Är skramlet från nyckelknippor frihetens ljud? ”Nycklar till framgång”, ”Nyckeln till frihet”? Men nycklar finns bara där lås finns, och där lås är finns alltid (?) privat ägande och hierarkier. Från början, och i den så kallade naturen, finns inga lås.
Under en period som nybliven anarkist experimenterade jag/vi med ett måhända halvgalet (humoristiskt? moralistiskt?) personligt motstånd mot lås. Under flera år, när barnen var små, var ytterdörren till vår lägenhet i princip alltid olåst. Det var väldigt smidigt, och problemfritt. I princip. Under samma period försökte vi nämligen också praktisera ett öppet hem, samtidigt som vi hade (och alltid har haft) vänner och bekanta som verkligen lever eller levt långt ute i samhällets marginal. Vi började låsa efter att vi en dag hittat en kraftigt berusad, hemlös och inte helt stabil vän med tungt blandmissbruk i soffan… Även cykeln lämnade jag under samma period olåst. Eller ja, jag låste den, men lämnade nyckeln på pakethållaren och skrev en lapp till aspiranter på cykeln och bad en höra av sig om en ”lånade” den. Givetvis försvann den. Sen dess har jag inte haft någon cykel, och njuter istället av den motion och långsamhet som promenerandet ger, eller av kollektivt resande. Mestadels.
Våra samhällen är uppbyggda kring den ojämlika fördelningen av privat ägande, och byggnader, bilar och prylar skyddas alltid och har i detta system alltid skyddats av lås. Och framför låsen har arméerna placerats. Nyckeln är ett defensivt vapen, och ett frö till militarism.
Nycklarna har blivit vårt fängelse, bokstavligt och metaforiskt. Till och med soporna har idag ofta lås, och hindrar behövande människor från att dumpstra fullt ätlig mat. Också privat låser vi in oss själva bakom dörrar och lösenord. Hur massiva låsen är säger mer om samhällets ojämlikhet, våra rädslor och vår människosyn än om vårt behov av säkerhet. För de rika och kapitalisterna räcker det inte med lås, det behövs gränser, murar och beväpnade styrkor i form av militär, polis och ordningsvakter för att skydda överflödet från bättre behövande.
Lås är våldsbejakande, och generellt sett dessutom ett våldsflöde som rör sig nedåt i hierarkierna. Ett icke-auktoritärt samhälle måste därför i slutändan vara ett samhälle utan lås, murar och gränser.
Bryt bojorna, riv murarna, krossa gränserna, montera ned alla lås. Men låt de mäktigas lås stå först på agendan.
