Kollektivet har min mejl om det uppstår något som man är välkommen på/till. Undviker dock helst sådana där grejer där psyko-anal-lytiker bjuds in, eller existerande föreningar och deras sammankomster. Sjukt obehagligt okritiska mänskor som bara slevar i sig av ”experternas” sanningar på vissa filosofiska håll i landet. Nästan så att det sitter en skock söndagskyrkobesökare och nickar instämmande till dom pusselbitar dom önskar för att mildra dissonans som annars återstår.

”Det grundläggande” ser jag kanske inte som synonymt med ”det radikala”. Rötter går djupt och spretigt, att förstå dem utan att landa i någon slags skadligt kristet, är så som jag mest hälsosamt tänker kring nihilism.. Men i värsta fall kan kanske nihilism bli något som ska pådyvla identiteter och erfarenheter som inte det finns någon grund för, eller något där en träder över gränser hos individen (utan makt) som om det finns en uppgift hos vissa att lära ut och predika.
Det går nog inte att tänka sig en slags rovgirig, blind och kristen nyliberalism, som symbios eller uppväxt från nihilism iaf.

Det kanske är lätt att tänka sig något slags sokratiskt som motsats till predika och pådyvla, men vem vill ha någon slags gubbe(sokrates) som stoppar en och avkräver en tid, samtal, och svar på frågor. Det kan säkert finnas ogenomtänkta premisser i det ”sokratiska” också.

Den inbillade västvärlden.. det tycker jag är intressant och ser jag som något som har en ganska klar koppling till ett försök att skapa en kollektiv identitet som i efterhand skapat en massa förtryck och menlös offervilja. Det väl också att makt flyttats från kyrkan(löst begrepp men alla förstår ändå) ”förlorat” makt som istället idag innehas av en överdriven tro på vetenskapen. Som om den står fri från tolkningar, motiv, och staternas policymakers.

En grej jag ökade på kunskapen om och som jag tror var nyttigt för mig, var dom har olika begreppen: relevans, hållbarhet, bevisvärde, naturtillstånd. Uni suger kraftigt röv, tycker jag. Det var förutsägbart att det skulle bli diskussioner omkring veganism. Utgår från att en stor portion av dom som läser praktisk filosofi antingen blir något av följande: afa, djurfront, miljökamp. Det finns ju annat också, och en blir ju inte fascist, kött-freak eller miljöbov, bara för att en inte är superengagerad i nämnda områden. Och verkligen apropå djupa och spretiga rötter..

Undrar om det ens är värt att kalla sig nihilist, det känns ganska gymnasie-poppis, men iaf så är det ju bra att ta ett enormt avstånd från det kristna, där inga exklusiva visdomar eller argumenterande ”sanningar” ändå går att hitta.

Att gå till roten av problem betyder ju ofta ändå inte att problemen går att lösa, eller ens hitta ”hälsosam relation” till. Stör mig f.ö. på ”hälsosam relation” som ju lätt kan väcka vissa förförståelse kring. Hälsosam blir lite som ”gott/ont”.

Automaton och normer.
Ja, bara för att något är en norm, så betyder ju inte det att det är dåligt. Är väl mer när en oreflekterat följer en norm för att det är enklast. Vissa normer, som t.ex. att inte köra om lastbilar i hög fart när det regnar och är mörkt ute och det är heldragen linje, kan ju vara rätt bra ändå. Exempelvis. (dåligt exempel kanske)
Automaton, som att vara låst i väldigt ”destruktiva” normer som skapar ”ofrihet”.
Destruktivet kan ju å andra sidan ofta vara något väldigt nödvändigt och önskvärt. Ibland så pass att andra normer inom rörelsen får stå tillbaka. Jag upplever nog, tyvärr, mycket inom rörelsen som lite av checklistor i gott uppförande.
Färdigheter för kritiskt tänkande, grundläggande koll på olika filosofiska begrepp, historia, ja, det gynnar nog en som grund, när en tittar på problem eller läser texter(bl.a. från och av självutnämnda eller av andra kallade ”anarkister”).

Lång text, men ha överseende, för jag är kraftigt koffeinpåverkad av kaffe.