Det är skillnad på att ha tidningar med socialistiskt innehåll och att bedriva socialistisk politik, enligt min mening. På vilket sätt är det som Vänsterpartiet gör förknippat med socialism? På vilket sätt försöker de flytta över kontroll till de som berörs inom samhället? Är högre skatter och en mer utvecklad välfärdskapitalism i någon egentlig mening socialism? Det behöver inte betyda att det är godtyckligt huruvida en lever i en förskräcklig rovkapitalistisk dystopi eller i en kapitalistisk välfärdsstat, men det är enligt mig väldigt svagt relaterat till socialism. Det är skillnader på en axel som inte går mellan kapitalism och socialism, utan mellan kapitalism och kapitalism. Det kan också vara vanskligt att döma partiet efter partiledaren, när relationen egentligen mer är åt andra hållet – det är partiets (begränsande) form som parlamentarisk aktör som kommer att producera en viss typ av partiledare, partiledarskap, struktur och politisk praktik.

Jag skulle personligen säga att det inte är möjligt att bedriva socialistisk politik i parlamenten, annat än i grovt vanskapt form. En form som oftast missgynnar snarare än gynnar de sociala rörelser som både kan genomföra positiva förändringar i människors vardag här och nu (organisering på arbetsplats, kring bostad, antifascism, feministisk såväl som grön politik i praktiken), och på lång sikt faktiskt har potential att vara med och genomdriva radikal socialistisk/anarkistisk förändring.

Parlementen är en spegling av klassrelationerna och opinionerna i samhället i stort. Det kommer alltid finnas liberaler som vill in där och ta makt för att göra saken bättre enligt eget tycke, påtryckta av olika samhällsformationer. Låt dem. Jag ser ingen anledning för socialister/anarkister att lägga sin tid på det egentligen, eller stötta det mer än att rösta var fjärde år om en nu tycker det är relevant (jag själv tycker att just den grejen spelar så liten roll att jag ärligt inte bryr mig om folk röstar eller ej när det gäller politisk praktik).

Så jag kan å ena sidan sypmatisera med det du säger, men å andra, som jag skriver i texten, så är jag inte förvånad och ingenting har egentligen förändrats. Det kan i vissa avseenden till och med vara bra om folk lägger midnre kraft på vad som händeer i parlamenten, och på att engagera sin tid och energi i parlamentariska spörsmål – förutsatt att energin omdirigeras till meningsfull självorganisering.

Men Dadgostars uttalande har nog övertygat mig om att gå ur partiet. Jag vill inte representeras av någon som uppenbarligen inte har de mest grundläggande kunskaperna om socialism. Hon delar säkert mycket av mina värderingar när det gäller könsfrågor, rasism, etc., men jag vill ha en socialist som partiledare för Sveriges enda socialistiska riksdagsparti. Det trodde man väl inte var så mycket begärt…

Jag har stöttat partiet för att de varit ett socialistiskt parti. Nu verkar de ha valt en karriärspolitiker utan mycket socialism i kroppen till ny ledare. Kanske betyder det ingenting, kanske betyder det att det är dags för riktiga socialister att lämna partiet.

(Med det sagt kommer jag fortsätta rösta på V så länge jag överhuvudtaget röstar.)