De fikar och äter bullar, sen åker de ut för att jaga och misshandla bruna människor, hemlösa, papperslösa, eller de som mår psykiskt dåligt. Där de drar fram, minskar friheten och livet skrumpnar som vissna löv på marken en senhöstdag. De är asfalt och betong, vi andra sand och gräs i sprickorna. För varje minut de ”jobbar” blir världen lite sämre, för varenda en av dem som finns ser världen lite gråare ut och snaran kring våra liv och vår frihet dras åt. De är rasister, sexister, homofober och transfober. De är arroganta, inkompetenta, självgoda, korrupta och beroende av de kickar de får när de går till angrepp. De kommer undan med nästan vadsomhelst, eftersom staten inte kan klara sig utan dem, och deras uppblåsta ego matas av mediernas inställsamma budbärarjournalistik. De får alltid komma till tals, de ljuger sig blå, och vi andra får bara på käften. De står i svarta rader som en imperiets rörliga gräns när vi demonstrerar, de står på landets gränser och avhyser behövande med våld, de begränsar vad vi kan göra och säga, och påverkar hur vi tänker. Även för vår inre syn blir det svårt att se bortom de gränser de med våld upprättar – vad döljer sig därbakom, vad skulle vi kunna göra och vara?

Men på varje plats de lämnar eller där de inte är kan vi ta tillbaka livet och färga världen med alla våra uttryck. Vi kan bryta upp asfalt och betong, slå sönder vapen, verktyg och platser för förtryck, och låta världen blomstra igen. För varje av dem som försvinner eller inte orkar gå upp och gå till jobbet på morgonen så föds en värld på nytt. För de är en Sisyphus i stormtruppmundering, som gång på gång rullar upp en sten för ett berg, bara för att se den rulla ner. Deras våld, deras närvaro, deras blotta existens står i motsats till liv, frihet, rörelse och värdighet. Frihet är en grundläggande idé som uppstår spontant och utan yttre instruktion, vilket imaginära revolutionärer skrivna av riktiga människor påminner oss om. De försöker täppa till hål på en oändlig sil. De kan bara stoppa oss tillfälligt, vi rinner som vatten vidare någon annanstans. Stenen rullar alltid ner igen. Så länge vi finns, finns motståndet. Så länge vi lever kommer vi att fortsätta håna, hata, förolämpa och motarbeta dem, och mot deras vilja bygga en bättre värld.

Därför, fortsätt kämpa, fortsätt att på kreativa sätt förolämpa, förnedra, förhindra, fördröja och förfära dessa maktens vidriga agenter. Ta upp deras tid, hjälp dem aldrig, prata aldrig med dem. Skriv ord som blir till vassa projektiler mot dem, och kasta fakta om deras vidriga framfart tillbaka i ansiktet på dem så att de ryggar tillbaka, likt de gör när svärmar av gatsten flyger mot dem och deras fordon när de angriper oss och våra demonstrationer. Sprid samma fakta till allmänheten, och odla snuthat bland familj och vänner. Vilseled dem, frita folk de tar fast, slå sönder deras utrustning när de är borta, blockera dem, visa att de aldrig är välkomna, att de är hatade, avskydda och patetiska, och framförallt fortsätt riva fängelset vi befinner oss i så fort de är någon annanstans.

För då kommer det komma en dag när de är ett minne blott, som likt en mardröm bleknar, blir till tunn och oformligt stigande rök, tills även den suddas ut i etern och inte längre finns. Vi hatar polisen idag, för att de inte ska finnas imorgon. Låt inga stater, lagar eller förmaningar förändra det.

Inlägget Minnet av förtryck dök först upp på anarkism.info.

På kort tid har snuten mördat 3 personer, ingen av dem beväpnad med ett eldvapen. Att liberaler skriker att vi måste reformera snuten nu, det hjälper inte, en utbildning i empati (?) kommer inte att få stopp på den statliga legala mördarmaskinen ”Polismyndigheten”. Lösningen är att bygga ett samhälle som är grundat på solidaritet och ömsesidig hjälp, utan utrymme för hierarkier och auktoriteter. Men det här samhället skapas inte genom reformer. Inte genom att reformera snuten till att bli en snäll och förståelig myndighet, inte genom att rösta för en snällare auktoritet eller genom att stifta lagar och införa domstolar.

Och det här förstår vi genom att titta på vilken roll snuten spelar i samhället. Är de till för att skydda dig, eller finns de här av någon annan anledning? En form av ”polisväsen” har funnits i samhället sedan antiken, men det ”polisväsen” som vi är bekanta med idag, det infördes för att hålla ordning på arbetarna. Och än idag så är det snutens största uppgift. Se bara på forskningen, vilken samhällsklass tillhör majoriteten av fångar? Överklassen står för en stor del av brottsligheten här i Sverige, ändå är det inte de som sitter bakom galler. Och för att inte tala om hela processen, från att ha mött snuten på gatan till att möta fångvakter i cellen. ”Alla är lika inför lagen” är rena rama tramset. Alla som någonsin har haft något att göra med snuten vet att det här inte stämmer. Till och med snuten själva vet att det här inte stämmer. Den som tror på det här förnekar verkligheten eftersom att det gynnar hens egna intressen.

Så varför är de här? För att försvara staten självklart, och alla hierarkier som den upprätthåller. I ett kapitalistiskt system som vi lever i, är snuten till för att se till att klassamhället upprätthålls, även om det måste ske genom hot och våld. I ett annat system som tex det spårade socialistiska experimentet ”Soviet” var snutens roll att försvara staten från ”kontrarevolutionärer”, dvs olydiga arbetare. Alltså har snutens roll alltid varit att skydda staten från det som kan ta ner den. Men vad har det här att göra med senaste tidens skjutningar? Det verkar inte alls som att snuten visste vilken samhällsklass dessa offer tillhör? Självklart måste snuten se till att hålla ordning på gatan i övrigt, så de skjuter på allt som rör på sig. Deras inställningen är att skjuta först, fråga sen. Det är bara det här att människor som hamnar i situationer med snuten tenderar att tillhöra arbetarklassen. I många situationer går snuten på det som kanske visar tydligt ens status i samhället som exempelvis ett medicinskt tillstånd eller hudfärg.

Vi lever i ett system som bygger på auktoritet och maktspel, vi lever i ett system där marknaden och staten styr våra liv, och de som tjänar på det här kommer inte att införa ”en snäll och empatisk Polismyndighet” för att dess syfte är att vara just precis tvärtom. Och när vi bygger ett nytt frihetligt samhälle måste vi utgår från att något likt ett ”polisväsen” inte kommer att vara nödvändigt för att upprätthålla ett sådant samhälle. Det är helt legit att hata snuten! Snuthat innebär solidaritet. För alla som trakasseras, för alla som har mördats och för alla frihetskämpar som sitter inlåsta. Det finns ingen anledning att hålla tillbaka mot snuten, attackera dem med full kraft och vänta inte på ”det rätta tillfället” för att det rätta tillfället existerar varje dag, så länge förtryckarmekanismen lever så lever snuthatet. Den enda legitimitet som vi behöver är snutens blotta existens, och den har vi.

Inlägget Snuthat är helt legit dök först upp på anarkism.info.