Attackera polisen?

Det har varit ett jävla gnäll från snutarnas och politikernas sida om ”attacker mot polisen”. I Frankrike blev nyligen en vänsterpolitiker dömd till ett års fängelse och fråntagen sin rösträtt för en polisdissig tweet, efter ett terrordåd i södra Frankrike. I Sverige rapporterar media om att angreppen på polis ökar. En statlig utredning blandar ihop snutar med ambulans- och brandpersonal, och vill skärpa straffen för ”blåljusbrott” kraftigt. Det talas till och med om livstidsstraff. Nu är detta inte så förvånande i ljuset av den auktoritära utvecklingen där alla problem numera kopplas till ”kriminella”, ”invandrare” och ”extremister”, där det etablerade alltid förknippas med positiva men tomma signalord som ”trygghet”, ”ordning” och ”demokrati”, och där maktens svar på snart sagt alla samhällsproblem är mer repression, bestraffning och beväpning. Om angreppen mot polisen verkligen har blivit fler är svårt att sia om, självklart går det inte att lita på snutens uppgifter. Som alla andra vill de ju ha mer uppmärksamhet och resurser.

Alla aktioner mot polisen är så klart inte smarta eller konstruktiva, och det måste finnas ett utrymme för konstruktiva och kritiska samtal om taktik, i rätt forum. Men över lag behöver vi från anarkistisk synvinkel definitivt mer friktion mellan polis och befolkning, och inte mindre. Att vi inte ska ta polisens parti är väl givet, men finns det också angrepp på polisen som det är bra att direkt stödja eller ta del i?

Generellt vill undertecknad slå ett slag för aktioner som är enkla, spridningsbara, och inbjuder andra till att undergräva polisens legitimitet, att betrakta polisen som institution som fiende, att avslöja polisen som den fientliga ockupationsmakt den i själva verket är. Det borde i så fall vara uppenbart exempelvis att en gör allt en kan för att undvika att civila drabbas. När det gäller våldsamma angrepp på poliser är det väl sällan eller aldrig vettigt eller solidariskt att moralisera, fördöma eller ”ta avstånd”. (I polisförhör rekommenderas tystnad!!) Men trots att poliser är spöken i sin tilldelade roll (1312), så är den enskilda person som iklätt sig polisuniformen alltid mycket mer än en polis, och (tro det eller ej) också en medmänniska med relationer och positiva sidor. Undertecknad föreslår därför, där det finns möjlighet att välja, att det är bättre att rikta sig tydligt mot polisegendom eller polisen som institution istället för mot poliser som personer. (Hur en agerar i direkt självförsvar eller vid oförutsägbara och stökiga situationer som kravaller är förstås en annan femma än planerade aktioner.) Enkla aktioner mot polisegendom såsom den heliga polisbilen betyder också ofta låga risker, och är lätta för andra att kopiera och inspireras av. Samtidigt skadar det förstås inte om det går att genomföra aktioner med en dos av kreativitet eller humor.

Utöver småskaliga aktioner utförda av mindre grupper i skydd av mörkret eller människovimlet, behöver vi också ett bredare, öppet och mer organiserat motstånd. Det kan handla om att sprida (trovärdig) poliskritik, att bedriva copwatch, att upplysa människor om deras ”rättigheter” i förhållande till polisen, att genomföra civil olydnads-aktioner. Men också om demonstrationer. I Sverige är det än så länge, till skillnad från många andra platser, extremt ovanligt med offensiva demonstrationer som riktar sig direkt mot polisens våldsamma roll som upprätthållare av den rådande ordningen. Här finns det verkligen ett utrymme för anarkister att kliva fram och delta i eller arrangera antipolis eller poliskritiska demonstrationer. Givetvis utan att be om tillstånd. Hur länge måste vi exempelvis vänta innan vi får se en massiv, inbjudande demo med inslag av black block-taktik mot polisen i Sverige?

(Disclaimers: Givetvis är det här en text enbart för underhållning och för att stimulera fantasin, och ingen uppmaning till att angripa polisen. Vi älskar egentligen polisen och deras hjältemodiga arbete för frihet, fred och rättvisa, och vet att de alla bara vill oss väl!

Centrum för livsbejakande extremism publicerar texter från olika personer som arbetar självständigt och som inte nödvändigtvis är en del av mediekollektivet anarkism.info, och det är inte nödvändigtvis så att enskilda personer i mediekollektivet står bakom eller ens är medvetna om varje text som publiceras.)

Comments

  1. Pingback: Lite meta, om “Zomias” målgrupp (m.m.) – anarkism.info

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.