Har det talats mycket om den miljö där corona(även sars?) sägs uppstått:
marknader
där olika levande
varelser hålls frihetsberövade
för att säljas
som (i första hand?) mat.

En sådan där återkommande fråga/konflikt i det sammanhanget kan bli: hur mycket kultur/tradition kan tolereras och ungefär på vems bekostnad? Jag menar, när vi inte pratar om materiella eller ekonomiska resurser utan också liv, hälsa, lidande.

Organisering, som ju nämns, har väl också en del kultur i sig, eller är något som skapar en (organisations-)kultur, med kanske(vad vet jag) både bra och dåliga delar. Tyvärr tror jag bara på organisering, gällande speficika frågor och inte med stora ( ofta otydliga) framröstade program-liknande grejer.

Men alltså apropå Kina, och corona, så var dokument utifrån(från statstelevisionen) ganska intressant, bl.a. om hur en vanligtvis tyglad kinesisk befolkning vågade på sig mer otyglad ilska/upprördhet mot statsmakten, m.m.
https://www.svtplay.se/video/25762164/coronaviruset

Viruset är en del av en värld där det är kultur att sälja och låta sig säljas. För överlevnaden? men inte den gemensamma. Å andra sidan så sitter ju marxister och andra inne på den enda sanningen eftersom dom läst så mycket viktiga damer och herrar och nu kan hålla långa korrekta tal och även efter 3 år inte vet knappt någonting om ”organisationens” medlemmar.