From Croatia with love

Kroatien. Vad tänker du på när du först hör det ordet? Kriget i Jugoslavien, yachter och fantastiska små öar, nyfascistiskt land eller något helt annat?

Jag själv har försökt undersöka hur den anarkistiska rörelsen fungerar i Kroatien och fått kontakt med en ockupant i det sociala centret BEK (hemsida) i huvudstaden Zagreb. Det ockuperades i januari i år men officiellt har kollektivet huserat där sedan april. Under sommaren har ockupanterna byggt upp verksamheten och idag driver de soppkök, olika kurser, hjälp till hemlösa, gratis shoppar och mycket mer.

Jag är så klart intresserad av bakgrunden till själva ockupationen, huset dom har valt att ockupera samt situationen i Kroatien, både generellt och den i anarkistiska rörelsen. V som vi kallar personen som jag har pratat med är en äldre aktivist med rötter i Food Not Bombs rörelsen i Kroatien.

Den anarkistiska rörelsen i Kroatien är väldigt mycket byggd på aktivism inom olika sociala rörelser som exempelvis Food Not Bombs och olika ockuperade sociala center. Det finns även en anarkosyndikalistisk rörelse, men V har inte sett att den har varit aktiv på gatan på senare år, så jag väljer att inte fråga mer om den just nu. Jag är nyfiken på vad som sker här och nu. Och det är väldigt mycket kamp kring bostäder och det allmänna utrymmet. Det är även mycket fokus på att införa olika former av bytes och gåvoekonomier och några grupper är på väg att starta en så kallad social bank byggd på anarkistiska grundprinciper. Efter den stora flyktingvågen har det även varit stort fokus på att hjälpa flyktingar och många är väldigt engagerade i frågan då det inte var så länge sedan många själva var på flykt från krig.

Huset som huserar kollektivet BEK har också sin egen tragiska historia. Jag hör på V att det finns stora misstankar att det ligger någon form av korruption bakom utrymningen av huset. Det har nämligen varit ett barnhem avsett för barn med funktionsvariationer som behöver extra stöd och därför inte kan bo kvar hemma. År 2015 bedömde staten att huset är i så dåligt skick att barnen måste omplaceras och huset behöver genomgå en totalrenovering. I skrivande stund är barnen fortfarande tillfälligt omplacerade och har ej fått ett stabilt hem än. Föräldrarna till barnen känner sig utnyttjade av systemet och lurade och fortsätter än att kämpa för att barnen ska få rätt till den vård som de är berättigade till. Vad det gäller själva huset BEK har inte föräldrarna gjort några anspråk på att det är just det huset som barnen ska tillbaka till. Däremot har kollektivet försökt och kommer återigen att försöka kontakta föräldrarna för att överlämna barnens konstverk bland annat, eftersom att föräldrarna har uttryckt att de har goda minnen från huset.

Här måste jag nämna att Kroatien fortfarande har stora problem med korruption och mutor. Det finns stora misstankar att huset inte alls är i så dåligt skick, utan huset finns nämligen i ett väldigt attraktivt område och det finns flera aktörer som har visat ett stort intresse för huset. Den besiktningen som staten gjorde visade att huset är obeboeligt och att renoveringen skulle kosta 3 miljoner EU. Ockupanterna själva har dock haft dit besiktningsperson som har bedömt att renoveringen inte alls kommer upp i dom summorna och att huset behöver en omfattande renovering men det är absolut inte på samma nivå som den statliga utredningen har bedömt. Renoveringen har påbörjats och BEK är idag en levande squat.

För tillfället är huset, trots sina stora brister, fullt användbart men då det inte finns någon el så behöves det en del arbete för att vintern ska bli så smidig som möjligt. BEK har därför startat en crowfundig kampanj och uppmanar alla kamrater som har möjlighet att stödja den. Förhoppningarna genom crowfunding är att kunna samla in tillräckligt med ekonomiska medel för att kunna genomföra en del renovering som ska göra det möjligt att hålla igång husets aktiviteter på ett smidigt sätt trots att vintern är bakom hörnet. Det går bra att stödja kampanjen genom att klicka här och följa anvisningarna. Utöver el så görs det även en del renovering på tak där det har skapats mögel genom att rör har gått sönder och läckt. Skador som misstänks ha uppkommit i samband med sabotage av huset efter att barnen har flyttats ut. Grannar vittnar om hur fönstren har stått öppna under vintern och vissa skador i huset ser ut att ha orsakats avsiktligen.

När det kommer till statlig repression så har BEK kollektivet varit relativt skonade. Polisen har varit och tagit upp en anmälan men i övrigt har det inte varit några problem för kollektivet. När det kommer till olika fascistiska grupperingar och hot därifrån känner V att det är ganska lugnt på den fronten. Just i Zagreb har det inte funnits några större problem med dessa grupperingar på senare år och hotet bedöms som väldigt litet för tillfället.

Idag flyter verksamheten på och det jobbas för fullt med att hålla igång huset med aktiviteter och genom att skapa en social och öppen plats där deltagarna är med och beslutar genom medlemsmöten där konsensusbeslut ligger i fokus. Att samla in kläder och andra nödvändigheter åt flyktingar och hemlösa är extra viktigt inför vintern nu och det arbetet är igång för fullt. Yogaklasser är också något som är populärt och folkkök med gratis mat är det mycket fokus på. Att få utveckla ett hus fyllt av liv och solidaritet är BEK kollektivets mål. Att lyfta frågan om det allmänna utrymmet och vem det tillhör är också en viktigt del i kampen liksom att skapa en öppen plats utanför den kommersiella bubblan där vår rörelse kan växa och där vi kan mötas och utbyta idéer och tankar. Aktivisterna hoppas att ockupationsrörelsen kommer att växa och sprida sig även till andra länder i världen.

Att få prata med V har gett mig en del inspiration och funderingar kring ockupationsrörelsen i Sverige. Idag finns det ingenting som en kan kalla för en ockupationsrörelse i Sverige även om det dyker upp enskilda och kortlivade ockupationer då och då. Men jag tänker att vi definitivt skulle behöva fler frihetliga och fysiska mötesplatser för att knyta kontakter och utbyta idéer. Vad som skiljer oss från södra Europa är bland annat den statliga repressionen som har lett till att ockupanter relativt snabbt blir avhysta och det är svårt att skapa en fortlöpande verksamhet inom kortlivade projekt. Istället har aktivister valt en annan väg som exempelvis kulturhuset Cyklopen i Stockholm, där de har ansökt om bygglov och skapat ett levande hus där det idag arrangeras allting från konserter till föreläsningar och möten. Men faktum kvarstår att det är mängder av hus som står tomma, att många människor idag saknar tillgång till egen bostad, att våra mötesrum som vi skapar ofta blir ett mål för repression (senast från Köpenhamn) och att privatiseringen av det allmänna utrymmet accepteras allt mer. Så frågan är, hur bygger vi motståndet?

(Text på bilden: Eliminera staten till förmån för samhället)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.