Det är inte bara provocerande, det finns också något befriande med att läsa Max Stirner, den egoistiska anarkismens portalfigur. Utan krusiduller (eller, ja…) riktar Stirner resoluta tacklingar mot alla våra gudar, alla abstrakta storheter som dominerar oss, och lyfter istället fram egenintresset, egenheten, det unika hos oss var och en. Det här är en text …