Vad innebär framgångsrik anarkisk opinionsbildning? Hur märker du när den sker och hur kan du bli en framgångsrik anarkistisk opinionsbildare?
I influenser-kulturens glansdagar frodas tankar och teorier om hur uppmärksamhet är en ny valuta. Att socialt kapital nu är viktigare än exempelvis makten över produktionsmedlen.
Enligt ett liberalt sätt att se på sociala medier och kulturen runt dessa är det positivt att vem som helst kan nå framgång genom sina tankar och takes. Idén om att vem som helst kan nå framgång är såklart långt från sanningen. Allmänhetens uppmärksamhet är en begränsad resurs och tillgången till finansiering för olika plattformar ännu mer begränsad. Även om företagens reklambudgetar svällt rejält de senaste decennierna (och influenserkakan växt ännu snabbare), så måste många många fler lockas att köpa produkten för att marknadsföring ska löna sig. Det finns ett begränsat antal konsumenter och därför är influenserlivet också bara tillgängligt för ett fåtal. Allt som oftast dem som redan gynnas av befintliga maktstrukturer.
Mot den bakgrunden är det lätt för den som producerar content att dras med i jakten efter följare och pinnar i användarstatistiken. Missförstå mig rätt. Folket bakom anarkism.info blir naturligtvis också glada när fler följare hakar på. Men jag tänker inte att det är för att få följare och socialt kapital som vi agiterar och skapar innehåll. Ett mål är såklart att sprida en idé, men min förhoppning när jag skriver är att drömmen om anarki ska slå rot och leda till handling.
Framgångsrik anarkistisk opinionsbildning märks inte för att den drar många följare till sig. Anarkistisk opinionsbildning märks när fler människor tänker ”kan de så kan jag”. När någon erbjuder sig att hjälpa till eller startar ett eget initiativ för att på olika sätt sprida anarki. Att bli en framgångsrik anarkistisk opinionsbildare handlar därför om solidaritet. Att lyfta kamraters initiativ både när de gör exceptionellt bra, men också när de bara gör helt okay grejer. Att peppa den som gör något, ge uppmuntran och kamratlig kritik. För att fler på så sätt ska känna att de också kan. Att de, liksom du, har en plats i kampen för människors frigörelse från alla maktstrukturer och all dominans av en människa över andra.
Vill du göra någonting på riktigt men är lite osäker på vart du ska börja så är mitt tips att låta nästa klick i läsningen bli den här peppande texten från It’s going down.
https://itsgoingdown.org/switching-things-up-beyond-banner-drops/
Kommentarer
Intressant text!
“Att lyfta kamraters initiativ både när de gör exceptionellt bra, men också när de bara gör helt okay grejer. Att peppa den som gör något, ge uppmuntran och kamratlig kritik.”
Håller helt med. Kritik är också viktigt.
Personligen föredrar jag hjälpa dom som uppskattar hjälp, kan kommunicera och är pålitliga. T.ex. reclaim pride.
Att däremot dumpa 1, 10 eller 100-tals timmar i projekt eller för mänskor och grupper som knappt kan tala för egen maskin eller med egen hjärna, är det minst intressanta.