1) Demonstrationsrätten på allmän plats är grundlagsskyddad, även om inget tillstånd finns. Det är inte brottsligt att bara delta i en demo, även om den saknar tillstånd. (RF 2 kap 1 §)

2) Polisen har bara rätt att begränsa, bryta upp eller flytta en demo p.g.a. ordning och säkerhet eller ”farsot” (torde vara tillämpbart på nassar…). (RF 2 kap 24 §)

3) Det finns en juridisk skyldighet att söka tillstånd för demonstrationer, och arrangören av en olaglig demo kan bli dömd för brott mot Ordningslagen (2 kap 4 §). Det är dock mycket ovanligt, och nassarna verkar alltid komma undan med det… Det händer ändå ibland att aktivister döms för att ha arrangerat en otillåten demo, jag känner till åtminstone ett par fall från de senaste åren. Om en vill undvika detta är det lämpligt att se till att en demonstration inte har någon som pekas ut eller tar på sig ansvaret som arrangör/er.

4) Bortsett från den etiska och politiska frågan om det är bra att be en väpnad organisation som skyddar den rådande ordningen om lov att få demonstrera, kan det finnas andra problem med att söka tillstånd. Det kostar 250 kr och snuten anger en handläggningstid på en till två veckor, vilket i vissa lägen kan göra att momentum är förlorat. Arrangörerna kan då också hållas ansvariga, och inte minst ges en möjlighet till spökena att jiddra om de ogillar demon, genom att ge tillståndet sent, tilldela en olämplig plats, eller styra och ställa på andra sätt.

5) Om det blir stökigt, vilket just nu i Sverige är ovanligt, ändras förutsättningarna. Att springa med en folkmassa kan t.ex. stämplas som våldsamt upplopp, även om en inte t.ex. kastar något. Om en grupp uppfattas störa den allmänna ordningen kan polisen befalla gruppen att skingras, och den som då inte lyder riskerar att bli dömd för ”ohörsamhet mot ordningsmakten” (ett lindrigt brott). Risken för polisvåld ökar också så fort situationen blir oförutsägbar eller svår för aktörer att kontrollera (även om demon är ickevåldslig.) I en sån situation är du inte säker även om du själv är passiv. Är du inte beredd att ta risken eller är oförmögen att bedöma situationen kan det vara bra att om möjligt röra sig i periferin och se till att du har enkla flyktmöjligheter.

6) Det är i grundläget inte förbjudet att vara maskerad på demonstrationer. Det krävs att polisen bedömer att det finns risk för att den allmänna ordningen störs.

7) En kan bli omhändertagen, bortkörd eller inlåst i max 6 timmar (i normalfallet) om en enligt PL (Polislagens) 13 § ”stör den allmänna ordningen”. Detta är i praktiken en godtycklig gummiparagraf som inte sällan används (mot lagen) som bestraffning mot den som inte uppfattas tillräckligt underdånig.

8) Du har ingen skyldighet att legitimera dig vid en demo om du inte är misstänkt för brott. Detta kringgås på rutin genom att polisen säger ”du kanske är efterlyst”, så lämna legget (och tågbiljetter, bibliotekskort m.m.) hemma om du inte vill bli registrerad.

9) Polisen har ingen allmän rätt att visitera dig, men får göra det för att identifiera dig eller hitta vapen om du är gripen eller omhändertagen.

10) Polisen följer ofta inte lagen, men de vill samtidigt spara energi och inte strula i onödan, och börjar inte sällan med en vänlig ton. Att visa att en kan sina rättigheter kan ibland räcka för att de inte ska orka. Men de är inte där för din skull, all info som framkommer kan vändas mot dig, och så fort underdånigheten inte är på plats finns risken att våld och hotfullhet kommer fram. Det är vanligt att polisen använder mer våld än vad lagen tillåter, och det finns en stor tolerans för ”övervåld” och för polisen att gå utanför lagens ramar. Polisen ljuger också systematiskt, så lita aldrig på en polis, och minimera det du säger så mycket som situationen tillåter! 

11) Att något är straffbart betyder inte att du behöver bli straffad. Endast en liten, liten del av alla ”brott” som begås leder till fällande dom. Så ha koll på risker, men var inte för ängslig.

12) Det är en beprövad praktik att arbeta med ”vängrupper” vid demonstrationer där det föreligger risker. En ”vängrupp” är 2-5 personer som litar på varandra och backar varandra innan, under och efter en demo/aktion. De kan bygga på existerande relationer och nätverk, eller skapas i samband med en demo/aktion.

Lycka till, gatorna tillhör oss! Vi ses där ute!

Läs mer:

Aktivistens lagbok, Åsa Ågren, Federativs 2012.

Snutkoll.se (hemsida + Facebook)

”Haffakort”

Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning

Inlägget Tillstånd att demonstrera? 12 tips till den demosugna. dök först upp på anarkism.info.

Varför är det då så vanligt att en hör om ”främlingsfientlighet” som om det vore inte bara ett hot, utan ett djupt och växande samhällsproblem? Jo, för att det vi egentligen menar med detta begrepp stavas rasism. Och rasismen är verkligen, minst sagt, en samhällsfara. 

Mattias Gardell skriver i Raskrigaren : Seriemördaren Peter Mangs (2015) att ”[r]asism är det som omvandlar grannar till främlingar”. Vem som görs till främling har inget att göra med exempelvis hur väl förankrad en person är i området. En vit amerikan eller norska bemöts inte med ”främlingsfientlighet”, även om hen är purfärsk i Sverige. Däremot främmandegörs en person med kurdisk, somalisk eller romsk etnisk bakgrund ofta även om hen bott i Sverige hela livet.

Rasism handlar inte minst om föreställningar om vithet. Vi lever i ett rasistiskt system där människor tilldelas vithetspoäng (rasifieras) utifrån bakgrund, bostadsort, namn, språk, hudfärg, religion med mera. Den som hamnar långt ned på skalan blir en ”främling”. Och genom att använda begreppet ”främlingsfientlighet” istället för ”rasism” så bidrar vi till att främmandegöra de av oss som inte svarar upp mot vithetsnormen.

Vi är många som använt uttrycket i ord och text. Men i papperskorgen nu med begreppet ”främlingsfientlighet”!

Aktuellt: Kalla fakta om rasistisk polisprofilering.

Civil Rights Defenders rapport om etnisk profilering (som diskuteras i programmet).

Se också det första kapitlet i Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning om rasismen i brottsbekämpningen.

Inlägget Främlingsfientligheten är ingen samhällsfara dök först upp på anarkism.info.

Anarkism.info podcast styr både upp egna samtal och tar in material utifrån, som föreläsningar eller dylikt. Vill du bidra med material eller ge oss respons så maila kontakt@anarkism.info eller skriv till oss på vår fb-sida.

Om du inte kan spela avsnittet ovan, så finns det även tillgängligt på vår youtube-kanal.

Inlägget Batongerna slår nedåt, föredrag från Anarkistiska bokmässan Stockholm 2017 – anarkism.info podcast #3 dök först upp på anarkism.info.

Som institution står polisen på förtryckets sida. Ordningsmakten och rättssystemet skyddar en djupt ojämlik samhällsordning med våld, ett system som dessutom slår sönder människans och andra levande varelsers livsmiljö. De rikas och mäktigas ”rättigheter” försvaras, medan det skikt av underklassen som uppfattas som hotfullt mot den rådande ordningen kriminaliseras. Därför kan polisen dra åt helvete (FTP), därför är ACAB, All Cops Are Bastards, sant, och därför är polisinstitutionen en fientlig styrka från ett anarkistiskt perspektiv.

Men att polisen är vår fiende betyder inte att vi måste ha en ”platt” syn på polisen, snarare tvärtom. Att känna sin fiende kan vara avgörande. Den person som finns innanför uniformen är inte bara polis, utan har också andra roller och relationer, en del av dem säkert positiva. Det finns viktiga variationer både inom och mellan enskilda poliser, distrikt, enheter och situationer. Polisforskning visar hur många poliser närmar sig yrket med ett omsorgsmotiv och tycker att poliser bör följa lagen, men att detta förändras över tid i riktning mot större tolerans för övervåld och en lägre respekt för lagen. Forskning av bl.a. Rolf Granér och Otto Petersson tyder på att en stor majoritet av de patrullerande poliserna har ett s.k. ”autonomt perspektiv” på lagen. Skillnader mellan individer och polisgrupper kvarstår dock.

Detta är ett av flera skäl att bedriva snutkoll (copwatch), både spontant och organiserat. Det är vanligt att människor går förbi polisingripanden på offentliga platser, eller till och med vänder bort blicken. Detta skapar ett utrymme för ”övervåld” och ”övergrepp”, och det normaliserar och döljer att vi har väpnade styrkor som patrullerar våra gator och kollar att alla, särskilt de som utmanar normerna, sköter sig. (Citationstecken relevant då från ett anarkistiskt perspektiv polisen i sig är ett våldsamt övergrepp.) Anarkister och andra poliskritiker så väl som andra människor utan en naiv snut-tillit gör därför väl i att ha som rutin att stanna upp och iaktta polisens ingripanden, och om möjligt dokumentera. Detta synliggör och problematiserar polisens närvaro och är dessutom ett tillfälle att träna sig i att hantera poliser.

Uppenbar copwatch provocerar ofta polisen, och det är inte ovanligt att de kommer fram och börjar tjafsa, hota och uppmana den som iakttar att lämna platsen eller backa upp. Att det lagliga stödet för att ingripa mot någon som bara står och iakttar är klent bidrar nog till att de ofta inte ingriper direkt med våld, men det går inte att utesluta att en blir avvisad eller ”omhändertagen” eller till och med gripen. Vem en är och vilket mått av underdånighet en visar kan spela stor roll. Var och en måste göra en avvägning mellan den egna (kortsiktiga) säkerheten och det mått av utmaning och konfrontation som är möjligt och lämpligt. Säkerheten gäller också i relation till andra inblandade personer. Vad som eventuellt hänt innan ingripandet vet vi inte, och det finns en risk att den som iakttar uppfattas som orimligt nyfiken eller respektlös. Ju tydligare det är att det är polisen som granskas och ingen annan, desto bättre.

I Sverige är tilltron till polisen hög, och copwatch, både spontant och organiserat, ännu väldigt outvecklat. Här finns det otroligt mycket att göra. Och det är inte svårt. Det är bara att börja genom att lyfta blicken från mobilen och ha lite luft i tidsschemat när en är ute på stan. Nästa gång är det du som blir gripen, och när du själv utsätts för våld, olagligheter eller hotfullt beteende önskar du säkert att det finns människor där som iakttar och bryr sig.

Fördjupning: snutkoll.se, Batongerna slår nedåt : En berättelse om brottsbekämpning.

Inlägget Copwatch – med polisen som fiende dök först upp på anarkism.info.

En person vittnar om hur polisen ska ha tryckt ner en flykting på marken och ett dussintal poliser ska ha stampat på hans huvud innan några boende kom och drog honom undan.

Det är sällan den grekiska polisen går in i Exarchia på det här sättet. Det finns en polisstation i Exarchia övervakad av kravallpoliser. Inatt gick man dock in på torget i Exarchia.

Vid femtiden i morse var en jurist på plats på polisstationen och vittnade om att hen såg många människor med blodigt huvud och en demonstrant var så illa skadad att hans ansikte inte gick att känna igen.

Det är ingen hemlighet att majoriteten av den grekiska polisen stödjer det nazistiska partiet Gyllene gryning. Vid senaste valet hade över 50% av poliserna röstat på partiet. Aktivister som blir arresterade vittnar om nazismen inom polisen. Många blir utsatta för grovt våld och får höra att ”Gyllene gryning kommer att ta hand om er”.

Gårdagens demonstration anordnades med anledning av minnesdagen för upploppen som var starskottet till att militärjuntan som styrde Grekland mellan 1967-1974 störtades. Mer om detta kommer jag att skriva om i ett annat inlägg, som en del av reportaget om Exarchia.

Inlägget Polisen sköt plastkulor mot demonstranter i Aten dök först upp på anarkism.info.