Även bland anarkister och i andra sociala rörelser uppstår konflikter. Kanske i synnerhet där. Vi möts inte sällan i kampen, vi brinner ofta av iver för förändring, och vi bär med oss våra sår, erfarenheter, misslyckanden och framgångar. Jag tycker också det verkar som att det finns en överrepresentation bland oss av psykisk ohälsa och diagnoser. Det finns helt enkelt mycket bränsle till konflikter.
Att göra motstånd och bygga gemenskap är roligt, men inte enkelt. Konflikter tillhör livet, och är i sig självt inget negativt. Spänningar finns i alla riktiga relationer. Konflikten för upp dem till ytan, och bär i sin famn möjligheter till förändring och utveckling. Konflikter kan och bör inte alltid undvikas, men de behöver hanteras.
I alla sociala rörelser har det förekommit retorik om att det bara är Saken som är viktig. Jag menar att Saken ska underordnas Livet. Vi bryr oss om Saken för att vänner, kamrater, andra levande varelser och miljön är viktiga. Därför får människor aldrig bli enbart medel i kampen.
Det har så klart sagts och skrivits oändligt mycket om konflikthantering, och jag gör verkligen inte anspråk på att vara någon expert eller föredöme på området. Men jag vill lämna en kortfattat, skissartat förslag till konflikthanteringens process, som jag mer eller mindre hämtat från en specifik historisk rörelse jag studerat mycket (en del vet vilken jag syftar på). Poängen med att betona process är att konflikter kan handla om missförstånd eller bristande insikt, och behöver hanteras med varsamhet för att inte spridas, eskalera och bli enbart destruktiva. Ambitionen är att försöka lösa konflikter med så milda medel som möjligt, och med omsorg om alla inblandade. Det här är så klart ett förslag, en skiss, ingen exakt mall för alla situationer. Och poängen är att försöka nå målet med så få steg som möjligt…
Steg 1: Kommunicera med den berörda
Om du håller något emot någon, eller upplever att någon har något emot dig som du inte kan eller vill släppa, ignorera det inte. Konflikter som inte hanteras tenderar att växa. Kontakta personen ifråga och var inställd på att lyssna på den personens perspektiv utan att gå till attack eller flykt. Alla måste ha rätt att förklara sig gentemot anklagelser. Jag tror inte på onda människor, alla är mer än sina destruktiva sidor, och våra negativa beteenden har ofta förklaringar. Det här är en rimlig strategi i relationer som är hyfsat jämlika. Om det finns ett direkt förtryck, eller en kraftig maktobalans, eller rör sig om allvarliga övergrepp kan det vara direkt olämpligt eller i värsta fall farligt att gå direkt till personen ifråga.
Steg 2: Ta hjälp av andra
Om kontakten inte verkar leda någon vart är det dags att dra in andra. Det kan handla om att vända sig till någon eller ett par vänner, eller att kalla in en vettig person som kan fungera som medlare. Dra bara in så många personer som behövs.
Steg 3: Ta upp det i gruppen
Går det inte att komma vidare i konflikten, eller att ”agree to disagree” är det dags att ta upp det i den grupp som parterna tillhör (alternativt att kontakta den grupp som personen tillhör, om det rör sig om olika grupper). En infekterad relation mellan två personer kan förstöra en hel grupp om den inte behandlas. Låt inte en ”ledare” bestämma själv hur det hela ska lösas, se till att det verkligen är gruppen som bidrar.
Steg 4: Uteslut
En grupp är inte en grupp om det inte finns någon form av ”vi”. Finns det inte vissa trösklar, vissa gemensamma värderingar, så är det inte en grupp. Idealet om att ”alla får vara med” betyder om det skulle förverkligas att alla grupper och sammanslutningar upphör att existera. Det bästa är om det är hyfsat tydligt vad som gäller i en grupp på förhand, men samtidigt är en grupp alltid i förändring, och det går aldrig att spika fast en grupps anda t.ex. genom något dokument. Sen behöver inte en uteslutning vara ”hård”, även om den kan vara djupt sårande och hemsk för den som blir utsatt. Kanske finns det en annan grupp personen passar bättre i? Kanske finns det så småningom en väg tillbaka?
Steg 5: Offentliggör
Människor som återkommande begår övergrepp behöver vård och korrigering, men det kan också vara nödvändigt att varna andra. Som bäst handlar inte uthängningar om att straffa eller hämnas, utan om att värna om andras säkerhet.
Steg 6: Stoppa
Vissa människor har beteenden som helt enkelt behöver stoppas. Hur det bäst sker kan variera, men inte ens här behöver det handla om att (som i rättssystemet) bestraffa eller hämnas. Optimalt sker det på ett sätt som ändå öppnar för personen att förändras.
***
Det finns en oerhörd tillfredsställelse i att kunna lösa eller hantera konflikter med lämpliga medel. Det är både spännande, lärorikt och utvecklande. Det finns aspekter av det här som kan användas även när det handlar om externa relationer och möten eller direkt aktion, men primärt gäller detta hur interna konflikter kan tacklas. Konflikthantering är viktigt för att vi behöver värna om varandra för att alla ska må så bra som möjligt. Men det är också politiskt viktigt, menar jag. Som anarkister bejakar vi att mål och medel måste likna varandra i form och innehåll. Tror vi att ”another world is possible” behöver vi forma grupper, nätverk och rörelser som åtminstone i någon mån fungerar på ett sätt som sprider hopp om att det går att göra annorlunda. Konflikter och övergrepp måste inte som i det rådande samhällssystemet hanteras med väpnade styrkor, inlåsning, straff och hämnd. Det finns andra stigar att vandra och trampa upp.
(En kritik av rättssystemets sätt att hantera normbrott och konflikter finns i “Batongerna slår nedåt“.)
Kommentarer
Med alla riktningar som finns inom anarkismen så är det inte underligt att man inte vill stödja en annan riktning än sin egen.
På en arbetsplats så måste man lyda arbetsbefälet för annars får man ingen lön (=avskedad) . Men på fritiden kommer jag inte lyda några andra bara för att de varit längre i vängruppen. Eller tvärtom att är man inte chef på jobbet så kan man ta igen det på fritiden i någon grupp. Hur misslyckad en man var är han ändå kung över sin familj (fru och barn).
Lösningen i grupper på fritiden är att får en person en idé ? så presenterar hen sin idé och avslutar med frågan – vilka är med i denna nya vängrupp? De som är med går och genomför idén även om hela den ursprungliga storgruppen inte deltar. Motsatsen är att ett förslag läggs fram och storgruppen röstar om förslaget och minoriteten accepterar att de är i minoritet och sluter upp kring förslaget som gillades av majoriteten. På detta sätt bevaras storgruppen men det blir kvar slitningar som äterkommer och till slut orsakar en dramatisk delning av storgruppen. Eller bara enskilda avhopp.
Hur misslyckad en man än är på jobbet så är han ändå alltid kung ? hemma.
Originalet.
Bra text.
Jag håller framför allt med om det som står innan punkterna och hela punkt 1.
Finns det brister i kommunikationen, t.ex. motsägelsefullhet, inkoherens, osv, riskerar de andra punkterna leda totalt fel.
Det var fint skrivet att Saken ska underordnas Livet. Men kanske kan bli ett problem, tänker jag, genom att många som interagerar eller ingår i ett sammanhang, knappast känner varandras liv bra, utan, kanske, drar slutsatser baserat på spekulationer, 2:a handskällor, hörsägen, osv. Tänker också, att det kan finnas en del som direkt drar slutsatsen, att om Livet för en individ överordnas Saken, så är det direkt “egoism”, passivitet, illojalitet, osv.
Apropå mer eller mindre destruktivitet, så tycker jag det är viktigt att beakta var i maktordningen de båda/flera parterna befinner sig. T.ex. tänker jag att en person som av många ses som informell ledare, eller har makt och påverkar många, också bör känna ett mycket tyngre ansvar att agera föredömligt, genomtänkt, sammanhängande och etiskt försvarbart över lång tid. Tyvärr upplever jag ibland att det, som i övriga samhället, verkar finnas personer med makt, som kan leva på gamla meriter och sitt varumärke på marknaden, nästan hur länge som helst. ( Obs! Absolut inte riktat till någon skribent här. )
Resten av punkterna var också ganska kloka, men tänker ändå att vissa begrepp, iaf när en grupp diskuterar dom, kanske behöver specificeras iom att dom förmodligen inte är självklara för alla.