Iofs kan det vara hjälpligt att fundera i åtskilda strata gällande anarkismen, men tyvärr tror jag det kan bli dumt också, lite som om det finns strikta uppdelningar som är lätta att göra.

Även om det finns något sådant som individualistiska socialister så är det ju inget som hindrar dessa från att samarbeta ömsesidigt och genomföra mycket mer än vad något kollektivistiskt segt-sitta- och rösta efter minimal diskussion i lokalgruppen där auktoritet ges utifrån ”antal-år-som-medlem/heder”. Paketlösnings-anarkismen ger jag inte mycket för, även om det såklart är bra om en övergripande rörelse har vissa gränsdragningar gällande t.ex. sexism. Vilket den absolut inte har idag.

En del inom ”rörelsen” använder ju individualism som något per definition negativt och direkt sammanhängande med ”liberalism”, som dom egentligen(tänker jag) menar nyliberalism med.

Så länge det inte bekräftar rasism, fascism, varugörande av mänskor, gud, och nyliberalism, tycker jag ibland att det ideologiska snacket kan gå till överdrift. En del på vänsterkanten verkar ju vilja försvara ”svenska” ”jobb” som om dom gläds åt smulorna, som nyliberalerna/rasist”genierna” av ”varm” ”empati” kastar. Arbetare borde inte bara strejka, dom borde lämna sina arbeten rakt av och angripa dom som följer någon slags marknadslogik och tror det är ”god etik” att ta ”det som bjuds”. Som om den eller de som inte tar det som bjuds ”lever i förnekelse mot geni-myten”, eller går att blidkas med något särskilt erbjudande eller saliggörande ”kunskap” från någon träsmaks-seg akademiker.

Apropå nationalism, så tänker jag att det är lång, lång väg kvar att gå, och att det också går att förstå att alla inte i första hand vill offra sina enda liv för ett slags 200-år-i-framtiden-mål om 0 gränser, alternativ köpa någon töntig kultur-journalist-”ikon” ”sanningar” om socialpsykologi(relationer, osv).

Så här: den gemensamma stadgan: Vi är emot sexism. Jättekort historik, knappt några gränsdragningar. Självklart finns det uppenbara grunder för begreppet, men sedan kan det svaja en hel del tycker iaf jag.

Trots att det är relativt otydligt och ogemensamt specifierat, överreagerar ändå en del om t.ex. någon ny självorganiserad grupp inte direkt skriviet ”vi är emot sexism”, som om dom annars är FÖR sexism. Läs på t.ex. wikipedia(valfri språkversion) eller någon bok, så går det att se skiljelinjer. Även bland mänskor som kallar sig frihetliga socialister, anarkister, finns det skilda uppfattningar. Ändå ”vi är emot sexism”. Svårt att veta exakt vad, och var gränserna går, och hur det praktiskt är tänkt att bekämpas/hanteras. Det går inte heller att kräva förkunskaper i stil med judith butler osv för att någon ska förstå och känna vilken grupp vilket sammanhang som passar bra. Övergripande rörelser skiljer sig en hel del internationellt.

Rasism hanteras mycket bättre. Men samtidigt, ta t.ex. vänsterpartiet, som jag inte tror någon skulle kalla rasistiskt, eller nationalistiskt, så är dom ju ändå för att bibehålla t.ex. migrationsverk och ha ett reglerat mottagande av flyktingar.

Alla ideologier – marxism, kommunism, socialism, anarkism osv – speglas i mer ytliga kulturella fenomen och identiteter i samhället. Så det är inget unikt med anarkism, men inte heller något som är inneboende i den eller urskiljer den från andra socialistiska tendenser. Därför tycker jag att termen ”småborgerliga identitära” är rätt irrelevant när det gäller diskussioner om anarkism.

Vad gäller ”individualistiska socialister” så är det en benämning som från ett perspektiv skulle kunna fungera (jag är dock osäker på vad det innebär rent praktiskt när det gäller ”aktion”), men de flesta anarkister skulle nog säga att anarkismen är en syntes av det individualistiska och det kollektiva (med olika betoning för olika tendenser och historiska rörelser). Sen är väl frihetlig socialism en mer vedertagen term om en nu vill ställa anarkismen i relation till socialismen.

Jag gillade biten gällande att agera konstruktivt istället för blott reaktivt. Något jag i ärlighetens namn skulle säga att anarkister är ganska bra på.

Jag börjar fundera på om det möjligen finns två strata gällande aktion i anarkismen, den småborgerliga identitära och vad som kanske skulle kunna kallas för individualistiska socialister?

Ha det bra.