på överläggningar, konsensus-byggande, individuellt deltagande, mångfald, nya teknologier, och kreativt engagemang som en medveten motpol till doktrinära och hierarkiska modeller av mobilisering, politisk och religiös sekterism, polariserande debatter om nationell identitet och till och med representativa former av demokrati.(Anderson, 2013, 154)

Horisontalistiskt motstånd mot representativ demokrati visar sig vanligtvis i form av konsensusbeslutsfattande. Snarare än att formulera ett förslag och helt enkelt bemöda sig om att samla tillräckligt med röster för att forcera igenom det, så kräver konsensus att deltagare tar allvarlig hänsyn till minoriteters ståndpunkter och anpassar förslag till deras situation. Tanken är inte att alla måste vara överens hela tiden (halmgubbe-bilden av konsensus), utan snarare att majoriteten tvingas göra eftergifter till minoriteten och, för att gruppen ska fungera, så måste minoriteten vänja sig vid tanken att tolerera beslut som den anser inte är ideala. Konsensus strävar inte bara efter att främja en formell praktik där förslag tillfredsställer minoriteten utan, mer djupgående, också efter att skapa en känsla av enighet inom gruppen och en kultur av omtanke som annars lätt trängs undan i jakten på en majoritet vid omröstning. Denna form av beslutsfattande fungerar bäst när alla medlemmar i en grupp har en känsla av ett underliggande gemensamt syfte. När de inte har det stannar processen upp. Occupy Wall Street tillämpade exempelvis modifierad konsensus där samstämmighet bara krävdes bland 90% snarare än 100% för att därmed ge lite andrum vid sådana tillfällen. Det krävs trots detta bara 11% för att stänga ner en handlingsplan som stöds av 89% när mötesdeltagarna jobbar utefter ömsesidigt motstridiga syften. Occupy Wall Street och många av de andra torgrörelserna stötte på sådana problem när de spontant införlivade tusentals slumpmässiga individer i sina beslutsfattarprocesser. Även när konsensus utövas av en sammansvetsad grupp med ett gemensamt syfte så har metoden en inneboende tendens mot att bevara status quo genom att göra det svårare att få igenom ett förslag eller en resolution. Som George Lakey från Movement for a New Society påpekade, så kan konsensus ”vara en konservativ kraft, som undergräver möjligheterna för organisatorisk förändring” (Cornell, 2011, 47). Det är tydligt att konsensus bär med sig en rad fallgropar, men det gör även majoritetsröstande. I slutändan är det väldigt svårt att navigera sig igenom konflikter, och det är av denna anledning som anarkister lägger stor vikt vid frivilliga sammanslutningar (och därför också möjligheten att frivilligt gå isär). Ibland är den enda lösningen att två grupper går skilda vägar, snarare än att de tvingas samexistera.

Många av horisontalismens mest uttalade förespråkare ser den som medel och mål sammanfogade till en enhetlig uppsättning praktiker och värden. Från det perspektivet så besjälar värdena praktiken, som i sin tur förändras när de möter på varierande omständigheter. Horisontalismens fientliga inställning till ”dogma” tillåter i sin tur värden att anpassa sig till människornas behov allteftersom rörelsens sammanhang genomgår förändringar. Horisontalismens ”icke-ideologiska”, ”apolitiska” fokus på form, praktik och omedelbar problemlösning istället för storskaliga ”sekteristiska” konflikter har tillfört denna historiskt specifika tendens en flyttbarhet och anpassningsförmåga som har tillåtit den att frodas i så olika miljöer som grekisk landsbygd, nedre Manhattan, Istanbul och Hong Kong. Föga förvånande har den politik som burit upp horisontalismen varierat drastiskt. Detta är oproblematiskt om en inte har ett fördefinierat mål; om en ansluter sig till den liberala hållningen som jag har refererat till på annat håll som ”utfallsneutralitet” (Bray, 2014). Men anarkism har alltid handlat om mycket mer än direkt demokrati; det är en revolutionär socialistisk ideologi grundad i en politik som vänder sig mot all dominans och ett främjande av icke-hierarkisk praktik.

Anarkism och horisontalism
Anarkistiska reaktioner på den folkliga horisontalismens framväxt har varierat från upprymdhet till avsky, med många någonstans där emellan. De som varit mer eller mindre entusiastiska har sett horisontalistiska rörelser som ett tillfälle att propagera för icke-hierarkisk politik på en masskala, medan kritiker har sett dem som ett svek gentemot verkligt horisontella principer, speciellt när sådana rörelser har omfamnat elektoralism. Det finns en rad av anarkistiska svar på horisontalism, som exemplen nedan från Spanien, USA och Turkiet kommer att visa.

Den federalism [3] som både anarkismen och horisontalismen delar kan spåras till sjuttonhundratalet. Även om den går att hitta ännu längre tillbaka i tiden, så är det rimligt att inom ramarna för socialismens historia börja just med inflytandet från den diktatoriska Jakobinska ”dygdens republik” under franska revolutionen, som banade vägen för element av centralplanering såväl som modern värnplikt. Under de följande årtiondena var den europeiska republikanska rörelsen splittrad mellan Jakobiner och deras sympatisörer som drömde om ett förnyat ”terrorvälde” och federalistiska republikaner som var förskräckta av den centraliserade auktoritetens blodiga konsekvenser, även i republikanska händer, och istället förespråkade lokal och regional autonomi.

Föga förvånande började många anhängare av Proudhons och Bakunins anti-auktoritära verk sin politiska bana som federalistiska republikaner, medan många marxister har hyllat Jakobinernas diktatur som en försmak av den proletära diktatur de önskade och förutsåg. (Zimmer, 2015, 73; Esenwein, 1989, 16–17; Maura, 1975, 68; Toledo and Biondi, 2010, 365; Lenin, 1975; Mayer, 1999)

Anarkister vidareutvecklade det federalistiska republikanska motståndet mot centralisering genom att arbeta fram en kritik av staten, vare sig denna var federalistisk eller centraliserad, och genom att utveckla metoder för kamp och självorganisering som speglade den värld de sökte skapa. De flesta marxister avvisar tanken på att något som ens påminner om kommunism kan genomdrivas i ett kapitalistiskt samhälle och drar därmed slutsatsen att formen som organisationen eller partiet antar bara är av instrumentell betydelse. För Marxist-Leninister, till exempel, utgör detta i huvudsak inställningen att det är acceptabelt för ett avantgarde-parti att handla i proletariatets intresse – att handla som proletariatet antas ha handlat om de redan uppnått full klassmedvetenhet – så länge som samma slutresultat i form av kommunism tids nog uppnås (vilket, förstås, aldrig blev fallet). För anarkister däremot är ett potentiellt framtida samhälle ofrånkomligen en reflektion av de värden, principer och praktiker som låg till grund för dess skapande.

För att förstå hur anarkister har försökt att omvandla denna idé till prefigurativ praktik är det viktigt att skilja mellan det David Graeber (2002) och andra har refererat till som ”anarkism med stort A” och ”anarkism med litet a”. Även om skillnaden mellan dessa två ofta överdrivs väldigt mycket, så kan distinktionen hjälpa oss att identifiera kopplingen mellan konsensus- och majoritetsbeslutsfattande och de överlappande områden som finns mellan anarkism och horisontalism. Anarkisterna som Graeber refererar till som ”anarkister med stort A” är influerade av den klassiska anarkismens arv (från cirka 1860-talet till 1940) på ett mycket mer självmedvetet sätt. De tenderar att lägga fokus på byggandet av stora federalistiska organisationer, som anarkosyndikalistiska fackföreningar, som använder sig av majoritetsomröstningar och har ett stort fokus på klasskamp och massmotstånd. Historiskt har sådana organisationer drivits genom att federera lokala fackföreningar eller politiska grupper i regionala, nationella och till och med internationella organ som använder sig av majoritetsomröstningar genomförda av delegater som har tydliga mandat och kan återkallas. I motsats till parlamentarisk demokrati där valda företrädare bestämmer å sina väljares vägnar, så har anarkistiska delegater enbart befogenhet att uttrycka sin lokala fackförenings eller grupps ståndpunkt. Den ”stiftande” makten stannar därmed på basnivån samtidigt som den kollektiva självförvaltningen tillåts skala upp. Detta innebär inte att sådana system blir hierarkiska, utan snarare att lokalt förankrade beslutsfattande organ kan samordna över stora regioner. På sistone har konsensus i så stor utsträckning genomsyrat vissa horisontalistiska/anarkistiska cirklar att vissa inte inser att historiskt sett så har en majoritet av anarkister tillämpat majoritetsomröstningar.

Anarkisterna som Graeber refererade till som ”anarkister med litet a” är generellt de vars anarkism vuxit ur de antiauktoritära och kontrakulturella strömningarna under kalla kriget, snarare än ur ”klassisk” anarkism. De tenderar skapa mindre, inte lika formellt strukturerade grupper och kollektiv som utgår från konsensus, interagerar med en mer kontrakulturell miljö, och fokuserar inte främst på klasspolitik utan exempelvis miljökamper eller feminism. Anarkistiska kollektiv ”med litet a” är i huvudsak exempel på småskalig horisontalism som ingjutits med anarkistisk politik. Detta är inte speciellt förvånande eftersom både horisontalism och ”anarkism med litet a” vuxit fram ur samma konstellation av efterkrigstidens icke-hierarkiska, konsensusbaserade grupper som diskuterats ovan, och ”anarkister med litet a” förekommit bland de framträdande organisatörerna i många av de senaste uttrycken av folklig horisontalism. Detta visar att horisontalism till viss del växte fram ur vissa anarkistiska tendenser. De går dock skilda vägar när horisontalistisk praktik frånskiljs antiauktoritär politik. En del anarkister förkastade förstås till slut de horisontalistiska rörelser som de själva hjälpt till att skapa eftersom dessa rörelser påstods ha glidit för långt i en populistisk och/eller reformistisk riktning bort från de mer avsiktliga och radikala uttryck som en del av deras tidiga organisatörer hade tänkt sig. Men ändå har de anarkister som förespråkar deltagande i massrörelser (vare sig de är anarkister med litet eller stort a) fortsatt att spela viktiga roller i horisontalistiska rörelser eftersom de ser dem som tillfällen att propagera för element av anarkistisk politik på en masskala.

Jag var onekligen själv bland de som anslöt till Occupy Wall Street for att hjälpa till att utveckla rörelsens icke-hierarkiska agenda och ingjuta ett mer anarkistiskt innehåll i rörelsen samtidigt som dess folkliga dragningskraft bevarades. Jag argumenterade för ett sådant tillvägagångssätt i min bok Translating Anarchy: The Anarchism of Occupy Wall Street där jag dokumenterade att 72% av OWS-organisatörerna i New York City gav uttryck för en explicit eller implicit anarkistisk politik (Bray, 2013). För dessa anarkister eller anarkistiskt orienterade organisatörer, och deras motsvarigheter i andra rörelser, så är den horisontalistiska rörelsen en bred och dynamisk plats där folkliga kamper kan interagera med revolutionär politik, och i idealfallet skifta inriktning genom ett sådant utbyte. Sådana kamper är möjligheter för anarkister att återta demokratins fallna mantel och angripa det de anser vara de hierarkiska, kapitalistiska regeringarnas bedrägeri. I USA har anarkister exempelvis haft några av sina största framgångar i att vinna över liberaler och folk i politikens mittenfåra genom att argumentera att icke-hierarkisk direktdemokrati är den enda sanna demokratin. I ett land där demokratins ideal, om än inte den verkliga praktiken, är universellt aktat, kan sådana argument slå an en folklig sträng.

Ändå har inte alla anarkister varit lika förtjusta i torgrörelserna. Vissa anarkister förkastade Occupy antingen för att deras lokala läger verkligen var reformistiskt (de olika Occupy-lägrens politik varierade mycket) eller för att de var motståndare till folklig politik som inte var uttryckligen anarkistisk (Bray, 2013, 168). I Spanien, till exempel, så både stödde och deltog många anarkister i 15M rörelsen av liknande anledningar som anarkisterna i Occupy, men ett betydligt antal höll tillbaka helhjärtat stöd eftersom de ansåg rörelsen vara reformistisk (Taibo, 2011; 2014). Även när några av de anarkistiska facken ville stödja någon 15M-marsch, till exempel, så var de frustrerade över rörelsens vägran att låta fack och partier marschera med sina flaggor, något som hade sitt ursprung i 15Ms önskan om att förbli ”icke-sekteristiskt”.

En annan intressant aspekt i förhållandet mellan 15M och de spanska anarkisterna är att de generellt sett inte försöker återvinna ”demokratins” mantel från de politiska partierna och myndigheterna. Till exempel går en populär 15M-ramsa ”De kallar det demokrati, och det är det inte.” En gång marscherade jag nära en grupp anarkister som istället sarkastiskt ropade ”De kallar det demokrati, och det är det!” Här blir ramsans syfte att övertyga lyssnare att korruptionen och folkföraktet som personifierar regeringen är en inneboende del av dess natur. Från ett anarkistiskt perspektiv så är detta vad parlamentarisk ”demokrati” är och alltid kommer att vara. Detta härstammar delvis från den utbredda associationen mellan den parlamentariska post-Franco regimen och termen ”demokrati”. För många spanjorer är den regering som haft makten sedan 1970-talet ”la democracia”, och därför har termen en mer specifik betydelse än i USA, där det förstås mer som en egalitär beslutsfattarmetod som regeringsmakten påstås förkroppsliga i någon mening.

2013 publicerade spanska Grupos Anarquistas Coordinados (Koordinerade Anarkistiska Grupper) en liten bok som kallades Contra la democracia (Mot demokratin). Boken skapade rejäl uppståndelse i Spanien i december 2014, då den citerades som bevismaterial när 11 personer från Spanien, Italien, Uruguay och Österrike arresterades i Katalonien och Madrid och anklagades för att tillhöra vad staten hävdade vara ”en anarkistisk terroristorganisation” skyldig till ”flera bombattentat” (Katalanska Polisen, 2014). I det som blev känt som Operation Pandora hölls sju av de ursprungliga elva kvar anklagade för terrorism, bland annat för att de hade e-mejlkonton på ”Riseup”, ägde kopior av Contra al democracia, och hade en behållare gas som används vid camping i sin ägo när de arresterades. Den chilenske anarkisten Francisco Javier Solar, som tillsammans med en annan chilenare, Mónica Caballero, till slut dömdes för bombningen av Pilar Basilica i Zaragoza 2013, förnekade anklagelser om att vara en av textens huvudförfattare (Pérez, 2016).

Givet den vikt som myndigheterna fäste vid denna text skulle en kunna tro att den är en blodtörstig manual för bombtillverkning, men i själva verket är det bara en historisk analys och kritik av demokrati. Bokens inledning avslutas med påståendet att ”Om vi tror på att demokrati är frihet så kommer vi aldrig sluta vara slavar. Vi kommer att avslöja denna stora lögn! Vi kommer att bygga anarki” (Grupos Anarquistas Coordinados, 2013, 8). Senare, i bokens enda hänvisning till 15M, kritiserar texten rörelsen för att den ”ber om parlamentariska reformer som gynnar de små politiska partierna … den förespråkar medborgarism (ciudadanismo) som ideologi; en ’demokratisering’ av polisen … [och] total pacificering av konflikter genom medling och delegation via en kår av socialtjänstemän” (Grupos Anarquistas Coordinados, 2013, 68). Men trots denna kritik av ”democracia” och 15M är författarna till texten inte motståndare till all direktdemokratisk organisering. De förespråkar bildandet av nätverk av sociala center, fria skolor, och andra organ för ”byggandet av ett nytt samhälle som har kapaciteten till fri självförvaltning (den enda verkliga mening som termen ’demokrati’ skulle kunna ha) …” (Grupos Anarquistas Coordinados, 2013, 66). Det här är förstås precis vad anarkister som propagerar för verklig direktdemokrati har i åtanke. Contra la democracia visar oss att trots att många anarkister i Spanien och på andra håll har väldigt snarlika visioner av framtida självförvaltning i ett postkapitalistiskt samhälle så finner vissa det strategiskt användbart att slåss för att återta termen ”demokrati” medan andra försöker att förkasta den för gott.

Mycket av den motvilja som anarkister har uttryckt i relation till deltagande i spanska 15M och andra rörelser har att göra med den förhärskande tendensen att horisontalistiska massrörelser kanaliseras till icke-horisontell parlamentarisk politik. Den representativa maktens lockelse är så stark att trots att rörelser i ett tidigt skede kan utropa ”¡Que se vayan todos!” (”Bort med dem allihop!”) i Argentina eller ”¡Que no nos represent!” (”De representerar inte oss!”) i Spanien, så omvandlas sådana slogans ofta till uppmaningar att horisontalismen ska utvidgas till maktens korridorer genom valsedeln. Sådana argument kläs ofta i termer av perspektivet att efter den inledande vågen av protester har höjt medvetandet i en viss fråga, så krävs det en övergång till det ”allvarliga arbetet att genomföra konkreta förändringar” genom att regera. I Spanien var Podemos (Vi kan) det mest betydelsefulla partiet som växte fram ur 15M, och partiet bildade valkoalitioner med andra liknande partier och plattformar som Barcelona en Comú (Gemensamt Barcelona) och Ganemos Madrid (Låt oss vinna Madrid) som söker propagera för ”demokratisk municipalism” och skapandet av politiska strukturer som är ”demokratiska, horisontella, inkluderande, och deltagande …” (Ganemos Madrid, 2016). Partiets retorik är full av horisontalistiska referenser till ”autonomi” och ”autogestión” (självförvaltning). De hävdar i huvudsak att de kopplar samman det horisontalistiska rådslagets anda med den beklagliga ”nödvändigheten” att ta makten inom institutionerna. De omfamnar dessutom fullt ut horisontalismens antagonism mot formell ideologi genom att avvisa vänster/höger binären och avhålla sig ifrån vänsterns sedvanliga accessoarer. Men inom ett år hade Podemos redan drastiskt förändrat sin plattform för att tillgodose mittenröster, och alienerade därmed ett antal av de ledande aktivister inom partiet som låg längst till vänster, som också senare avgick (”Spain’s Poll-Topping”, 2014; Hedgecoe, 2016). Efter valet 2016 tillkännagav Podemos ledare Pablo Iglesias att det var dags för hans okonventionella horisontalistiska parti att bli ”normaliserat”, och gå in i en fas ”av välbehövlig konventionell politik”. Han gick till och med så långt som att hävda att ”den här idiotin som vi brukade säga när vi var ett vänsterextremt parti, att saker förändras på gatan och inte i institutionerna, är en lögn” (Rios, 2016).

Turkiska anarkister formulerade också kritik av horisontalism. När ockupationsrörelsen i Geziparken på Taksimtorget i Istanbul utvecklades delade den turkiska anarkistiska organisationen Devrimci Anarsist Faaliyet (Revolutionär Anarkistisk Aktion, DAF) ut hundratals kopior av en pamflett de hade skrivit som hette ”En anarkistisk kritik av ’Occupy’ som ’de 99 procentens’ aktivitet” Pamfletten försökte diagnostisera vad gruppen uppfattade som Occupys reformism och avpolitisering. Den hävdade att Occupys taktik hade ”klätts i en frihetlig diskurs men [är] långt, långt ifrån att praktisera den …” och att rörelsen istället, i deras ögon, tenderade att ”förtära koncept som ockupation, direktdemokrati, frihet, handling, osv.” Pamfletten innehåller en hel del insiktsfull kritik av Occupy, men vissa element av författarnas analys lider av det extrema avstånd som skiljer dem från händelserna. Vid ett möte med några av pamflettens författare flera år senare, i DAFs lokaler i Istanbul, hade jag tillfälle att svara på deras frågor och klargöra några missuppfattningar som de och många andra utvecklat om Occupy Wall Street genom pressen, och prata om anarkistiska organisatörers centrala roll. Men kärnan av deras kritik om den felaktiga appliceringen av frihetliga principer stämde för många (om inte de flesta) Occupyläger och horisontalistiska rörelser generellt sett. Trots DAFs närvaro och pamfletten, skedde också parlamentariska spinoffs i rörelsen kring Geziparken, såsom exempelvis Gezipartiet. I ett försök att vara troget rörelsens horisontalism, hävdade partiet att dess ledare bara skulle agera som ”talespersoner” (”Officiella Gezipartiet”, 2013).

En liknande utveckling skulle säkerligen ha skett under Occupyrörelsen i USA om det inte vore för tvåpartisystemets begränsande struktur. Men flera år senare kampanjade många tidigare Occupyaktivister för Bernie Sanders i dennes misslyckade försök att bli nominerad som Demokraternas presidentkandidat i primärvalen. Visserligen var många av de som deltog i Occupy innan de stödde Sanders helt enkelt vänsterfolk som hoppar mellan än det ena och än det andra uttrycket för vänsterpopulism utan någon starkare hängivenhet till (eller ofta direkt kunskap om) horisontalism. Andra däremot försökte argumentera för att Sanderskampanjen var en förlängning av Occupy. Det här tog sig tydligast uttryck i en artikel med namnet ”Ockupera Partiet” från kollektivet Not An Alternative som uppmanade tidigare Occupydeltagare att ta sig an kampanjen ”som vilken gata eller park som helst och ockupera den” (Not An Alternative, 2016). I den pragmatiska populismens namn försökte denna artikel dränera termen ”occupy” på all koppling till direktaktion, direktdemokrati, ”ledarlöshet,” och revolutionär politik för att övertyga läsare att den kan användas som ett käckt slagord för att låta sig dras med i en personlighetskult som utvecklats kring en måttfull socialdemokrat som försökte nästla sig in i ett stratifierat kapitalistiskt politiskt parti. Från ett anarkistiskt perspektiv är parker och gator del av en terräng som kan ockuperas eftersom icke-hierarkisk, direktaktionsbaserad politik kan överföras till dem. Att arbeta inom politiska partier, speciellt sådana som Demokraterna, kräver att en kastar ut sådana praktiker och införlivar sig själv i partistrukturen. Som organisatören Andrew Flood (2014) från irländska Workers Solidarity Movement hävdar i sin text ”An anarchist critique of horisontalism,” förser ”horisontalism [som är] utan en vision och metod för revolution helt enkelt protestboskap bakom vilken en regering kan bytas ut mot en annan.” Faktum är att många organisatörer fientligt inställda till horisontell organisering har varit villiga att tillfälligt godta horisontalistiska rörelsers direktdemokratiska ”nycker” och bida sin tid i väntan på tillfällen att omvandla folkliga omvälvningar till ”protestboskap” för reformistiska mål förklädda i upprorets bildspråk.

Slutsats
Debatter om valdeltagande i horisontalistiska rörelser är bara den senaste omgången av en konflikt som pågått inom den bredare socialistiska rörelsen sedan artonhundratalet. Även om han ändrade sin position ett antal gånger, så har konflikter om valdeltagande rasat ända sedan Proudhon propagerade valbojkott 1857 som svar på Napoleon den tredjes auktoritära politik (Graham, 2015, 62). Historiskt har anarkister motsatt sig parlamentariskt deltagande av olika skäl, inklusive deras motstånd mot representationens hierarkiska natur, förkastandet av den socialdemokratiska idén att det är möjligt att rösta bort kapitalismen (ett mål som socialdemokrater till slut övergav), och deras argumentation att, som Mikhail Bakunin uttryckte det, ”arbetarrepresentanter, transplanterade in i en borgerlig miljö … kommer upphöra att vara arbetare och, då de blivit statsmän, bli … kanske till och med mer borgerliga än borgarna själva” (citerad i Graham, 2015, 116).

1979 försökte en grupp tyska radikaler kringgå uppdelningen mellan socialistiska arbetarpartier och anarkistiskt förkastande av parlamentarismen genom att skapa ett icke-hierarkiskt ”antiparti” som skulle fungera baserat på konsensus och rotera representanter för att bevara sitt engagemang för direktdemokrati. Detta försök att pressa in horisontalism i parlamentarisk kostym kallades Gröna Partiet. Trots de bästa avsikterna visade sig interna konflikter och ”realistiska” krav på ”pragmatism” förödande när partiet väl hamnade i parlamentet. Inom mindre än ett årtionde hade det helt enkelt blivit ännu ett vänsterparti (Katsiaficas, 1997, 205-208).

Efter nittonhundratalets sekteristiska strider har många radikaler funnit en välkommen tillflykt i horisontalismens anti-ideologiska ideologi. Men som vi kan se är den på egen hand otillräcklig för att garantera horisontella och icke-hierarkiska utfall. Även bortsett från elektoralism har horisontalistiska rörelser ibland haft problem med att motverka inkräktande patriarkala, homofoba, transfoba, rasistiska eller funkofobiska tendenser som ofrånkomligen dyker upp när breda lager av samhället plötsligt sammanförs. Jag kan fortfarande höra den vanliga visan från många vita män i Occupy Wall Street att vi hade ”förlorat fokuset på Wall Street” när vi tog upp frågor kring ras eller kön. Horisontalistiska rörelser sprider idéer om direktdemokrati, direkt aktion, ömsesidig hjälp och autonomi vitt och brett. Detta är oerhört viktigt i den mån att de influerar en bredare kultur av motstånd och sträcker sig bortom radikalismens begränsade räckvidd. Eftersom politiska ideologier endast anammas i sin helhet av sina mest engagerade förespråkare, så är det viktigt att påverka politiska stämningar och praktiker i massrörelser. Men horisontalismens fokus på form över innehåll riskerar att skapa en grumlig populism som enkelt omdirigeras bort från dess icke-hierarkiska ursprung. Som Michael Freedens (1996) arbete antyder, skiftar horisontalismens innebörd beroende på dess politiska innehåll. Från ett anarkistiskt perspektiv illustrerar detta värdet av anarkismens holistiska analys av hur olika former av förtryck hänger samman och hur former för självorganisering hänger ihop med sina politiska utfall. Medan de skiljde sig åt i detaljerna, så har anarkister från Mikhail Bakunin till Errico Malatesta, från Nestor Makhno till grundarna av Federación Anarquista Ibérica (FAI) i Spanien varit överens om behovet för anarkister att kollektivt engagera sig i massrörelser och sprida sina genuint horisontella politiska visioner.

Fotnoter till texten
[1]. Jag skulle vilja tacka Stephen Roblin, Deric Shannon, Miguel Pérez, Özgür Oktay och Yesenia Barragan för deras insiktsfulla feedback och användbara information.

[2]. Med ”ledarlös” menar Occupy och andra egentligen frånvaron av institutionaliserad ledarskap, inte frånvaron av människor som leder. Därför skiftade vissa till termen ”ledarfylld” som underförstått innebär att vem som helst kan bli en ledare inom horisontalistiska rörelser, helt enkelt genom att engagera sig i dem.

[3]. Jag använder termerna ”federal” och ”federalism” för att referera till någotsånär decentraliserade organisationsformer. Anarkistiskt användande av termen ”federation” eller ”konfederation” då de beskriver sina organisationer, exempelvis Fédération Anarchiste i Frankrike och Belgien eller Confederación Nacional del Trabajo i Spanien så innebär det synnerligen en högre grad av decentralisering än de federala stater som förespråkas av federalistiska republikaner. Det finns däri ändå en gemensam tendens.

Översättarnas egna noteringar
1) Spokescouncil är en speciell typ av rådslag för vängrupper. Spoke kommer från engelskans ”eker” som i ett cykelhjul. Mötet går till som så att vängrupperna formar en cirkel, och varje grupps talesperson (spoke) sitter framför gruppen, inåt mot cirkeln (se bild nedan).

Referenser
För alla referenser hänvisas till originalartikeln.

Inlägget Horisontalism dök först upp på anarkism.info.