Att eskalera en konflikt

När vi bedriver olika kamper, vare sig det handlar om en arbetsplatskonflikt, bostadsfrågor, antifascism, studentorganisering, eller något annat, så handlar det sällan om en enda helt förlösande händelse. Ofta är det inte heller fråga om en slags monoton lunk som kommer att pågå för evigt. Konflikter har oftast en början och ett slut, och hur vi lägger upp vårt motstånd däremellan spelar förstås stor roll.

En av många viktiga aspekter av framgångsrik organisering brukar kallas för eskalation. Eskalation handlar om att börja konflikter på rätt nivå, för att sedan skruva upp trycket. Om en eskalation genomförs på ett bra sätt kommer det att starkt bidra till att organiseringens mål kan uppnås, och därför är det något som är viktigt att ha i åtanke. Men vad exakt innebär det här egentligen?

Låt oss ta ett konkret exempel. Vi kan tänka oss att människor i ett bostadsområde är missnöjda med boendeförhållandena – det kan vara orimliga hyreshöjningar, eftersatta reparationer, eller annan försummelse från hyresvärdens sida. När det gäller sådana bostadsfrågor så går tankarna för många ganska snabbt till hyresstrejk. Det är en taktik som många gånger har visat sig vara framgångsrik, och det är ett utmärkt exempel på självorganisering.

Men för boende som precis börjar komma underfund med att de vill göra något åt sina problem, och att de inte är ensamma om det, är det knappast en rimlig åtgärd. Vid en strejk är det oerhört viktigt att redan i början ha så mycket resurser bakom sig som möjligt. Om några få personer plötsligt går ut i en hyresstrejk kan det både vara överrumplande och lite väl offensivt för grannar och andra potentiella allierade, och inte särskilt farligt för hyresvärden eftersom det bara är en isolerad händelse som kan ignoreras eller snabbt slås ned.

Snarare än att hoppa direkt till hyresstrejk behöver de boende alltså först få en överblick över situationen, och nå ut till så många potentiella allierade som möjligt. De behöver bedriva basbyggande, de behöver synliggöra problemen, och de behöver få med så många som möjligt av de boende på tåget. Från att affischera, att knacka dörr, till att bjuda in till möten för alla boende för att diskutera situationen.

Ofta visar det sig att många känner likadant och har upplevt samma problem. Vissa har säkert också erfarenhet av andra liknande situationer och kan bidra med värdefull kunskap. Plötsligt börjar alla känna sig delaktiga och en gemenskap byggs upp. När det här börjar falla på plats, är det dags att ta itu med problemet, och börja konfrontera hyresvärden. Hyresvärdar är vanligtvis ovana med att boende själva börjar organisera sig och göra motstånd, och kan därför bli överrumplade.

Amerikanska solidaritetsnätverket Seattle Solidarity Network, brukar till exempel ofta ta sig an problem med uteblivna återbetalningar av depositioner eller andra försummelser från hyresvärdars sida. En taktik de då har använt är att tillsammans – det kan vara upp till 20-30 personer – besöka hyresvärden och överlämna en skrivelse som sammanfattar problemen och presenterar vad de boende anser är lösningen.

Det här är en smart maktdemonstration. De boende har hittills inte gjort någonting, förutom att peka på de existerande problemen, men samtidigt också visat sin styrka. Det är som ett förtäckt löfte om upptrappning – vi är många, och vi kommer att se till att det här åtgärdas. Hyresvärden får möjlighet att agera, och ofta visar sig det här vara tillräckligt då hyresvärden snabbt får kalla fötter vid insikten att ett organiserat kollektiv står på andra sidan. Denna lågintensiva aktivitet vid inledningen av en konflikt är alltså taktiskt gynnsam på flera sätt.

Å ena sidan görs inga onödiga upptrappningar som behöver få konsekvenser för någon och som kostar mycket tid och energi, å andra sidan tenderar sådana mjukstarter att sänka tröskeln och få med så många som möjligt i organiseringen. Många har trots allt antagligen själva inte drivit en bostadskonflikt, och de har av staten och kapitalet fått höra att de inte kan det. Genom att börja i det lilla, att sätta fingret på problemet, och att synliggöra det med möten, flygblad och nätverkande, kommer de som deltar förmodligen att känna att det här är rimliga åtgärder, samtidigt som aktiviteterna bygger självförtroende och stärker gemenskapen och solidariteten.

Tyvärr är det inte alltid som hyresvärden genast inser allvaret i det som sker, och det kan hända att de boendes krav ignoreras även när de framförs som ett kollektiv. När möjligheterna därför uttömts att på detta sätt få resultat, är det dags att eskalera konflikten. Fördelarna är många. De som är nya och tveksamma har fått självförtroende, och samtidigt inser nu de boende genom sin egen kamp att hyresvärden struntar i deras mycket rimliga invändningar.

När de har försökt att öppet resonera med hyresvärden, har de både byggt upp en legitimitet som kan användas i press och sociala medier, och själva insett att det krävs mer för att nå framgång. De eskalerade åtgärderna kommer därför att kännas helt rimliga, både för folk som kanske i början var tveksamma till att organiseringen kunde leda någonvart, och för de som betraktar konflikten utifrån. Nästa åtgärd kan exempelvis vara att hålla en demonstration utanför hyresvärdens kontor.

Det här är ingen mall för hur boendeorganisering nödvändigtvis måste gå till, utan bara ett exempel på hur eskalation fungerar. Varje fas i konflikten bygger upp momentum för rörelsen, och varje eskalationssteg känns naturligt eftersom mindre kännbara och militanta alternativ uttömts. Till slut kan det hamna i ett läge där något som exempelvis en hyresstrejk, självreducering eller till och med ockupation blir aktuellt.

Ett exempel på en lyckad sådan var när boende i Parkdale, Toronto, gick ut i hyresstrejk. Från början var de flesta ganska nya och oerfarna, och tankar på hyresstrejk var långt borta när de började hålla regelbundna möter i sina trapphus och kvarter. Men med tiden och erfarenheten av hur de behandlades av hyresvärden, var det inte sällan de som från början var tveksamma och minst radikala som började ropade högst på hyresstrejk.

En eskalation tornar också upp sig hotfullt för den som konflikten drivs mot. Genom att steg för steg höja militansen hålls hyresvärden på tårna, ofta gissandes vad de boende ska hitta på härnäst, som när en sitter i soffan och gömmer sig bakom kudden under en skräckfilm. Det uppstår alltså inte bara ett folkligt momentum, utan också en slags psykologisk press, när den självorganiserade gemenskapen ställer krav, och sedan också genomför aktioner när kraven inte tillgodoses.

En eskalationsplan behöver inte se ut som en perfekt spikrak graf, utan är helt enkelt en aspekt som kan vägleda organisering. De som driver en konflikt behöver hela tiden tänka några steg framåt, och under konfliktens gång, när olika aktioner eller konfliktåtgärder diskuteras och planeras, fråga sig: ”Matchar det här ungefär vår eskalationsnivå?” När svaret är jakande, blir resultatet ofta riktigt bra. Det finns förstås många andra aspekter som är superviktiga att tänka på under en konflikt, och alla konflikter kommer att se lite olika ut, men en eskalationsplan är alltid en väldigt bra taktik att ha i verktygslådan.

Comments

  1. M

    Hej!

    Jag undrar över en arbetsplatskonflikt. Hur ska den lösas om ett fackförbund säger sig ”äga avtalet” Detta eftersom att medlemmar inom tex Kommunal jobbar inom deras avtalsområde. Eftersom att Kommunal tecknat ett avtal där. Det innebär att inget annat fackförbund kan komma in och förhandla. Låt säga att lösningen på problemet fortsätter och fortsätter lysa med sin frånvaro. Då spelar det ingen roll om du kopplar in ett annat fackförbund för dom har inget att säga till om. Om facket som äger avtalet inte hittar lösningen vad händer då? Om för mycket tid gått och allt hopp försvunnit. Lägger vi för mycket förtröstan i att andra ska lösa saker på vår arbetsplats? Det är väl för det vi betalar vår medlemsavgift till facket för.

    1. Post
      Author
      svartkatt

      Hej M!

      Det där med att “äga avtal” är något som de större facken (främst inom LO) ofta överdriver för att skrämmas. Det är främst två saker som du behöver veta här:

      1) Du omfattas alltid av ett kollektivavtals fördelar om du jobbar på en arbetsplats där ett avtal finns, men du har bara dess skyldigheter (fredsplikt exempelvis) om du är med eller har varit med i det avtalsslutande facket någon gång under avtalstiden.

      2) Andra fack kan förstås inte gå in och ändra i, säg, Kommunals, avtal på en arbetsplats, MEN, ett fackförbund har alltid rätt att representera sina medlemmar. Det betyder att du som exempelvis medlem i SAC Syndikalisterna kan förhandla med din arbetsköpare om dina villkor. Har du inte varit med i det avtalsslutande facket, så har du alltså dessutom inte dess skyldigheter och kan även gå ut i konflikt! Det är inte heller en ovanlig situation att det kan ske tvärfackligt samarbete på en arbetsplats – lagen säger inget om det, men de stora facken vill ofta ändå monopolisera situationen och få det att verka att så är fallet.

      Det är det här som den så omskrivna utredningen om strejkrätten försöker ändra på, och en anledning till att vi med all kraft bör bekämpa den. Men tills vidare är det som står ovan giltigt.

      Alltså, sammanfattningsvis; ingen kan gå in och ändra i Kommunals avtal förutom Kommunal, MEN alla fack har alltid rätt att representera och förhandla för sina medlemmar oavsett andra avtal. Som arbetare på en arbetsplats omfattas du oavsett facktillhörighet av gällande kollektivavtal, MEN inte av dess fredsplikt, såvida du inte varit med i det avtalsslutande facket någon gång under avtalstiden.

      Ta allt detta med en nypa salt, då vi inte riktigt är fackliga experter, utan det här är ur minnet från tiden då jag var aktiv inom olika delar av SAC Syndikalisterna. Men om du behöver hjälp så uppmanar jag dig att ta kontakt och/eller gå med i ditt närmaste LS av SAC och förklara situationen, så kommer de att kunna hjälpa dig att få ordning på din arbetssituation. Lycka till!

  2. M

    Tack!

    Ville bara visa ett av svaret från SAC som var så bra.

    ”Hej M,

    Välkommen till en fri kämpande fackförening som funnits bra mycket längre än kommunal.
    Vi bildades 1909 efter stor strejken i Sverige. Ombud från LO och förtroende valda från SSU bildade Sveriges Arbetares Centralorganisation med ideologin syndikalism(fackförening på franska).
    Vi har absolut förhandlingsrätt, vi kallar till MBL förhandlingar om det gäller exempel löne eller arbetsmiljöfrågor.
    LO har i sin tur inte förhandlingsrätt, den förhandlingsrätten förhandlade LO bort i mitten av 2000-talet.
    Nu använder sig LO av “APT” och “samverkan” mellan fack och arbetsköpare. Allt runt MBL har LO förhandlat bort, det som är kvar är MBL 19 “informationsplikt” från arbetsköparens sida.

    Välkommen till en lokal fackförening där din medlemspengar stannar lokalt, inte som i kommunal där dina medlemspengar går till ombud med höga arvoden, konferensanläggningar och där förtroendevalda från LO går på porrklubb”

    1. Post
      Author

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.