Hej!
Tack för kommentaren och kritiken! Jag har svårt med slutklämmar i texter, en vill ju ofta ha nått som ”sitter” liksom.

Det jag menar är väl att vi som anarkister bör försöka förklara klimatutmaningen i relation till andra förtryck. Vissa i Sverige behöver tillväxt medan andra skalar ner för att livet ska kunna bli socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart för alla. Det hänger ihop med alla andra förtryck. Sedan finns det ju också en gräns för hur mycket en kan göra som individ och det tror jag kanske kunde vara ett bra budskap till många i arbetar/underklass för vilka omställning kanske inte handlar om att ändra egna livsvanor utan mer om att kämpa för systemförändring.

Rätt många jag stöter på och som är välbeställda, gör knappast någonting. Eller så tror dom att köpa elcykel och rösta C, är ”något”.

Det existerar helt klart bristande klassmedvetande och klassförakt. Konstigt nog även bland mänskor inom arbetarklassen eller underklassen. Känns lite så där sosse-klassresa-grej: ”jo, jag ska göra klassresa och köpa torp jag, bara jag arbetar och gör som chefen och marknaden vill.”

Sista meningen i texten var bra, men tror den kan landa fel också och bli till för mycket offervilja ungefär, men så klart sitter alla i samma på båt, på sätt och vis. Dock tror jag inte alla ur arbetarklassen(eller underklassen som jag tillhör) har lika mycket att förlora på eller skämmas för, om klimatet i framtiden går totalt åt h. Jag menar: statistiskt sett är jag död om 50 år. Jag kör aldrig bil eller köper kläder eller äter sånt som har högt miljöavtryck osv. Jag tänker ju inte leva i ett slags ovillkorat 100% offervilja för klimatrörelsen, utöver allt annat jag gör.