Det är såhär jag vill att vi minns dem, när de är borta, snutarna. Som små fega varelser med trubbiga och vassa vapen, i de rika och mäktigas tjänst. De slår de som ligger ner och tar från de som behöver, de trakasserar, våldtar, mördar, förföljer, eskalerar, skjuter folk i ryggen, övervakar, misstänkliggör, misshandlar, förnedrar och njuter av det. Att kalla dem grisar eller svin vore en förolämpning mot djur som är så mycket bättre än dem. De stänger ner, förbjuder, inhägnar, skyddar massmördare och vapenfabriker, bevakar privilegier, bankar skiten ur strejkande arbetare, beslagtar våra saker såväl som våra drömmar, och kväver kamper för en bättre framtid. De förhindrar hungriga från att äta och skyddar miljardärernas villor, privatjets och lyxyachter. De är inte på fel sida av historien, de ÄR historiens mörka sida.
De fikar och äter bullar, sen åker de ut för att jaga och misshandla bruna människor, hemlösa, papperslösa, eller de som mår psykiskt dåligt. Där de drar fram, minskar friheten och livet skrumpnar som vissna löv på marken en senhöstdag. De är asfalt och betong, vi andra sand och gräs i sprickorna. För varje minut de ”jobbar” blir världen lite sämre, för varenda en av dem som finns ser världen lite gråare ut och snaran kring våra liv och vår frihet dras åt. De är rasister, sexister, homofober och transfober. De är arroganta, inkompetenta, självgoda, korrupta och beroende av de kickar de får när de går till angrepp. De kommer undan med nästan vadsomhelst, eftersom staten inte kan klara sig utan dem, och deras uppblåsta ego matas av mediernas inställsamma budbärarjournalistik. De får alltid komma till tals, de ljuger sig blå, och vi andra får bara på käften. De står i svarta rader som en imperiets rörliga gräns när vi demonstrerar, de står på landets gränser och avhyser behövande med våld, de begränsar vad vi kan göra och säga, och påverkar hur vi tänker. Även för vår inre syn blir det svårt att se bortom de gränser de med våld upprättar – vad döljer sig därbakom, vad skulle vi kunna göra och vara?
Men på varje plats de lämnar eller där de inte är kan vi ta tillbaka livet och färga världen med alla våra uttryck. Vi kan bryta upp asfalt och betong, slå sönder vapen, verktyg och platser för förtryck, och låta världen blomstra igen. För varje av dem som försvinner eller inte orkar gå upp och gå till jobbet på morgonen så föds en värld på nytt. För de är en Sisyphus i stormtruppmundering, som gång på gång rullar upp en sten för ett berg, bara för att se den rulla ner. Deras våld, deras närvaro, deras blotta existens står i motsats till liv, frihet, rörelse och värdighet. Frihet är en grundläggande idé som uppstår spontant och utan yttre instruktion, vilket imaginära revolutionärer skrivna av riktiga människor påminner oss om. De försöker täppa till hål på en oändlig sil. De kan bara stoppa oss tillfälligt, vi rinner som vatten vidare någon annanstans. Stenen rullar alltid ner igen. Så länge vi finns, finns motståndet. Så länge vi lever kommer vi att fortsätta håna, hata, förolämpa och motarbeta dem, och mot deras vilja bygga en bättre värld.
Därför, fortsätt kämpa, fortsätt att på kreativa sätt förolämpa, förnedra, förhindra, fördröja och förfära dessa maktens vidriga agenter. Ta upp deras tid, hjälp dem aldrig, prata aldrig med dem. Skriv ord som blir till vassa projektiler mot dem, och kasta fakta om deras vidriga framfart tillbaka i ansiktet på dem så att de ryggar tillbaka, likt de gör när svärmar av gatsten flyger mot dem och deras fordon när de angriper oss och våra demonstrationer. Sprid samma fakta till allmänheten, och odla snuthat bland familj och vänner. Vilseled dem, frita folk de tar fast, slå sönder deras utrustning när de är borta, blockera dem, visa att de aldrig är välkomna, att de är hatade, avskydda och patetiska, och framförallt fortsätt riva fängelset vi befinner oss i så fort de är någon annanstans.
För då kommer det komma en dag när de är ett minne blott, som likt en mardröm bleknar, blir till tunn och oformligt stigande rök, tills även den suddas ut i etern och inte längre finns. Vi hatar polisen idag, för att de inte ska finnas imorgon. Låt inga stater, lagar eller förmaningar förändra det.
