Men tror inte det är det starkaste skälet(tidsutrymmet).. Tror den kanske främsta faktorn vad gäller blm:s relativa framgång är: att det(rasism, polisvåld) pågått så länge(mest tydligt kanske usa) och att det är så himla grova grejer som liksom blir rakt i ansiktet på en. Det väcker enorm ilska. Inte bara dom som tillhör dom utsatta grupperna blir förbannade och kanske även sådana som annars har ganska hög tilltro till våldsmonopolet. Snutar som är totalt likgiltiga inför andra mänskoliv.

Frånsett blm, som ju gett överraskande bra effekt, har jag väldigt låg tilltro till massrörelser(ibland tycker jag begreppet är trubbigt, luddigt, för ospecifikt, populistiskt, anti-intellektuellt trots referenser till den ena och andra), och känner nästan att dom(i rörelsen)/den(”rörelsen”) är eller kan bli ett hinder i sig, iaf om en/man tror för mycket.., som om det är ett måste eller den enda och rätta vägen. Anakronistiskt på så vis att det är gamla metoder och gamla ideer om vad som ska öppna den bättre vägen eller ”bygga framtiden”.
Och är det inte det, så ska det, likt en gymnasiepresentation presenteras fram som ett paket ”i rörelsen”. Känner dock ingen slags total resignation inför ett tänkbart ”utan massrörelserna”. Det vore ju som att leva död. Alltså att det kan bli lite som ett lock på ilskan, nål i balongen, något populistiskt, kryptosossigt hallelujah-aktigt, för snällt och överslätande (alla ska med), eller hur jag ska förklara.
Argumenten mot massrörelsen som prio 1, eller ”det självklaraste som finns”, kan jag ta senare eller någon annan gång, om någon önskar höra dom.

”till en framtid där makt endast är någonting vi utöver med varandra och inte på någon annans bekostnad. ”
Tror inte jag helt förstår dig här, eller så ser jag det bara helt annorlunda. Ägande och inte bara ägande av materiella ting, samt en massa förgivet-tagna premisser om det mesta, tänker jag.
Face value, det som skrevs om ”makt”, ja, då kan jag hålla med dig. Men face value är och blir till populism ofta, och när ”informella” ”ledare” skrattar som om dom är enormt härdade eller belästa eller ”intellektuella”, så som jag ofta tar del av, känns allt lite bruksmentalitet och kryptosossigt. ”Du kan också göra en klassresa, om du bara disciplinerar dig riktig hårt, låtsas som om du inte förstått kategorierna och de mekaniska leden i de belästas ”logik”.

Sorry för utsvävning. Ni vet att jag gillar och läser era texter i vilket fall.