Strejken: mål eller medel?

Strejken är en form av direkt aktion som aktualiserats det senaste året, bland annat genom Strike back (till försvar för strejkrätten) och den rörelse som initierats av Greta Thunberg där miljoner skolungdomar strejkar på fredagarna för klimatet.

Strejken är ett urgammalt medel för sociopolitisk påtryckning som populariserades globalt genom den moderna arbetarrörelsen från 1800-talet. Dess effektivitet bygger på maktojämlikheter i systemet där vissa härskar genom att stå på andras axlar. När de nedtryckta drar tillbaka deltagande i systemet i form av tid, arbete, pengar eller support vacklar makthierarkierna, och det blir synligt att det i grunden är makthavarna som är beroende av de underordnade, och inte tvärtom. Att försvara det utrymme för strejk som vi tillkämpat oss och sprida denna aktionsform till andra områden i härskarsystemet är grundläggande för antikapitalister och andra maktkritiska rörelser.

Men strejken är för anarkister och andra radikala antikapitalister inte bara ett medel, utan också ett mål. Inom klassisk syndikalism var tanken på generalstrejken där alla arbetare lägger ned arbetet central. Idén var att generalstrejken skulle underminera hela strukturen med lönearbete där kapitalister och andra makthavare lever på andras arbete, och bli det avgörande steget i en social revolution där arbetarna tog över. Kapitalister, chefer, ordningsmakt och makthavare skulle avskaffas, och “jämlikheten bliva lag”.

Strejken kan därför också betraktas som ett exempel på prefigurativt handlande, att bygga det nya samhället inom skalet av det gamla. För anarkister kan inte mål och medel separeras allt för drastiskt, vi tror inte att vi kan nå ett samhälle fritt från förtryck genom förtryckets medel.

Det här sättet att tänka (och framför allt handla) bryter också ned den gamla distinktionen mellan utopi och realism. I den direkta aktionen, exempelvis strejken, ser vi redan nu att en annan värld är möjlig. I vilken utsträckning detta slår igenom i stor skala har vi ofta mindre kontroll över, men om vi inte når hela vägen så har vi åtminstone fått se en glimt av en bättre tillvaro här och nu.

På ett principiellt plan är det aldrig bortkastat att strejka från uppgifter som makthavare har beordrat oss. Strejk är inte alltid rimligt eller genomförbart, men så länge vissa kan tvinga andra till arbete är strejken en möjlighet. Och så länge strejken är en möjlighet är den frihet vi längtar efter mer än bara ett tankespöke.

Kommentarer

  1. Flint

    Jag kan inte riktigt förstå hur strejken kan vara ett mål, även om skribenten påstår att det är prefigurativt, och att det är anarkistiskt att handla prefigurativt (något jag kan hålla med om). För mig borde ju anarkisters mål vara att ha friheten att välja om man vill jobba eller ej, och att bygga något i samhällets skal låter tämligen reformistiskt. För mig vill anarkister förstöra det existerande och skapa något helt nytt, utan skalet från det tidigare samhället.

  2. Zomia

    Flint. Jag tänker att vi just därför arbetar för lönearbetets avskaffande. Strejk är bara aktuellt så länge det finns påtvingat arbete, som ju lönearbetet är. En strejker inte från de uppgifter en själv vill utföra.

    Tanken med den klassiska metaforen är ju att skalet är på väg att ramla bort, som fjärilens puppa, och poängen är att vi inte tänker vänta till dess det händer, vi börjar redan nu.

    Tack för din kommentar! Jag sympatiserar med kommentarens anda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.