Angrepp mot Hambacherskogen

Hambacherskogen är en 12 000 år (!) gammal skog i västra Tyskland. Det är en av centraleuropas sista blandskogar, vilket innebär att dess ekosystem är unikt och helt livsviktigt för en rad olika arter. Dessutom består skogen delvis av träd som är uppåt 300 år gamla, och därmed skulle en ödeläggelse av den kvarvarande delen av skogen inte bara skada en rad arter och äventyra ett unikt ekosystem, utan bokstavligt talat ta 100-tals år att återställa, och dessutom påverka klimatet då skogar binder växthusgaser.

Ja, inte bara det, där forskningen förut tydligt visat att skogsavverkning har en negativ effekt på klimatet, framstår det nu också som allt tydligare att hur en skog sköts är nära på lika viktigt både i frågan om hur ekosystem bevaras och hur klimatet påverkas. Många länder, däribland Sverige, skryter ofta och gärna om sin skogsvård, som framställs som en slags win-win situation där markägare tjänar pengar och miljön förbättras. Men faktum är att den typ av ”monoskogar” – det vill säga skogar som består av enbart en eller ett fåtal sorters träd, och som ”underhålls” genom att bråte och undervegetation i viss mån plockas bort, är en lika stor bov när det gäller att förstöra ekosystem och reducera bindandet av växthusgaser. (För mer perspektiv på hur svensk så kallad skogsvård fungerar, se poddserien Det var en gång en skog)

När det gäller Hambacher-skogen så har även den historiskt redan decimerats – enbart en tiondel av skogen återstår, och mer ska bort, för att ge plats åt en kolgruva (Någon borde kontakta Miljöpartiet, de älskar ju kolgruvor!). Många tycker att det här är precis så fruktansvärt som det låter, och miljöaktivister var förstås inte sena med att börja göra motstånd. Sedan 2012 har den avverkningshotade skogen till och från ockuperats för att stoppa kolgruvan och skövlingen. Aktivisterna har byggt träkojor och annan infrastruktur, och förutom att motsätta sig den dubbla miljöförstöringen så vill de också med sin ockupation och organisering visa på ett alternativ.

Myndigheter är förstås alltid på jakt efter skäl att underminera och vräka sådana företag – inte bara för att ge plats åt finansiella intressen i form av de som vill tjäna pengar på skövling och kolgruvor, utan även helt enkelt för att de vill slå ner på allt som inte rättar sig in i ledet under statens kontroll. Detta var uppenbart tidigare i år då det autonoma området La Zad i Frankrike angreps, trots att (eller kanske på grund av) myndigheterna meddelat att planerna på det flygplatsbygge som kampen där handlade om nu lagts på hyllan för gott. Men för att inte helt förlora ansiktet behöver staten ständigt påminna människor vem det är som bestämmer, och får alltför många för sig att på ett organiserat sätt utmana dess auktoritet, även om det sker helt fredligt, så kommer de att angripas med våld, trakasserier och medialt förtal.

Nu har så myndigheterna i Tyskland hittat sitt svepskäl, och det blev, ironiskt nog, sommarens alla skogsbränder som fick agera alibi. Skogsockupationen ska alltså utrymmas på grund av risk för bränder, som det inte krävs någon större fantasi för att koppla till de pågående klimatförändringarna orsakade av bland annat just – skogsskövling och förbränning av fossila bränslen som kol. Det är nästan som om någon tysk myndighet har lite av ett makabert sinne för humor.

Så, sedan några dagar tillbaka, angrips ockupationen av snutar som river ner kojor och misshandlar människor. Aktivisterna står emot och återuppbygger så gott det går, och tiden får utvisa om de lyckas vinna kampen. Att lita till parlamentariska krafter, som det tyska gröna partiet, om någon nu fortfarande hyser illusioner om sådana, ter sig rätt hopplöst, då de precis som sin svenska motsvarighet inte verkar förmögna till något annat än att snabbt backa från sina viktigaste miljömål när lukten av makt når dem. Även när de till synes motsätter sig skövling och byggen av exempelvis kolkraftverk är dessa partier som oftast i princip betydelselösa, inte minst för att parlamentarismen är en sådan trög process, och skövlingar ibland behöver stoppas med kort varsel. Att sådant kan ske framgångsrikt med ockupationer och direkt aktion kan vi också se här hemma i Sverige, med bland annat Ojnareskogen som exempel.

För mer radikala perspektiv på skogskamper kan ni bland annat lyssna på podden A-Ordets senaste avsnitt.