Vi står i solidaritet med kamrater i Prosfygika, Aten, i så kallade Grekland, som den senaste tiden har attackerats av staten.

Prosfygika är squats där folk i 14 år genom självorganisering bland annat tillhandahåller sjukvård, bibliotek och utbildning för den som behöver.

Sedan i början av juni har snuten trappat upp repressionen och attackerat Prosfygika. Allt som kamrater tillsammans har byggt upp under flera år är nu i fara.

Kamrater i Prosfygika har bett om internationell support. Vi står såklart i solidaritet med Prosfygika. Genom direkt aktion och självorganisering behöver vi som radikal rörelse bygga upp våra egna strukturer och försvara dessa när så behövs.

HANDS OFF PROSFYGIKA!

————————-

We stand in solidarity with comrades in Prosfygika, Athens, in so-called Greece, which has recently been attacked by the state.

Prosfygika are squats where people for 14 years, through self-organization, provide among other things, healthcare, libraries and education for those who need it.

Since the beginning of June, the cops has stepped up the repression and attacked Prosfygika. Everything that comrades have built up together over several years is now in danger.

Comrades in Prosfygika have called for international support. Of course, we stand in solidarity with Prosfygika. Through direct action and self-organization, we as a radical movement need to build up our own structures and defend them when necessary.

HANDS OFF PROSFYGIKA!

——————————-

Läs mer/Read more:
->  https://sykaprosquat.noblogs.org/english/collective-memory/

-> https://en.squat.net/2024/06/28/athens-call-for-internationalist-solidarity-for-the-community-of-squatted-prosfygika/

Inlägget HANDS OFF PROSFYGIKA! dök först upp på anarkism.info.

Ja, inte bara det, där forskningen förut tydligt visat att skogsavverkning har en negativ effekt på klimatet, framstår det nu också som allt tydligare att hur en skog sköts är nära på lika viktigt både i frågan om hur ekosystem bevaras och hur klimatet påverkas. Många länder, däribland Sverige, skryter ofta och gärna om sin skogsvård, som framställs som en slags win-win situation där markägare tjänar pengar och miljön förbättras. Men faktum är att den typ av ”monoskogar” – det vill säga skogar som består av enbart en eller ett fåtal sorters träd, och som ”underhålls” genom att bråte och undervegetation i viss mån plockas bort, är en lika stor bov när det gäller att förstöra ekosystem och reducera bindandet av växthusgaser. (För mer perspektiv på hur svensk så kallad skogsvård fungerar, se poddserien Det var en gång en skog)

När det gäller Hambacher-skogen så har även den historiskt redan decimerats – enbart en tiondel av skogen återstår, och mer ska bort, för att ge plats åt en kolgruva (Någon borde kontakta Miljöpartiet, de älskar ju kolgruvor!). Många tycker att det här är precis så fruktansvärt som det låter, och miljöaktivister var förstås inte sena med att börja göra motstånd. Sedan 2012 har den avverkningshotade skogen till och från ockuperats för att stoppa kolgruvan och skövlingen. Aktivisterna har byggt träkojor och annan infrastruktur, och förutom att motsätta sig den dubbla miljöförstöringen så vill de också med sin ockupation och organisering visa på ett alternativ.

Myndigheter är förstås alltid på jakt efter skäl att underminera och vräka sådana företag – inte bara för att ge plats åt finansiella intressen i form av de som vill tjäna pengar på skövling och kolgruvor, utan även helt enkelt för att de vill slå ner på allt som inte rättar sig in i ledet under statens kontroll. Detta var uppenbart tidigare i år då det autonoma området La Zad i Frankrike angreps, trots att (eller kanske på grund av) myndigheterna meddelat att planerna på det flygplatsbygge som kampen där handlade om nu lagts på hyllan för gott. Men för att inte helt förlora ansiktet behöver staten ständigt påminna människor vem det är som bestämmer, och får alltför många för sig att på ett organiserat sätt utmana dess auktoritet, även om det sker helt fredligt, så kommer de att angripas med våld, trakasserier och medialt förtal.

Nu har så myndigheterna i Tyskland hittat sitt svepskäl, och det blev, ironiskt nog, sommarens alla skogsbränder som fick agera alibi. Skogsockupationen ska alltså utrymmas på grund av risk för bränder, som det inte krävs någon större fantasi för att koppla till de pågående klimatförändringarna orsakade av bland annat just – skogsskövling och förbränning av fossila bränslen som kol. Det är nästan som om någon tysk myndighet har lite av ett makabert sinne för humor.

Så, sedan några dagar tillbaka, angrips ockupationen av snutar som river ner kojor och misshandlar människor. Aktivisterna står emot och återuppbygger så gott det går, och tiden får utvisa om de lyckas vinna kampen. Att lita till parlamentariska krafter, som det tyska gröna partiet, om någon nu fortfarande hyser illusioner om sådana, ter sig rätt hopplöst, då de precis som sin svenska motsvarighet inte verkar förmögna till något annat än att snabbt backa från sina viktigaste miljömål när lukten av makt når dem. Även när de till synes motsätter sig skövling och byggen av exempelvis kolkraftverk är dessa partier som oftast i princip betydelselösa, inte minst för att parlamentarismen är en sådan trög process, och skövlingar ibland behöver stoppas med kort varsel. Att sådant kan ske framgångsrikt med ockupationer och direkt aktion kan vi också se här hemma i Sverige, med bland annat Ojnareskogen som exempel.

För mer radikala perspektiv på skogskamper kan ni bland annat lyssna på podden A-Ordets senaste avsnitt.

Inlägget Angrepp mot Hambacherskogen dök först upp på anarkism.info.

En av många viktiga aspekter av framgångsrik organisering brukar kallas för eskalation. Eskalation handlar om att börja konflikter på rätt nivå, för att sedan skruva upp trycket. Om en eskalation genomförs på ett bra sätt kommer det att starkt bidra till att organiseringens mål kan uppnås, och därför är det något som är viktigt att ha i åtanke. Men vad exakt innebär det här egentligen?

Låt oss ta ett konkret exempel. Vi kan tänka oss att människor i ett bostadsområde är missnöjda med boendeförhållandena – det kan vara orimliga hyreshöjningar, eftersatta reparationer, eller annan försummelse från hyresvärdens sida. När det gäller sådana bostadsfrågor så går tankarna för många ganska snabbt till hyresstrejk. Det är en taktik som många gånger har visat sig vara framgångsrik, och det är ett utmärkt exempel på självorganisering.

Men för boende som precis börjar komma underfund med att de vill göra något åt sina problem, och att de inte är ensamma om det, är det knappast en rimlig åtgärd. Vid en strejk är det oerhört viktigt att redan i början ha så mycket resurser bakom sig som möjligt. Om några få personer plötsligt går ut i en hyresstrejk kan det både vara överrumplande och lite väl offensivt för grannar och andra potentiella allierade, och inte särskilt farligt för hyresvärden eftersom det bara är en isolerad händelse som kan ignoreras eller snabbt slås ned.

Snarare än att hoppa direkt till hyresstrejk behöver de boende alltså först få en överblick över situationen, och nå ut till så många potentiella allierade som möjligt. De behöver bedriva basbyggande, de behöver synliggöra problemen, och de behöver få med så många som möjligt av de boende på tåget. Från att affischera, att knacka dörr, till att bjuda in till möten för alla boende för att diskutera situationen.

Ofta visar det sig att många känner likadant och har upplevt samma problem. Vissa har säkert också erfarenhet av andra liknande situationer och kan bidra med värdefull kunskap. Plötsligt börjar alla känna sig delaktiga och en gemenskap byggs upp. När det här börjar falla på plats, är det dags att ta itu med problemet, och börja konfrontera hyresvärden. Hyresvärdar är vanligtvis ovana med att boende själva börjar organisera sig och göra motstånd, och kan därför bli överrumplade.

Amerikanska solidaritetsnätverket Seattle Solidarity Network, brukar till exempel ofta ta sig an problem med uteblivna återbetalningar av depositioner eller andra försummelser från hyresvärdars sida. En taktik de då har använt är att tillsammans – det kan vara upp till 20-30 personer – besöka hyresvärden och överlämna en skrivelse som sammanfattar problemen och presenterar vad de boende anser är lösningen.

Det här är en smart maktdemonstration. De boende har hittills inte gjort någonting, förutom att peka på de existerande problemen, men samtidigt också visat sin styrka. Det är som ett förtäckt löfte om upptrappning – vi är många, och vi kommer att se till att det här åtgärdas. Hyresvärden får möjlighet att agera, och ofta visar sig det här vara tillräckligt då hyresvärden snabbt får kalla fötter vid insikten att ett organiserat kollektiv står på andra sidan. Denna lågintensiva aktivitet vid inledningen av en konflikt är alltså taktiskt gynnsam på flera sätt.

Å ena sidan görs inga onödiga upptrappningar som behöver få konsekvenser för någon och som kostar mycket tid och energi, å andra sidan tenderar sådana mjukstarter att sänka tröskeln och få med så många som möjligt i organiseringen. Många har trots allt antagligen själva inte drivit en bostadskonflikt, och de har av staten och kapitalet fått höra att de inte kan det. Genom att börja i det lilla, att sätta fingret på problemet, och att synliggöra det med möten, flygblad och nätverkande, kommer de som deltar förmodligen att känna att det här är rimliga åtgärder, samtidigt som aktiviteterna bygger självförtroende och stärker gemenskapen och solidariteten.

Tyvärr är det inte alltid som hyresvärden genast inser allvaret i det som sker, och det kan hända att de boendes krav ignoreras även när de framförs som ett kollektiv. När möjligheterna därför uttömts att på detta sätt få resultat, är det dags att eskalera konflikten. Fördelarna är många. De som är nya och tveksamma har fått självförtroende, och samtidigt inser nu de boende genom sin egen kamp att hyresvärden struntar i deras mycket rimliga invändningar.

När de har försökt att öppet resonera med hyresvärden, har de både byggt upp en legitimitet som kan användas i press och sociala medier, och själva insett att det krävs mer för att nå framgång. De eskalerade åtgärderna kommer därför att kännas helt rimliga, både för folk som kanske i början var tveksamma till att organiseringen kunde leda någonvart, och för de som betraktar konflikten utifrån. Nästa åtgärd kan exempelvis vara att hålla en demonstration utanför hyresvärdens kontor.

Det här är ingen mall för hur boendeorganisering nödvändigtvis måste gå till, utan bara ett exempel på hur eskalation fungerar. Varje fas i konflikten bygger upp momentum för rörelsen, och varje eskalationssteg känns naturligt eftersom mindre kännbara och militanta alternativ uttömts. Till slut kan det hamna i ett läge där något som exempelvis en hyresstrejk, självreducering eller till och med ockupation blir aktuellt.

Ett exempel på en lyckad sådan var när boende i Parkdale, Toronto, gick ut i hyresstrejk. Från början var de flesta ganska nya och oerfarna, och tankar på hyresstrejk var långt borta när de började hålla regelbundna möter i sina trapphus och kvarter. Men med tiden och erfarenheten av hur de behandlades av hyresvärden, var det inte sällan de som från början var tveksamma och minst radikala som började ropade högst på hyresstrejk.

En eskalation tornar också upp sig hotfullt för den som konflikten drivs mot. Genom att steg för steg höja militansen hålls hyresvärden på tårna, ofta gissandes vad de boende ska hitta på härnäst, som när en sitter i soffan och gömmer sig bakom kudden under en skräckfilm. Det uppstår alltså inte bara ett folkligt momentum, utan också en slags psykologisk press, när den självorganiserade gemenskapen ställer krav, och sedan också genomför aktioner när kraven inte tillgodoses.

En eskalationsplan behöver inte se ut som en perfekt spikrak graf, utan är helt enkelt en aspekt som kan vägleda organisering. De som driver en konflikt behöver hela tiden tänka några steg framåt, och under konfliktens gång, när olika aktioner eller konfliktåtgärder diskuteras och planeras, fråga sig: ”Matchar det här ungefär vår eskalationsnivå?” När svaret är jakande, blir resultatet ofta riktigt bra. Det finns förstås många andra aspekter som är superviktiga att tänka på under en konflikt, och alla konflikter kommer att se lite olika ut, men en eskalationsplan är alltid en väldigt bra taktik att ha i verktygslådan.

Inlägget Att eskalera en konflikt dök först upp på anarkism.info.