Hur startades Green Anti-Capitalist Front?

GAF växte fram ur en arbetsgrupp inom London Anarchist Federation. Vi diskuterade ekologi och Extinction Rebellion (XR), som just då figurerat i nyheterna på grund av blockader av broar i London, kom på tal. Vi var kritiska till deras taktik, framför allt samarbetet med polisen och den inte helt transparenta organisationsstrukturen, men vi ville inte heller bara cyniskt sitta vid sidan om och inte göra något annat än att kritisera. Vi hade också just deltagit i den nystartade London AntiFascist Assembly (LAFA) som är en allians av olika vänstergrupper runtom London som alla vill konfrontera fascism. Så GAF inspirerades av dessa två rörelser i sitt inledningsstadium.

Såvitt vi har kunnat se så har ni deltagit i klimataktioner runtom London. Är gruppen främst inriktad på det här området? Är ert mål att expandera, eller försöker ni kanske snarare att länka upp med liknande initiativ på andra håll?

Vi ser GAF som en samlande symbol för autonoma rörelser vartsomhelst i världen, och har uppmuntrat de som kontaktat oss och visat intresse, men vill samtidigt undvika en situation där London ses som centrum för en global rörelse. Även lokalt siktar vi på att vara ett nätverk av etablerade grupper och enskilda individer snarare än en formell grupp med en centralkommitté. Ett av de främsta syftena med GAF var att sammanföra grupper och individer som inriktar sig på miljöfrågor och aktioner, men med en antikapitalistisk förståelse av orsakerna, med mer traditionella socialistiska grupper som förstår att miljöförstörelse och ekologisk förödelse är något de behöver konfrontera. Snarare än att skapa ännu en grön eller socialistisk grupp så vill vi bygga nätverk och en större kollektiv kraft.

Vilka ser du som de huvudsakliga hoten mot vår miljö idag?

1) Kapitalistiskt vinstmotiv och marknadskonkurrens som innebär ett oupphörligt förbrännande av fossila bränslen, utvinning av resurser, nedskärningar i produktionskostnader och ökad varukonsumtion.

2) Ökad nationalism, fascism, och förstärkandet av våldsamma gränser, som skapar illusionen att ett land på egen hand kan undkomma eller mildra inverkan av globala klimatförändringar samtidigt som det värsta lidandet externaliseras till världens fattigaste och mest marginaliserade befolkningsgrupper.

3) Massrörelsers accepterande av skenbara lösningar som syftar till att ytligt ”gröntvätta” (greenwash) kapitalistiska sociala relationer och varor utan att ta itu med de grundläggande problemen.

Ni pekar specifikt på kapitalismen som en central del av problemet, och påtalar att klasskampen är absolut nödvändig som en del av klimatkampen. Varför är detta så viktigt?

Kapitalismen kan inte existera utan en klassuppdelning, hur en nu exakt förstår denna uppdelning, och de som har makten att ackumulera kapital vill behålla den makten. Kapitalismen utgår inte från en rationell distribution av resurser, utan från en strikt disciplinering av arbetare och konsumenter så att värde, i form av kapital, kan omdirigeras till den kapitalistiska klassen.

Det här står i motsättning till tanken att människor och samhällen ska kunna bestämma över sin tid, energi och sina resurser på ett autonomt sätt. Vårt eget klassintresse är tätt sammanlänkat med att vi upprätthåller en planet vi kan bebo såväl som ett ekosystem vi kan leva i.

Vad har ni för mål, och vad för slags praktik föreslår ni för att nå dem?

Vi tror att en mångfald av taktiker är viktig, vilket gör att vi kan stödja XRs aktioner även om de inte uttryckligen stödjer våra. Men vi är också en helt ny grupp och de specifika praktiker vi kommer att stödja och använda oss av kommer att bero på vilken riktning denna växande rörelse utvecklas i.

På lång sikt vill vi förstås avskaffa kapitalismen, men för stunden måste vi arbeta med att bygga upp kollektiv kraft genom att exempelvis bygga upp organisatoriska nätverk, kollektivt självförsvar, och alternativ till kapitalistisk konsumtion.

Våra nuvarande miljöproblem har medfört att en rad sociala rörelser har sett dagens ljus, där Extinction Rebellion är en av de mest framträdande just nu. Från vad vi har sett så tycks GAF relatera till XR på ett sätt som skulle kunna beskrivas som ”kritiskt stöd”. Skulle du kunna utveckla hur ni resonerar kring XRs för- och nackdelar, varför ni kände att en kompletterande rörelse behövdes, och vad er relation till XR är just nu?

XRs främsta och mest uppenbara framgång är att lyckas mobilisera och organisera tusentals människor ute på gatorna. De har lyckats med detta genom att ha tydliga mål, ett tydligt narrativ och en väldigt välstrukturerad träningsplan som också är enkel att reproducera. Det här kan förvisso begränsa autonoma initiativ något, men har å andra sidan medfört att de kunnat sprida sig över landet väldigt snabbt och leverera ett budskap som många kunde relatera till, till den grad att tusentals människor var villiga att bli arresterade.

Den främsta nackdelen är deras taktik och (skulle jag säga) naiva tro att de skulle kunna tvinga regeringen att gå med på deras krav genom att utföra en mild form av civil olydnad i samarbete med polisen. De fokuserar också tydligt på att ses som fredliga demonstranter. Det här är förståeligt och har stärkt deras kapacitet att mobilisera många människor, men saknar den flexibilitet som en mångfald av taktiker medför.

Första dagen på Rebellion Week organiserade GAF en inofficiell stödaktion, men vi sa inget till polisen på förhand. Detta gjorde att vi kunde genomföra störande aktioner i hjärtat av Londons finansiella distrikt med mycket färre deltagare än vad XR hade. Om bara en bråkdel av de involverade med XR hade genomfört liknande aktioner hade vi på riktigt kunna lamslå London. Till deras förtjänst ska det sägas att några mindre XR-grupper har genomfört mer radikala aktioner som exempelvis att blockera Londonbörsen.

Vi stödjer XR som rörelse men är alltjämt skeptiska till dess organisatörer och en del av deras kopplingar. Med organisatörer menar vi ”The Holding Group” eller vem det nu är som kan driva igenom ett initiativ som ”XR Business” (som sedan drogs tillbaka). Vi tror att många radikala människor har deltagit i deras ockupationer för att det just nu är det bästa alternativet när det gäller att göra något kollektivt. Vi gick till en av XRs ockupationer i slutet av första veckan och höll i en diskussion om anti-kapitalistiska perspektiv som fick en hel del positiv uppmärksamhet. Vi hoppas att XR rör sig mot en mer radikal hållning och radikalare aktioner, som exempelvis den nyligen genomförda blockaden av Londonbörsen. Om vi kan stödja dem i sådana aktioner så kommer vi att göra det, men vi har ännu inte kontaktats av XR om något sådant, vilket är synd.

Hur föreställer ni er att horisontella och/eller anti-auktoritära rörelser kan få globalt genomslag när det gäller miljöfrågor, och på vilket sätt är sådana lösningar bättre än, säg, lagar och regleringar? Vissa skulle kunna fråga, varför inte bara införa lagar på global, EU, eller nationell nivå?

Historiskt har lagar alltid stiftats till förmån för den klass som för närvarande har makten. När lagar som gynnar arbetarklassen har införts har de varit kompromisser och/eller lätta att dra tillbaka. Även när sådana lagar kommer till stånd som resultatet av energisk och organiserad kamp, så har de försvagats allteftersom hotet av en socialistisk revolution minskat, vilket vi exempelvis kan se i de nyliberala angreppen på fackföreningsrörelsen. När vi nu hotas av en miljökris och ekologisk katastrof så har vi inte råd att ingå kompromisser eller genomdriva lagar som med lätthet kan dras tillbaka.

Vidare så skulle globala lagar med nödvändighet påtvinga homogena lösningar på problem som ser olika ut på olika håll i världen, samt lägga över ansvaret och makten på en liten grupp människor med ett intresse att bevara sin beslutsfattande makt. Det är upp till våra lokalsamhällen runtom i världen att förbli aktiva och vaksamma för att försäkra sig om att vi gör de förändringar som är nödvändiga för att överleva en svår framtid.

Slutligen, är det något mer du skulle vilja säga till folk i Sverige som vill kämpa för vår miljö?

Solidaritet med alla de som deltar i denna kamp, och det gäller inte bara miljöaktioner. Solidaritet med de som bekämpar fascism, jobbar med bostadsfrågor, organiserar mot de våldsamma gränserna, och kämpar mot cishetero-patriarkatet. Vår kamp är en och densamma. Vi startade GAF med idén att andra skulle kunna plocka upp GAF som sin symbol och vi uppmuntrar andra att göra det om det känns rätt för dem. Men vi stödjer också dem som vill göra sin egen grej med sitt eget namn. Love and rage.

Inlägget Intervju med Green Anti-Capitalist Front (GAF) dök först upp på anarkism.info.

Den här synen på utveckling är säkert också en delförklaring till de statssocialistiska samhällenas mycket omfattande miljöförstöring, och till vänsterns ibland nedlåtande syn på ”primitiva” (för- och utomindustriella) produktionssätt och samhällen. Kanske har den också bidragit till vänsterns många gånger otillräckliga förmåga att kritisera koloniala strukturer som sådana.

Den brittiske samhällsvetaren och ekosocialisten Ted Benton skriver:

För det andra hade Marx och Engels när allt kommer omkring, trots deras kritik mot systemet och deras analys av dess övergående natur, en ´optimistisk´ syn på kapitalismens historiska roll genom att den skulle skapa förutsättningar för människans frigörelse i framtiden. […] Betoningen av de transformativa krafterna i industrikapitalismens arbetsprocesser, är följaktligen ett inneboende element i Marx helhetssyn på den historiska processen.

Vi behöver en anti-kapitalism som visar hur kapitalismen lämnad åt sig själv till sist äter upp även den ekologiska basen för sin egen existens. Men vi behöver också, tror jag, en kritik av industrialismen som sådan. Realindustrialismen bygger dels på ett kraftigt överutnyttjande av förnyelsebara ”resurser” (t.ex. skogar, fiskebestånd, odlingsmark), och dels på ett omfattande bruk av icke förnyelsebara ämnen, exempelvis fossila bränslen och mineraler. Detta överutnyttjande lämnar dessutom ifrån sig en helvetesflod av destruktiva restprodukter. Tanken är väl att detta ska ändras genom planering, reglering och/eller innovation, men förhoppningen om att miljöförstöring och klimatförändring skulle gå att möta med ny teknik är just en dröm, en förhoppning, kanske rentav en utopi. För det är ju inte så de materiella förhållandena i den värld där djur och människor lever med sina kroppar ser ut, åtminstone inte än så länge. Realindustrialismen är intimt förknippad med hierarkiska ordningar, både människans härskande över miljön och de icke-mänskliga djuren, och institutioner som lönearbete och polismakt. Bevisbördan borde därför ligga på de som tror att det är möjligt med en grön industrialism och är beredda att satsa hela vår framtid på det kortet.

Det här betyder så klart inte att Marx eller marxism är oanvändbar i analysen av kapitalismen eller ens i ekologiskt tänkande. Det framgår av Marx analys att utsugningen av arbetare också hänger ihop med utsugningen av jorden och miljön, och att kapitalismen är ekologiskt ohållbar. Eko-socialister av idag använder därför delar av den marxistiska analysen, och problematiserar andra.

Inte heller betyder detta att jag vill slå ett slag för anarko-primitivism, även om jag tycker att delar av anarko-primitivistiskt och civilisationskritiskt tänkande är användbart. Det finns ingen väg tillbaka till ett förciviliserat samlar-(jägar)-samhälle med några få miljoner människor; civilisationerna, och inte minst den globala, industriella, kapitalistiska civilisationen, har förändrat livsvillkoren på jorden för gott. Dessutom finns det delar av den industriella apparaten som vi antingen vill (sjukhusen?) eller måste (kärnkraften?) ta ansvar för under överskådlig tid.

Det här är förstås inte avsett som ett ord mot traditionell klasskamp. Det är bra att arbetare organiserar sig för att ta över (många av) produktionsmedlen, däribland infrastrukturen, men det måste inte nödvändigtvis ske med en konservativt bevarande avsikt. Om vi efterlyser en mörkgrön, djupekologisk omställning, då finns det också mycket i det industriella systemet vi behöver förstöra, eller ta över bara i avsikt att avskaffa. Vi bör inte odla en religiös tro vare sig till Utvecklingen eller till ett (a)historiskt Paradis. Något nytt behöver ta över efter dagens industrialism. Om det kommer hända, och om det kommer vara något bättre eller ännu värre är en öppen fråga.

Citatet av Benton finns i essän ”Marxism och naturliga gränser: En ekologisk kritik och rekonstruktion”, som finns i den mycket läsvärda antologin Ekomarxism : Grundtexter (Tankekraft, red. Rikard Warlenius).

Läs också Svart katts inlägg ”När världen står i brand”.

Inlägget En svartgrön kritik av marxismen? dök först upp på anarkism.info.