Moderaternas rättspolitiske talesperson hade då redan hunnit skriva att det borde gå att utvisa gängmedlemmar även om de inte dömts för brott. Med facit i hand är det en lysande idé, för då kunde ju människor utvisas även för sprängningar de inte begått.

Det är lätt att skratta åt, men grejen är att det här är en stor del av poängen med fascistisk politik. Syndabockarna är redan utsedda, offerkoftan är på, myterna är på plats, och det enda som kvarstår är att spä på och rikta vreden, oavsett vad som egentligen har hänt.

Det här är också en anledning till att nyliberal politik passar dessa tomtar så bra. De vill nämligen inte lösa några av de problem de beskriver, utan problemformuleringen är ett vapen för att bedriva rasistisk politik. För vissa är rasistisk politik ett självändamål, för andra ett vapen för att splittra klasskamp och rikta blickarna bort från de som har den verkliga makten och gör den verkliga skadan. Ofta är det både och.

Om samhällsresurser dras undan från fattiga, där rasifierade människor är överrepresenterade, så dras i praktiken resurser alltså oproportionerligt från den gruppen. Den rasistiska politiken blir en självuppfyllande profetia: Ta bort resurser från fattiga rasifierade, observera de sociala konsekvenserna, använd, snedvrid och överdriv dessa konsekvenser så mycket som möjligt för att ta bort än mer resurser och ersätt med repression, lyft in allt fler krav på stängda gränser, återvandring, utvisning, och så vidare. Omreglera finanspolitiken till att följa inflationsmål istället för sysselsättningsmål, skyll sedan arbetslösheten på lata bidragstagare, och använd det för att sänka bidragen. Jobbar invandrarna inte så är de just sådana latmaskar. Har de jobb så tar de ju jobben från en svensk. Vi har alltså att göra med Schrödingers invandrare, lat och alltför flitig på samma gång, och en mångsidig spiral rakt ner i helvetet, som alla regeringskonstellationer de senaste 30+ åren sysslat med i olika utsträckning. Samtidigt skrattar kapitalisterna hela vägen till banken, under statens omsorgsfulla beskydd.

Den här tunna distanseringen i ett led från den rena rasismen har använts förut, i bland annat USA, kanske tydligast uttryckt i en omtalad intervju från 1981 med den republikanske strategen Lee Atwater:

“You start out in 1954 by saying, “Nigger, nigger, nigger.” By 1968 you can’t say “nigger”—that hurts you, backfires. So you say stuff like, uh, forced busing, states’ rights, and all that stuff, and you’re getting so abstract. Now, you’re talking about cutting taxes, and all these things you’re talking about are totally economic things and a byproduct of them is, blacks get hurt worse than whites.… “We want to cut this,” is much more abstract than even the busing thing, uh, and a hell of a lot more abstract than “Nigger, nigger.”

Vad Atwater hänvisar till här brukar kallas för ”The Southern Strategy”, en republikansk strategi att vinna röster i den amerikanska södern genom att anspela på rasism. De var beredda att offra de flesta svarta väljare, bara de kunde säkra de vita. Till en början kunde det ske helt öppet, men allteftersom rörelsen för medborgerliga rättigheter fick luft under vingarna fick rasismen lindas in i ekonomiska problemformuleringar.

Vi befinner oss kanske i en omvänd situation, där rasistiska utspel blir alltmer accepterade. Men ett verktyg för att normalisera rasismen är just den här symbiosen mellan ekonomi och främlingsfientlighet.

Det här har högern i allmänhet varit bra på under en lång tid, sossarna har också närmat sig liknande metoder, och även om den rena rasismen ofta skiner igenom så försöker SD till viss del jobba enligt samma princip.

Så det är förstås inte fel att håna högerpolitikerna och dreven när de är ute på det här sättet och gör bort sig, men vi får inte låta det stanna där. Inte mycket är vunnet, annat än att ett samtidsfenomen, ett symptom, för en stund blivit lite tydligare än vanligt. Vi får inte fastna i att bara diskutera vem det var som sprängde en bomb, utan behöver också diskutera vem det är som spränger de sociala förhållandena och hur vi bygger nya istället för att i bästa fall försöka backa in i ruinerna av de gamla.

Inlägget Vem var det som sprängde? dök först upp på anarkism.info.

Anarkism.info podcast styr både upp egna samtal och tar in material utifrån, som föreläsningar eller dylikt. Vill du bidra med material eller ge oss respons så maila kontakt@anarkism.info eller skriv till oss på vår fb-sida.

Inlägget Mordet på George Floyd – anarkism.info podcast #16 – Kravallsamtal #4 dök först upp på anarkism.info.

This attack on non-white workers is part of the racial persecution that comes after the July 28 attack, where the 19-year-old racist terrorist Santino William Legan opened fire at the Garlic Festival in Gilroy, California, where he slaughtered 3 people and wounded 13 others, before taking his own life, like a coward. The reason for the murder? The voice of a “superior race”.

On Saturday, August 3, the racist terrorist Patrick Crusius, 21, did not want to wait for the promises of his president either and entered a Walmart, crowded with people, mostly Latin Americans, in El Paso. He took out his weapon calmly, knowing that his society would endorse him and opened fire; slaughtering 23 people, and dozens of wounded, some of them children. 19 minutes before the massacre, this terrorist, had published a manifesto on the internet that echoed the speech against immigration by President Donald Trump which warned of a ”Hispanic invasion in Texas.”

The ICE chief said that the attack on Latin American workers was the biggest raid in recent years and said it is ”the action of the largest law enforcement in a single state in the history of the United States.” A precedent for the governments of the nations of the world to take as an example to reassure racist terrorists, or as an example for us to organize ourselves right now, without waiting a second more, so that anywhere on the planet, let’s stop normalizing racism.

In Sweden we need to talk about racial hatred, and of our history as a society, because otherwise we will see a terrorist attack against us, against you and me, as happened yesterday in Norway where terrorist Philip Manshaus, 21, managed to kill one person and assaulted a mosque, and could have killed more people, because he knows that he can do it, and be treated as a victim in the end.

— svensk översättning —

För att stilla hatet från de rasistiska terrorister som vill snabba på det som politiker insisterar behöver genomföras sakta, beordrade Donald Trump förra onsdagen en räd där 680 “dokumenterade” och “odokumenterade” latinamerikanska arbetare arresterades. De flesta arbetare immigrerar som ett resultat av extraktivistisk* politik, interventioner från regeringar, diktaturer orkestrerade av USA, och liknande. Som ett resultat av rasism är det främst ursprungsfolk eller svarta som är fattiga, och i det här fallet utnyttjades de av miljardären Joseph C. Gendrys vid Koch Food Factory.

Detta angrepp på icke-vita arbetare är en del av den rasistiska förföljelse som kom i spåren av attacken 28 juli, där den 19-årige rasistiske terroristen Santino William Legan öppnade eld på en vitlöksfestival i Gilroy, Kalifornien, och på så sätt dödade 3 samt skadade 13 andra, innan han fegt tog sitt eget liv. Anledningen till morden? Retoriken om en ”överlägsen ras”.

Lördagen 3 augusti, tröttnade den rasistiske terroristen Patrick Crusius, 21, på att vänta på att hans president skulle infria sina löften, och gick in i Walmart i El Paso, en butik full med människor, och då främst latinamerikaner. Han tog lugnt fram sitt vapen, i vetskap om att hans samhälle skulle stödja honom, och öppnade eld; 23 människor dödades, och dussintals skadades, vissa av dem barn. 19 minuter innan massakern publicerade denne terrorist ett manifest på internet, tydligt inspirerat av ett immigrantfientligt tal som president Donald Trump nyligen hållit, där denne varnade för den ”spanska invasionen i Texas”.

Chefen för ICE sade att attacken på latinamerikanska arbetare var den största räden på senare år och sade att den innebär ”rättsväsendets största ingripande i en enskild stat i USAs historia”. Ett exempel för världens övriga regeringar på hur rasistiska terrorister kan blidkas, eller för oss andra att vi måste organisera oss här och nu, utan att vänta en sekund till, så att vi kan stoppa normaliseringen av rasism.

I Sverige behöver vi gemensamt prata om rasistiskt hat och vår historia, annars kommer vi att få se terroristiska attacker mot oss, mot dig och mig, precis som i Norge där terroristen Philip Manshaus, 21, lyckades döda en person i sitt angrepp på en moské, och kunde ha dödat fler, eftersom han visste att han kunde göra det och i slutändan själv betraktas som offret.

* Extraktivism är en politik där resurser utvinns aggressivt för ekonomisk vinning, utan hänsyn till vare sig människor, djur eller miljö.

Inlägget Together against racism terrorism // Tillsammans mot rasistisk terrorism dök först upp på anarkism.info.

Det finns i väst/nord ett utbrett men ofta omedvetet tankemönster där religiösa traditioner rangordnas efter en rasistisk måttstock. Högst upp finns traditioner som rasifieras som vita, inte minst sekulär protestantisk kristendom, medan de traditioner som uppfattas konkurrera och/eller rasifieras som icke-vita utmålas som farliga och hotfulla.

Som med annat är inte sällan normpersonen omedveten om att hen har en specifik identitet. De flesta svenskar, Gudstroende eller ej, är döpta och betalande medlemmar i en kristen kyrka, följer en kristen kalender, firar kristna högtider, ger sina barn kristna namn, låter kyrkan omgärda livshändelser som födsel, giftermål, dödsfall, tror på ”något större” (eller liknande) och är medborgare i ett land som i konstitutionen ger den protestantiska kyrkan en särställning. Men detta ses inte som ”religion”, trots att såna här praktiker betraktas som religion när de återfinns hos människor från minoritetstraditioner. ”Religion” är ett begrepp som används om det som främmande-görs, om ”de andra”, och en allmän religionskritik kan därför ha rasistiska drag.

Kampen mot islamofobi och antisemitism behöver vara en integrerad del av det antifascistiska och antirasistiska engagemanget, oavsett vilken religiös tradition vi tillhör. Det finns många sätt att göra motstånd och verka för en icke-hierarkisk och mångfacetterad värld. 17-åriga ”Eggboy” streamade när hen knäckte ett ägg i huvudet på en australisk nyfascistisk senator som skyllde terrorattacken på muslimer, och har blivit världskänd. Men det finns många andra, mindre dramatiska, men inte mindre viktiga sätt. Det handlar givetvis om en kamp mot rasistiska strukturer, men också om att kritisk granska och förändra föreställningar och praktiker i våra egna nätverk, gemenskaper och individuella liv.

Solidaritet med muslimer. Antiislamofobisk aktion!

Bilder från Radical Graffiti.

Inlägget Solidaritet med muslimer? dök först upp på anarkism.info.

I fascistiska ideologier sorteras levande varelser i ett hierarkiskt system. Längst upp finns de vita landsmännen, med Ledaren på toppen, och längst ned det som uppfattas som annorlunda och svagt. Det utrensande och nedtryckande våldet glorifieras.

Alla djurs befrielse däremot förutsätter ett motstånd mot allt förtryck, mot alla hierarkiska sorterande system, av såväl mänskliga som ickemänskliga djur. Är detta motstånd ideologiskt medvetet kallar vi det för anarkism. Det borde också ligga nära till hands för djurrättare att odla en skarp kritik av allt storskaligt, organiserat våld (d.v.s. att också vara antimilitarister), och främja empati och solidaritet, i synnerhet med de av oss som är mest sårbara och utsatta.

Det rimligaste är mot denna bakgrund att djurrättare är antifascister, och att antifascister har åtminstone en öppenhet för djurrätt/djurbefrielse. Organiserade fascister (från SD till NMR) borde givetvis inte ges tillträde eller utrymme i någon av våra grupper och organisationer. Deras ideologi är ett direkt hot mot bland annat de av oss som är icke-vita, hbtq-personer eller socialister, och deras mål är det motsatta mot våra. Fascism är inte heller en åsikt, det är att förbereda folkmord.

Samtidigt behöver vi reflektera över hur det är möjligt att både djurrätt och fascism kan rymmas i samma huvud. Det är lyckligtvis inte så vanligt, men det är långt ifrån första gången människor rört sig mellan politiskt radikala och fascistiska inriktningar. Finns det inslag i vår miljö, i våra grupper, i vårt tänkande, som möjliggör detta, och kan det i så fall förändras?

Hur påverkar det att djurrättsrörelsen och den organiserade anarkismen i Sverige är en ganska vit miljö?

Pratar vi om ”det naturliga” på ett sätt som påminner om fascisternas idé om en nationell återgång till en inbillad storhetstid?

Flörtar vi med djurrättsnationalism, med retorik om att Sverige är Det Bästa Landet för djuren, eller det minst orättvisa landet?

Finns det ett betonande av renhet, disciplin eller vi- och dom-tänkande i veganismen eller anarkismen som kan utgöra en oavsiktlig brygga till en fascistisk världsbild?

Hur hanteras rasism och sexism i våra rörelser?

Inser och hanterar vi att vi alla kan ha knasiga idéer och vanor, eller tror vi i självgodhet att vi står över sånt?

Att djurrättare, anarkister och andra politiskt radikala personer nu förfasar sig och hjälper till att hänga ut och motverka allt stöd till Hellmans verksamheter är viktigt och nödvändigt. Men ett frihetligt motstånd mot kapitalism, sexism, rasism, homofobi och speciesism m.m. behöver så mycket mer än bara ett motstånd mot organiserade fascister. Vi behöver bygga rörelser och gemenskaper som pekar fram mot den värld vi vill se, och samtidigt bejaka att vi kommer göra det på ett taffligt, trevande, tveksamt och orent sätt. Vi är inga fascistiska övermänniskor. Och vill inte bli det heller.

Källor:
Afa

Den nya djurrättsliga tidningen Anlib (med intervju).

Tidningen Syre

Lisa Hellman bedriver bl.a. ”änglahealing” vid Friskcentralen Helheten i Örebro (undrar hur många som vill bli healade av nazistiska änglar?).

Inlägget Våra fascister? dök först upp på anarkism.info.

Varför är det då så vanligt att en hör om ”främlingsfientlighet” som om det vore inte bara ett hot, utan ett djupt och växande samhällsproblem? Jo, för att det vi egentligen menar med detta begrepp stavas rasism. Och rasismen är verkligen, minst sagt, en samhällsfara. 

Mattias Gardell skriver i Raskrigaren : Seriemördaren Peter Mangs (2015) att ”[r]asism är det som omvandlar grannar till främlingar”. Vem som görs till främling har inget att göra med exempelvis hur väl förankrad en person är i området. En vit amerikan eller norska bemöts inte med ”främlingsfientlighet”, även om hen är purfärsk i Sverige. Däremot främmandegörs en person med kurdisk, somalisk eller romsk etnisk bakgrund ofta även om hen bott i Sverige hela livet.

Rasism handlar inte minst om föreställningar om vithet. Vi lever i ett rasistiskt system där människor tilldelas vithetspoäng (rasifieras) utifrån bakgrund, bostadsort, namn, språk, hudfärg, religion med mera. Den som hamnar långt ned på skalan blir en ”främling”. Och genom att använda begreppet ”främlingsfientlighet” istället för ”rasism” så bidrar vi till att främmandegöra de av oss som inte svarar upp mot vithetsnormen.

Vi är många som använt uttrycket i ord och text. Men i papperskorgen nu med begreppet ”främlingsfientlighet”!

Aktuellt: Kalla fakta om rasistisk polisprofilering.

Civil Rights Defenders rapport om etnisk profilering (som diskuteras i programmet).

Se också det första kapitlet i Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning om rasismen i brottsbekämpningen.

Inlägget Främlingsfientligheten är ingen samhällsfara dök först upp på anarkism.info.

Kyeyune skriver bland annat ledare åt GP, och är podkamrat med Markus Allard. Allard sitter nu i kommunfullmäktige för Örebropartiet tillsammans med Sveriges mest kända rasistsnut, Peter Springare. Väl i kommunfullmäktige har populistiska Örebropartiet inlett samarbete med SD.

Radarparet Malcom och Markus har båda en bakgrund i Ung vänster, och kastades ut efter att ha uttryckt stöd till antifascistiska Revolutionära fronten. De har sedan rört sig i en nationalistisk riktning, samtidigt som de fortsätter att beskrivas som marxister, vänsterdebattörer eller kommunister. Malcom har så sent som 2016 skrivit för Arbetaren och de har båda lyfts fram av Aktuellt Fokus.Inom den autonoma vänstern verkar inte så få vara obekanta med den här rörelsen hos de båda, medan en och annan svansar efter, kanske i tro att någon form av nationalism är nödvändig för att ens bli hörd i dagens samhällsklimat.

Möjligen är det här fenomenet inte så förvånande. Den svenska partivänstern har under det senaste seklet haft en stark nationalistisk ådra, och att denna i någon utsträckning även påverkar utomparlamentarisk vänster och anarkister är inte så konstigt. Den som ser revolutionär potential i vänsterpopulism gör sig också sårbar för den här typen av inflytande i en världsordning där ”folket” (lat. populus) skapas genom nationalstatens gränser. Om ”folket” versus ”eliten” blir den centrala och enda egentliga maktkampen kommer analys av och fokus på andra maktordningar och samhällsproblem att bli i bästa fall sekundära, i värsta fall hotfulla. Feminism, antirasism, hbtq-frågor, djurbefrielse, klimatengagemang, arbete mot diskriminering på grund av funktionsvariation, och kamp mot globala ekonomiska ojämlikheter förvandlas då lätt till problem. 

Men det är också en fråga om synen på makt. Där maktkoncentration och hierarkier betraktas som något givet, självklart och omöjligt att ifrågasätta i grunden, där blir det naturligt för sociala/politiska rörelser att eftersträva en plats på tronen. Och väl där finns det inget annat att göra än att sparka nedåt, för att värna sin sköra och sårbara placering i systemets herre-på-täppan-spel. Det gäller även vänstern. Och därför behöver vi anarkismen.

Inlägget Malcom och Markus och maktvänstern dök först upp på anarkism.info.

Detta är del ett i en serie om ca fem avsnitt.

Anarkism.info podcast styr både upp egna samtal och tar in material utifrån, som föreläsningar eller dylikt. Vill du bidra med material eller ge oss respons så maila kontakt@anarkism.info eller skriv till oss på vår fb-sida.

Om du inte kan spela avsnittet ovan, så finns det även tillgängligt på vår youtube-kanal.

Inlägget En pamflett om anarkism, del 1 – anarkism.info podcast #6 dök först upp på anarkism.info.