Hej! Ja, du har så rätt, och du är inte den enda som har den upplevelsen. Jag är själv medlem i SAC sedan många år och har aldrig haft anledning att ångra det, så jag kan verkligen rekommendera att gå med. Vi behöver bli fler i SAC, men de vanliga medlemmarna i LO/SACO/TCO och liknande förbund behöver också säga ifrån på sitt håll – och kanske inse att det här inte är en slump att det händer sånt här gång efter gång, utan att det är ett systematiskt problem, när facken inte kontrolleras lokalt av sina medlemmar, utan fackpampar och/eller politiska partier.

Vi måste föra tillbaka riktig arbetsplatsdemokrati på arbetet.

Men det är ett ord fackpampar skyr som pesten. Likadant med arbetsköparna. Jag skrev det ordet under medarbetardagar (som kommundirektören har) men det togs inte ens med.

Jag har lät en motion skriva om Arbetsplatsdemokrati om det i det parti jag en gång var medlem i.

Jag har tagit upp det på jobbet. Och det pratas om det. Maktlöshet beskriver känslan.

Det är fackpampar och arbetsgivare som samarbetar när dom vill ha lugn och ro.

Vi andra som står för deras golfrundor och räkmackor ska bara hålla käften. Vi blir överkörda . (Och slutkörda faktiskt,)

Och ibland kan vi vara förrvirrade. Det var jag. Jag trodde verkligen på att fackpamparna fanns där för oss. Men det tog dom ganska snart ifrån mig. Bättre nu ändå att se verkligheten för vad den är och gå tlll SAC. Som behövs mer än någonsin tycker jag.

När der är mörkt börjar ögat att se.