Nedanstående är ett gästinlägg inskickat till oss från Frihetsklubben.
I denna artikel tänker jag försöka föra tesen att filosofi är viktigt för oss anarkister. Nu syftar jag inte på anarkistiska tänkare, jag syftar på “vanlig” filosofi.
Nuförtiden är jag djupt försjunken i akademiska studier där filosofi är en central del. Till exempel så tror jag att anarkister kan lära sig mycket av att studera vad Descartes mekanistiska syn på världen egentligen innebär. Är världen inte mer än stor maskin fylld av automatons [1] som följer sina förprogrammerade uppdrag? En värld utan någon mening, eller någon antydan till något som liknar en själ? Descartes tankar om naturen banade väg för upplysningen, något som varit en kärna för många tidiga anarkistiska tänkare. Att en del tidiga anarkistiska tänkare fann ett intresse hos filosofer från upplysningstiden är för att de stod i stark kontrast till den stora makten som den totalitära kyrkan hade då.
Vad som är intressant är att det fanns samtida filosofer med Descartes som föreslog en annan världssyn, syn på världen som full av liv istället för en värld på en total avsaknad av det. Filosofer såsom till exempel Spinoza föreslog att allt i världen var uppbyggt av samma “single substance”, en tanke som leder till att allt har liv. En kan tänka sig att en världssyn där liv genomsyrar allt leder till ett mer hälsosamt förhållande till ens egen omgivning, till människor och icke-människor.
Varför är detta intressant för anarkister då? Jag ser anarkister som rebeller som gör revolt mot det existerande, att bryta sig loss. Att försöka bryta sig loss utan att ens ifrågasätta det grundläggande, det radikala, kan lätt leda till att en omedvetet reproducerar upplysningstidens normer. Genom att gå till roten av “den inbillade västvärlden” [2] så kan man lära sig att det som genomsyrar vårt sätt att förstå världen idag enbart var en av flera teorier. Genom att placera teorierna bredvid varandra och klä av dem alla deras tillskrivna värden, så får du som unik individ, chans att tillskriva dem värden utifrån dina egna erfarenheter och värderingar. En nihilistisk utgångspunkt där du har återtagit makten av att ge omgivningen värden baserad på den unika individen.
Jag påstår inte att det är fel att reproducera de normerna, men jag tycker att anarkister gör sig en stor tjänst om de ifrågasätter och kritiserar mer än den stora massan. Den stora massan nöjer sig med att inte ifrågasätta skeenden på djupet, men anarkisten nöjer sig inte med det, hen ifrågasätter allt och det är vad som gör den radikal. Hen går till roten på problemen den möter i livet.
Filosofin är inte något som är exklusivt för dem som rör sig inom akademin, de bör frigöra och dela med sig av sina erfarenheter. En slags filosofisk “skill-share”.
Vill du vara med i filsofiska “skill-shares” så anordnar anarkism.info studiecirklar sporadiskt, vanligtvis “when the stars align”.
/ Frihetsklubben
[1] Jag finner ingen bra översättning till automatons. Enligt vanliga ordböcker så översätts det till automat, men ordet automat får mina tankar att vandra till bankomater och inte självgående robotar. Robotar hade kunnat funka men syftar till en mer modern uppfinning än en automaton.
[2] Min översättning av Anna Lowenhaupt Tsing’s sätt att beskriva västvärlden. (The Mushroom at the End of the World: On the Possibility of Life in Capitalist Ruins, 2015).
Kommentarer
Ja, det är viktigt. Men det är ju inte alltid eller kanske inte ens önskvärt att fila ner något handlingsmönster eller en särskild tes till ett särskilt ramverk av politisk filosofi eller någon (av dom kända) etiska huvudfårorna. Kanske viktigare än att dela med sig(som i skill-share) tror jag är, att veta vem en/man talar med, om en/man ens vill tala och dela öht.
Kollektivet har min mejl om det uppstår något som man är välkommen på/till. Undviker dock helst sådana där grejer där psyko-anal-lytiker bjuds in, eller existerande föreningar och deras sammankomster. Sjukt obehagligt okritiska mänskor som bara slevar i sig av “experternas” sanningar på vissa filosofiska håll i landet. Nästan så att det sitter en skock söndagskyrkobesökare och nickar instämmande till dom pusselbitar dom önskar för att mildra dissonans som annars återstår.
“Det grundläggande” ser jag kanske inte som synonymt med “det radikala”. Rötter går djupt och spretigt, att förstå dem utan att landa i någon slags skadligt kristet, är så som jag mest hälsosamt tänker kring nihilism.. Men i värsta fall kan kanske nihilism bli något som ska pådyvla identiteter och erfarenheter som inte det finns någon grund för, eller något där en träder över gränser hos individen (utan makt) som om det finns en uppgift hos vissa att lära ut och predika.
Det går nog inte att tänka sig en slags rovgirig, blind och kristen nyliberalism, som symbios eller uppväxt från nihilism iaf.
Det kanske är lätt att tänka sig något slags sokratiskt som motsats till predika och pådyvla, men vem vill ha någon slags gubbe(sokrates) som stoppar en och avkräver en tid, samtal, och svar på frågor. Det kan säkert finnas ogenomtänkta premisser i det “sokratiska” också.
Den inbillade västvärlden.. det tycker jag är intressant och ser jag som något som har en ganska klar koppling till ett försök att skapa en kollektiv identitet som i efterhand skapat en massa förtryck och menlös offervilja. Det väl också att makt flyttats från kyrkan(löst begrepp men alla förstår ändå) “förlorat” makt som istället idag innehas av en överdriven tro på vetenskapen. Som om den står fri från tolkningar, motiv, och staternas policymakers.
En grej jag ökade på kunskapen om och som jag tror var nyttigt för mig, var dom har olika begreppen: relevans, hållbarhet, bevisvärde, naturtillstånd. Uni suger kraftigt röv, tycker jag. Det var förutsägbart att det skulle bli diskussioner omkring veganism. Utgår från att en stor portion av dom som läser praktisk filosofi antingen blir något av följande: afa, djurfront, miljökamp. Det finns ju annat också, och en blir ju inte fascist, kött-freak eller miljöbov, bara för att en inte är superengagerad i nämnda områden. Och verkligen apropå djupa och spretiga rötter..
Undrar om det ens är värt att kalla sig nihilist, det känns ganska gymnasie-poppis, men iaf så är det ju bra att ta ett enormt avstånd från det kristna, där inga exklusiva visdomar eller argumenterande “sanningar” ändå går att hitta.
Att gå till roten av problem betyder ju ofta ändå inte att problemen går att lösa, eller ens hitta “hälsosam relation” till. Stör mig f.ö. på “hälsosam relation” som ju lätt kan väcka vissa förförståelse kring. Hälsosam blir lite som “gott/ont”.
Automaton och normer.
Ja, bara för att något är en norm, så betyder ju inte det att det är dåligt. Är väl mer när en oreflekterat följer en norm för att det är enklast. Vissa normer, som t.ex. att inte köra om lastbilar i hög fart när det regnar och är mörkt ute och det är heldragen linje, kan ju vara rätt bra ändå. Exempelvis. (dåligt exempel kanske)
Automaton, som att vara låst i väldigt “destruktiva” normer som skapar “ofrihet”.
Destruktivet kan ju å andra sidan ofta vara något väldigt nödvändigt och önskvärt. Ibland så pass att andra normer inom rörelsen får stå tillbaka. Jag upplever nog, tyvärr, mycket inom rörelsen som lite av checklistor i gott uppförande.
Färdigheter för kritiskt tänkande, grundläggande koll på olika filosofiska begrepp, historia, ja, det gynnar nog en som grund, när en tittar på problem eller läser texter(bl.a. från och av självutnämnda eller av andra kallade “anarkister”).
Lång text, men ha överseende, för jag är kraftigt koffeinpåverkad av kaffe.