Att alltid bära en kamp som man från början inte valt att bära. Att leva i motstånd och förtryck är normaliserat i vårt segregerade samhälle. Att behöva kämpa för frihet, hur gör man det och hur man orkar.

Jag är också trött, trött på att överleva, istället för att leva. Leva mitt fria liv som var tanken från början. Livet blev en kamp, en kamp att överleva skitsamhället. Ett samhälle som inte är på min sida, som inte tar mina strider eller min kamp. Samhället har vaggat in oss i illusionen att frihet är att välja utbildning, skola, vård, yrke, bostad osv. Om du har rätt klass, etnicitet, kön och sexualitet dvs. Har du inte alla ”rätt” passar du inte in och successivt slussas du ut och längre bort.

Att vara i strid varje dag, överleva varje dag, gör att man knappt ser vart man ska börja, och ännu mindre vart målet är.

Vi är många som känner samma sak världen över, vi bär samma kamp varje dag året om. Vi är kvinnor. Det spelar ingen roll hur rolig jag än är, hur duktig jag än är, vilken talang eller expertis jag besitter, eller hur smart jag än är, jag blir främst dömd utifrån vad jag har mellan mina ben, efter utifrån hur snygg jag är, mitt utseende spela stor roll. Allt annat spelar ingen roll, jag är ingen man. Jag döms hårdare av samhället för att jag är kvinna. En kvinna i samhället ska vara foglig, tyst, inställsam och skeva förväntningar om att vara någon slags projektledare i familjen AB, samtidigt som samhället säger till mig att jag inte duger till något. Felar jag uppfattas jag som lågbegåvad, eller så tror man att jag lider av någon allvarlig störning eftersom jag misslyckats med att passa in.

Jag känner också att jag inte passar in.
Jag vill heller inte passa in i vårt skitsamhälle, jag vill inte vara en del av något jag inte fått vara en del av att påverka.
Jag vill inte passa in för att män ska kapitalisera på min existens, förslava mig i arbete för deras vinning. Men jag är tvingad. Tvingas för min överlevnad. Samtidigt ska jag bära en kamp, förmodligen tills jag dör. Tanken på att överleva mitt liv, gör mig rädd. Rädd att jag aldrig ska ha känt att jag har levt, bara överlevt.

Kvinnors kamp är allas kamp. Tystnad är vår största smärta.

Inlägget Leva mitt fria liv som var tanken från början. dök först upp på anarkism.info.

Feminism är inte att ha en kvinnlig statsminister. Feminism är inte att ha 50/50 könsfördelat i ledningen på ett företag. Feminism är inte att kapitalisera kvinnors kamp. Feminism är inte vi och dem, oss och ni, det är alltid VI. Vi tillsammans enade mot förtryck av kvinnors rättigheter.

Idag är allt feminism. Alla är feminister. Kläder är feminism, poliser är feminister, chefer är feminister, solen och universum är feminister. Allt är skit-feminism. Det är uttjatat och obegripligt. Ingen kämpar idag för kvinnofrågor och kvinnokamp.

Förr var feminism att föräldrar skulle ha rätt till dagisplats. Idag är det feministiskt att köpa smink från kvinnliga influensers för att de är just kvinnor. Jag kräks. Mår illa och skäms.

Jag har skrivit förut om anarkafeminism och hur olika maktstrukturer och normer förtrycker oss. För mig handlar det inte om att ta makten tillbaka, utan att avskaffa den helt! Det ligger på oss att genomföra dessa förändringar, krossa förtryck och orättvisor. Det ligger inte på någon stat, något parti eller någon organisation. Utan på oss själva. Vi måste bli mer militanta i vårt tänkande och i vårt agerande.

Vi måste kanske sluta se oss som dem extrema. De andra är maktgalna extremister . Det är dem som är de riktiga extrema. Vi vill bara existera på samma villkor och premisser som dem, det är inte extremt. Men frihet är inget man får, det är något man tar. Vi måste ta vår frihet tillbaka och förkasta makten. Ingen är fri förrän alla är fria. Feminism är du och jag, vi tillsammans. Om så vägen är trough hell, är det inget vi fruktar. Låt världen se att det ska kosta att förtrycka kvinnor, att det kommer motstånd. Kvinnokampen kräver det.

Så grattis till dig som är beredd att göra världen till en bättre plats, alla ni andra kan dra åt helvete.

Inlägget Bättre sent än aldrig dök först upp på anarkism.info.

Jag tycker det är dags att belysa den liberala feminism jag ser idag som blivit normen i vårt kapitalistiska samhälle, som förpestar kampen och göder samt tillfredsställer patriarkatet, och vars enda syfte är att tjäna pengar. Tjäna pengar på de som inte har. 

Kan man köpa och sälja feminism? 

Tydligen kan man det. Vi ser gång på gång hur influencers och stora företag tjänar pengar på det de kallar feminism, hur feminismen blivit mer liberal och flätats samman med kapitalismen. Hur det idag är girlpower att starta företag och hur förebilder idag är så kallade kändisar som har samarbeten med företag som förslavar och exploaterar barn som vuxna, och framförallt kvinnor. Men det är inte feministiskt att tjäna pengar åt patriarkatet. Det är inte KVINNOKAMP. Det är inget mer än kapitalism. Hur vinner vi mark igen och  hur främjar vi feminismen att bli antikapitalistisk?

Det finns kvinnokamp inom anarkismen som heter anarkafemism. Inom anarkismen slåss vi mot alla hierarkier och alla förtryck, kapitalism, patriarkatet, rasism, sexism etc, då vi vet att dessa går hand i hand. Kvinnors kamp är inte till salu. Låt er inte luras. Kalla dem för dess rätta namn, kapitalister och patriarkatgödare.

Vad skiljer sig mellan feminism och anarkafeminism?

Så länge som kapitalismen existerar och frodas kan ej feminismen nå sitt mål, därför är anarkafeminismen mitt svar till alla er där ute som vill uppnå ett samhälle utan förtryck. 

Feminismens mål idag är att bryta ner patriarkala strukturer och normer, men patriarkatet och kapitalismen går hand i hand, vi ser tydligt idag vilka som sitter på betydande makthavande roller i samhället. Därför kan feminismen inte krossa patriarkatet utan att också krossa kapitalismen. Alla dessa maktstrukturer är sammankopplade och man kan inte välja vilket förtryck man tycker minst om utan alla måste krossas och förgöras, och det är anarkafeminism. Att se till att alla typer av förtryck krossas, såsom patriarkatet, kapitalism, rasism, sexism och staten etc. Genom historien och än idag är dessa kedjade med varandra. Staten behöver kapitalet och kapitalet behöver patriarkatet, eftersom att kapitalismen och staten från början givit män mer privilegier än kvinnor. Krossa förtrycket på alla fronter, omfamna anarkafeminism och kämpa för en antikapitalistisk feminism utan förtryck. 

En avslutande reflektion om varför anarkafeminism finns inom anarkismen när båda slåss mot samma förtryck. 

Anarkafeminismen har historiskt sett tryckt mer på kampen mot patriarkatet, sexism, rasism, homofobi, könsförtryck, heterosexism, heteronormativitet transfobi, könsbinär, funkofobi, sexuellt våld, kroppsfrågor etc, och att alltid ha en intersektionell analys. 

Jag tolkar det som att i alla ideologier behövs vissa frågor drivas och påminnas, anarkismen har historiskt inte alltid levt upp till sitt namn och kunna driva kampen mot patriarkatet. Vilket har gjort att framför allt kvinnor har behövt organiserat sig inom anarkismen för att driva feministiska frågor.. Anarkafeminismen har samlat de minoritetsgrupper som alltid behöver stöttas och lyftas för ett mer jämlikt samhälle, där alla ska leva tillsammans och respekteras därför har just dessa grupper varit viktiga, då som nu.

Inlägget Varför feminismen måste vara antikapitalistisk dök först upp på anarkism.info.

Det verkar finnas en inofficiell (eller informell) maktbalans och frågan är hur man hanterar och förhåller sig till det. Det kan exempelvis vara personer (läs män) med ett större antal följare på en plattform och får då per automatik större inflytande, även om vi vet att det inte ska spela någon roll eller ens ha betydelse så tror vi ändå att människor kan ha det i aktning och just därför inte vågar kritisera eller ifrågasätta och är oroliga för vilka konsekvenser man kan tänkas få om man gör det. Är det inte viktigt att dessa män aktivt visar att det ligger på deras ansvar att ta några steg tillbaka och ge utrymme för andra att ta plats?

Detta är ett klassiskt exempel på att vara förtryckt av sexism. Rädslan för patriarkatet och hur repression från deras håll kan se ut men dem alla har en gemensam nämnare: Mannen!

Nu får det räcka med dessa ”upplysta” män som säger sig vara feminister, som står sida vid sida och förespråkar kvinnokamp när de själva är beredda förhandla bort det för egna syften och sina egna behov som faktiskt faller under sexism.

Exempel på hur mäns beteende kan se ut:

• Ignorans
• Ghosting
• Använda sig av nedsättande/kränkande ord mot kvinnor
• Härskartekniker
• Använda sin informella maktposition som de själva gjort anspråk på

Vi kommer alltid bekämpa sexism, kvinnoförtryck och hierarkier av alla slag för det anarkismen och anarkafeminism bygger på är just; frihet, jämlikhet och solidaritet! Vi som är anarkister och anarkafeminister kommer aldrig vilja kompromissa med sexistiska män i vår rörelse som har maktpositioner!

Never compromise with sexism!

Inlägget Varför vi alltid måste belysa den sexism som ständigt är närvarande? dök först upp på anarkism.info.