E. Armand

För 150 år sedan idag föddes Ernest-Lucien Juin, mer känd som Émile Armand eller bara E. Armand, i Paris. Émile kom att bli en dissident bland dissidenter under sin resa genom livet och det anarkistiska landskapet. Innan detta landskap uppenbarade sig så trotsade han sin kommunardiske fars uppfostran om den skadliga kristendomen och hängav sig åt de mystiska grenarna av den etablerade Kristendomen i flertalet år[i].

Tidiga anarkistiska idéer av bland annat Jean Grave och Lev (Leo) Tolstoj formade den tidiga Armand och ledde fram till hans första propagandistiska tidning L’Ère Nouvelle[ii] (1901–1911). Den publicerades första gången 1901 och under en tid så var Tolstoj en kumpan, och hade stort inflytande på Émilie och tidningens innehåll. Émile fortsatte dock längs de trotsigas stig och fann sig efter en tid med Der Einzige und sein Eigentum i sina händer. Med sin rebelliska trotsighet och kunskapen som han fann i den boken så omfamnande nu E. Armand den individualistiska strömningen av dåtidens anarkism.

I korrespondens och konversationer med andra förespråkare av denna individualistiska strömning, som Josiah Warren, Lysander Spooner, Benjamin Tucker, var han med och utforskade denna rebelliska tendens. Något som verkar legat Émile nära hjärtat var frågor om fri sexualitet och polyamori på ett sådant sätt som stack i ögonen på dåtidens sexuella normer och prydhet. Att frigöra sig sexuellt låg i linje med vad han såg som startpunkten för anarkistiskt motstånd, nämligen en personlig frigörelse.

I Armands individualistiska anarkism var den anarkistiska “rörelsen” inte friheten själv utan bara ett sätt att ta sig fram till ens egen frihet. Han fastslår också att en sund och frisk anarkistisk rörelse är en rörelse som ständigt är öppen och experimentell; en plats där anarkismens gamla normer och grundläggande filosofi alltid får ifrågasättas.

Anarkistisk kritik var frihetlig, inte befallande, och anarkistisk praktik var inte bara ett koncept, utan en livsstil: en dionysisk kraft, en anda av glädje, frihet, vigör, omåttlighet, och välbehag med avsikt att förnya livet självt.[iii]

Émilie Armands propaganda fortsatte att flöda under det tidiga 1900-talet och 1905 så gav han och Albert Libertad och första numret av L’Anarchie (1905–1914). Senare skulle han också hjälpa till med utgivandet av Zo d’Axas, den i statens ögon, farliga tidningen L’En-Dehors[iv] (1891–1939) från 1922. L’En-Dehors attackerades av den franska staten 1894 i vad som senare skulle bli känt som The Trial of the Thirty (Procès des trente), i ett försök att inskränka deras yttrandefrihet. Slutligen så gav han också ut den anarkistiska tidningen L’Unique vid 73 års ålder, en tidning inspirerad av Stirners kända bok(1945–1956).

Utöver all propaganda som E. Armand hjälpte till att publicera eller skriva så blev han satt bakom lås och bom 1918 efter anklagelser om att ha hjälpt de som deserterat från kriget, och där satt han i fem år. Detta blev dock inte sista gången som han kom till att bli inlåst. Mellan 1940 och 1942 låstes han in i tre månader efter han blivit påkommen med anti-krigspropaganda, den andra gången så placerades han i olika interneringsläger under två års tid eftersom han var en ”icke önskvärd person”[v].

Émile Armand blev 90 år gammal och dog den 19 februari 1962, och fortsatte enligt Sidney Parker att utbyta och utforska anarkistiska idéer hela livet ut.

Text av frihetsklubben och Curry.


[i] Se biografin om E. Armand i bok Disruptive Elemenets: The Extremes of French Anarchism.

[ii] Översatt betyder L’Ère Nouvelle ungefär Den nya eran.

[iii] Disruptive Elemenets: The Extremes of French Anarchism, 2014, s. 136.

[iv] Översatt betyder L’En-Dehors ungefär Utsidan.

[v]  Se An Introduction To E. Armand: What He Was For, What He Was Against av Sidney Parker i Enemies of Society: An Anthology of Individualist & Egoist Thought.

Kommentarer

  1. 62-åringen.

    Att de franska anarkisterna är så ihågkomna beror på deras tidningar. Dessa tidningar sattes på enkla blytyps tryckerier. När högtrycket försvann så blev tidningar med liten upplaga fula då fotosättningen och offsettryckningen blev för dyrt. Fördelen med offset var att bilder blev mycket billigare än med högtrycket. Vi ska vara glada att vi lever i bloggarnas tid. Hade dessa personer levt idag så hade de givit ut sin text i bloggar på olika språk. De var kompisar och hjälpte varandra att översätta sina texter. De anarkistiska individualisterna gick till storms mot den katolska kyrkan genom sexualiteten. Till exempel att barn födda utom äktenskapet fördömdes som individer redan som spädbarn. Mera problematiskt för en svensk var påhittet att unga kvinnor skulle ta emot praktisk sexuell lärdom av äldre män. Dessutom män som inte varit i närheten av ett gym. Jean-Paul Sartre till exempel var en hejare på att utnyttja denna norm som gällde långt utanför anarkismen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.