Det var en gång en djurrättsaktivist på en folkhögskola i Dalarna…
Året är 2019. I Dalarna bestämmer sig några djurrättsaktivister för att demonstrera. En av aktivisterna jobbar som lärare på en av arbetarrörelsens mest prestigefyllda folkhögskolor. Demonstrationen går som planerat, sakligt uttrycker aktivisterna sina åsikter, flera åhörare stannar till och diskuterar. Vissa gillar och andra håller inte med. Som sig bör.
Några dagar efter demonstrationen kontaktar en lokal lantbrukare folkhögskolan, hen hotar samt anklagar läraren för brottsliga handlingar. Läraren hävdar sin oskuld. Lantbrukaren hänger likafullt ut läraren, både i media och till polis, som en ”extremist”. Utifrån lantbrukarens anklagelser startas polisutredningar, en utredning som senare läggs ned och en annan som inte innefattar läraren. Ledningen på folkhögskolan avvaktar inte resultaten av utredningarna utan handlar omedelbart i rädsla för att skolan ska förknippas med ”militant djurrättsaktivism”. Denna ledning består av en styrelse med uppsatta personer inom arbetarrörelsen, ombudsmän/kvinnor på LO och ABF samt en socialdemokratisk riksdagsledamot. Ledningen uttrycker oro för att jordbrukarens anklagelser ska fläcka skolans rykte. Kanske blir ledningen också rädda för att anklagelserna i förlängningen skulle skada socialdemokratin?
Styrelsen och rektorn på socialdemokraternas folkhögskola agerar i detta läge i strid med grundläggande arbetsrätt. I konflikt med arbetsrätten stänger ledningen av läraren ifrån hens tjänst. Samtidigt får läraren och hens familj ta emot hat och mordhot, från jägare, jordbrukare och högertroll. I bakgrunden passar diverse högerpolitiker på att vinna politiska poänger, t ex i kommunfullmäktige samt i parlamentarismens högborg där ärketrollet Bali ser sin chans i riksdagen. Högerpolitiker anklagar folkhögskolan för att fostra ”terrorister”, en anklagelse som i förlängning slår hårt mot läraren som alltmer knuffas ut i kylan av skolledningen. Bakom stängda dörrar verkar ledningen alltmer paranoida, man diskuterar sinsemellan om läraren är en ”vänsterextremist” som har ”infiltrerat” skolan. Ledningen uttalar sig i media, alltjämt med hjälp av negativa associationer om läraren, såsom ”vi på skolan tar såklart avstånd ifrån allt våld”. Ledningen medverkar i socialdemokratisk dagspress och styrelsens ordförande låter sig t.o.m. intervjuas av Jaktjournalen. När SVT hör av sig för intervjuer, av läraren och deltagare på skolan, låser ledningen dörrarna till skolan för utomstående. På folkhögskolans Facebooksida trollar högerdrev mot läraren, skolan låter hat och hot-kommentarer ligga kvar för allmän beskådan ett bra tag innan kräkningarna modereras bort.
När en av deltagarna på skolan slår larm och ifrågasätter om avstängningen av läraren gått rätt till ingriper skolans arbetsgivarorganisation. Det visar sig att ledningen felaktigt stängt av medarbetaren och därför återinsätts hen i tjänst omgående. Dock dröjer det ett bra tag innan läraren är tillbaka på skolan. Förhandlingar inleds mellan skolan och lärarens fackförbund gällande en offentlig upprättelse av lärarens förtroende ifrån skolledningen. Under förhandlingen granskas och ifrågasätts läraren av rektor och styrelseledamöter. T ex undrar ledningen för arbetarrörelsens folkhögskola vad läraren tycker om ”direkt aktion” och om ”våld”. Det tar tre månader innan läraren är tillbaka i tjänst, men med hjälp av sitt fackförbund får läraren igenom alla sina krav. I samband med återgången redogör ledningen offentligt på skolan att man nu har förtroende för sin anställde. Samtidigt hävdar ledningen bakom stängda dörrar att läraren agerat opassande när hen engagerat sig offentligt i en sådan olämplig fråga som djurrätt. T ex kommenterar riksdagsledamoten att ”många bönder är med rätta rädda, vad ska jag säga till bönderna?”.
Under avstängningen, samt när läraren är i aktiv tjänst igen, fortsätter läraren sitt engagemang i djurrättsfrågor. Det dröjer endast några dagar efter återgången innan en jägare mejlar ledningen och ifrågasätter varför skolan har en djurrättsaktivist som anställd. Ledningen konfronterar då återigen läraren, denna gång mer aggressivt än tidigare. Skolans styrelse ställer nu läraren inför ett ultimatum, antingen upphör hen med sitt politiska engagemang annars kommer skolan att avpollettera läraren, trots att det saknas grund för uppsägning. Styrelsen är väl införstådd med att läraren inte gjort något fel, såsom juridiskt (paradoxalt nog sitter styrelsens ordförande till vardags i riksdagens justitieutskott, bl.a är hon delaktig i utredningen om ifall staten ska förbjuda rasistiska organisationer). Att läraren är omtyckt på skolan, både av deltagare och kollegor, verkar oväsentligt för styrelsen. Ledningen menar att det väsentliga är att lärarens agerande riskerar att skada den socialdemokratiska skolans rykte. Läraren argumenterar gentemot styrelsen att det inte är hens agerande som eventuellt skadar skolans rykte utan det är agerandet av en tredje part som utifrån sina politiska motiv använder läraren som ett redskap för att skada skolan. Läraren understryker att en anställd på arbetarrörelsens skola borde ha en ledning som visar klassolidaritet och skyddar personal från yttre hot, framförallt ideologiskt motiverande angrepp från höger. Läraren poängterar självklarheter som att anställda har rätt att utnyttja sin frihet att utrycka sina åsikter. Därefter pressar ledningen läraren med hot om uppsägning. Ledningen börjar samtidigt strategiskt erbjuda läraren möjligheten till en ”fördelaktig överenskommelse” om läraren säger upp sig själv (det är fascinerande hur enkelt chefer kan få till komplexa förändringar på jobbet om det gynnar arbetsköparen!).
På samma gång blir arbetsmiljön på folkhögskolan alltmer ansträngd. Några i personalen slutar och andra som mår dåligt. Läraren får ta emot negativa kommentarer ifrån vissa kollegor om att det är jobbigt att läraren arbetar på skolan, att läraren är ett ”hot” mot deras status. Läraren, som vägrar acceptera styrelsens krav om att hen ska begränsa sitt politiska engagemang och sluta med djurrättsaktivism, vill inte längre jobba kvar på skolan och väljer att ingå en överenskommelse med ledningen. En överenskommelse som innebär att läraren avslutar sin tjänst med en längre uppsägningstid. Ledningen kräver dock att läraren lämnar skolan omgående, endast en dryg vecka efter att läraren återgått i tjänst, med skolans förtroende, och bara några veckor innan slutet på läsåret. Läraren tillåts inte ta avsked av sina kollegor och deltagare. Lärarens tidigare mentorsgrupp kräver dock av ledningen att läraren ska närvara på skolavslutningen. Studierektorn på socialdemokraternas folkhögskola vägrade tillmötesgå deltagarnas önskemål.
En ny värld i våra hjärtan…
År 2019 är djurrätt fortsatt en av de mer politiskt laddade frågorna i Sverige. Det är svårt att sansat diskutera djurrätt utan att behöva försvara varför man inte är en galen terrorist. Via parlamentarismens bakgårdar utövar LRF och jägarlobbyister starka påtryckningar och mobiliserar gentemot privatpersoner såväl som mot organisationer. T ex har Djurfront, Djurens Rätt och läraren på arbetarrörelsens folkhögskola behandlats utifrån lobbyverksamheter som härstammar ifrån dessa intressegrupper. Samarbetet mellan Djurens Rätt och Max avslutades. Vegomässan stängdes ned. Påtryckningarna kan få omfattande konsekvenser för människor som har mindre möjligheter att försvara sig rättvist i media eller mot arbetsköpare. Läraren på socialdemokraternas folkhögskola utmanövrerades av en skolledning helt okunnig om grundläggande djurrättsfrågor. Ledningen var aldrig intresserad att på allvar diskutera djurrätt. Däremot var ledningen väl insatt i den arbetsrätt man gick emot. Detta är en ledning som förväntas kämpa och tillvarata arbetarklassens intressen och uppmana till kritiskt tänkande hos deltagarna samt personalen på skolan. Ledningen gjorde tvärtom. Styrelsen lät en utomstående part, lantbrukaren, sätta agendan i interna angelägenheter gällande personalen. Ledningen föreföll mest vilja göra sig av med den anställde. Därutöver undanhöll ledningen detaljer, såväl för personal, deltagare, som för media, hur skolan resonerat och hanterat avstängningen samt uppsägningen av läraren. Finns det någon annan fråga än djurrätt som hade hanteras lika ängsligt idag?
Vid vissa tillfällen blir det extra tydligt hur viktigt det är med status i den parlamentariska demokratin. När prestige och makt för enskilda riksdagsledamöter hotas säljer det politiska etablissemanget i samma ögonblick ut det opassande. Ibland blir det också påtagligt hur godtyckligt demokratins och rättssystemets spelregler används av politiker och andra makthavare. I fallet med folkhögskolan i Dalarna verkade skolledningen strunta i fackliga rättigheter när bilden av socialdemokraternas statusbygge krackelerade. Det är tyvärr vanligt förekommande att sossarna ”glömmer” sitt radikala förflutna, T ex att vilda strejker en gång i tiden var en vanlig kampmetod, även för sossar. Idag betraktas vilda strejker som extremism. Skolledningens extrema ängslighet gällande ”våld” blottar deras auktoritära inställning i frågan. Ledningen verkade endast intresserad av att demonisera det ”våld” som ”andra” gör. Mönstret känns igen. Alltifrån en begränsad strejkrätt, inskränkt LAS, till enskilda arbetares arbetsmiljö offras i samma ögonblick när sossar med makt ska skydda sig själva och sina luftslott. Maktfullkomliga ”statsbärande” politiska partier tappar till sist perspektiven och gör vad som helst för att behålla makten. Å ena sidan är det är inte konstigt att politiker försöker påverka genom lobbyism. Likväl är det motbjudande när politiker använder sin makt för att trycka ned ”underlägsna”. Kvar blir en glåmig bild av verklighetens socialdemokrati, maktlös, utan ideologiskt innehåll eller moraliskt hjärta och i avsaknad av klassmässig förankring. Det är en socialdemokrati som inte bara i regering eller via riksdagen säljer ut sina värderingar för att klamra sig fast vid makten, utan också kastar sina gräsrötter, partimedlemmar, väljare och anställda till vargarna om det krävs för att ingen ska se att kejsaren är naken.
När sossarna agerar riskerar människor att lämnas i spillror på arbetsplatser. Det kan handla om medarbetare som utmanövreras av chefer, anställda som hängs ut offentligt av ledningen eller personal som allierar sig med makten mot sina kollegor. Splittringar bland medarbetare används gärna strategiskt av arbetsköpare för att kontrollera sina anställda. En underordnad arbetarklass som strider sinsemellan har mindre ork till fackligt engagemang i syfte att försvara sina rättigheter och märker inte när strategiska försämringar implementeras på jobbet av ledningen.
Till slut orkade delar av personalen på folkhögskolan i Dalarna inte bry sig längre, ”det spelar ingen roll vad en säger för det förändrar ingenting ändå”. I samma stund köpte ledningen ut läraren vars politiska engagemang blivit ett problem för kompisgänget i styrelsen. Sossarna på folkhögskolan hade valmöjligheter. De kunde ställt sig bakom lärarens politiska engagemang, tagit det som ett exempel på att någon ”Gör sin röst hörd” (skolans slogan). Grundbulten i skolans agerande är troligen styrelsens rädsla att förlora status. Sossarna verkade ängsliga att inte uppfattas som respektabla av allmänheten. Ängsligheten underbyggde troligen ledningens agerande gentemot läraren. Det är emellertid samma ängslan som i slutändan riskerar att leda till det som sossarna är mest rädd för, att allmänheten ser det Socialdemokratiska Arbetarpartiet som hycklare och partiet hamnar i politisk karantän. Rädslan är befogad, vem vill ha samröre med hycklare?
Folkhögskolan som skolform har historiskt erbjudit människor på samhällets skuggsida möjligheter att utveckla egenmakt. På arbetarrörelsens folkhögskola i Dalarna råder idag helt andra förutsättningar och normer. Istället för att uppmana till kritiskt tänkande och politiskt engagemang, hos deltagare och personal, verkar skolan motarbeta allt och alla som utmanar status quo. I samband med konflikten kring läraren upplevde deltagare att de lämnades vind för våg av skolledningen. Inställda lektioner och brist på lärarvägledning gjorde att deltagare kom med klagomål på skolan och ställde krav till ledningen. De deltagare som var mest kritiska mot ledningen riskerade i slutändan sin gymnasiebehörighet. En av deltagarna fick en varning för att hen opponerade sig alltför mycket. Deltagarna upplevde i slutändan att deras ansträngningar inte gav något resultat. Ledningen verkade mer intresserade av att skydda sin status än att tillmötesgå deltagarnas behov. Hur ska den största deltagargruppen på folkhögskolan idag, ”nyanlända”, förväntas ta sin rättmätiga plats i samhället utifrån detta studieklimat? Vilket ansvar har skolor och politiker för den strukturella rasism som idag begränsar livet för deltagare som vill bygga nya liv i Sverige? Precis som att läraren motarbetades av ledningen kan deltagarnas framsteg hindras när potentater och personal på skolan känner sin makt eller status hotad.
Är det en mörk framtid som väntar med förtyck på arbetsplatser och med begränsad social frihet? Inte nödvändigtvis! Utmaningarna är stora men vi kan agera, ta initiativ, bygga motstånd och vinna mark. Dock kräver kampen att vi mobiliserar och håller ihop. Att vi jobbar strategiskt och kompromisslöst på olika sätt. Såväl via fristående fackförbund, som med organisering och med aktioner på gatan. Solidaritet är grundläggande om vi ska bjuda motstånd gentemot överhögheten i dess olika former, må vara chefer, styrelseledamöter, politiker, journalister, företagare eller lantbrukare. Fallet med folkhögskolan i Dalarna är ett lärorikt exempel hur det kan gå när makthavare inom företag, media och politiken mobiliserar kring ”känsliga frågor”, som djurrätt. Friheten för ”arbetare”, ”aktivister”, ”icke-mänskliga djur”, begränsas till fördel för makthavarnas inflytande. Ängsligheten kring djurrättsfrågor kan vara till vår fördel om vi använder situationen rätt. Det kräver dock att vi sluter upp och kämpar mot makten, mot lagen och mot normer.
Vi som tar striden, ifrågasätter staten och överhöghetens normer, riskerar att hängas ut i media, vår ”status” sätts på spel, vårt arbetsliv kan offras när politiker och chefer manipulerar rättssystemet. Därav är det desto viktigare att vi tar hand om varandra. Vi kan använda deras falskspel till vår fördel, genom deras agerande blir det tydligt vilket samhälle vi inte vill ha. Utifrån deras dystopi bygger vi vår utopi, Vi upprättar samarbeten och strukturer som gynnar solidaritet och omsorg, varigenom vi blir starka och tar kontroll över våra egna liv. Radikal organisering borde vara en av de viktigaste frågorna framöver. Istället för att förlita oss på etablissemanget, politiker eller arbetsköpare, skapar vi obevekligt våra egna frihetliga förutsättningar. På så sätt kan vi börja bo, äta och umgås utifrån andra villkor än idag. Kampen är antikapitalistisk. Om makten, låt vara sossar på folkhögskolan, jägare eller lantbrukare i Dalarna, tror att de kan vinna över oss kommer de att bli besvikna! Berättelsen om folkhögskolan i Dalarna slutar här. Framtidens historia skriver vi tillsammans, idag!
(Idag är läraren med förnyad glöd engagerad i djurrättsfrågor. Hen kan mycket
väl tänka sig att återigen jobba med folkbildning. Däremot kommer läraren
aldrig mer att jobba för en så kallad socialdemokratisk arbetarrörelse.)
Aktionsgrupp Informationsbyrån
